Frågan är om det är människorna som är problemet, eller samhällets beslutsfattare. I dem även inräknat politiker, företagsledare, media och reklam.
Det senaste från coacher, trainers och think tanks, är: ”prokrastinering”.


Samhällsmaskineriet kräver, liksom i de gamla filmerna Metropolis och Moderna tider, med Chaplin, att människorna ska bli ännu mer engagerade, motiverade till aktivt handlande, agerande inom både privatlivet och samhällslivet och alltid vara tillgänglig och tillmötesgående.

Gud har återuppstått i Smart Phones och i digitala media.
Världen har blivit SPEED-beroende. Den som inte längre orkar med, måste det vara något fel på och därför ökar mängden diagnoser och med dem ännu mer effektiva läkemedel, behandlingar och substanser från alternativmedicin samt illegala droger. Cannabis fungerar lugnande och avslappnande, medan Amfetamin och Kokain höjer uppmärksamhetsgraden till max.


Så fort någon inte längre hänger med, så måste den personen sjukförklaras, sändas till läkare som med en gång skriver ut någon medicin.
Den person som inte vill gå igenom den något förnedrande processen, börjar söka sig till alternativmedicin och kan mycket väl snart hamna i koffein-, tobak-, alkohol- och/eller beroendeframkallande illegala droger, typ amfetamin och kokain.


Ur samhällets vårdpolitik har personen hamnat i en annan kategori. Från att vara ”prokrastinerande”, så blir personen nu, antingen sjukskriven och så småningom sjukpensioner. Bidragsberoende. Hamnar i missbruk och därmed också kriminella kretsar och register. ”Ferdinand”?