Larry’s Corner. Grindsgatan 35, Skanstull. Stockholm in Sweden. Phone: (+46)706433762
Closed Sundays and Mondays. Usually opens at 1400. Some evenings concerts in the same local where i have my exhibition.
For more information, please call Larry at Larry’s Corner.
To Download Manuscript in PDF.
(Saga från Sverige)
Det var en gång en gumma som var rysligt snål och otrevlig mot alla. Detta trots att hon hade det gott ställt och inte saknade något här i världen. En kväll när det regnade och var kallt ute knackade det på hennes dörr. Det var en ensam luffare som undrade om han kunde få övernatta på gummans gård. ”Ånej! Det här är minsann inget värdshus”, menade gumman. Men luffaren sa att han var tacksam om han bara kunde få sova på golvet framför brasan. Till slut gav gumman med sig och släppte in honom.
Luffaren undrade om det kanske gick att få något att äta också. ”Aldrig i livet”, gormade gumman. ”Jag har knappt så det räcker för mig själv. Hur ska jag då kunna mata andra också?” ”Allt jag begär är att få låna en gryta, så kan jag laga min egen mat”, förklarade luffaren. ”Se, jag har en sån god spik att koka soppa på så jag klarar mig med det.” Koka soppa på en spik? Det hade gumman aldrig hört talas om, så nu blev hon nyfiken. Hon hämtade en gryta och började koka upp vatten i den. Luffaren släppte ner sin spik i grytan och rörde försiktigt om i vattnet. Efter en stund provsmakade han. ”Mmm! Det blir allt en läcker soppa det här”, sa luffaren och såg nöjd ut. Just som gumman själv skulle provsmaka sa han: ”Men det är ju klart… Med lite mjölk och lite mjöl så hade den blivit ännu godare. Men finns det inget så blir soppan god ändå.” ”Åjo”, sa gumman. ”Nog har jag väl lite hemma.” Och så gick hon och hämtade mjöl och mjölk. Luffaren provsmakade igen och såg nöjd ut. ”Det här blir en härlig soppa! Fast ännu godare blev den ju med lite salt i.” ”Det är klart att jag har lite salt hemma”, sa gumman och hämtade. Luffaren smakade av soppan igen och sa: ”Det blir en riktigt lyckat rätt, det här. Fast kunde man hälla i lite grönsaker och köttbitar så skulle nog självaste kungen bli nöjd med soppan!” Genast gick gumman och hämtade vad hon hade hemma.
När soppan var färdiglagad hällde luffaren upp maten till både gumman och sig själv. Gumman åt för glatta livet. Aldrig hade hon väl smakat en så god soppa och hon kunde inte berömma luffaren nog för hans goda matlagning. Nästa dag när luffaren gav sig av fick han en slant av gumman. ”Den ska du ha för att du lärde mig koka soppa på en spik”, sa hon. ”Så billig mat kan inte vem som helst laga.” Luffaren tackade artigt och gick sin väg, glad över att den snåla gumman också var en dumbom. För visst märkte väl du att det behövdes mer än spiken för att göra soppan god?
Slut!
Google-translation of ”Koka Soppa på en Spik.”
”Once upon a time there was an old woman who was terribly stingy and rude to everyone. This despite the fact that she was well off and lacked nothing in this world. One evening when it was raining and cold outside, there was a knock on her door. It was a lonely tramp who wondered if he could spend the night at the old woman’s farm. ”Oh no! This is certainly no inn,” said the old woman. But the tramp said he was grateful if he could only sleep on the floor in front of the fire. Finally the old woman gave in and let him in.
The tramp wondered if it might be possible to get something to eat as well. ”Never in my life,” growled the old woman. ”I barely have enough for myself. How will I be able to feed others as well?” ”All I ask is to borrow a pot, and I can cook my own food,” explained the hobo. ”Look, I’ve got such a good nail to boil soup on, so I can handle it.” Cooking soup on a nail? The old woman had never heard of that, so now she became curious. She fetched a pot and started boiling water in it. The hobo dropped his nail into the pot and gently stirred the water. After a while he tasted. ”Mmm! This is all going to be a delicious soup,” said the hobo, looking pleased. Just as the old woman was about to taste it herself, he said: ”But it’s clear… With a little milk and a little flour, it would have been even better. But if there is nothing, the soup will still be good.” ”Oh,” said the old woman. ”I probably have some at home.” And then she went to get flour and milk. The hobo tasted again and looked satisfied. ”This will be a lovely soup! Although it was even tastier with a little salt in it.” ”Of course I have some salt at home,” said the old woman, fetching it. The hobo tasted the soup again and said: ”This is going to be a really successful dish. Although if you could pour in some vegetables and pieces of meat, the king himself would probably be satisfied with the soup!” Immediately the old woman went and got what she had at home.
When the soup was ready, the hobo poured the food for both the old woman and himself. The old woman ate for a living. Never had she tasted such good soup and she could not praise the tramp enough for his good cooking. The next day when the tramp left, he was given a penny by the old woman. ”You should have it because you taught me how to cook soup on a nail,” she said. ”Not just anyone can cook such cheap food.” The tramp thanked him politely and went on his way, glad that the stingy old woman was also a fool. Because surely you noticed that more than the nail was needed to make the soup good?
End.”
Graatass's Blog 