Arkiv för kategori: Uncategorized

Första steget blir att minska på hastigheten.

Andra steget handlar om Avvecklandet av den ständigt skenande Antropocentrismen.

Tredje steget innebär Övergången från det gamla Patriarkala Paradigmet och med ett enda oåterkalleligt Parcour-hopp, Överträda in i Blåkopian av det Förutbestämda Dystopiska.

Det som böjt ska bli, måste böjas i tid, helst innan Greven tar silverskeden i Vacker hand.

I allting, rådslag, byalag och innanför hemmets trygga väggar, ökade vikten av ordens i nihilismen väl förankrade alienationer.

Sapiens upptäckte stegvis meningarnas underliggande betydelse: ”Sagt var sagt och gjort var gjort”.

Inför kreti och pleti kunde hjärtats mening upplevas som en ofrivillig dragning till nostalgisk eskapism.

I förhistoriska legender lägger härolder, sagoberättare samt senare tiders historielösa neoluddister och revisionistiska mytologer, utan minsta antydan till viljan att återvända till de ursprungliga källorna, lager på lager av obekräftade alternativa faktoider.

En annan sådan handlar om Beowolfs betydelse för Gutar, Goter och Göter.

Härstammade ryssarna ursprungligen från Roslagen, eller var det ruserna som utvandrat till Ruthenien?

Det kan inte vara en slump att De Tre Vise Männen, på den tiden då det begav sig, titulerade Astrologer,, var till antalet exakt lika många som Noas söner, Sem, Ham och Jafet, samt Nornorna, Urd, Verdandi och Skuld.

Kosmos och Kaos roterar i ett evigt pågående, ekologiskt återvinningsbart, kretslopp.

Krögaren Palivec, innehavare och heltidsanställd på ”U Kalicha”, Na Bojiš, som i det här enskilda sammanhanget inte är medveten om sina rättigheter, kan därför sägas utsättas för ett seriöst menat prank.

Palivec är den enda närvarande bakom disken. Då inga presumtiva kunder är inom syn- och hörhåll låter denne printa ut menyn och strax därpå lägga ut hela textmassan inklusive skyddstext, kontext och klartext på varje dukat bord.

In i lokalen träder en lite svagsint man med ett godmodigt utseende. Strax därpå följer agenten Bretschnider.

I sin professionella yrkeskompetens är agenten ute på jakt efter potentiellt hotfulla element. Ambitiöst nagelfar han förgäves var oansenliga tecken som, i en rättegång bakom lyckta dörrar, kan duga som vattentätt och skottsäkert bevis.

Ju fler lotter man köper från samma lotteri, desto större är chansen till Kortsiktig vinst.

En oväntad, i betydelsen, oönskad, överraskning låter höra av sig från någonstans i lokalen. En doft från ett sent stadium av tarmbearbetat surkål sprider sig som en osynlig dimma. Palivec ursäktar franskan, men Bretschnieder, som inte hört någon ens tänka tanken på ett främmande språk, inser omedelbart att han är inne på rätt spår. Värdshusvärdens tunghalkning kan anses vara ett omisskännligt tecken på att den ene i rummet är den andras lojala medhjälpare.

Den godmodige läser menyn och kan, utan större besvär, göra sig införstådd med kontexten.

Bretschneider intuitiva näsa har på så vis nästan rätt.

Den godmodige är varken född bakom en vagn, i ett stall, eller under en vandrande stjärna. Klartexten lyser som en fullmåne genom skyddstexten. Det förutbestämda mötet har blivit inställt på grund av sjukdom.

Bretschneider spelar ut sitt enda och sista trumfkort. Ett desperat försök som agent provocateur. Med en viskande röst frågar han Palivec om hur att finna ett annat ställe. Utan att ens lyfta på huvudet, pekar Palivec med hela högra handen bort mot en diskret dörr. Tjänstemannen uppsöker det andra stället. Något som Palivec inte har inga som helst invändningar mot.

Den godmodige lyfter än en gång sin halvtomma bägare från underlaget. Utan minsta notis i ögonvrån noterar han att ytterdörren till U Kalicha, släpper in en obehagligt råkall atmosfär som blandar sig med den redan så kvalmiga odören.

Cellen från die weiße Schlosskapelle anländer.

K. håller hov. Cellen består av K, Frieda själv samt brodern Barnabas. Die weiße Schlosskapelles särställning befinner sig någonstans mellan stadierna meios och symbios. Deras gemensamt överenskomna teckenspråk bygger på Mänti.

Efter väl uträttat ärende nummer 2 med Stort A, återkommer Bretschneider in från kylan.

Nätt och jämnt ser han K. utföra egendomliga skuggfigurer med sina båda händer. Den godmodige ser ut som att låtsas som ingenting.

Bretschneider avvaktar händelseförloppet med en misstänksam blick. Såsom agent vet denna hur fördelaktigt det kan vara att, åtminstone i tjänsten och, under det pågående ärendets utredning, vara lagd åt det mer paranoida hållet.

En annan cell gör entré. Med tåget från Berlin har Behemot, med Chat Noir hack i häl, just ankommit från Spiegelstasse.

Åter en gång med Mänti som kommunikationsmedel, förklarar Behemot för den godmodige att Mästaren fastnat i Zum Schwatzen Ferkel. Den godmodige konstaterade lakoniskt att livet inte alltid kan gå på en räls.

Det som sedan händer förblir sekretessbelagt i sjuttio år.

Agenten tar med sig Palevic till en annan sorts, mer otillgänglig, ort. Fru Palevic försvarar Palevic men Bretschneider står vid sitt ord.

Bretschneider med Palevic går man ur huse. I makens ställe hoppar behändigt Fru Palevic in bakom disken.

Det dunkelt sagda är det abstrakt tänkta.

Arkivarier har i samtliga av historiskt kända tidsperioder förblivit ett segt släkte. De kunde sina arkivhandlingar bättre på sina tio fingrar, än namnen på sina egna biologiska, hädangångna föräldrar.

Före digitaliseringens informationshantering var det alls inte särdeles ovanligt att professionens handlag och tumregler överfördes från far till son. Då ingen avkomma av manligt kön fanns tillgängligt, kunde till och med en försigkommen dotter begåvad med läshuvud, överta kvarlåtenskapen.

Även om de från den tidigaste koltåldern och upp till sista stadiet av livets slutskede, under livets gång såg dagens ljus ett fåtal, enstaka ögonblick, var de på intet sätt ljusskygga.

För dessa monomana mullvadar återstod ingen annan likvärdig, tillfredsställande, mening med livet, än närläsandet av handskrivna postitlappar, aldrig ivägsända brev, alltför utdragna artiklar, blåkopior och stenciler.

Information är klibbig och kan därför användas antingen som enkomponentsklister, eller dubbelsidig tejp.

Steganografins utveckling efter cybernetikens uppkomst. Varje tecken i en schackruta ökar möjligheten för kortsiktig vinst, men långvarig vargavinter.

Utvecklingen av sådana respektingivande desinformationer som ”Ren och Skär Lögn”, ”Strunt”, ”Rappakalja”, ”Gallimatias”, ”Nys”, ”Pladder”, ”Bludder”, ”Blablabla”, ”Motsatspråk” med flera, kan Steganografen bruka antingen var för sig, tillsammans eller uppblandad med ”Nonsens” och/eller ”Lorem Ipsum”.

Inte längre så vanligt förekommande uteslutande meningar kan vara lokalbundna versioner av sociolekter som ”Fikonspråk, ”Knoparmoj”, ”Månsing”, ”Skinnarmål”, ”Burspråk”, ”Backslang”, det mer franskbetonade ”Verlan”, lågtyskt ”Allspråk”, egocentriskt språkbruk som ”I-språket”, samt, efter Wright Brothers: ”Airplane Cabin Staff Code”.

Insiderinformation från Internationella Rymdstationen ISS, erfar, eftersom astronauterna/kosmonauterna måste vara tvåspråkiga, att ett, utåt sett uteslutet tredje, förekommer: ”Neoklingon”.

I det mobilt utbredda Spacecenter Kiruna har neoklingonskan blandat sig med fikonspråket och bildat minoritetsspråket ”Krikonska”.

Uppkomstens orsak är sannolikt den att varje ord uttalat på en ljudnivå över tjugo decibel omedelbart sänds ner till stationens marktjänst. Ett avancerat teckenspråk, speciellt då viktlöshet råder, skulle bli alltför tillkrånglat, med tonvikten lagt på ”nadsat”, ryskt.

I officiella, publika, sändningar, förespeglas tellusiterna att rymdens kartläggare var för sig, lever i frivilligt och egenmäktigt celibat.

I det lilla utrymmet är tillgången till eget privatliv, typ självbefläckelse ändå omöjligt.

Major Tom samt Lättillgängliga Passagerare motiverar sig själva och varandra med halvsanningen att det ena, oundvikligen så småningom leder till det andra…

Vad Gemene Man känner till genom hittills Oframkallade Informationsbitar, har ännu ingen ISS-avkomma upplevt Närmaste Stjärneljus.

Å den andra sidan anses en Karl för sin Hatt som fullvärdig Medlem i Herrklubbens Innersta Krets, först då Henoms Driftsliv är så Testoteronstyrt att Inte ens den Bästa av Perfekt Fullkomliga Supermän, kan Avstå från det Aktuella Tillfället att Slå en Euklidisk Oavkortad Hole in One.

Fram tills dess ansågs en Rymdkapsel som helt utesluten till Uppfostringsanstalt för Enfödda Barn.

Ungefär likt en Shopaholic som Söker till vilket högst pris eller hög kostnad som helst, undvika att stoppa Stig Ahlgrens bil i var Mans mun.

Var och en som utfört en knapplös förlustelse, vet att Driften kan vakna till Liv, oavsätt När, Var eller Hur.

Gökuret inklusive gök installeras vägg i vägg, mellan himmelssängen och köksbordet.

Då Framtiden lyser med sin frånvaro, syns än så länge ingen Målbild i sikte.

Traditioner som Sten Sax Påse, singla slant, kasta tärningar eller röllekestjälkar har aldrig någonsin varit populärare och upplever en ny renässans.

Steganografin i diskmaskinsvardagens skarpa läge.

Det finns semiotiker, lingvister, semantiker och retoriker som gärna vill ”hålla orden rena från känsloyttringar i form av humörsvängningar”.

Astrid Lindgren arbetade alltså på en och samma gång med att läsa sekretessbelagda brev, vara sekreterare åt Harry Söderman och skriva Pippi Långstrump.

Det är alltså inte helt osannolikt att Trollkarlen från Oz egentligen i själva klartexten, behandlade ämnet om den amerikanska arbetarrörelse som då låg rätt i Tiden.

Även om en Vän till Dorothy kunde vara en synonym till Avvikande Personlighet så minns att Toto faktiskt, utan jämförelse, var Dorothys Allra Bästa Vän.

Även om Charles var besatt av Alice, så betyder inte det att Lewis, med skrattet fastnat i halsen, kunde ro den Motvilliga Erlanderska Harpsundsekan bort till Enskilda Sandbanken.

I en fältövning med vette, attrapp och lös ammunition är risken oerhört liten för att ett Välsignat Tillstånd överraskar som ett Varannandagsbrev med Posten.

Men visst finns det fler likheter, än skillnader mellan Peter Pan och Pippi Långstrump.

Pan skulle säkert välkomna Långstrump till Never-Never-land. Där kommer Långstrump bjuda Pan på ett Svart Krumelurpiller, tillverkat i en Skunkverkstad i nära anslutning till Hong-Kongs Glädjekvarter. Effekten efter den verksamma substansen skulle inte göra dem besvikna.

I Shangri-La levde de tillsammans i en bungalow. De försörjde sig på att komma med ständigt nya uppgraderingar av Blå Dunster och distribuera dem via Dark Nets Svarta Marknad.

Angående Geijeraffären:

Stol Nummer Sjutton pläderade för Svenska Akademiens pris. Ämnet var:

”Hvilka fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran, dragas af deras inbillnings-gåfva m.m.?” För egen hand skrev han dikterna ”Vikingen”, ”Odalbonden”, ”Den siste kämpen”, och ”Manhem”.

Syftet var att bryta upplysningens makt över kulturen och återknyta de kulturella banden med Olof Rudbeck den äldre och den hyperboreiska och göticistiska traditionen, varav namnet.

Efter ett gräl med den Svenska Gymnastikens Fader Pehr Henrik Ling, övergick Geijer till Hopps Honungsfälla på Birger Jarlsgatan 101, med 14-åriga Lolitor som Attraktiva Lockfåglar, typ Svalor och Sugar Candies, från Ungdomshem på Bilvägs avstånd.

En Intressant, kanske Röd Tråd, är att hela Intrigen som utspelas under Tiden mellan Per Albin Hansson och Olof Palme, pågick i kvarter ungefär från Sibirien i väst, till Ladugårdsgärdet i Öst. Även om det inte är en Faktabaserad Verklighetsberättelse, så anpassades säkert hela Iscensättningen av Stockholm, Spionstaden, så att dåtidens passionerade och plikttrogna Cykelbud kunde framföra sina enskilda informationsbitsmeddelanden inom rimlig tid före Pusselläggandets Arbetsdag tagit slut.

Mörkerläggningen föll som en slöja över Nordens Venedig. Nattens Nöjen fanns att Upptäcka på Grand Hôtel, Berns Salonger, samt i Klarakvarterens mörklagda kineskvartar.

Det fanns ju antydningar om liknande tilldragelser angående V-Gurra och Apelsinmannen. Med helt Vilda Fria Associationer i Reptilhjärnan kan den Svagaste Länken anas mellan Hinsebergshäxan och Mr.X.

På så vis kan sägas att Saltsjöbadsavtalet slutligen drabbade Sandhamns Båtflyktingar och Salongsradikaler, typ senare Rödvinsvänstern.

En betydligt vagare, svagaste länk kan eftersökas i arkiven angående 91:an Karlssons förehavanden inom samma tigande murar som Hôtel Lydmar.

Steganografins betydelse är inte att förtydliga, utan fördunkla.

Finns ingen anledning till Rök, så kan det i sig utgöra en orsak till Dimridå.

I och för sig har ingen funnit något konkret samband mellan Madame Blavatsky och Kamrat Александра Миха́йловна Коллонтай.

Kanske att de en gång, likt Ball och Lenin, spelat Schack?

Det mediala trycket är uppenbart.

För att Folket ska förstå vad som menas, ersätts det ena ordets innehåll med en snarlikt, intill förväxling lika, annat.

Prinsessans Groda kokas på ett lutande plan. Som ett Ödets Nyck snavar Grodan på the Tipping Point och faller handlöst ner i Glömskans mörker, typ underjordiskt tunnelbanespår.

Det vore en synnerligen seriös Karaktärsbrist att förlägga skuldbördan på bekväma språkpoliser, byråkrater, advokater eller nyss bortgångna handelsresanden.

I tider av Språkförbistring kommer Alienationen ha en inverkan på Språkspelet att var Individ i Isolerat Utanförskap, kommer söka kommunicera via eget Solipsistiskt Minoritetsspråk.

En hypotetisk förklaring är att alla ordens innebörder har övergått i ett plastiskt elastiskt expanderbart status av egal ekvivalens.

De digitala Ettorna och Nollorna, är ju, lite häpnadsväckande, helt jämställda.

Rent praktiskt innebär det för Kreti och Pleti, att orden, meningarna eller slutsatserna hamnar i nihilistisk entropi.

Ordens egentliga syfte är att, som logistiska transportmedel, föra de retoriska frågorna vidare genom semiotiska semantiska tunnlar, under tautologiska akvedukter och över truistiska viadukter.

Det är på intet sätt så att språket på något dystopiskt eller domedagsprofetiskt, konspirationsteoretiskt sätt är hotat. Tvärtom.

Då Tystnadskulturens dammluckor en gång för alla öppnats på vid gavel, flödade orden fritt som aldrig förr.

Ordens betydelsebärande innebörd försvinner med Rampljuset på Avståndet till Medieskuggan.

Som varje enskild Tydare snart kan lägga märke till, är orden desamma, men innehållet har inbäddats i något kanske mer vulgärt och miserabelt ordbruk.

Svaret på Gåtan finns i Förväntan. Den som vill gå i Nostradamus spår, kan enkelt och lätt förutspå Framtiden, genom metoden:

Med Antropocentrismen som Rättesnöre, utvecklas allt Mänskligt Beteende Exponentiellt.

Jämför med Schrödingers svarta kattlåda.

De redan frälsta är naturligtvis införstådda med att Schrödingers problem med katten finns inuti lådan och inte utanför. Formen kan ju inte, så vida lådan inte är en Tesserakt, utesluta innehållet.

Efter ett besök idag till Armémuseet, funderade jag vidare på Sveriges säkerhetstjänst under WW2.

Just nu är det många av de kunskapare som var aktiva under den historiska perioden som gått bort under jorden.

Har försökt göra en spontan hopsamling av filmklipp som kan behandla sådana människor som deltog i den tidens öppna nätverk av korrespondens i informationsbits-arkivering.

Låter filmklippen tala för sig själva, men som så ofta kan en bild säga mer än tusen ord och ett ord finna sin rätta plats i språkspelsundervisningen här hemma eller utomlands.

Urvalet kan säkert för någon upplevas som något vimmelkantigt, men någon gång kan känslan och upplevelsen gå före fakta och autenticitet.

Alldeles Strax kommer det att visa sig om Nihilistiskt Bokstavstroende Libertarianer lever kvar i Drömmen om Elon Musk’s Luftslott på Mars, eller Hörsammat Gretas Domedagsprofetior i Klartext.

Språkspelet delar in omvärlden i den diskmaskinsrealistiska fysiska världen och Verklighetsberättelsens konstruktion som Spekulativ Sanning.

I Medias Uppdrag ingår att Vinkla Tendenser i Språkspelet så att den Passiviserade Allmänheten i Ofrivillig Inlärd Hjälplöshet ständigt svävar i Ovisshets Känslostormar från Yttersta God Tro, till extrema Zéro Kelvin av Defaitistisk Alienerad Isolering.

Det enda botemedlet som kan Rekommenderas av Media är ökad Konsumtion, vilket i korthet kan innehålla Ökat Beroende av Tranquilizers i tablettform, Matintag i Hedonistiska Traditioner inkluderande både Bulimi och Anorexi, samt en Nödvändiga och Tillräckliga Verksamma substanser som dessa Kräftor kräva.

En impulsivstyrd Fri Association hänvisar till ett Obekräftat samband mellan Kronisk Negativ Stress och Kräfta.

Utan minsta tvekan råder sådana Förhållanden i Världsläget att Barn och Ungdomar i Välutvecklade I-länder ändå föredrar att Övergå till den Andra sidan, men före dess formulera ett Skriftligt Meddelande i kortast möjligast SMS eller i något lämpligt Socialt Media, till Nära och Kära med personliga och privata informationsbitar om kopplingen mellan Höga Betygskrav, Kamratfostran och, som blivande Medborgare i Framtidens Samhällsapparat, inkluderat Stigande Arbetslöshet, Stigande Bostadslöshet och Uppgivenhet i Allmänhet, påvisar att Livets Mening sällan behandlas i en Exponentiellt Växande Tystnadskultur.

Det pågår flera Sociala, Asociala, Osociala samt Anti-sociala konflikthärdar ute i den rådande pågående Diskmaskinsrealistiska Vardagsverklighetens Verklighetsberättelse.

Som alla hängivna fans av Matrix Röda Piller lever en något verklighetsfrånvänd, för att inte säga eskapistisk, föreställning om Hur Allt inom Livets Box-planering är Uppgjort i Förväg. Ingenstans finns Lebensraum för Uteliggare, Överliggare och andra ännu icke begränsande kategoriserade Outsiders i Utanförskap, Solitärer, Solipsister och Ofrivilliga Incels.

Ett Ohejdbart sönderfall i sprucket Samhällskitt, leder oundvikligen till dels Ökad Negativ Alienation, dels ständigt nya uppstående och växande Subkulturella Nätverk, utanför Räckhåll för Lagens Långa Arm.

Exponentiellt, är lösenordet, sa Bill.

Expotatinellt var ordet. Sa Bull.

Detta är något som Sittande Regering samt Oppositionen inte vill sätta tänderna i.

Det är självklart Evidensbaserad Infotainment; att med en Ständigt Ökande Population i Utrikesvärlden, kommer denna Expansion också Rinna över Konungariket Sveriges lite Alltför Obevakade Yttre Gränsmarkeringar.

Snart har Hesa Fredrik uppnått Pensionsåldern och Medborgarna hänvisat med Varm hand till Nya Appar i Egna Smartphones.

Det är att anta att i en Oförutväntad och Obekräftat i Sveriges Radio P1 Nödsituation kan också 5G slås ut av Lede Fi, eller helt enkelt falla ner i Glömskans Radioskuggan Mörker.

Där är att Anta att hela Infrastrukturen av Kommunikationsnätverkskortens Halvledarinsatser, håller på att erodera till Oigenkännlighet, eller, för att inte gå Saken i Förväg, imploderande slukhål.

Ur sådana psykosociala Efterskalv kan hur många Subversiva Subkulturer som helst finna tillräckligt av Ohälsosam Näring i God och Fet Jordmån.

Än så länge vilar det Personliga Ansvaret på Individplanet, men det bör i sig inte utgöra någon Spansk Ryttare eller Polska bromsklossar för Ökat Samarbete mellan tidigare Arvfienden på båda sidor om Traditionellt Utformad Euklidiskt Rak Mittlinje.

Den Exponentiella Tillväxten av Persona non Grata i Favelor, direktsända analoga distansupplevelser direkt till Riksdagshusets Skybar från Kungliga Hufvudstaden samt Goa Gubbars Götene, kan Ansvarstagande Beslutsfattare till att börja med vända Ryggen mot, eller vid långvarigare och utdragna utslagningar med direkt inverkan på Socialt klister, typ Mannens Liv ute på Gatan i Samspråk med Likasinnade Medborgare angående Väder och Vind, förklara för Allmänheten som antingen högst tillfälliga, eller evig pågående, men ändå, efter nästa Riksdagsval, lätthanterliga men komplexa Samhällsförändring, typ Språkförbistringen ute i Förorternas Icke Ännu Integrerade Utsatta Nätverk med Desperata Busfrön som ständiga Tsunamivågvarnare.

Den Exponentiellt Växande Expansionen av Ordmassor utan verklighetsförankrad Koda, har inte den Påverkan som Avsändaren, i Manipulativt Syfte, söker Framkalla och därmed också Avleda in mot Lugnare Vatten.

Under Feodaltiden förutsatte den tidens Beslutsfattare att Treenigheten, med Fadern, Sonen och den Helige Ande, skulle klara Biffen.

Efter Ned Ludds Nederlag, lades Ansvaret över på Industrins Framstegsvänliga Samhällsingenjörer.

Nu, när snart Inrikespolitikens Saga är All, återstår inget annat för Gemene Man inkluderad Ungdomar på Glid, att uppsöka religiös-politiska destruktiva sekter, eller att, med devisen ”Lev som Du Lär”, än en gång Förlåta den Nu Exekutiva Positioneringen av Prokrastinerande Patriarkat, och inleda ett långvarigt Bordssamtal i en av Skattebetalarna finansierad Konferensresa till Okänd ort, men i omedelbar närhet till Maldiverna. Detta för att samtidigt kunna konstatera om ifall Övärlden är i Uppåtstigande, eller, likt ett Postmodernistiskt Atlantis, försvinna ner i Djupet.

Språket som instrumentellt verktyg blir ett medel, inte till att förena jourhavande medmänniska med annan likasinnad alienerad, isolerad Persona non Grata i utanförskap, utan används helt ansvarsbefriat till att upprätthålla de emotionella och affektiva gråzonerna samt ingenmansländerna mellan både utvalda och slumpmässigt uppkomna lösa lokala grupper från att umgås och lära känna varandra bättre och visst förekommer det ibland att det också, efter ett tyst samtycke, förkommer inpå bara kroppens yttre immunförsvar.

Syftet, målet, intentionen och de underförstådda i finstilta, meningsbärande  samt betydelseberikande informationsbitarna inom Språkspelets oskrivna regelverk, är att undvika sådana dunkla missförstånd som oundvikligen, men med omedelbar verkan, förmedlar till Gemene Man, Crethi och Plethi samt Fokuserade inom det öppna nätverket Detektiven Allmänheten, en plötslig Lidners knäpp som öppnar korpgluggarna inför det alternativa faktum att en Ann är lika go’ som en Ann, eller, mera krasst uttryckt; ”Kålsupare är vi allihopa! Du med och Jag med!”.

Sekretessbelagda informationsbitar växer inte på Kunskapens träd. Under rådande omständigheter skulle det vara detsamma som att utnämna Största Träbocken Bruse till Auktoriserad Trädgårdsmästare med tillförordnad tjänst samt utförlig arbetsbeskrivning innanför Edens taggtrådsbeklädda murar, välbevakad av Anime Pokémoner, Emoier, Lolitor och Transformers.

Riksförbundet för Kungliga Skogsvaktare, samt Frivilligkåren Friskyttarna med Lössläppta Patroner på Behörigt Avstånd från Målsägande Calibaner, Övertaliga Intelligensbefriade Trabanter och Omyndigförklarade Anhängare av i en Avlägsen Framtid, Utförligt planerad, inklusive allt och mer däröver, Utopisk Gudsstat som till det yttre kan påminna om både Översta samhällsskiktet i Metropolis och Sköna Nya Världs utilitaristiska affektiva värden i en Postciviliserad Dystopisk Idealstat.

ABBA konfronterade den Svenska Progg-rörelsen, med Eurovisionsschlagerfestivalen och Waterloo.

På den tiden fanns en konstruktion av så kallad ”äkta”, genuin, Folkets Musik.

Det var varken första eller sista gången som någon eller några själva påtagit sig ansvaret för att framföra Folkets Mening.

Jag kan utan problem förklara att jag både var en del och mitt inne i Progg-rörelsen.

Jag trodde verkligen på att det fanns men motsättning mellan Progg-musiken och den ”Kommersiella Musiken”.

Då får man inte glömma bort att Sveriges Radio P3 var den enda station i Sverige som hade laglig rätt till att sända ut musik till svenska folket.

På något vis hamnade Rockmusiken, med Jimi Hendrix, Janis Joplin, Bob Dylan, Donovan, The Beatles, The Rolling Stones, Pink Floyd med flera på ”Rätt sida”, fastän de ändå uppträdde ”kommersiellt”.

I högstadiet var det en klasskompis, Lasse Rydén, som tog mig med hem till sig och spelade sina tre nya LP-skivor: Led Zeppelin, Black Sabbath och Deep Purple. Det var min första riktiga musikupplevelse! Oooaaooh!

I Katarina Real gick MUF:arna till sitt dansställe ”Farbror Blå”. Moderata Samlingspartiets Ordförande hette då, Gösta Bohman.

Min storasyster reste på fredagskvällarna ut till Ungdomsgården i Rågsved.

Där spelades en musik som senare skulle ersättas av Reggaen.

Då fanns gott om ”smörsångare” och ”underhållningsorkestrar”.

”Något glatt, något enkelt, så att alla hänger me!'”

Ute i världen pågick heta debatter om Östblocket, Kommunismen, Kapitalismen och Imperialismen.

Det fanns en klar och tydlig Proteströrelse, ofta representerad av studenter i Studentrörelsen.

Proteströrelsen var inte bara ”Röd”, ”Socialistisk” eller ”Kommunistisk”. DFFG sålde Vietnambulletinen, men det var amerikanska, ”kommersiella” LIFE-fotografer som lyft fram USA:s krigsföring i Syd- och Nordvietnam.

I den uppstod mycket som idag är självklart och tillhör den svenska vardagen.

Då var det suspekt att vara ”vegetarian”.

Det var suspekt att meditera, eller träna Yoga, eller Tai chi (inte qi, som är ett helt annat ord) och annat erotiskt, exotiskt, exhibitionistiskt, österländskt och främmande.

Det uppstod Subkulturer och med dem Alternativrörelsen, med främst Alternativ Samhälle, Alternativ Stad och ett ökande intresse för Landsbygden och Hembygden. Landsbygden avfolkades och omstrukturerades till Glesbygd och Ödebygd, med naturföroreningar och kalhyggen.

Den ”rödgröna röran” mixades samman med frågor som handlade om både Folkhemmet och Framstegsutvecklingen. Kläderna, men framför allt Musiken blev till vattendelare i Kulturlivet. ”Rödvinsvänstern” med Näbbstövlar, Palestinaschal och ”Fri uppfostran” utgjorde nya landmärken i svenskt vardagsliv.

Där jag växte upp, på Pepparvägen 26, i Hökarängen, bodde i porten bredvid en italiensk familj som hette ”Ingrosso” i efternamn.

Vi lekte tillsammans med Irene och hennes lillebror Mino, eller Mimino.

Då var det Socialbidragstagare som var utsedda till syndabockar.

Alternativ Jul ordnade mat till hemlösa på Julaftonen.

Antroposoferna lanserade ”Biodynamisk odling”.

Hare Krishna bjöd på gratis mat.

Första året i Norra Latin. Jag hamnade bland ”vänstermänniskorna” och kände egentligen inget konstigt med det, förrän på en fest vi hade ordnat hemma hos en kompis.

Det var ”rätt” att lyssna på Frank Zappa, gilla Woodstock-festivalen, Gärdesfestivalen, Drakfesten och andra sociala gemenskaper med grundsynen ”Frihet”.

På festen fanns bara en enda LP-skiva som vi spelade om och om igen: Santana, med Abraxas.

Nåt fel var det!

Men vad?

Det kanske var ”Rätt”, men det var absolut inte ”Kul!” Jag ville ha Kul!

Som uppvuxen med en slags hemmagjord Fri Uppfostran, ”svek” och ”övergav” jag Vänsterns puritanska och, egentligen ganska så auktoritära uppfattning om hur att leva livet.

Rätt var att prata, diskutera, debattera och Leva som man Lär. Signalen som blev avgörande, uppstod när jag för första gången såg omslaget till David Bowies LP-album ”Aladdin Sane”.

Vänstermänniskorna talade om ”Revolution” och att vara ”rebell”.

Men med David Bowie och Andy Warhol, insåg jag vilka som egentligen var Rebeller.

Den svenska Progg-musiken var inte den ursprungliga Progressive Music.

Det finns idag mycket material om vilka som var avant-gardister för Progressive Music, men Velvet Underground finns alltid i konceptet av Annorlundahet.

ABBA och Eurovisionsschlagerfestivalen stod då för den ”Kommersiella Musiken”, men så småningom återstod frågan om hur Proggmusikerna skulle kunna överleva, om inte de också blev ”kommersiella”?

Märkligt, men inte så konstigt, var det Musiken som förenade de två Motsatserna.

Vad var Musik? Vem ägde Rätten till att kalla sig ”kreativ”, ”nyskapande”, eller banbrytare? Var all amerikansk musik imperialistisk? Var alla dem som tjänade pengar, borgliga?

Bob Dylan skapade oro i leden då han övergick från Akustisk Folkmusik, till Elektrisk Rock. Med The Beatles och senare Pink Floyd, trängde den elektroniska tekniken in i musiken.

ABBA blev än en gång måltavla för anklagelsen att, på något vis, vara ”falska”, ”oäkta” och ”oseriösa”.

Men även inom den svenska Proggen fanns musiker som var mer intresserade och besatta av Experiment och Processer: ”Hur låter det om man gör så här istället?” Proggmusiken blev allt mer Psykedelisk.

Ungdomsrörelsens aktivister ville visst leva sunt, enkelt och ekologiskt naturvänligt, men inte hur länge som helst.

Hela den Kollektiva Ideologin tynade bort, då Individualismen växte fram med Konsumtionen av Varor och Tjänster. Hela tiden hörde ABBA:s musik i bakgrunden.

Stickan Andersson provocerade.

Vissångarna sökte sig alltmer bort från trubadurpositionen på barstolarna.

Vissa artister låg i gränslandet mellan vad som var ”Rätt” och vad som var ”Fel”. Vad är ”Äkta”?

Folkmusik måste vara ”Rätt”! Bob Dylan var ”Rätt”. Södra Bergens Balalajkor var ”Rätt”. Zamla Mammas Manna var ”Rätt”. Men var Emerson, Lake and Palmer också ”Rätt”?

Under den svenska Proggen, uppstod i Västtyskland Krautrocken.

Det var sannolikt Kraftwerk med LP-albumet ”Autobahn” som utgjorde det avgörande inslaget i Västvärldens ungdomskultur.

Cluster, Amon Düül, Faust, och så Kraftwerk. Det nedsättande uttrycket ”Krautrock”, accepterades så småningom också av den nya elektroniska subkulturella musikvärlden i Västtyskland.

Men varifrån hade Kraftwerk fått inspiration till ”Autobahn”? Jo, från The Beach Boys surfingmusik.

Självklart betydde också Karl-Heinz Stockhausen och Musique Concrete en hel del.

Brian Eno och David Bowie kände åt vilket håll vinden blåste. ABBA:s tekniker i studion var Mikael B. Tretow.

Han försökte göra en egen låt ”Paper Dolls” men den var för överarbetad för att slå igenom.

En annan elektronisk studioproducent var Greg FitzPatrick. Han var den som började sälja elektroniska musikinstrument i Stockholm.

För den svenska Vänster- och Proggrörelsen var denna händelseförveckling helt oförutsägbar.

Var tysk Krautrock ”Rätt”, ”Äkta”, ”Folkmusik”, eller Kommersiellt Anpassningsbar Propaganda för Västtyskland och kanske till och med det forna Nazi-Tyskland?

Denna konflikt var något som Kraftwerk kunde använda som inspiration och provokativ utmaning.

Samarbetet växte mellan Andy Warhol’s Lower East Side, på Manhattan, i New York och Krautrockens minimalistiska hypnotiska repetitioner av rytmer och toner.

I Stockholms uteliv startade Alexandra Charles diskoteket Alexandra’s, för sådana som tröttnat på svensk dansbandsmusik i traditionell tappning. DJ:n Sydney satte igång den Andra Generationens Musikvåg, med Disco, Funk och Soul.

Körsbärsvägen låg nära till Östra station och plötsligt dansade ungdomar från Östermalm, Lidingö och Djursholm till rytmer som härstammat från ghetton i New York, Philadelphia, och Motown.

Musiken hade sina rötter i svart kultur, från Sydstaternas slaveri. Detta var något som Progg-rörelsen inte hade någon egentlig kunskap om. Var verkligen Jazz, Blues, Soul och Funk, ”kommersiell musik”?

Med Modernismen kom Modsen, med Kenta och Stoffe som främsta ”stilister” och ”influensers”.

Kenta och Stoffe hade vuxit upp i Västerort och Vällingby, men inte så långt bort, i närheten av Skattegårdsvägen, vid utkanten av Hässelby Villastad, spelade Benny Andersson piano i Grimstaskolans aula.

Enligt DJ:n Jocke Langer, så motsvarade Måbärsstigen i Hässelby Villastad, ”Beverly Hills”. Det vill säga ”kändistätt”.

Här odlades Socialdemokratisk Kulturpolitik i konstnärsateljéer nere vid Strandliden och ABC-ideologin skulle bli förebild för hela världens Framstegsvänliga samhällstänkande.

På den tiden var det fortfarande tysk underhållningsmusik som hade störst inflytande i svenskt musikliv. Mycket förenklat förändrades allt med Elvis Priestley, The Beatles och Rolling Stones.

Det var många musikaliska bäckar små som skulle sammanstråla i den Å med palindromet ABBA som Varumärke och Framgångsideal.

Vilka vann då, Proggen eller den Kommersiella musiken? Kanske det beror på vad man vill; Läsa Lyrics-texten eller Dansa? Kanske att det var Hoola Bandoolas ”Keops pyramid” som inspirerade Dio till hiten ”Holy Diver”? Eller om det var Thåström, från Ebba Grön, från förorten Rågsved, som tipsade Metallica om Torkel Rasmussons ”Staten och Kapitalet” med Blå Tåget?

Om det var den svenska undergroundtidningen PUSS som inledde intresset för Robert Crumb, med Fritz the Cat, och Öyvind Fahlström som provocerade i ett tidigt debattprogram i Svensk Television, om att det kunde vara hasch i majspipan han höll i handen, som han hade fått i present från styvsonen Erik Hallström?

Göran Sarring hade i debattboken ”Dilemmat Amerika” med en text av Fahlström, om Andy Warhol och POP-konsten i New York.

Fahlström i demonstrationståget mot ”Svensk Atombomb”.

Fylkingen och senare Elektronmusikstudion EMS, som verkade för tidig svensk elektronmusik. Som i en säregen och oförklarlig mystisk, magisk alkemisk process destillerade ABBA fram sitt alldeles unika ”Sound” ut ur alla dessa ”kulturkrockar”.

Bättre jordmån för Musik kan nog inte tänkas!

All Quotes derived from

”The Living Dao:
The Art and Way of Living
A Rich & Truthful Life”

translated
with annotations
by
Lok Sang HO
Lingnan University

”“Emptiness” is what I call the origin of heaven and earth;
“Existence” is what I call the mother of everything that had a birth.”

”A mystery within a mystery,
Such is the gateway to all versatility.”

”The receptive, humble spirit
(“the valley spirit”) lives on.
It is known as the Mystical Female.
The doorway of the Mystical Female is known as
the root of heaven and earth
From it, imperceptibly yet relentless,
.Runs the energy.”

”The superior good man is like water.
Just as water enlivens all living creatures and
never contests with them,
dwelling in places disdained by others,
So the superior good man is prepared to situate himself where
nobody wants.
In this way he is close to the Dao.”

”Thirty spokes make a wheel.
Forget about the spokes,
And we have the use of the wheel.
Working clay in the right way can produce a bowl.
Forget about the clay,
And we have the use of the bowl.
Carve a room off the side of a hill,
Forget about the hill,
And we have the use of the room.
We lay our hands on all kinds of materials for our advantage.
Yet we do not possess any of these materials
when we actually use their services.”

”To give birth to life, and
To nurture it, yet claiming no ownership;
To act, yet without being arrogant,
To bring up life, yet not determining its destiny:
That is the Mystical Virtue.”

”Everyone has his properties and status.
I alone look poor and lonely.
I am different from the crowd.
I alone value drawing my nutrients from Mother”

”The perfect man is the teacher of the imperfect.
The imperfect man is the assets of the perfect.
Those who do not value their teachers,
And those who do not take good care of their own assets,
However clever they are, they are really lost.
This is a key point that is often not understood.”

”The Dao gives birth to the One.
The One gives birth to the Two(yin and yang).
The Two give birth to the Three(heaven, earth, and man)
The Three give birth to all things as we know them.
.
All living things bear the female nature
And espouse the male nature.
In interacting with each other
these two natures result in a new harmony.”

”The Sage keeps an undiscriminating mind
for the sake of all under heaven.
While people use their eyes and ears to discriminate,
The Sage’s mind is always unsuspecting and innocent
like an infant’s.”

”Everything under heaven has a beginning.
That beginning we take as our mother.
Now that we know our mother,
We can begin to know our role as sons(and daughters).
Since we know our role as sons(and daughters),
We must guard and stay with our mother,
This way, even if our bodies perish,
We will never die.
Let the passages be blocked.
Let the doors be closed.
(So long as we stay with our mother,)
Till the end of life no worry need bother us.
(If we do the contrary,)
Then even though the roads are opened up,
And help is available,
Till the end of our lives we will still be doomed.
To be able to see the small things is to be illuminated;
To adhere to the principle of flexibility and suppleness is to be strong.90
Let people use their own light to illuminate and restore their understanding.
Let them leave nothing to regret about when their bodies perish.
This is called the gradual realization of the Eternal.”

”To be receptive to the benefit of the Virtue,
Like an infant is receptive to the mother,
One would be spared of the stings and bites
from bees, scorpions, and snakes;
One would be spared of being harmed
by fierce beasts;
And of being clawed by the predatory birds.
To be so receptive,
Then even if one has weak bones and soft sinews
One can grip things firmly.
People do not realize that
the union of the male and female with moderation95
Represents energy at its height; and that
Being together all day sounding natural calls
and not losing voice through screaming
Represents harmony at its best.
To know the harmony of the universe is
be congruent with the Eternal;
To know the Eternal is to be illuminated.
To preserve and to promote life is to bring good fortune;
To let the mind take command of the life-breath is to be strong.
Any living thing that indulges in excesses soon gets old.96
Indulging in excesses is against the Dao.
Going against the Dao, one soon dies.”

”The farmer does his preparatory work early.
To be like him, one must pay attention to the accumulation of virtue.
That way one can overcome all difficulties.
That way one’s ability knows no limit.
That way one can sustain a nation.
Virtue being the mother of a nation,
With virtue the nation can last a long time.
With deep roots and secure trunks, one is
on the way to a long life and a long view.”

”Big nations should be like a stream that flows low.
In relating to other nations under heaven.
They should be like a female animal.
Female animals often lie low and still.
By doing so they win over male animals.”

”The Sage desires to be free of desires, so he will not
value goods that most people value;
He learns to unlearn,
so he will value things that most people do not value.”

”Nothing under heaven is weaker than water.
Yet nothing however proficient in attacking the strong can win over water.
The reason is that nothing can lay a handle on water.
The weak overcomes the strong;
The soft overcomes the hard.
All under heaven know about this dictum
but few people can put it into practice.
That is why the Sage says:
“Those who take what other people discard as garbage
is the lord of Society.
Those who love the nation when it is in the grip of misfortune
can claim to be the king.”
What is right often seems to be wrong.”

Benny Andersson har spelat in filmklipp där han stödjer Feministiskt Initiativ, F!

I en intervju förklarar Björn Ulvaeus att den viktigaste frågan just nu, handlar om Jämställdhet mellan könen.

Detta för att motverka alla former av Patriarkat och Patriarkala Strukturer, därför att de har så negativ inverkan på hela världens framtida samhällsutveckling.

Patriarkala system och strukturer påverkar både Kvinnor och Män negativt, i Arbetslivet och på Fritiden.

Varför ska inte kompetens gå före kön? Då företagets Chef åkte till golfbanan under arbetstid, överförde han arbetsbördan på sin kvinnliga sekreterare. Så insåg företaget att sekreteraren visste betydlig mer, än Chefen.

Varför inte göra sekreteraren till Chef, men med lägre lön och sämre arbetsavtal?

Var det sekreteraren som ”tog mannens arbete”, eller var det Chefen som ansåg sig vara så oersättlig och betydelsefull som beslutsfattare?

Det är ingen tillfällighet att vårdpersonalen har fått dra tunga lass under Corona/Covid 19, samtidigt som så gott som inga förändringar till det bättre har åstadkommits för att förändra personalpolitik, lönesättningar och arbetstider.

Hur många gånger har vi inte hört nu: ”Vårdpersonalen går på knäna”, eller ”Vi orkar inte längre” eller ”Nu säger vi upp oss”.

Det är i första hand en fråga för politikerna, men egentligen har väljarna, inför nästa Riksdagsval 2022 möjlighet till att åstadkomma de verkliga förändringar som behövs.

Just nu kan man läsa och titta på sändningar om Talibanerna i Afghanistan.

Deras första övergrepp mot civilbefolkningen är att stoppa kvinnors och flickor möjligheter till utbildning, yttrandefrihet och personlig integritet.

Men detta är inte bara begränsat till Afghanistan, Asien, Afrika och andra staters befolkningar som söker uppnå FN:s Förklaring om de Mänskliga Rättigheterna.

Här i väst har det länge pågått små, små förändringar, men egentligen inte någon verklig strukturförändring.

Det enda tydliga på att en förändring pågår, är att Patriarkatet är på reträtt. Patriarkatet styrde Sverige, i Sveriges Riksdag.

Så, 1921, instiftades lagen om Kvinnors Rösträtt i Riksdagsvalet.

Patriarkala strukturer flyttades över till Näringslivet.

I den patriarkala maktstrukturen ingår att Fadern är familjens överhuvud och Frun och Barnen har Fadern som Förmyndare och Beslutsfattare.

Patriarkatet styrde Svenska kyrkan.

Den Kristna Religionen i Sverige representerades av den Högkyrkliga Svenska Statskyrkan.

Än så länge är Svenska Kungahuset bundet till Kristendomen och Svenska Kyrkan. Kyrkan bekräftade för Församlingen vem som var Fader till barnen.

Ordet ”Äkta”, stod för det inflytande som den Patriarkala strukturen hade, ända uppifrån Kungahuset, via Riksdagen, Myndigheterna, Kyrkan, Församlingen och in i minsta skrymsle av Familjens Hem och Hushåll. ”Äkta Make”, ”Äkta Maka” och deras ”Äkta Barn”.

Barn utanför Äktenskapet, förklarades vara ”Oäkta barn”.

En Ogift Kvinna med Barn, var att betrakta som lika med Prostituerad.

Överallt fanns den Patriarkala strukturen som angav att en Ensamstående Mor inte hade samma rättigheter som en Gift Kvinna, och inte heller, som Medborgare, jämställd med Mannen i Samhället.

På grund av den Ensamstående Moderns oskyddade tillvaro, kunde i stort sett vilken Man som helst ifrågasätta hennes Ära och Leverne.

Det var vanligt att, i samband med anställningar till anständiga yrken, måste Kvinnan dels inte ha något förhållande alls med någon man.

Hon måste vara ”Jungfru”.

Hon måste ha ”referenser”. Den strukturen är nu överflyttad till Samhällsordningen.

Då förr Hustrun eller Flickorna i Familjen arbetade, oavlönat och utan fastställda arbetsvillkor, såsom Barnskötare, Sjuksköterska eller arbetande inom Äldreomsorgen, så låg alla dessa ”Tjänster” på Kvinnornas ansvar.

Vem avgjorde det, om inte någon utsedd Representant för Patriarkatet?

Det kan vara lätt att tro att Vi här i Sverige har uppnått verklig Jämställdhet mellan könen, men det finns flera bevis, det senaste som framkommit i METOO-rörelsen, att så gott som hela den Patriarkala Strukturen finns kvar.

För mig blev den avgörande händelsen då en av medlemmarna i Ainbusk Singers, Josefin Nilsson begick suicid. De flesta känner väl till gruppens hit: ”Jag mötte Lassie”.

En annan avgörande händelse, var då ”Kulturprofilen” i stort sett krossade hela den tidigare skönlitterära och poetiska verksamheten, utdelningen av Sveriges Nobelpris i Litteratur, Svenska Akademien.

Helt plötsligt visade sig en helt annan sida hos alla i Kulturelitens Värld av Solidaritet, Förståelse och Den Fria Skönandens Romantiska Estetik.

En annan händelse var då Domstolen, efter mordet på Statsminister Olof Palme, underkände hans fru Lisbeth Palme, som vittne. Hon må ha sett fel, men ingen ifrågasatte Rättsväsendet, smom man annars skulle ha gjort om vittnesmålet kommit från en svensk man.

Rättegången angående Catrine da Costa orsakade också en het debatt.

En annan händelse var ”Bordellhärvan”.

Händelser direkt hämtade från verkligheten finns att hämta överallt.

I gamla Skolsystemet kallades Mobbing för ”Kamratfostran”.

En idé som gick tillbaka till Socialdarwinismen, men också till Feodalsamhället.

Vem hade rätt att hålla ordning?

Vem hade rätt till att döma och utdela bestraffningar? Sverige är känt över hela världen för enskilda medborgares prestationer:

August Strindberg. Selma Lagerlöf. Ingmar Bergman. Astrid Lindgren. ABBA. ”Det Svenska Musikundret”. Stellan Skarsgård. Jonas Åkerlund. Deniz Pop. Max Martin. Ace of Base. Nu senast: Alicia Vikander.

Vad har alla dessa artister gemensamt? Att de är ”svenskar”?

Nej, men att de representerar Sverige, Skandinavien, Norden och Europa.

Europa är ju inte bara Europeiska Unionen.

Sverige består inte enbart av Problem, som ”Kriminella nätverk”.

Det sägs att det Svenska Musikundret har sitt ursprung i Kommunala Musikskolan.

En annan, säkert, avgörande betydelse, är att i Sverige är Utbildningen än så länge Fri, dvs betald via skattemedel från svenska folket.

Ändå är ingen kultur isolerad eller avgränsad. Kulturer har sedan Nomadfolkens tid varit gränsöverskridande och på så vis också, i ordets egentliga betydelse, FRI.

Både Selma Lagerlöf och Astrid Lindgren ingick i traditioner av Kvinnorörelsen, med Elise Ottesen-Jensen, med flera som banbrytare och avant-gardister.

För dem fanns flera avgörande frågor att hantera och, på olika sätt och vis, manifestera. Kvinnans Rätt till eget och självständigt liv. Kvinnans rätt till Utbildning.

Rätt till Sexuella Preventivmedel.

Rätten till Abort.

Rättigheter till Eget boende, till egen Anställning, Kvinnofriden. Rätt till att resa.

Mycket som idag verkar självklart, men som en gång någon av Patriarkatets representanter hade beslutanderätt om.

Självklart har den svenska kvinnorörelsen också en tradition av förbindelser med kvinnorörelser i andra delar av Europa, USA, Afrika och Asien.

Antifeministiska Nätverk och subkulturer uppstår överallt.

Det må vara Högkyrkliga Kvinnoprästmotståndare, den Kristna Högern, Traditionella Vänsterrörelser, där ”Frihet. Jämlikhet. Broderskap” inte inräknar Kvinnan som Jämställd medlem. Populistpartier. Incel-subkulturen. Omklädningsrumskulturen. Qanon-rörelsen.

Eller den mer vardagliga ”Ta en öl-traditionen”, där som vanligt ”Regeringen hemma” behandlas i grabbiga jargonger.

Frågan är inte om hur vi här i Sverige har hunnit så långt, utan varför vi inte kommit längre. Självklart hänger det gamla Patriarkala Paradigmet också intimt samman med Klimatförändringen och den fortsatta hotbilden från spridandet av Corona/covid 19 och liknande pandemier i framtiden.

Sverige har också allt att tacka till en sådan enastående person som Greta ”Greta” Thunberg. Just nu är det faktiskt Jämställdheten mellan könen som också har en direkt påverkan på Miljön och Klimatförändringens konsekvenser.

En förebild till hur svenska medborgare idag själva ska klara av att komma upp ur sin inlärda hjälplöshet.

Slutligen:

Självklart ska inte Patriarkatet, än en gång, ta till sig Äran för Kvinnorörelsens framgångar!

Det är inte Patriarkatets representanter som ”släpper fram kvinnorna”.

Ingen Patriark släpper frivilligt ifrån sig makten.

Ändå syns ett mönster, från Far till Dotter.

Listan kan göras lång, över alla de fäder som hellre överlåtit företaget till sina döttrar, än till en annan man.

Stockholm den 6 september 2021.

Victor Rangner. Medlem i Feminstiskt Initiativ F!

Hela livet har ABBA funnits där. Antingen med Rendez-Vous, på diskoteket, i radion, som aktivt lyssnande, eller bara som bakgrundsljud. Från Hep Stars, Hootenanny Singers, Agnetha Fältskog, Anni-Frid ”Frida” Lyngstad, Stig ”Stickan” Andersson och Mikael B. Tretow.

Så en hel del andra runt omkring, som Ted Gärdestad, Tomas Ledin, Lena Andersson med flera. ”Det Svenska Musikundret”. Som Jan Gravall säger: POP.

Oförarglig, lite snäll, men ändå mystisk och elegant. Glitter-POP? Glam-POP?

ABBA-Febern är Här!!!

(Börja lyssna och titta på minuter 4:05)

Hur skulle det te sig ut?

Iscensättningskonsten inklusive Förställningskonsten är de enda sanna distraktionerna.

Mycket tyder på att Konsten, för dem som utövar den 24-7, överträffar Verkligheten.

Scenen blir till en Skyddad Verkstad och varje Dissident vet varför de är där.

Verklighetens Kalla Fakta har frusit till is. Den kommer snart att smälta.

Språkspelet pågår så väl under bord som över disk. Det som verkligen betyder något, är det som inte sägs.

Förställningskonsten som i gamla tiders Schamanernas Transdans, Karnevalen i Venedig samt Cosplay i Las Vegas upptar all ledig Egentid så att den Agerande Agenten kan glömma bort alla sorger och besvär, samt endast Minnas de Goda Stunderna blott.

En dag finns bara minnen kvar, stämmer bara för dem som var dag cyklar på sin träningscykel och löser Söndagskorsordet utan uppslagsbok.

Var Libertariansk Egenmäktig i Förfarande Särling kan med trosviss i rösten uttala den relativa sanningen:

”Nu har jag gjort mitt.” En sann Libertarian insåg det i Tid.

Vilket i rena, tydliga och glasklara ordalag, betyder:

”Dags att gå hem och äta Stångkorv med senap, gröna ärtor och potäter.”

Just där kommer Tydaren till skott:

”Vad kan Bokstavstroende ha för inre motivation till det?

De Libertarianer som inte tillhör kategorin av Fartblinda, Dyslektiska, Socialdarwinistiska In Cell-kaniner gör vad de kan för att erhålla Frikallningsorder från Samhällskontraktet.

Sett ur en annan synvinkel:

Ironin är i jämförelse med Spefågelns flygande sarkasmer, tillräckligt långtidsverkande.

I varje Underförstått Samtycke, finna den Ironiska klangfärg som kan uppstå i så gott som vilken Väl uttänkt Ordmassa som helst.

Den Lyhörda av Läsare/Tydare kan uppfatta sådana dubbla betydelser som hämtade ur luften. Även den minsta impulsdrivna nonsens-sentens kan innehålla tillräckligt många diffusa adjektiv för att sätta myror i huvudet på både Gemene Man, hans hustru Hilda och deras Äkta barn.

Steganografen förtydligar det Dunkla-i-Sig. Det Dunkelt Sagda är det Dunkelt Tänkta, men Tänker Mannen på Gatan sig för Två gånger blir det Dunkelt Sagda Dubbelt så Upplöst som det Dunkelt Tänkta.

Mannens Sinne för proportioner försvann efter Fat Boy och Little Man.

Då förlorade Homo sapiens sapiens en gång för alla Värdigheten, Förtroendet för Samhällskontraktet, samt Självförtroendet i ett Utopiskt Framtidsparadis.

På så vis har faktiskt Domedagen redan passerat Bäst Före-datum. Domedagen kom, men ingen Enväldig Domare syntes till.

Messias lyste med sin frånvaro. Ärkeängeln Gabriel stötte inte i basunen.

Medier sysslar som regel mer med aningar, antaganden och antydningar, än i efterkonstruktioner, konkreta bevis. Det måste hända något, innan det är försent.

”Brev till Mannen” förutsätter att den också finns som Storytelling för In Cell-kaniner som ingått Tills Vidare-kontrakt med Aqanon. Mannen läser inga texter. Såsom Hemmablind lider han av Frivillig Horror vacui.

Kognitiva neurolingvister (en subkulturell undergrupp till Associativ Steganografisk Ordkonst i Faktionsform) upptäckte den Fria Associationsbanan mellan Tallkottskörteln, Amygdala och Reptilhjärnan. Allt eftersom ersattes Neuronerna med Solceller.

Det var förstås ingenting som påverkade In Cells Celibatära livsstil i Ensamt Utanförskap. Solitären utför förstadiet till den Välutrustade Särlingen.

Många Multinationella Konglomerat odlade egna Föreställningar om Cosplaying French Maidens i Cerubins Himmelssäng.

Med hjälp av DNA-analyser, teoretiska kunskaper om individernas beteenden, undersökningar om objekt som omgav stammar, klaner och enskilda eremiter, kunde de mest hågade av våghalsar stapla pusselbit över pusselbit.

Inget seriöst Forskarteam har än så länge inmutat PTST i samband med Utsläckandet av Folkens Livglädje efter Fat Boy och Little Man.

Den enda, hittills framställda, åtgärden är att förklara Eskapismen in i Alienerad Solipsism som Futuristisk Vision.

Evidensbaserade Faktautrymmen mellan Informationsbitarna, ger inget hopp om Flykten bort från Friheten, Kärleken och Sangha i Karma.

Det Prokrastinerande Symbiotiska Radarparet utgår från Landsvägens dikesrenar, men aldrig utan att behålla Trädet och Stenen inom Sikte.

Endast Tungt vatten påverkar Gåsen Akkas attityd.

Det kommer alltid nya Gäss. Förlorar Gemene Man en, så står det Tusenden Åter.

Efter en imponerande utförd kalkylering rådde inte minsta tvekan om åt vilket håll vinden blåste.

Percival Lowell i intimt (via distanskorrespondens) samarbete med William Henry Pickering använda en liknande metod för att med pertubationer i ett cartesianskt koordinatsystem identifiera ”The Planet X”, det vill säga, med ett senare ord, planeten Pluto.

Ju fler typer som den okända faktorn ”X” ska representera, desto mer ökar risken att missförstånd uppstår. (Tillståndet som de flesta Tydare håller för Heligt).

Även om effektens efterbörd var aldrig så god, lät den inte invänta rätt ögonblick. Före detta Endimensionella (utan vars existensberättigande vare sig Steganograferna eller Bokstavstroendena hade hälsats välkomna) hade just passerat den Andra Dimensionen, då de åter ställdes inför ett liknande, motsvarande, faktum.

Än en gång var det någon handlingskraftig övermaga dumdristig som tog modet till sig att tränga igenom ännu ett resistensens lag.

Många av De Tvådimensionella gick under efter konkreta efterdyningar. De överlevande tredimensionella klarade trycket från både ovansidan och undersidan samtidigt, betydligt bättre, då de alltid haft möjligheten att (liksom de Fyrdimensionella, beskrivna lite längre ner i textmassan) återhämta sig i dimensionen bredvid.

Irrationella Byrån för Mått och Steg (BIPM) kunde objektivt, i betydelsen ”förutsättningslöst”, eller ”likgiltigt apatiskt”, visa på en icke tidigare uppmärksammad, om än hypotetisk, frizon. Varje Subkultur krävde först en Frizon.

För att inte uppröra alltför mycket, föreslog de med acklamation att Frizonen skulle förläggas mellan Gråzonen och Ingenmansland.

När det beviljats, dröjde det inte länge förrän de krävde att Frizonen skulle Förklaras som Autonom Fristad.

Ännu ett säkert bevis på hur placeboeffekten påverkar Materien.

De kanske mest Troende av Trogna Bokstavstroende hade, långt innan budbärarnas basuner rivit Babylons alltför lättvindigt konstruerade murar (som vanligt sannolikt på grund av att Babylons borgensmän, troligtvis för att sänka skatten med ännu ett utpräglat snäckskal, antog den offert vars uppdragsgivare utlovade en icke försvarbar budget).

Som alltid då sådana förekommer, förlitar sig byggherren på att inhämtad arbetskraft från länder stadda i ständig utveckling.

Byggmaterialet var insmugglat från, intill ruinens brant, högt skuldsatta, furstendömen, typ Främre och Bortre Reineland. Främre Reineland var mer frigjort, frimodigt, frisinnat och frispråkigt.

Byggherren förlitade sig hellre på CAD, än sådana frilansande frimurare och ingenjörer som (han hade själv sett det med egna ögon och därför, omgående, anlitat en kombinerad tidsstudieman tillika tillsyningsman) medan de drack Calvados, skissade i blyerts på murverket av Lavetterna på Servetterna.

Det ingår i Retorikens Språkspel att den Kommande Generationen ska få det bättre än den Bortgående. The Tipping Point uppstår då Det Bättre inte längre står på de Bokstavstroendes Gemensamma Önskelista.

Tidsstudiemannen, efter det att den grannlaga studien var utförd till punkt och pricka, hade iordningställt en förtroendeingivande skylt, med den stränga uppmaningen:

”Calvadosdrickande, cigarrökande samt struntpratande kompetenta (enligt Murphys Lag) manschettarbetare lider av insubordination med konsekvensen, i förening med förberedelserna inför livets höst, på uppmaning från personaladministrationen i överenskommelse med lönekontoret, efter ålderspensionen, högst ofrivilligt försenade utbetalningar av diverse lönsamma eller, då företaget redovisat årets första kvartalsrapport, uteblivna utbetalningar av diverse tjänstepensioner i oredovisade optioner.”

Utomstående kan uppleva det underförstådda budskapet som abstrakt, abstrust och absurt. Där emot; för den redan involverade, klart som korvspad. Nonsens ger uttryck för allt.

(Här kan Tydaren uppfatta ett fysiskt påtagligt bevis på att även Bokstavstroende kan upptäcka fördelar med den steganografiska metodläran.)

Varje form av överenskommelse vilar på ett ömsesidigt beroendeförhållande:

”Ju svagare Ande, desto mörare Kött.”

Överenskommelsen borde vara som ett bålverk, eller åtminstone en mur. Väggen, om muraren inte fuskat med bruket, stod där den stod och var, från golv till tak, lika säker mot intrång, överallt.

Tydaren kommer förr eller senare fram till egna, mer eller mindre, välfungerande föresatser. Den största skillnaden mellan cirkulär tid och linjär tid, är att den cirkulära tiden vid lämpliga tillfällen också kan gå baklänges.

Logiskt måste Slutsatsen vara kongruent med Föresatsen.

Utan Förväntan, ingen Besvikelse.

Ordens massa strömmar. Rörelsen kan påminna om driften av en vattenkvarn, men i omvänd kronologisk ordning. I den optimala Maximipunkten säger ett enda ord, Allt. Men då det brukas av allt fler, kommer betydelsen att långsamt ebba ut till ingenting.

Steganografen måste ligga i ständig beredskap och, vid ett simultant rådande skarpt läge, förhålla sig med ett flexibelt sinnelag. Steganografen, med distansen kvar, tror på samstämmigheten mellan Komplexitet och Mystik.
Inom ramen för den gällande vardagsverkligheten kan ingen Bokstavstroende på fullaste allvar, utan belägg, mena att ZigZag, som, av nästan samtliga Bokstavstroende påstås befunnit sig utom allt rimligt tvivel, förblir tills vidare, så länge ingen annan frivillig anmält sig, den oskyldigt anklagade.

Bevisföringens effektiva verkan kan hänvisas till en förvirrande påverkan.

Trots en randomiserad autopilot, krävde Plan B inga kända offer.

Badger hade ingalunda ensamrätt till epitetet ”1%”. I Sociologiska studier anges varje Subkultur i mängden 10%.

Ville Vessla och Villy Wonka möts i Willys Wonderland. Historiens Verklighetsberättelse måste inte upprepas. Nu för tiden kan Vetenskapen utan större problem skapa Åtskillnad mellan Medborgarens Ande och Kroppens Zombie.

(Steganografen kan här, utan vidare jämförelse, utnyttja ”Fåglar i Sverige” som kodbok.)

De enklaste frågorna klarades av först. Då de mer obekvämt obehagliga skulle besvaras, var tiden ute.

En plötslig avvikelse som lättade upp den, med sordin, dämpade stämningen.

”Mitt är Ditt och Ditt är Datt.”

En sådan ditt-fråga kunde handla om hur alla infödda Medborgare skulle kunna gå ut den Allra Högsta Högskolan som Primus Motor.

En annan datt-fråga sökte en deskriptiv, men ej alltför emotionellt laddad, definition om hur det var att mitt i vinternattens köld, med sömndruckna ögon, uppsöka ett, på andra sidan, annat ställe helst med ett hjärta på utsidan.

En frågvis folklivsforskare kunde under stundom ha vägarna förbi.

I förhoppningen om att Bokstavstroende själva var de sanna fraserna på spåren, begärde de Ordet fritt, men samtidigt utlyste Undantagstillståndet Tystnadskultur.

Steganograferna var inte sena att utnyttja tillfället.

Ombildade och omorganiserade celler genomgick inuti, i formell betydelse, inbillade och formellt abstrakta korsbefruktningar i den första prototypen av randomgenerator, oregelbundna meioser och mitoser.

Cellerna var indelade i grupperingar av rara mullvadar, mumlande stadsmurmeldjur, chattande jordekorrar, lågmälda jerboer, högljudda surikater och välformulerade kalråttor.
Det var i samband med detta tidsödande peteri som de ordlösa Steganograferna upptäckte de förbigångna, uteslutna tredje irrgångarna som helt naturligt uppstått, i nu nämnd ordning, i glipor mellan raderna, inunder det finstilta och bakom rubrikerna.

Friskare än en nötkärna i ett nötskal.

Hembygdsföreningen Trallholmen i Roslagen samlades till ett möte. Anton reste sig upp och begärde ordet:

– Är det bara jag som minns Kalle Ström? Jag tycker att vi borde ha med en berättelse om honom i vårt blad. Så här tror jag att det gick till:

Carl ”Kalle” Ström låg på soffan och vilade. Till lunch hade han ätit stekt stångkorv med hemrörd senap och kokt potatis. I skafferiet stod, kvar från igår, en kaffekopp med stuvad spenat. Han hällde den över potatisen.

Kalle var nöjd, tände snuggan han ärvt från farfar, drog ett bloss och njöt av tobaken Tiger Brand. Han höll på att nicka till, då något prasslade till utanför. Egendomligt, eftersom han bodde ensam där ute.

Utan att knacka, steg en ung man och två kvinnor in i stugan. Mannen frågade:

– Hej, är det här Carl, ”Kalle” Ström”?

– Så är det.

– Så bra, Kalle. Går det bra att jag säger ”Kalle”?

– Alldeles utmärkt.

– Stör vi? Får vi komma in? Det här tar bara några minuter.

Den unge mannen log vänligt och vinkade med hela handen framåt och tillbaka, i luften:

– Så här i förkylningstider, bör man inte ta i handen. Egentligen heter jag Alessandro Forelli, men säg Sandro. Jag är AT-läkare och vikarierar för din ordinarie doktor, Emelie Spjuth.

– Jaså? Säger du det? Emelie har jag aldrig mött.

Janne pekade på sängen:

– Ta av dig skjortan och byxorna. Jag ska lyssna på hjärtat och lungorna.

Kalle ägde varken undertröja eller kalsonger. Han satt där i bara mässingen. Det gjorde ingenting. Blyg var han inte.

Kalle hostade.

Janne knackade på Kalles rygg. Stetoskopet var kallt.

– Hosta!

Kalle hostade.

– Aha, sa Janne.

Han lyssnade på Kalles hjärta:

– Nu får du vara tyst.

Kalle hade inte sagt ett ljud.

Han rotade i portföljen och drog upp en blodtrycksmanschett och ett stoppur. Han kontrollerade blodtrycket och kände på pulsen:

Janne såg allvarlig ut:

– Enligt min åsikt, är Kalle frisk som en nötkärna. Men man kan aldrig så noga veta… I de lugnaste vatten simmar de fulaste fiskarna… Cancer och annat… Jag tar och skriver en remiss.

Briggen.

En av kvinnorna höll en näsduk framför näsan och utbrast:

– Oj, vad rökigt det är här! Mörkt, och så illa det luktar! Typiskt gubbar!

Typiskt fruntimmer, tänkte Kalle, men han för väluppfostrad för att säga något. Dessutom luktade hon något starkt, vanilj?

Kvinnorna log. Vaniljen presenterade sig först:

– Lotta, kurator och seniorcoach.

– Jag heter Mirre och är arbetsterapeut. Jag ska berätta att…

– Nej, sa Lotta. De kan bli förvirrade och till och med våldsamma.

– Oj, då.

– God dag, Kalle, sa Lotta. Vi vill bara hälsa på och se om du har det bra, här uppe i urskogarna?

– Jodå. Jag kan inte klaga.

Lotta och Mirre såg sig omkring i stugan. Mirre viskade:

– Så hemtrevligt.

– Äh, sa Lotta, smutsigt och bara gammalt skräp!

Som antikvitetssamlare bedömde de möbler, väggklocka och släktfotografier.

– Vackra ramar, sa Mirre.

Lotta antecknade på gröna lappar och fäste dem med tejp.

De tittade i skåpen och drog ut byrålådorna. Lotta höll upp ett par stoppade yllesockor som Kalles mor en gång stickat:

Lotta frågade Kalle:

– De här trasorna kör vi till återvinningen. Mirre, du kan väl köpa nytt åt honom?

– I morgon åker jag och min särbo, Per-Arne, till Phuket. Men sen så… Det fixar jag!

– Vad härligt! Thailand! Sist vi var där, bodde vi på Pullmans femstjärniga. För dyrt, men det var oss väl unt!

Mirre studerade fartygsmodellen på byrån. Kalle var stolt:

– Briggen Blue Bird. Den har jag byggt. Läs på kölen! Där finns ett intyg som Evert själv har skrivit: ”Så här såg Briggen Blue Bird ut”. Innan det sjönk, förstås.

– Så tragiskt, sa Mirre. Det här objektet skulle få ett högt utgångsbud i auktionskatalogen.

Lotta frågade Kalle:

– Har du nåt annat du tycker om?

– Jo, Pelle!

Svanslös.

– Vem är Pelle?

– Min katt. Han heter så, eftersom han inte har nån svans. Pelle är mitt enda sällskap.

– Så tråkigt, sa Lotta. En särskild regel säger att sällskapsdjur inte är tillåtna. Vem ska ta hand om dem, sen? Människor kan drabbas av anafylaktisk chock, falla i koma och åka in till akuten. Synd, men så är det.

– Förresten, sa Mirre, hörde jag i teve igår. Då katten smyger omkring i gräset, kryper fästingen in i pälsen. Då matte tar upp katten och kelar med den, passar fästningen på. En kort tid efteråt, drabbas kattens matte av hjärnhinneinflammation. Inget att leka med. Vem ska då mata katten?

Lotta gav Mirre en menande blick. Åter till papperna:

– Får se nu… Det är väl Carl jag pratar med? Och efternamnet, nånting med elektricitet… Växel, eller lik?

– Nej, Ström heter jag. Kalle Ström!

Kalle Ström!

– Ström, var det! Ja, men precis! Så dum jag är! Personnummer? Ah, det kollar jag sen, när jag är tillbaka från semestern… Tänk, va! Snart ligger vi där på stranden! Per-Arne har checklistan. Vaccinationerna är klara. Jag hoppas att passet ligger där jag la det sist. Var det nu var?

Branden.

Janne, Lotta och Mirre smög ut genom dörren och stängde efter sig. Kalle, fortfarande naken, satt som förstenad. Dörren öppnades igen. Hade de glömt något?

In klev två vitklädda män. Den längre slog huvudet i taket. Den kortare lutade sig fram över Kalle:

– Jag heter Micke och det här är Gurra. Vi är lite sena. Du vet, långtradarfiken, lunchtid, är bystat med folk.

– Kom med ut, sa Gurra till Kalle. Vi måste skynda oss, före rusningstrafiken.

– Du kan sätta dig på den där, sa Micke. Han pekade på en bår.

Så bar det iväg. Det var sista gången som Kalle såg stugan.

Dörren till stugan stod olåst. Flyttgubbarna hämtade allt med gröna lappar. Efter fem minuter, var de klara.

– Vad gör vi med kojan?

– Den river vi. Den gubben kommer inte tillbaka. Traktens ungar sitter här och tjuvröker. De slänger en fimp på golvet och vips har vi en skogsbrand. Då ska brandkåren hit ut och släcka. Onödigt!

Originalet.

Micke och Gurra lyfte in Kalle i ambulansen och stängde bakluckan med en smäll. Micke körde. I en sidruta såg Carl Ström en flyttbil åka förbi åt motsatt håll.

Ambulansmännen skämtade och skrattade:

– Såna här original ser man aldrig nu för tiden. Skansen skulle nog vilja ha honom!

Från och med då, hette Carl Ström, ”originalet”.

Steely Dan skrällde i högtalarna. Originalet låg och skumpade på båren. Vid den här tiden på eftermiddagen, hemma i stugan, öppnade originalet vevgrammofonen och skivsamlingen med 78-varvare. På skivtallriken snurrade ”Barndomshemmet”, med Jussi. Nålen raspade i spåret. Originalet drog en djup suck.

Micke och Gurra körde i ett rasande tempo. Originalet tuppade av, efter dagens omtumlande händelser. Gurra stampade på bromspedalen och vrålade:

– Nu är vi framme!

Så flög originalet upp med ett ryck.

Micke och Gurra lyfte originalet över till en pirra. Bilen stod parkerad utanför ett flervåningshus. Då Micke körde pirran uppför en serpentinramp, höll originalet i med båda händerna. De for in i trapphuset och fram till hissen. Micke höll upp dörren med axeln medan han körde in pirran och originalet. Väggen åkte ner och hissen for upp. Gurra höll upp ytterdörren och Micke stjälpte av originalet framför en fåtölj.

– Sätt dig där. De kommer strax!

– Vilka då?

Möblerna såg bekanta ut. Porträtten, med de gröna lapparna kvar, låg i en hög ovanpå byrån. Fartygsmodellen, var stod den?

Vad var det som lät?

Originalet reste sig upp. En medelålders dam klev in. Originalet föll tillbaka ner i fåtöljen.

– Ursäkta att jag kliver på. Jag ringde på dörren, men det var ingen som öppnade. Sitt du. Inget besvär för min skull! Hej, jag heter Catherine, men kalla mig för Cattis. Jag är kurator här. Det var min kollega, Lotta, som kontaktade mig om din situation.

Hon hängde av sig kappan och tittade runt:

– Jaså, du har redan möblerat. Alla som flyttar in hit till oss, måste fylla i ett formulär. Inget konstigt. Bara för att vi ska veta vem du är. Det är bara tio frågor och går fort att svara på. Jag läser och du svarar. Det är snart avklarat. Är det nåt du vill ha? Ett glas vatten?

Stod det verkligen så i formuläret? Originalet lyssnade. Han hörde konstiga ljud utifrån trappen. För att förstå vad det var, vred han på huvudet och nickade.

Cattis såg nöjd ut:

– Så där! Då var vi klara med det!

Polaroidkameran.

Dörrklockan ringde. Cattis öppnade:

– Kommer ni redan? Det var bra. Vi är precis klara!

Utan att säga adjö, tog Cattis sin kappa och gick.

Två kvinnor. Den ena bar en klänning som påminde om hans mormors finklänning. Den hon haft då de åkt till söndagsgudstjänsten. Hon såg lite gammaldags lantlig ut, med ljusblå knästrumpor och illröda träskor. Den andra kvinnan mer modern, djupbrun solbränna, blekt hår, skär bussarong, kritvita arbetsbyxor med benfickor och träningsskor i grälla kolörer.

– Hej! Får vi stiga på, frågade finklänningen.

– Det här går fort som en dans, sa bussarongen.

Originalet ville visa sig artig:

– Jag såg en sockerkaka i kylskåpet. Vill ni ha en kopp kaffe?

– Nej, tyvärr! Vi har just druckit, sa finklänningen.

– Och jag har slutat med socker, sa bussarongen.

– Vilka är ni då?

– Oj, vi glömde visst… Jag heter Raija, sa finklänningen. Jag har hand om arbetsterapin.

– Och jag är sjukgymnast och heter Nina. Ja, vi vet ju vad du heter!

– Ställ dig där. Så ja!

Det blixtrade till.

– Jag ska bara kamma till håret och kanske raka mig?

– Det behövs inte. Fotot är bara för oss i personalen.

Ut ur polaroidkameran rullade en kartongbit. Raija skakade på den och tittade på armbandsuret. Hon drog av ett papper och fotografiet svepte förbi framför originalets ögon.

– Åh, sån stilig karl! En riktig gentleman!

Så var det Ninas tur.

– Ut på golvet. Först lite uppvärmning. Stretcha. Ner på knä. Sjunk ihop. Sakta. Och så böj fram, sträck och upp med armarna. Bra! Vila. Andas ut och så ett djupt andetag! Upplev kroppen inifrån! Vila.

Originalet skulle gå tillbaka till tillvarons enda trygga plats, fåtöljen. Då sa Nina:

– Inte riktigt än. Först måste du anstränga dig. Belöningen får du efteråt. Sträck på ryggen och in med magen. Inte svanka. Så böj på knäna. Känn hälarna slå till i rumpan! Upp igen och sträck på armarna. Rör med fingerspetsarna på tårna. Inte böja på knäna! Bra! För att vara i din ålder, är du ju vig, vettja!

Raija tog över:

– Nu går vi ut i köket. Du är ju ensamstående, så du kan väl det här?! Ta fram en kastrull som du fyller med vatten och ställer på spisen. Du behöver inte knäppa på. Bra! Vi fortsätter här borta. Ta med kastrullen och töm ut vattnet. Visa hur du diskar kastrullen med en diskborste. Eller, vill du hellre ha en svamp? Bra! Låt inte vattnet stå och rinna. Vi slösar alldeles för mycket. Då är det bara toaletten kvar…

Originalet drog ner hängslena, byxorna och visade sina vanor.

– Galant, sa Raija. Glöm inte bort att tvätta händerna! Torka händerna på handduken, inte på byxorna. Förresten, ta av dig dem. Jag lägger dem i tvätten.

Raija och Nina småpratade och skrattade.

– Då ska vi inte störa, sa Raija. Kom in till oss på terapin. Vi stickar, virkar, knypplar, täljer smörknivar, gör julprydnader, spelar bingo och dricker kaffe.

– Jag kan inte sticka.

– Åh, inga problem! Jag kan lära dig. Välkommen!

– Varje tisdag klockan tio, leder jag, Nina, Medicinsk Yoga för sextiofemplussare.

– Jag har inte fyllt sextiofem.

– Oroa dig inte. Ingen frågar efter legitimation. Kom som du är! Välkommen!

Så var de borta.

Senioren.

Originalet lade sig på soffan och blundade. Dörrklockan ringde. En nyckel sattes i låset och så ett klick.

– Ursäkta att vi tränger oss på. Vi tänkte att du ligger och sover, eller är på toa?

En kvinna i övre medelåldern med permanentat blått hår, ställde sig alldeles intill honom. Bakom hennes rygg, lite i skymundan, en yngre kvinna med rosa flätor. Hon hade en kedja som hängde ner från örhänget och upp till ringen i näsan.

Det blåa håret sa:

– Hejhej! Jag vet att det har varit lite stressigt, men bäst att smida medan järnet är varmt. Jag heter Marianne och är chef här i seniorboendet. Det här är Coco:

– Tja! Ja, jag heter Coco. Det är jag som ska komma och hjälpa dig, varje morgon och lunch. Kul att få jobba här hemma hos dig!

– Ja, sa Marianne. Det här är Cocos första dag, så… Vi får se hur det går…

Presentationen var klar. När Marianne och Coco gick, hörde originalet Coco fråga:

– Vad kallar ni dem för här?

– I papperna står det: ”Vårdtagaren”, men till vardags säger vi ”seniorerna”.

– Hur ska jag komma ihåg vad alla heter?

– Ja, efternamnet står ju på brevinkastet, så säg bara, Herr eller Fru… Annars räcker det med: ”Senioren”.

Likt larven ömsar skinn, innan den blir till en puppa och så en fjäril, övergick originalet till senior.

Dagen därpå. Coco öppnade dörren med nyckeln. Senioren, klädd i bara skjortan och strumporna, hade sovit i fåtöljen. Där vaknade han nu och skämdes över sin nakenhet.

– Ursäkta att jag är sen. Nu ska du få frukost!

– Jag behöver ett par rena byxor.

– Frukosten först. Ska du inte duscha?

Originalet var arg, men höll tyst. Coco var ny. Hon gjorde väl som hon blivit upplärd. Inte ville han gnälla över henne? Hon pratade ute i köket. Originalet hörde inte ett ord av vad hon sa. Efter en stund kom hon in i rummet, lyfte fram ett bord till fåtöljen och ställde frukostbrickan på det:

– Varsågod! Vet du, jag är vegan. Det borde du också bli. Människorna tänker inte på det, men vi skulle alla ha det mycket bättre om vi bara åt frukt och grönsaker. Usch, äta lik! Se här! Så här ska en frukost se ut: Koffeinfritt ekologiskt pulverkaffe, sötat med stevia. Ekologisk havregrynsgröt lagad i mikron. En klick biodynamiskt odlat äppelmos. Havremjölk. En stenugnsbakad surdegslimpa. Nyttigt att tugga. Kaliumsaltat sojamargarin. Smörgåspålägg: kikärtspastej med sambal oelek och ekologisk, mjölksyrad saltgurka. Här, bredvid kaffekoppen, ett glas vattenmossefiltrerad multivitamin. Klimatsmart, va! Äter du så här varje morgon, så gör du hela världen en tjänst. Tänk på det!

Hon gick ut på toa, tvättade händerna och desinficerade med sprit:

– Hoppas det smakar gott! Vi ses till lunch! Tja!

Som om minnet gick på sparlåga. Vardagen i stugan avtog sekund för sekund. Vad var det för fel med honom? Varför kunde han inte ha fått stanna kvar där? Och, vem gav mat till lille Pelle? Tänk om räven hade ätit upp honom?

Strax efter två, kom Coco med lunchen. Den låg serverad i plastförpackning, bara att sätta in i mikron. Hon bar ut frukostbrickan och hämtade lunchbrickan:

– Maten är färdig. Smaklig måltid!

– Vad är det för nåt?

– Vegetarisk grönsakslimpa med makrobiotisk stuvad tångspagetti och ekologiska gröna ärtor. Vad vill du ha att dricka?

– Vad finns det?

– Tja. Vatten?

Coco kom med vattnet i en engångsmugg. Plastskeden låg på ett papper från köksrullen. Senioren undrade:

– Finns det ingen kniv och gaffel?

– Vill du ha det? Många seniorer har tandproteser, så därför är all mat passerad. Den smakar likadant ändå. Så blir det mindre att diska, för den som kommer till kvällen.

Coco log sött, tindrade med ögonen och vinkade:

– Vi ses i morrn!

Ytterdörren stängdes, men så öppnades den och Coco tittade in:

– Jo, jag har lite svårt för namn. Går det bra om jag säger ”senioren”?

Senioren tänkte efter. Det lät lite spanskt, som i operan ”Carmen”.

– Jo, det går väl bra, sa senioren.

– Tack så väldans mycket! Tja!

– Tja…

Ankaret.

Morgonen därpå hörde senioren ett klick från dörren. En man kom in, klädd i ett skärt förkläde. Han hade håret uppsatt i en knut och, på armen, ett tatuerat ankare.

Senioren sken upp och blev nyfiken:

– Jag ser att du har ett ankare på armen. Är du sjöman?

– Nä, jag tycker bara att det är snyggt. För resten, jag heter Bobo!

– Booboo?

– Eller Bosse, eller bara Bo. Men säger du Bobo så vet alla att du menar mig.

Senioren hade svårt att förstå vad han sa. Var det skånska, eller franska?

Bobo frågade:

– Vad vill du ha till frukost?

– Riktigt kaffe, helst kokmalet. Havregrynsgröt med sirap och vanlig mjölk. Ett lagom kokt ägg med vanligt salt. Två limpsmörgåsar. En med ost och en med prickig korv. Och mycket smör. Använd osthyveln. Ingen sån där saft.

– Jag ska se vad det finns…

Han kom tillbaka:

– Inget av det du vill ha, finns hemma. Handlar gör vi bara på tisdagar och fredagar.

– Vad är det för dag idag då?

– Antingen onsdag… eller torsdag? Coco har skrivit en lista om vad du äter till frukost.

Bobo följde instruktionerna till punkt och pricka. Senioren fick nöja sig med samma som dagen innan.

Senioren åt frukost. Bobo plockade fram dammsugaren ur städskåpet och satte igång den. Motorn rusade och tjöt.

– Inte vet jag, sa senioren, men ska du inte byta dammsugarpåse?

– Hur gör man det? Nej, det får nån av de ordinarie göra!

Helt klart hade alla i personalen lärt sig samma trix. Simsalabim, så var Bobo borta.

Till lunchen kom ännu ett nytt ansikte:

– Du är väl vrålhungrig, sa hon.

– Nä, jag åt just frukost.

– Ja, jag vet att jag är tidig. Coco kom inte, så jag måste ta hennes pass också.

– Var är Coco? Är hon sjuk?

– Hon ringde mig i natt. Jag låg och sov. Coco skrek i luren. Hon var ute på fest nånstans och mötte en kvinna från en modellagentur. Hon erbjöd Kiki att följa med till Milano. Villkoret var att kvinnan skulle åka redan idag. Hur, frågade Coco, ska jag göra? Klart du ska åka, sa jag. Tänk att, bara så där, bli fotomodell! Ska se om lunchen är färdig…

Länken.

Det var stor omsättning på personal. Senioren klagade och Marianne kom på besök:

– Jag förstår vad du menar och beklagar verkligen att det är så här. Tyvärr, så passar inte alla för det här jobbet. Vi arbetar på en omstrukturering av assistenterna. Tids nog får du veta mer. Nu måste jag iväg och lägga upp schemat för morgondagen.

Vikarier vikarierade för vikarier. Var fanns de ordinarie, om de alls fanns? Senioren klagade igen.

Den här gången hade Marianne med sig ett färdigtryckt papper med orden skrivna i versaler. Senioren läste:

”Information till seniorerna:

För trygghetens skull övervakas alla seniorer med datoriserad teve, dold kamera, mikrofon och inspelning. Det är till för allas bästa. Personalen ser till att seniorerna har det bra och är vid god hälsa. Allt är förstås skyddat av sekretess.

Vi lite äldre som hela livet har deltagit i välfärdens uppbyggnad, delar alla samma erfarenhet. Livets hjul går runt och runt. Ändå förblir ingenting som det en gång var. Snurrar runt och tiden går. Så är det även med vår verksamhet. Var dag är en ny dag. Var dag händer något nytt och oförutsett. Även vårt företag måste tåla rationaliseringar och effektiviseringar. Tyvärr händer det att sådana strukturförändringar också drabbar Er. Jag, Marianne, personligen, garanterar att vi gör allt i vår makt för att skydda våra seniorer.

Ändå, är det så här som verkligheten ser ut. Som Svenska Omelettakademins grundare, Ågust Goofier, har sagt; ”För att göra omelett måste man knäcka ägg.”

Vi är helt överens om att omtanken och omsorgen, vid ett mycket få tillfällen, har rutinerna brustit. Men, sitt i båten. Alla minns väl sången med Sune Mangs: ”Det ordnar sig alltid, om man tar’t som det kommer…”

Så här ser de ut idag:

Hemtjänstpersonalen lider av stress och utbränningssyndrom. Ledningen är medveten om biträdenas dåliga löner och arbetsförhållanden. Så ska det inte vara!

Ingen kedja är starkare än dess svagaste länk. Bristerna finns hos ”Den mänskliga faktorn”. Mycket kommer att förändras.

Här är framtidsvisionerna:

Senioren kan styra sitt smarta hem med en kontrollpanel. Robotar och automater tar hand om slitsamma och monotona arbetsuppgifter. Här ett exempel: Tvättroboten kommer till seniorbostaden, lägger själv i tvätten, tvättar, tumlar, manglar och stryker. När den är klar, ligger allt i snygga högar, som hemroboten kan lägga där de ska ligga. De står till tjänst dygnet runt och året runt. Inga sjukdomar, semestrar, barnledighet, kurser, konferenser eller alla dessa långtråkiga personalmöten.

Ny och outbildad personal har inte kunskap och erfarenhet nog till att förstå oss äldre och våra verkliga behov. Missförstånden leder för Er till ovisshet, osäkerhet och otrygghet. Så ska det inte vara, tycker vi i ledningsgruppen.

Jag tror att vi alla på väg in den tredje livsåldern, hellre föredrar en kompetent och tjänstvillig maskin, än en lat tonårsjänta som inbillar sig att gräset är grönare någon annanstans. Inte nog med det. Seniorerna kan använda sina pensioner till att resa, gå på restaurang, möta nya människor, spela bingo eller boule. Eller, varför inte allt samman? Dessutom, skattebetalarna får mer pengar över på kontokortet. Självklart finns det alltid missnöjda gnällspikar som till varje pris motsätter sig förändringar. Men, tänk efter. Vad är problemet?

För seniorer med kreativa och konstruktiva förslag, eller bara vill framföra en åsikt, finns färdigtryckta formulär att hämta på expeditionen. Självklart tar vi gärna emot beröm också!

Vi ses! Kram!

Marianne med personal”

Senioren kunde hembygden på sina fem fingrar. Efter att hans mor avlidit, blev han ensam kvar i stugan. Inget att orda om. Det var bara så. Då han saknade sällskap, kom Pelle och ville ha mat. Här, i seniorboendet, stod teven på dygnet runt, annars fungerade inte larmet.

Fåtöljen.

En dag ringde det på dörren. Den här gången hann senioren öppna först. Där stod Nina, sjukgymnasten:

– Hejhej! Här kommer jag med en överraskning!

Två karlar bar in en stor kartong och ställde den på golvet. De gick sin väg. Nina tog upp en hopfällbar papperskniv ur benfickan. Hon skar sönder tejpen och öppnade flikarna. Senioren kunde inte se vad den innehöll. Nina drog ut ett något stort, täckt med plast. Hon rev sönder omslaget och där stod en ny fåtölj.

– Den här, sa Nina, ska du ha! Jag såg den i seniorboendets katalog och kom att tänka på dig. Med den här gula spaken kan du höja och sänka stolen, ryggstödet och fotpallen. Med den gröna spaken ändrar du läge från sittande till liggande. Slutligen, den röda spaken, ställa in tre massagelägen. Från ”Ocean Bris” till ”Jordbävning”. Om jag får säga min mening, slänger vi den gamla fåtöljen i grovsopen.

– Mycket fin, men ska jag aldrig resa på mig.

– Ja, men precis. Bekvämt va’?

Vips, var hon borta. Vaktmästaren med assistent bar ut den gamla fåtöljen. Senioren, åter ensam, satt där han satt.

Teven visade en underhållningskanal. Han råkade putta till fjärrkontrollen. Kanalerna flimrade förbi. Han tog dosan och tittade på symbolerna. Helt obegripliga. Han gav upp och nickade till. Hakan föll ner mot bröstet och ögonlocken slöts. Ljudet försvann och bilden slocknade. Ett högt pip. Senioren anade en gestalt i rutan:

– Hur är det idag? Allt väl? Jämna plågor?

Senioren hann inte svara. Kanalerna fortsatte att flimra.

Någon låste upp ytterdörren. En läkare stod på tröskeln, läste journalen, ställde allmänna hälsofrågor och utförde en rutinundersökning:

– Så här har jag skrivit. Mediciner mot högt blodtryck, besvär med prostatan, dålig sömn, oxytocyn, serotonin, dopamin, D-vitamin, fiskolja i ampull med Omega 3 och Omega 6. Den finns med två smaker. Citron eller mentol. Distriktssköterskan fyller dosetten varje söndag.

Vad att göra? ”Terapi”?

Knyppla verkade trist. Vad skulle han med smörknivar till? Men gymnastiken kunde vara något? Medicinsk yoga? Han hade läst i Veckans Livsstil, om ”Solhälsning” och ”Tigertass”.

Träningslokalen fanns i källaren. Han var ute i god tid och satte sig ner på en låg träbänk. Han satt där och väntade. Korridoren förblev tom. En lapp var fäst vid dörren. Han läste:

”Idag är gymnastiken inställd. Nina är försenad pga tunnelbanestopp och växelfel. Välkommen tillbaka nästa vecka. Puss & Kram! Marianne”

Nina var där veckan därpå. Hon sa:

– Det blir ingenting. För få har anmält sig och bara du är här. Bättre lycka nästa gång. Vi ses!

Nästa gång satt en nytt meddelade där.

Medan han väntade tänkte han på Nina. Hur hann hon med allt? Ena dagen vidareutbildning på Yogahögskolan. Konferensresa till Tallinn. Cykelsemester på Gotland. Vård av barn. Mässlingen, Röda hund och kikhosta. Träningssalen skulle målas om renoveras. Stambyte i hela huset. Installation av träningsmaskiner. Besiktning av träningsmaskiner. Finjustering av desamma. Inväntar på reservdelar från Albanien. Terminsstart första veckan i oktober.

Stressade sjuksköterskor kom från STaS. Sköterskan rörde på läpparna med senioren hörde ingenting. Ljudet från teven var för högt.

Senioren skrek:

– Vad är det du säger? Tala högre!

Hon skrek tillbaka:

– Använd fjärrkontrollen!

– Var är den då?

Eller så drömde han. Bodde han kvar i stugan? Hade Pelle fått mat?

Med rollatorn framför sig, kom senioren ut från toaletten. Något bullrade utanför ytterdörren. En hantverkare hade installerat en liten kikare. Genom den kunde senioren se flyttkarlar som bar tunga möbler nedför trappan. Var det någon som flyttat in, eller gått bort? Omsättningen på ”seniorer” var nästan lika stor som personalen.

Ett nytt biträde kom in och bytte sängkläder. Senioren undrade:

– Vem är det som har flyttat?

– Vet inte… Jag är vikarie för Anna.

– Anna? Vad gör du, när du inte är vikarie?

– Jag utbildar mig till krukmakare. De säger att efterfrågan på krukmakare kommer att öka.

Församlingens diakon kom på hembesök:

– Vi bjuder på äkta kokkaffe och schwarzwaldtårta.

– Åh, riktigt kokkaffe. Det var länge sen sist!

– Hur mår du? Känner du dig isolerad och ensam? Skäms inte för det. Vill du möta andra i samma situation, så är du välkommen till gudstjänsten klockan elva på söndag. Nu på söndag går kollekten till Sveriges bönder. De behöver minsann muntras upp. Efter andakten bjuder församlingen på kokkaffe och hembakt sockerkaka. Det låter väl trevligt? Säg bara till, så ordnar vi med färdtjänst. Välkommen! Jo, det är en sak till. I vår styrelse måste ingå en suppleant. Kan du tänka dig att ställa upp?

Reflexer.

Senioren var en seg rackare. Administrationen ringlade fram som en boaorm, kramade ur musten och slök honom i ett stycke. Vem skulle sakna honom?

Kön var lång till nästa station. Carl ”Kalle” Ström ömsade först skinn till original. Originalet överlevde tiden som senior. Gruppbostaden blev för de allra flesta terminalstationen.

Ingen förvarnade honom. Det var kanske lättast så, eller hade hans personnummer kommit med av bara farten? Färdtjänstbussen stannade utanför betongblocken. Fasaden var sig lik. Samma fönster. Samma avstånd.

Senioren satt i rummet som skulle vara hans. Var fanns möblerna och sakerna från stugan? Det knackade på dörren och sjuksköterskan trippade in:

– Gokväll i stugan. Vill herrn ha nåt att sova på?

– Först vill jag ha mina saker. Var är byrån och min modell av Briggen Blue Bird?

– De kommer i morgon. Vaktmästarna har så mycket att stå i. Den ena ut och den andra in.

– Får jag inte mina saker, så vägrar jag att äta!

– Nej, det gör du inte. Då måste vi sätta in en sond i näsan. Mycket obehagligt, kan jag lova. Var inte orolig. Byrån och Blue Bird är på väg.

Puppan.

Exakt klockan kvart över sju hade nattsköterskan rapporterat färdigt. Senioren ömsade än en gång skinn, men nu från larv till puppa. Sista stadiet före fjäril. Han genomgick metamorfosen, från senior och han, till boende och den.

Den boende tyckte att vårdbiträdet luktade rök. Dörren stod öppen. Vem som helst kunde se den boende ligga där. Men sant var att ingen var intresserad.

– Kom ihåg, hörde den boende någon säga ute i korridoren. Tjugofyra boende fördelat på en sjuksköterska och fem biträden. Efter att jag har delat mediciner, hjälper jag till, men innan dess, om man räknar tjugofem istället för tjugofyra, blir det fem boende per biträde. Var rädda om ryggarna, så våga fråga. De boende som kan gå med rollator eller sitta i rullstol, ska vara uppe till frukost. Ingen rökning förrän alla boende har fått mat.

– Ååååh nej, sa biträdet. Vi har faktiskt rätt till fem minuters paus varje timme.

– De boende ska ha mat. Röka får ni göra sen!

Biträdet kunde rutinerna. Vad hon hette, sa hon inte. Hon tvättade av den boendes kropp med tvättlappar. Tvålvattnet rann från bröstkorgen, utmed revbenen och sögs upp av underlakanet. Hon torkade av huden med en hård frottéhandduk.

– Jag ska bara…

Så var hon borta. Några minuter var hon tillbaka. Ännu ett av de där magiska trixen. Hon vred och vände på den boendes ända. Kortkalsongen stramade åt upp mot grenen. Hon kämpade med strumporna, drog och slet tills tårna vek sig. Antingen var skjortan för trång, eller så gjorde armarna motstånd. Hon lade inte märke till att sömmen under ärmhålen sprack. Hon veckade byxorna och förde in ben efter ben. Trots att den boende både kunde stå och gå, tog hon tag runt halsen och förde den boende runt som en käpp. Bakom den boende stod en rullstol. Hon drog upp honom i byxorna och lät rumpan falla ner på dynan. Hon drog en gasbinda genom byxhällorna och knöt den om midjan med en rosett. Hon lutade sig fram mot hans öra och skrek:

– Frukost!

Alltid detsamma. Önskefrukosten saknade variation. Smaken försvann först och sedan hungern. En kopp svart kaffe, två sockerbitar, ett glas multivitamindryck. Ostsmörgåsen på en limpa med alldeles för mycket smör. En likadan prickigkorvsmörgås. Ett alltför välkokt ägg. Vem hade skalat det? Hoppas att det var någon som tvättat händerna.

Den boende kände igen biträdet. Hon hette Jenny, var den enda som bröt mönstret och talade som folk. Hon arbetade med vana händer. Ordning och reda. Allt på sin plats. Rörelserna gick som en dans. Medan hon arbetade, talade Jenny om släktingarna i gården, ute på landet.

– Det är svårt att få ledigt, men jag brukar hälsa på dem, två gånger om året, till jul och midsommar.

Jenny var den enda som kunde raka den boende med rakkniv.

Ena dagen var den andra lik. Den boende tappade känslan för tid. Armbandsuret var borta. Föreståndaren för gruppbostaden gick fram till den boende i dagrummet:

– Vi har tagit hand om klockan och förvarar den i ett värdeskåp inne på expeditionen. Där kan ingen stjäla den.

Timme? Veckodag? Datum? Månad? År? Vad gjorde det för skillnad?

Tiden stod stilla. Julafton och risgrynsgröt med mandel. Midsommar med sill, men utan snaps.

– Varför ingen snaps, frågade den boende.

Sjuksköterskan gav svaret:

– Det kan vara farligt att mixa alkohol och mediciner.

All tid var schemalagd och inrutad. Assistenterna satt vid måltiderna ute i dagrummet, matade de boende, och stampade rastlöst med fötterna. De ville röka, eller gå på rast, eller hem. Assistenten tryckte skeden mot den boendes läppar:

– Gapa!

En annan boende skämtade:

– Äta bör man, annars dör man!

Assistenten svarade lakoniskt:

– Äta gör man, ändå dör man!

Assistenterna pratade med varandra, skvallrade, kommenterade teveserier och lyssnade på de senaste hitsen i radion.

Fjärilen.

Kroppen blev bara svagare. Skelettet urkalkades. Musklerna tvinade bort. Den boendes leder stelnade och musklerna drogs samman. Blodflödet sinade. Minnena blandades ihop eller förändrades. Maten smakade ingenting,

En morgon kom Jenny in i den boendes rum. Den boende låg där blek, tyst och stilla. Hon hämtade sjuksköterskan som kontaktade läkaren. Jenny och sköterskan väntade inne på rummet. Läkaren kom och sköterskan lämnade över sjukjournalen och ett dödsfallsintyg.

Läkaren lyssnade på hjärtat och tittade i den dödes ögon. Inga reflexer.

– Ja, vad jag kan se, är döden normal och naturlig. Inget tecken på att det behövs nån obduktion. Finns det nåra anhöriga?

– Ska se, sa sjuksköterskan och tittade i journalen. Nej, inga.

– Då får vi se vad vi ska göra med kroppen. Vad heter den avlidne?

– Här i journalen står det: ”Olof Johnson”.

– Det är fel, sa Jenny. Carl ”Kalle” Ström ska det va!

– Märkligt, sa sköterskan. Antingen har sekreteraren plockat fram fel journal, eller så har nån blandat ihop personnumren…