Andy Warhol var en Helylle Amerikansk Socialantropolog som utforskade The American Dream från Pittsburgs Botten till Glamourous High Society runt Washinton DC White House.

Finkulturen var tillgänglig för en Europeisk Elit med de Rätta Kontaktnäten.

Mänskliga Motsättningar är Elementära Evidensbaserade Förutsättningar för, Spengler Tolkning av Språkspelets Ordlek, Existensberättigande Kulturberikande Gränsöverskridande Lebensraum, typ Bauhaus, Black Mountain, PS1 och Detroit’s Deep House in High Tech Soft Machine.

POP följde som en Effekt efter Atombomberna Fat Boy och Little Man över Hiroshima och Nagasaki.

Med POP Art bekräftade den Amerikanska Kulturen att den Frigjort sig från Europeisk Finkultur.

Det som den Europeiske Första Passage-effekten Flanören upplevde som Klassisk Kultur, ersattes med den Amerikanska Plankande Tågluffaren, Hobon, till Lättillgänglig Populärkultur.

POP Art definition av Richard Hamilton.

In 1957 pop artist Richard Hamilton listed the ‘characteristics of pop art’ in a letter to his friends the architects Peter and Alison Smithson:

Pop Art is:

Popular (designed for a mass audience), Transient (short-term solution), Expendable (easily forgotten), Low cost, Mass produced, Young (aimed at youth), Witty, Sexy, Gimmicky, Glamorous, Big business.

Google Translator:

Populär (designad för en masspublik), Transient (kortsiktig lösning), Expendable (lätt att glömma), Låg kostnad, Massproducerad, Ung (riktad till ungdomar), Vitig, Sexig, Gimmicky, Glamorös, Big business.

JAZZ uppstod bland den Afroamerikanska Befolkningen men nådde ut till Världen under WW2 då Amerikanska Jazzmusiker intog kabaretscenerna i Paris Rive Gauche.

Inte konstigt att Warhol utbytte ett stycke Konst mot Miles Davis hesa Trumpetsound.

Etablissemangets Elit högst upp i det Artificiella Urvalets Näringskedja har sedan Romarrikets Glada Dagar i S&M Orgiastiska Ormgropar, förlöjligat den Obildbara Pöbeln genom att Diktera Villkoren för vad som Kännetecknar God Smak.

WW1 och WW2 utgjorde Ytterst Fysiskt Kännbara Bevis på att den Goda Smaken inte kunde Motstå Elitens Världskrig mot Folkmassorna.

I Huvudsak var det ju genom WW1 och WW2 som massorna åter skulle bli Anpassningsbara och Lätthanterliga.

Industrialismen hade tidigare varit Folkets Gyllene Black om Foten, men efter de två Världsomskakande Antropocentriskt Designade Katastroferna blev Industrialismen av Den tidigare Tystnadskulturella Befolkningsmängden Omförhandlad till Populärkultur i Angloamerikanskt Format.

Varje Modernistisk Subkulturellt Subversiv Kraftansträning från Desperata Desillusionerade Fatalister har inletts av en Vilseledande Ciceron, typ Baudelaire, Rimbaud, Apollinaire, Marinetti, Ball, Breton, Joyce, Wittgenstein, Ginsburg och McLuhan.

En Kurvig Linje har utgått från Satie, vidare till Cage, Cale, Eno och House.

En annan minst lika Kurvig Linje, men med Andra Svängningstal härstammar från Voodoo-kulturen söder om New Orleans Glädjekvarter.

Varje Näringsberikande Existensberättig Motstånderörelse uppstår i det Andliga Tidvattnet efter en Synnerligen Överdrivet Tilltagen Tsunamivåg.

Vågen brukar uppstå som ett Helt Väntat Epifenomen då de Multinationella Vapenskramlarna i Dark Net’s Svarta Marknad Överproducerat Tillräckligt med Misantropiska Förintelsevapen med Högsta Möjliga Kroppsligt och Mentala Skada på Ofrivilliga Civila Medborgare i Obehörigt Utanförskap.

Allt Folket har att ta till är sådana Övarblivna Rester som inhämtats direkt från Playboy’s Penthouse Återvinningsstation, typ Hell’s Kitchen och Last Exit Brooklyn.

Vad ska en Fattig Flicka utföra som Tillfälligt Kulturalster för det den Dagliga Ransonen av Klimpsoppa, om inte ingå i typ Pussy Riot’s Up Against the Wall Motherfuckers, eller Gatuteatern The Connection, med anor tillbaka till Rabelais Carnevaler samt Venedigs Maskerader.

Den Abstrakta Expressionismens Spontana Subliminala Improvisationsrörelser dekonstruerades via Lichtensteins Symboliserade Stiliserade och hårt Redigerade, Retuscherade Penseldrag.

Inte en Blind Fläck kunde ge Sken av att Föreställa Passagesträckan mellan Obestämd Punkt A till Illa Tänkt Punkt B.

Födelsen av en originell konstform Popkonströrelsen började i mitten av 1950-talet i England och tog fart över Atlanten i USA några år senare. Denna konstnärliga rörelse skapades som en reaktion på abstrakt expressionism, som av vissa dåtidens konstnärer ansågs vara för stel och pretentiös.

1950-talets Independent Group (IG) anses vara föregångaren till den brittiska popkonströrelsen. Denna grupp leddes av Eduardo Paolozzi, kungen av collage, hans arbete var några av de första som inkluderade annonser, seriefigurer och tidningsomslag.

En konströrelse som började i USA på 1950-talet och nådde sin topp på 1960-talet, valde som ämne den anonyma, vardagliga, standardiserade och banala ikonografin i det amerikanska livet, som serier, skyltar, kommersiella produkter och kändisbilder, och behandlade dem vanligtvis i sådana former som kommersiellt släta målningar i stora storlekar, mekaniskt reproducerade silkscreens, storskaliga faksimiler och mjuka skulpturer

Popkonst är lätt att känna igen på grund av dess livlighet och unika egenskaper som finns i många av rörelsens mest ikoniska verk. Nedan är några av de definierande egenskaperna hos popkonst:

Igenkännliga bilder:

Popkonst använde bilder och ikoner från populära medier och produkter. Detta inkluderade kommersiella föremål som soppburkar, vägskyltar, foton av kändisar, tidningar och andra föremål som är populära i den kommersiella världen. Även varumärken och logotyper införlivades.
Ljusa färger: Popkonst kännetecknas av levande, ljusa färger. Primärfärgerna rött, gult och blått var framträdande pigment som förekom i många kända verk, särskilt i Roy Lichtensteins verk.
Ironi och satir: Humor var en av huvudkomponenterna i popkonsten. Artister använder ämnet för att göra ett uttalande om aktuella händelser, göra narr av modeflugor och utmana status quo.


Innovativa tekniker:

Många popartister ägnade sig åt tryckprocesser, vilket gjorde det möjligt för dem att snabbt reproducera bilder i stora kvantiteter. Andy Warhol använde silkscreentryck, en process genom vilken bläck överförs till papper eller duk genom en nätskärm med en stencil. Roy Lichtenstein använde litografi, eller tryck från en metallplatta eller sten, för att uppnå sin signatur visuella stil. Popkonstnärer tog ofta bilder från andra områden av mainstreamkulturen och införlivade det i sina konstverk, antingen ändrade eller i sin ursprungliga form. Denna typ av approprieringskonst fungerade ofta hand i hand med upprepning för att bryta upp separationen mellan högkonst och lågkonst, vilket gjorde skillnaden mellan reklam och media från konst.
Mixed media och collage:

Popkonstnärer blandade ofta material och använde en mängd olika typer av media. Liksom Robert Rauschenberg, vars verk föregick popkonströrelsen, kombinerade konstnärerna Tom Wesselmann och Richard Hamilton till synes olika bilder till en enda duk för att skapa en helt och hållet modern form av berättande. På samma sätt är Marisol känd för skulpturer som använder många olika material för att representera figurer.