Påverkan via proxy, där ett annat land låter andra grupper uträtta det man själv vill förmedla och uppnå. Det kan till exempel röra sig om extremistgrupper som försöker påverka samhällsdebatten eller förändra samhället med våld.

Påverkansoperationer där ett annat land försöker påverka beslut, uppfattningar eller beteenden hos den centrala statsledningen, befolkningen eller utvalda målgrupper.

Å andra sidan framhölls att övervakningen måste rikta sig inte endast mot enskilda personer utan även mot organisationer, som kunde misstänkas för att i ett kritiskt läge komma att inta ”en hållning, varigenom rikets säkerhet sättes i fara”.

Världsmedborgarrörelsen riktade genom broschyrer och torgmöten i närheten av militära förband angrepp mot de militära rustningarna och uppmanade till värnpliktsvägran. Sådana uppmaningar kunde innebära uppvigling enligt 11 kap. 5 § strafflagen och företrädare för rörelsen dömdes också för detta brott.

Svenskarna är naiva som inte vill undersöka om ifall Anstiftaren till upploppen kan utgöras av Främmande Makt.
Det är Riksdagsval i Sverige den 11 september 2022, alltså om mindre än fem månader.


Främmande Makt är i högsta grad intresserad av ifall valresultatet, vilket eller vilka politiska partier som ska styra Sverige i framtiden, kommer att vilja överge svensk neutralitetspolitik och gå med i Nato.


Anstiftandet samt upploppen bör fram tills dess att motsatsen är bevisad, betraktas som ett möjligt hot mot Sveriges Rikes säkerhet.

Därför bör inte bara Polisen utan också Säpo samt Kontraspionage undersöka huruvida det är Främmande Makt, utanför Sveriges gränser, som just nu söker manipulera svenska väljare till att rösta för en annan politik, än de skulle ha gjort annars.
Även om Historien inte upprepar sig, bör ändå historieintresserade svenskar dra sig till minnes Riksdagshusbranden i Berlin år 1933. Hur branden ledde till inskränkningar i medborgarnas vardagsliv.
Eller är vi alltför ”fredsskadade” för att kunna fundera om ifall en sådan hypotes först bör undersökas, innan vi förkastar den som helt omöjlig?

Visserligen misslyckades Sovjetunionens massiva propagandakampanj mot NATO:s utplacering av medeldistansrobotar i Europa. Men Sovjetunionen bedömdes fortsättningsvis söka utnyttja de stora skarorna av fredsaktivister i Västeuropa för att skapa inflytande.

I stället bedömdes Sovjetunionen söka få ut sitt budskap genom mindre komprometterade fredsorganisationer, vilka såg USA som det avgörande hotet mot världsfreden och betraktade Sovjetunionen som progressivt och fredssträvande.

De delade i mycket den officiella sovjetiska synen och stödde t.ex. idén om en nordisk kärnvapenfri zon.

Den autonoma rörelsen var enligt säkerhetspolisens bedömning år 1987 ”genom sin anarkistiska grundkaraktär löst sammanfogad”, men det fanns ”en klart organiserad kärna” som hade kontakter med danska anarkister.

Fem år senare ansåg sig säkerhetspolisen kunna konstatera att det fanns kontakter eller kopplingar mellan svenska anarkister och utländska terroristgrupper.

Anarkisterna anses inte utgöra något egentligt hot mot rikets säkerhet. Deras militanta uppträdande utgör emellertid en fara för enskilda personer, företag och institutioner, som är dem misshagliga.

De utgör även ett hot mot andras grundlagsskyddade rättigheter, såsom yttrande- och demonstrationsfrihet.

MUST ingår i Högkvarteret och sorterar direkt under ÖB.

Subversion (senlatin: subversio ‘omstörtning’, ‘omvändning’, av latin: subverto ‘omstörta’, ‘vända upp och ned’), subversiv verksamhet, omstörtande verksamhet, innebär politisk verksamhet, ofta i det fördolda, med syfte att störta den statliga ordningen.

Under 1900-talet förekom subversion från nazistiska och kommunistiska grupper som samarbetade med Nazityskland respektive Sovjetunionen.

I dagligt tal används begreppet subversiv verksamhet mer utvidgat.

Numera innebär det ”verksamhet som syftar till att förändra eller störta hela eller del av samhällsordningen”.

Ett annat namn för subversion är påverkansoperation.

Samma år planerade Next Stop, som beskrevs som en lös organisation av ungdomar, möjligen med förbindelser i anarkistkretsar och autonoma grupper, en fredsresa till Moskva.

Projektet ansågs innebära ”utomordentliga möjligheter” för Sovjetunionen att utveckla en ny organisation för propaganda och subversion i väst.

Enligt den militära säkerhetstjänstens bedömning försökte också de sovjetiska myndigheterna påverka och utnyttja organisationen i propagandasyfte, men eftersom ungdomarna inte primärt drevs av politisk övertygelse utan snarare var ute efter ”en kul grej” var de svårhanterliga.

Vissa grupper inom rörelsen bedömdes inte vara främmande för att genomföra olagliga ”direkta aktioner” mot t.ex. militära anläggningar och kärnkraftverk såväl i Norden som i Sovjetunionen.

Warszawapaktens upplösning och Sovjetunionens sammanbrott år 1991 innebar naturligtvis att den militära hotbilden förändrades på ett genomgripande sätt.

Hotet om en invasion avskrevs på kort och medellång sikt.

De svenska organisationer som mer eller mindre medvetet ansågs ha verkat för Sovjetunionens sak förlorade sin relevans.

Steg 1 – Analys
Värvningsprocessen börjar med en analys av vilken information som den utländska underrättelsetjänsten behöver.

Steg 2 – Målsökning
Denna analys utgör grunden för målsökningsfasen, då en underrättelseofficer får i uppdrag att hitta en person som kan dela med sig av den efterfrågade informationen.

Steg 3 –Studie
Personen som underrättelseofficeren bedömer har tillgång till rätt information kartläggs sedan i en studiefas. Uppgifter om personliga egenskaper, svagheter, ekonomi och familjesituation ligger till grund för en bedömning av möjligheterna att få personen att arbeta för ett annat land.

Steg 4 – Närmande
Om underrättelseofficeren anser att den utvalda personen är lämplig söker han eller hon kontakt i en närmandefas. Närmandet sker på ett sätt som ska uppfattas som spontant och slumpmässigt, men i själva verket sker kontakten mycket välplanerat utifrån de uppgifter som framkommit i studiefasen.
Steg 5 – Vänskap
Om det första mötet blir lyckat inleder underrättelseofficeren en relation med den tilltänkta agenten i en vänskapsfas. Den utvalda personen utsätts för en charmoffensiv och får också oskyldiga uppdrag för att testa relationen, exempelvis genom att han eller hon blir ombedd att lämna över dokument som inte är hemliga.

Personen vänjs också vid att ta emot gåvor av olika slag. Vaksamheten och omdömet bryts ner hos den utvalda personen, ibland under flera års tid.

Steg 6 – Värvning
Slutligen ställer underrättelseofficeren den tilltänkta agenten inför frågan att lämna ut hemlig eller känslig information.

Värvningsfasen är det svåraste ögonblicket i processen, men om det faller ut väl för underrättelseofficeren har personen blivit agent för ett annat lands underrättelsetjänst.

Paul Sherman är en veteranagent från Interpol Narcotics Bureau, van vid oberoende åtgärder och trubbiga våldstaktik.

Han får hjälp av två attraktiva kvinnliga agenter, den ene en erfaren operatör, den andra en rookie. Sherman är i Nederländerna efter att ha fått besked om en ond heroinsmugglingsring från en vän. Narkokriminella kommer dock att döda hänsynslöst för att skydda dess verksamhet och redan innan Sherman kan lämna flygplatsen Schiphol har han redan sett hur hans nyckelkontakt sköts ner, blivit halvt medvetslös av en lönnmördare och trasslat till lokala myndigheter.

Tyvärr används Shermans förhållande till sina assistenter mot honom. Eftersom hans utredning undergrävs av förräderi, och lämnar honom ständigt ett halvt steg bakom sina motståndare, måste Sherman ta till allt våldsammare åtgärder för att vända på steken.

Berättelsen kulminerar i en våldsam kamp ovanför Amsterdams gator för att rädda livet på hans överlevande kvinnliga agent, utan att veta om någon de träffar verkligen går att lita på.

Efter att tre hippieknarkhandlare mördats av ”mördaren” i ett hus i Los Angeles, skickar den amerikanska regeringen specialagent Paul Sherman för att spåra upp den holländska heroinkällan som orsakar drogkriget.

När Sherman anländer till Amsterdam Schiphol-flygplatsen blir han vittne till en agent, Jimmy Duclos, som var där för att träffa honom, skjuten ihjäl av mördaren.

Sherman kommer ursprungligen från Nederländerna, men det är tydligt att Amsterdams polischef, överste De Graaf är missnöjd med att amerikanerna ska blanda sig i holländska angelägenheter.

Men Shermans direkta kontakt, inspektör Van Gelder, är mer samarbetsvillig, eftersom hans systerdotter, Trudi, lider av allvarliga hjärnskador orsakade av en överdos av heroin åtta år tidigare.

Sherman tar kontakt med en agent från Washington som heter Maggie. Sherman följs sedan runt i Amsterdam av mördaren, vilket indikerar att knarklangarna har någon på insidan.

Sherman kommer ifrån honom och konfronterar honom senare i Shermans hotellrum, där Sherman av misstag dödar honom.

Sherman träffar Duclos flickvän Astrid Lemay och hennes drogberoende bror George. Strax efter dör George av en överdos och hon mördas. Sherman blir attackerad av en man på en båt och skjuter ihjäl honom.

Knarkkungen Meegeren, som hade dödat Astrid, dödar sedan Maggie genom att hänga henne i en kedja (även om hon i boken blir ihjälslagad av de holländska kvinnorna på gården) och håller Sherman fången. Meegeren åker iväg på en motorbåt. Sherman flyr och följer efter honom på en annan motorbåt. Jakten slutar med att Meegeren av misstag kraschar sin båt och den förstörs av brand.

Sherman och en kollega anländer till ett lager (som drivs av Morgenstern men utan hans partner Mugenthaler som bara förekommer i boken) där drogerna distribueras.

Där träffar han Van Gelder och hans systerdotter.

Han får reda på att de är en del av traffickinggänget och att Trudi hade fejkat sin psykiska funktionsnedsättning. En skjutning lämnar Trudi död och Sherman skadad. Van Gelder försöker fly, men dödas av Sherman (återigen en diskrepans i och med att han faller till sin död i filmen men blir snett på en krok i boken).

Plogbillsaktivister hade med början år 1987 genomfört flera aktioner mot försvaret och försvarsindustrin. Bl.a. angreps järnvägstransporter av artilleripjäser och intrång skedde i FMV:s lokaler i Eskilstuna varvid viss materiel utsattes för åverkan.

Sommaren 1993 tog sig aktivister in på SAAB:s område i Linköping och skadade ett JAS-plan.

En liknande aktion genomfördes vid F 7 i Såtenäs år 1994.

Plogbillsrörelsens aktioner utgjorde ett hot främst mot de berörda företagen och förbanden. För de brottsutredande åtgärderna svarade säkerhetspolisen.

Kännetecknande för ”plogbillarna” var att deltagarna efter en genomförd aktion stannade på platsen och lät sig gripas för att sedan utnyttja den följande rättsprocessen till att argumentera för sitt handlande.

I frågor rörande ett förbättrat säkerhetsskydd i form av bevakning och tekniskt tillträdesskydd samarbetade polisiär och militär säkerhetstjänst.

Medlemmar av publiken började kasta burkar där bandet gömde sig bakom scengardinerna, innan de steg upp på scenen för att krossa utrustningen som fanns kvar där. Våldet fortsatte under en tid innan polisen tog kontroll.

Lokalen skyllde på bandets sena framträdande och två utrustningshaverier, medan McGee utfärdade ett uttalande som sa att ”publiken inte slog sönder salen, de slog sönder popmusik”, fortsatte med att säga ”Detta är verkligen konst som terrorism”.

William kommenterade ”Jag hatar det, jag föraktar det. Det kommer i vägen när det gäller att få fler spelningar, och det står i vägen för vår bild”.

Många föreställningar ställdes in under resten av 1985, med promotorer eller lokala råd som inte var beredda att riskera ett upplopp.

Våldet blossade upp igen vid ett framträdande på Electric Ballroom i Camden Town i september, med flaskor som kastades mot bandet medan de spelade, och en del av publiken slog sönder förstärkningsutrustningen och krossade ljusen efteråt, med flera personer skadade av flygande glas.

Efter framgången med albumet i Storbritannien, gav sig bandet ut på en turné i USA i slutet av 1985 och 1986, följt av en turné i Japan.

När de återvände till Storbritannien turnerade de i Storbritannien, denna gång utan de problem som hade fördärvat tidigare framträdanden.

Bandet återupplivade sina akustiska avsikter med en avskalad session för John Peel i november 1985, som inkluderade ”Psychocandy”, det ursprungliga albumets titelspår som utelämnades från releasen, och ”Some Candy Talking”, en låt som de hade varit med om. spelade i över ett år, men hade slutat med albumet.

BSS med kanske några hundra medlemmar gick år 1986 samman med det invandringskritiska missnöjespartiet Framstegspartiet till Sverigepartiet.

Några år senare bröt sig emellertid BSS-falangen ur partiet och bildade Sverigedemokraterna.

Svensk medborgare, som utan tillstånd av regeringen eller den regeringen bemyndigat låter bruka sig såsom ombud för främmande makt i diplomatisk angelägenhet som rör riket, så ock envar, som i föregiven egenskap av behörigt ombud inlåter sig i underhandling om sådan angelägenhet med någon som företräder främmande makts intresse, dömes för egenmäktighet vid förhandling med främmande makt. (BrB 19:4)

Bedriva strategisk avskräckning med militära eller diplomatiska styrkedemonstrationer.

Verksamheten angavs inte innefatta övervakning av politiska partier som sådana.

Annons