Fotografikonsten tog vid där Impressionismen slutade.

Med Cezanne, van Gogh, Gauguin och Munch inleddes Industrialismens Alienation genom Konstmarknaden.

Den Konstmarknaden Älskar, dör Ung. Ofta förekommande angivet skäl Oförsiktig Överdosering av Eskapistiskt Alienerande Kärleksdroger.

Konsten kan upplevas som en Spegeleffekt från Industrialismens Zeit Geist.

Alienationen uppstod i flera dimensioner, samtidigt.

Guds Död och Människans Narcissistiska Upphöjelse av den Darwinistiska Individen.

Cezannes uppdelning av Färg och Form.

Syntetismen då Abstraktionen erövrade Människans själ från Naturen.

Romantikens Ideal av den Vilda Frilevande Människan försvann i och med Urbaniserings utveckling från Marknadsplats till Mega City.

Staden erövrade ständigt Nya Terränger.

De Hypersensibla Individerna föredrog livet Underground och försvann ner i Diverse Fragmenterade Subkulturer.

Splittringen fortsatte genom Kubismen.

Picasso och Braque framställde trovärdiga kamouflagemönster.

Under Första världskriget fortsatte det Andliga i Konsten ner i en Halsbrytande Desperation av Nihilistisk Uppgivenhet inför Homo sapiens sapiens Irrationella Oförnuft, typ Krigets för Krigandets egen skull. Dödandet som Underhållning. Skyttegravarnas mutationer till Massgravar och så småningom Förintelseläger.

Dödsmaskinen rationaliserades och effektiviserades.

Dödens Tidsstudiemän tog tiden från Födelseögonblicket till den Totala Negationen av allt Levande.

DADA kunde bara sluta på ett sätt.

Följden blev att under mellankrigstiden uppstod det Andliga i Konsten som en Uppenbarelse i Surrealismens Konspiratoriska Kontrafaktiska Paradoxala Absurditet.

De som Överlevt föredrog en Surrealistisk Öververklighet, framför en Immateriell Dialektiskt Materialism.

Det Fysiskt Sinnliga från Europa avslutades med Abstrakt Expressionism, Action Painting och Spontanism.

Mjukt möter Hårt.

Maskinerna gnager på allt Organiskt Liv.

Det totala Kaos inledde Konsten som Reklam och Reklamen som Ytans Makt över Reflektionen efter Livets Meningslöshet.

POP var den Estetiska Ejakulationen som Uppstått under Little Man och Fat Boy.

Jazzmusiken erövrade Paris och Walt Disney inledde Invasionen av Shintos Livsandar.

Allt blev i fortsättningen Detsamma, Alienation, Isolering, Individens Ensamhet som vann över Bygemenskapens Uteslutande av Främmande element.

Efter Atombomben kom Plasten.

I Begynnelsen skapade Coyote Moderniteten av Plast.

Plast förenade DDR med Saigon, Rio de Janeiro, Reykjavik, Archangelsk och Wien.

Plasten utgjorde ytkontakten mellan Schwitters, Zig Zag och Wittgenstein.

Plasten förenade den fram tills dess Splittrade, Paranoida och Klaustrofobiska Globala Byn.

Den Apatiskt Inlärda Hjälplöshetens Likgiltighet, inklusive Klaustrofobiska Sviter av Paranoida Vanföreställningar av Grandios Megaloman karaktär blev Norm.

Det blev Normaliserat att Vända på Dygnet 24-7 och hålla Korpgluggarna Vidöppna med Kosttillskott som Ephedra, Efedrin och Fenedrin.

Allt som slutade på -in var alldeles Utmärkt över All Kritik.

En Logisk Empiriker Håller Envist Fast vid Att inte ens Popper kan veta om Kung Sol kommer att stiga upp också i morgon bitti.

Alla som kunde uppvisa sådana Beteenden utan Föregående Uppmaning, förklarades varandes Helt Normala.

Verklighetsberättelsen bestod av Förutsägbara Uppenbara Iscensättningar av Tidigare Förekommande Vanföreställningar, typ Krigspsykos, PTSD samt Mardrömmar om Irma Greses Spontant Improviserade Gastkramningar.

Den Eskapistiska American Mare Dream behandlades med SPEED och de Icke Anpassningsbara försågs med lättillgängliga Meth, The Spirit of XTC, Tramadol och Carfentanyl.

Allt för att hålla Människan Medvetet Närvarande kvar i Överstimulering av Ologiskt Empiriska Undersökningar.

Då Världens Vapenlobby hänger upp Tzar Bomba på Väggen, så kommer förr eller senare, innan Ridån går ner, någon Incel Egenmäktig Narcisstiskt Paparazzi först trycka på Knappen och därpå Förklara The End of What’s The Name of The Game; GO or NO?