Atombombens Tillkomst blev den Sista Droppen av Människans Syndafall.

Frukten från Kunskapens Träd föll som en Fallfrukt ner till Hiroshima som en Falling Down Newtons Förklaringsmodell i Sammanstötningen med Äpplet.

Efter Atombomben föll Sista Hoppet om Människan som en Progressivt Framstegsvänligt Oskyldigt Barn.

Atombomben blev den Absoluta Tippingpoint för Människan Nationalistiska Imperiebyggen.

Ett Stortyskland. Ett Storryssland. Ett Brittiska Imperiet. Ett USA som Världens Största Föregångsland. Kina som Mittens Rike. Japan som Futuristisk Framtidsvision. Nordkorea som Nostalgiskt lever kvar i den Dementas Fragmenterade Minnen.

Hur ska Alla Dessa Stormakter få Plats inom en Begränsad Framtid där endast Fantasin utsätter Förståelsens Murverk för Ödesdigra Påfrestningar?

Ansvarsbefriade Beslutsfattare upplever Hårdare Tag ända fram till den Slutgiltiga Lösningen som Mirakelmedicinen mot Tidigare Felsteg, Klaverklamp och Skakelöverhopp.

Libertarianska Libertiner förväxlar Libido med Övermänniskans Maslowska Behovsrulltrappa.

Generationer som växt upp efter Fat Boy’s och Little Man’s Definitiva Bombnedslag tvingas utstå var arbetsvecka med Domedagens Slukhål under Fötterna.

Ingen Lyxfälla i Världsrymden kan ersätta den Upplevelse av det Alltid Permanenta Slutspelet före Negationernas Entropiska Upplösningtillstånd.

Den Mänskliga Artens Existensberättigande har redan efter Kalla Kriget passerat Bäst Före-datum.

Dagarnas Skum blir till ett Vitt Brus av Tsunamins Vildgäss.

Förnuftet i dess diskursiva användning är oförmöget att veta och förstå vad verkligheten är.

Den mänskliga naturen måste sökas i en upplevelsemässig dimension som praktiskt taget går över.

Den måste gå bortom den ena och de två.

Före praktiken är berg berg, under utövandet är berg inte berg, och efter insikten, berg är berg igen.

Med denna transformation återvänder till den vardagliga livsvärlden, där ingen antingen-eller-politik accepteras som standarden för att känna till och förstå verkligheten.

Som ett resultat florerar i media; paradoxer, motsägelser och till och med vad som verkar vara rent nonsens.

För att bara nämna ett sådant exempel: ”floden flyter inte men bron gör det.”

Om man försöker förstå det genom att förlita sig på en aristotelisk antingen-eller-logik, kommer man att få intrycket att detta uttryck är meningslöst eller meningslöst.

Ingen tanke och ingen bild till ett singulär ord nej.

Ingen tanke och ingen bild.

Han svarar ingenting.

Det är lämpligt att förstå ingenting och faktiskt som absolut ingenting, eftersom det senare går utöver det relativa ingenting som kontrasteras med att vara.

Vad som är uppenbart i instruktionerna ovan är att ta itu med detta ingenting.

Detta är utan tvekan en existentiell utmaning.

Att nå helheten som att sparka genom botten av en hink.

Den här jorden är en bottenlös mark.