Det är tvärtom en enda total verklighet som kan analyseras ur en rad olika synvinklar.

De flesta människor äger inte själva de medel som krävs för att producera saker.

Det vill säga att de inte äger de medel som är nödvändiga för att producera och reproducera sina liv.

Så alienation är inte menat av Marx att bara indikera en attityd, en subjektiv känsla av att vara utan kontroll.

Även om alienation kan kännas och till och med förstås, flydde från och till och med motstås, är det inte bara som ett subjektivt villkor som Marx är intresserad av det.

Alienation är den objektiva strukturen för erfarenhet och aktivitet i samhället.

Samhället kan inte existera utan Alienation.

Samhället kräver att människor placeras i en sådan struktur och, ännu bättre, att de kommer att tro och acceptera att det är naturligt och rättvist.

Men ingen i samhället kan undkomma detta tillstånd (utan att fly från samhället).

Alla i Samhällsmaskineriet måste i varje levande sekund Utförligt Förklara sitt eget Existensberättigande.

Ingen Undflyende Medvetet Frånvarande kan Bortförklara Diffusa Fantomsmärtor i Nära Anslutning till Samhällsorganismens taktila strukturer samt system, typ Eskapistiska Matrixhallucinationer.

Den första aspekten av alienation är alienation.

Med Marx ord, ”objektifiering blir förlusten av objektet”.

Objektet är en förlust, i den mycket vardagliga och mänskliga meningen, att handlingen att producera den är samma handling där den semiotiskt transformerad till förutbestämd egendom.

Alienation här tar sig den mycket specifika historiska formen av separationen inom Objektrelationen.

Den Existensberättigande Frågan är: Vara En Vara eller Inte Vara en Vara, typ Måndagsexemplar?

Vara en Produkt, eller Vara ett Objekt, typ Varumärke.

Tappar inte bara kontrollen över det jag gör, jag producerar något som är mig fientligt.

Produktionsmedlen producerar Hantverkare.

Vi producerar någon annans makt över oss.

Var har allt detta arbete tagit vägen?

Reproduktionen av produktionsmedlen.

Marx och senare Warhols Grundläggande Behov av Upprepningstvång.

Samhället blir rikare, men det gör inte individerna själva. De äger eller kontrollerar endast en iscensatt föreställningsvärld, typ Hypotetisk Abstraktion in Absurdum.

Alienationen uppstår likt en Fjärils Effekt över Himmelska Fridens Klaustrofobiska Torgskräck, typ Horror vacui.

Detta kan intygas av samtliga Alienerade inblandade i den Ofrivilliga Ungkarlsrörelsen, Goth Lolitas i cosplay som French Café-Girl samt andra Moles i Lower East Side’s Undergroundmiljöer, typ Max’s Kansas City Nostalgier.

Existensberättigande-pass utdelas endast till dem som helt Spontant kan Förklara hur De i Ständigt Nya helt Oväntade Situationer kan tilldelas Platsen som Utvald Högst upp i Näringskedjans Red Light Easy Street Playboy’s Penthouse.

När guden talar måste han också hoppa, annars kommer han att finna sig själv på min plats, där gud vet, ingen vill vara. Så mellan honom och mig är det inget personligt. Men det är just detta som är problemet, inte en ursäkt.

Jag tappar kontrollen över aktiviteten att producera den.

Min aktivitet är inte självuttryck.

Min aktivitet har ingen relation till mina önskningar om vad jag vill göra, ingen relation till de sätt jag kan välja att uttrycka mig på, ingen relation till den person jag är eller kan försöka bli.

Den enda relation som aktiviteten har med mig är att den är ett sätt att fylla magen och hålla tak över huvudet.

Min livsaktivitet är inte livsaktivitet.

Det är bara medlet för självbevarande och överlevnad.

I Alienerat Vara och Intet endast i syfte att fylla en fysisk lucka, producera under tvång av direkt fysiskt behov.

Liv är Aktivitet.

Frånvaro av Liv är Livlöshet.

Min livsaktivitet styrs av en Annan.

En Annan är mycket sällan eller snarare aldrig densamma som Den Andre som Förhåller sig till ett Annat Ställe.

En Annan bestämmer vad och hur och hur länge och med vem jag ska spela teater.

Den påtvingas av mitt behov och av den andres innehav av medel för att tillfredsställa alla behov.

Som ett resultat relaterar jag till min egen aktivitet som om den vore något främmande för mig, som om den inte riktigt var min, vilket den inte är.

Jag hör inte riktigt hemma på den här platsen, gör det här om och om och om igen, tills jag inte ens kan tänka eller känna något annat än att minuterna tickar över tills jag slutar.

Den riktiga jag vill göra något.

Min aktivitet blir en Annans aktivitet.

Livet kommer att delas mellan främmande arbete och flykt från arbetet, vilket för oss är fritid.

Eftersom vår egen livsaktivitet blir en främmande makt över våra liv, får själva aktiviteten ett dåligt rykte.

Fritiden i sig tenderar att bli likställd med frihet från aktivitet, eftersom aktivitet är tvång.

Frihet likställs med motsatsen till handling och produktion; frihet är konsumtion, eller bara passivt, tanklöst ”kul”, eller bara att blåsa av.

Om denna civilisation går vidare får vi naturligtvis en allt finare och mer detaljerad separation av hand och hjärna.

Vissa människor kommer sannolikt att ägna hela sitt liv åt att utveckla förmågan att lokalisera defekter i ändarna på burkar.

Detta blir deras påtvingade bidrag till den mänskliga arten.

Att tänka på oss själva som det maskformiga bihanget till en virtuell cybernetisk datamaskin.

Även ett verktyg eller en slav kan användas för att utföra många olika saker.

Det är inte bara produkten som blir en främmande makt.

Det är inte bara det att självutveckling blir självförnekelse.

Det är att bli Annan Frånskild, typ Vinylplastpartner, än mig själv.

Ännu på en djupare nivå är känslan av förlust av identitet eller förlust av mening ett uttryck, men man alienerade sig ändå, för vår verkliga förlust av mänskligheten, alienation från den mänskliga ”art-varelsen”. Någon som man inte kan hysa sympati eller medlidande med.

En Oidentifierbar Alien.

Att tala med Bönder på Latin och med de Lärde med Odalbondens dialektala uttal.

Förhållandet mellan herre och bonde var ett direkt, personligt band av tvåvägslojalitet och plikt, och till och med tillgivenhet.

Exploateringen av bonden var en integrerad del av ett patriarkalt förhållande.

För den personliga relationen ersätts av en personlig likgiltighet.

Slutsatsen i kontraktsförhållandet är det kontantlösa samhällsmaskineriet.

Nu är mitt arbete dock inte service.

Nu jobbar jag för pengar, eftersom det inte behöver vara beroende av religiösa eller mytiska grunder för att motivera en tydlig och tydlig hierarki, är det på ett annat sätt mer illusoriskt.

Min frihet är i stort sett bara ett visualiserat uttryckt utseende i Fish Eye.

Det finns inte längre någon Teoretisk Abstrakt Ideologi som Förenar, mer än Förorenar.

I verkligheten är min livsaktivitet fortfarande uppgiven.

Marx konstaterar att alla Medborgare i Samhällskroppen har sina Sociala Band i Bakfickan.

Ofta möts den marxistiska föreställningen om statens avskaffande eller förtvinande av den sorts förbryllade reaktion man kan reservera för avskaffandet av solen, månen och stjärnorna.

Staten är ett nödvändigt medel för tvång och samordning när samhället inte längre kan hålla ihop sig med andra medel, eller innan det har lärt sig hur man gör det igen.

Staten är den uppsättning institutioner som uppstår för att hålla ihop ett samhälle som ständigt faller sönder.

Staten är en funktion av andra, djupare sociala motsättningar som i princip är korrigerbara.

Staten är en inte något något neutralt och kapabelt att stå ointresserat över alla särskilda intressen; är nödvändig endast på grund av de verkliga motsättningar som samhällen genererar och upprätthåller bland individer.

Deras konferenser, fester och parties i statens politiska gemenskap är alltså en illusion, eftersom de faktiskt är åtskilda.

Som den franske författaren Anatole France en gång sa:

”Lagen, i sin majestätiska jämlikhet, förbjuder både rika och fattiga att tigga allmosor, stjäla bröd och sova under broar.”

Som ett korrektiv till, och också som en mystifiering av, en motsägelsefull verklighet, uppfinns en kompletterande men illusorisk verklighet och så att säga läggs ovanpå den första.

Staten är just en sådan illusorisk verklighet, som existerar i kraft av missuppfattningen att samhällets motsättningar är de naturliga och oundvikliga, eviga och väsentliga motsättningarna mellan människorna och världen såsom den ter sig ut i sig.

Sanning är en nödvändig och verklig illusion – för samhället.

Förekomsten av processer genom vilka individer beslutar om gemensam politik och gemensam handling är inte vad Marx skulle kalla staten.

Annons