Den som sig in i Leken ger, Måste Leken Tåla ända Fram till Språkspelets Finala Cosplay.

Warhol utsatte sig själv Konstant i Everyday Life för Oförutsedda Immateriella Utgifter.

I tredje klass hade Warhol Sydenhams chorea (även känd som St. Vitus’ Dance), nervsystemets sjukdom som orsakar ofrivilliga rörelser av extremiteterna, vilket tros vara en komplikation av scharlakansfeber som orsakar fläckig hudpigmentering.

Ibland när han var sängbunden ritade han, lyssnade på radio och samlade bilder på filmstjärnor runt sin säng. Warhol beskrev senare denna period som mycket viktig för utvecklingen av hans personlighet, färdigheter och preferenser. När Warhol var 13, dog hans far i en olycka.

Andra störningar som kan åtföljas av chorea inkluderar benign ärftlig chorea, bilateral striatal nekros, abetalipoproteinemi, ataxi–telangiektasi, biotin-tiamin-responsiv basalgangliasjukdom, Fahrs sjukdom, familjär dyskinesi–facial myokymia (ansikts-myokymia tokind syndrom) genmutation, glutarsyrauri, Lesch–Nyhans syndrom, mitokondriella störningar, Huntingtons sjukdom, Wilsons sjukdom, hypertyreos, lupus erythematosus, graviditet (chorea gravidarum), drogförgiftning och biverkningar av vissa antikonvulsiva medel (t.ex. fenytoin) eller psykotropa medel.

Länge kallades den för Huntingtons chorea eller Chorea Huntington och på svenska för ”Danssjuka”. Numera används benämningen Huntingtons sjukdom, eftersom de ofrivilliga rörelserna bara är ett av flera symtom.

Livet är ett Lån och den som Är Satt i Skuld är inte Fri.

Huizinga:

”Det är anmärkningsvärt att ludus, som den allmänna termen för lek, inte bara inte har övergått i de romanska språken utan har knappast lämnat några spår där, så vitt jag kan se… Vi måste lämna åt ena sidan frågan om den försvinnandet av ludus och ludere beror på fonetiska eller semantiska orsaker.”

Att Frivilligt Utsätta sig för sådana Oanade Konsekvenser som den Normaliserade Gemene Mannen i Sociala Medier i sitt Yttersta Obehag söker Undvika, tillhör POP-konstens Dödsdrift.

Normalitetskurvans Berg-och-Dalbana är Långtråkigt Predestinerad Oundviklig för Flertalet av Flockimmuna Sekundära Vardagsmänniskor i Ofrivilligt Innanförskap.

Konsten att komma Utanför Boxen är tillsvidare Genetiskt Medfödd, typ Idiot Savant in Everyday’s Freak Show.

Normalbegåvade Idioter söker Ständig Bekräftelse på sin egen Obetydelse på Allmänna och Offentliga Nollställda Platsangivelser.

Överbegåvande samt Underbegåvade Idioter vet hur att Spela på Apollofjärilens Lyrsträngar från och med den Ofrivilliga början till den Oundvikliga Terminalstationen, typ Återvinningscentralen i Omedelbar Närhet till Löfsta Naturreservat.

Det som Andy aldrig någonsin lyckades med kunde Impersonatorn Warhol framställa i Överambitiösa Verklighetsframställningar typ Oundvikliga Explosiva Cross Over Media Svängningar.

I den situation där Andy tillhörde det Onaturliga Urvalet, kunde Warhol bekvämt luta sig tillbaka högst upp i Näringskedjans Socialdarwinistiska Jet Set Outfit.

Hur man än Vänder sig, så har Warhol aldrig Ändan där bak på pottan.

Det förblir Voyeuren Betraktaren Back Stage Oundvikliga Bakläxa, typ Venus In Furs och Velvet in Underground i Batman’s Gotham City’s Incel-miljöer.

Myten om hur de Blinda Naturvetenskapliga Konspirationsteoretikerna utforskar en Elefants Objektifierade Nära Huden-upplevelse, beslöjas av en Distansstuderande Schnabel.

Nattvarden skulle kunna innehålla de två tvillingbröderna men från Omaka Par.

Efter Nattvarden kom Ännu en helt Oförutsägbar Evig Natt utan Sol.

Det finns vissa Guilt by Free Association-kopplingar mellan Judas och Loke, som inte är densamma som Lukas eller Luke.

Judas var ingen heroisk Lucky Luke, men mer av en Lokisk Trickster, som helt Profylaktiskt Preventivt Primitivt förebådade hela Återuppståndelsens Glansdagrar, typ All Time High Red Light District före Armageddon I Orwellsk Last Exit Wigan Pier.

I Sköna Nya Värld går Ingen Klara Sol Åter Upp efter Civilisationernas Sammanbrott.

Samtliga Supermakter som Romarriket Uppgång och Dekadantiska Förfall, Karl XII:s Turkiska Kåldolmar typ Karolinernas Dagens Rätt i Reträtt, Tzar Peters Storryssland, Wienervalsens Mästares Storgermanien, Kinesiska Strategin med Askar i Askar typ Tystnadskulturens i De Fyras Teckenspråk, Qanons Uraniska Megalomaniska Monopolistiska Utopi, samt andra Kommande Storslagna men Svårsmälta Melodramatiska Masshysterier.

The World is Not Big Enough for The Rest Product of All of US.

Det Naturliga Urvalet upphör som Förväntat i Naturlig Sorti, typ Avgång i Nödutgången bort mot Glömskans Dystopiska Dystra Mörker i Högst Välisolerat Välmadrasserad Alienerad Ensamcell i Existens Asyl.

Principen om att Söndra Först och Härska sedan låter i dagens Negativt Stressande Medvetet Närvarande Nuläge som en Ytterst Tveksam Långsiktigt Lungsiktig Strategi.

Rubriksättaren har därför för det Väl Utvalda Tillfället valt ett Ofrivilligt Högst Motvilligt Utanförskap innanför Boxen typ Annat ställe i Föredömligt Urträde till Högdistanserat Utplacerat Avträde där, Under den Hektiska stunden av att Medan En Annan Avsatt Despot, typ Representant för Politiskt samt Ekonomiskt Oberoende Oligarker och andra Assimilerade Libertarianer går Gråtandes hela Vägen tillbaka från Östbanken Intet Nytt, sökt Tillfällig Uppehållsort fram tills att Den Sista Striden är Överstånden, Musk’s Förlorade Paradis på Mars Slagfält bortom allt Sund Odalistiskt. Bondförnuft.

Varje Oratoriskt förlagd Retorisk Välartikulerad Demagog försätter varje Enskilt Tillfälle till att Förutsäga Kommande Varsel med en Välklingande Stämma Lenare än Mjölk och Honung.

Den Slutgiltiga Utlösningen, typ Entropisk Upplyst Upplösning Förutsätter en Tillvaro i Intrinsikalt Livet-i-Sig-Slutspel.

Platons Staten och Hobbes Leviathan or The Matter, Forme and Power of a Common-Wealth Ecclesiasticall and Civil Upphör varken i Genomförandet av More’s Utopia, Proudhon’s Egendom är Stöld, Rand’s Inkomstskatt är Stöld, eller Dödsdriften Absolut Frihet, det vill säga Själens Mystifierade Utslocknande.

Stirner medger att ”fullständig frihet” inte är möjlig, men han ser att egoisternas union är den mest fria form av förening som finns:

”Begränsning av friheten är oundviklig överallt, för man kan inte bli av med allt; man kan inte flyga som en fågel bara för att man skulle vilja flyga så, för man blir inte fri från sin egen vikt…”

A Space Oddity.

Huntington’s Civilisationernas Entropiska Sönderfall:
Världen håller på att bli en mindre plats. Som ett resultat ökar interaktioner över hela världen, vilket intensifierar ”civilisationsmedvetandet” och medvetenheten om skillnader mellan civilisationer och gemensamma drag inom civilisationer.

Å ena sidan befinner sig västvärlden på en makttopp.

Kulturella egenskaper och skillnader är mindre föränderliga och därför mindre lätta att kompromissa och lösa än politiska och ekonomiska.
Ekonomisk regionalism kan bara lyckas när den är förankrad i en gemensam civilisation.

Högre kultur blir i sin mognad och koherens en organism i sin egen rätt, enligt Spengler.

Spengler delar upp begreppen Kultur och Civilisation, de förra fokuserade inåt och växande, de senare utåt och bara expanderande.

Men han ser civilisationen som varje kulturs öde.

Civilisationer är vad kulturer blir när de inte längre är kreativa och växer.

Spengler pekar till exempel på grekerna och romarna och säger att den fantasifulla grekiska kulturen förföll till en helt praktisk romersk civilisation.

Spengler jämför också ”världsstaden” och -provinsen som begrepp analoga med civilisation respektive kultur.

Staden bygger på och samlar livet i breda omgivande regioner.

Han kontrasterar den ”sann-typ” landsbygdsfödda, med den nomadiska, traditionslösa, irreligiösa, sakliga, smarta, ofruktbara och föraktfulla för landsbygdens stadsbor.

I städerna ser han bara ”mobben”, inte ett folk, som är fientligt inställda till de traditioner som representerar kulturen (i Spenglers uppfattning är dessa traditioner: adel, kyrka, privilegier, dynastier, konstkonventioner och gränser för vetenskaplig kunskap).

Stadsbor besitter kall intelligens som förvirrar bondevisdom, en nymodig naturalism i attityder till sex som är en återgång till primitiva instinkter och en döende inre religiöshet.

Vidare ser Spengler i urbana lönetvister och fokus på påkostade sportutgifter för underhållning de sista aspekterna som signalerar nedläggningen av kulturen och framväxten av civilisationen.

Spengler’s främsta exempel är det romerska ”världsherravälde”.

Det var ingen prestation eftersom romarna inte mötte något betydande motstånd mot sin expansion.

De erövrade alltså inte så mycket sitt imperium, utan tog helt enkelt det som låg öppet för alla i besittning.

Efter slaget vid Zama tror Spengler att romarna aldrig förde, eller ens var kapabla att föra, ett krig mot en konkurrerande stormakt.


Lek är äldre än kultur, för kultur, hur otillräckligt definierad den än är, förutsätter alltid det mänskliga samhället, och djur har inte väntat på att människan ska lära dem sitt spel.

Huizinga börjar med att göra klart att djur lekte före människor.

En av de viktigaste (mänskliga och kulturella) aspekterna av lek är att det är roligt.

Lek är gratis, är i själva verket frihet.
Lek är inte ”vanligt” eller ”riktigt” liv.
Leken skiljer sig från det ”vanliga” livet både vad gäller lokalitet och varaktighet.
Lek skapar ordning, är ordning. Spelet kräver ordning absolut och suverän.
Lek har inget materiellt intresse, och ingen vinst kan vinnas på det.



Ord och idé är inte födda av vetenskapligt eller logiskt tänkande utan av skapande språk, vilket betyder otaliga språk – ty denna ”befruktningsakt” har ägt rum om och om igen.

Av alla möjliga användningsområden för ordet ”lek” nämner Huizinga specifikt ekvationen lek med å ena sidan ”allvarliga stridigheter” och å andra sidan ”erotiska tillämpningar”.