Om ifall Anna Sorokin varit Performance Artist skulle hon kunna jämföras med Cindy Sherman.

Bedragare är på många sätt lika dekonstruktivistiska som en Surrealistisk målning av t ex Salvador Dali, René Magritte, eller grafiska blad av M. C. Escher.

Sådant som man nu i konststilen Magisk Realism försöker att rekonstruera med samplade metoder.

Samplingen kan bestå av en fjärdedel de Chirico, en fjärdedel Dali, en fjärdedel Magritte och en fjärdedel Escher.

Varför sömnrubbningarna ökar i den Nutida Samtidsversionen av Samhällsmaskineriet kan mycket väl bero på Splittringseffekten mellan Profession och Alienation.

Under Professionell Tid Vet Gemene Man vad som gäller i Nuet.

Under Egentid Tror Gemene Man på den Ryktesspridning som uppstår i Flumskolans Tvärvetenskapliga Korsdraget efter Utan Rök ingen Eld.

Den Associativa Steganografiska Ordkonsten utförs rent Praktiskt Logiskt Empiriskt så att ett Semiotiskt-Semantiskt-Ontologiskt Föreställande Utrymme uppstår mellan Intuitiva, Subliminala Fria Associationsbanor.

Där kan Läsaren/Tydaren utforska sådana slutna Lönnrum som endast kan passeras från Garderobens Innanvägg, typ landet Narnia.

Det Fantastiska är i sig Förunderligt Sublimt, även när det förekommer i Diskmaskinrealismens Vardagsverklighet.

Fenomenet med den Självantändande Burning Man är visserligen Otroligt Statistiskt Osannolikt, men inga Faktaresistenta bevisbördor finns för att Framställa en Alternativ Verklighetsberättelse där sådana Expressiva Uttryck inte kan uppstå som Eld utan Rök.

Varför har Bedragare så stora möjligheter till Framgångar i vår tid?

Sannolikt är att vårt SPEED-Globaliserade Bysamhälle ger extra gott om tillfällen som gör Tjuven till lättillgänglig Mullvad i High Societys Inre Kretsar, i typ Klubben eller Forum eller ADF.

En annan Alternativ Faktabaserad Verklighetsanknytning finns i att vi Alla ingår i den Mediala Yttrandefrihetens beroende av Paparazzi i Papageno-image, typ Ordbehandling i Fotoshop.

Vem vill inte vara en Fågelfångande Panflöjtsekvilibrist?

På vilket sätt skiljer sig Anna Sorokin från Holy Sainte Elisabeth Holmes?

Det som de båda har fysiskt gemensamt med Cindy Sherman är att de faktiskt alla är Välutrustade med det Andra Könet.

Skulle dessa Bedragerskor ha lyckats lika bra som de Två Manliga Bedragarna i Kejsarens Nya Kläder?

Är Män mer Utbytbara, än Underbara Vampar, typ Femmes Fatales?

Som med Längden har Substansen ingen Djupt liggande Betydelse. Det är Ytan som räknas i Längden.

Var inte också Nietzsche en Masochistisk Underdog i relation till Salomé?

Han gjorde nog vad han kunde på sin Sociala Motsvarighet till Le Sfinx för att inte bli Avsnoppad längst in vid Organets fäste.

Så är detta en Könskrigsfråga angående vilken Bedragare alt. Bedragerska som ska ta hem Spelet till Hôtel Continentals mest Häpnadsväckande Kungliga Svit?

Handlar inte allt som vanligt om Vem som Har och Vem som Tar tillfället i Akt?

Men visst krävs av Bedragaren någon form av Genetisk Naturbegåvning.

Visserligen växer ju Bedragare på Päron närmast Äppelträdet, men alla uppnår inte samma höga Status som Anna Sorokin när hon var som mest nära till att komma igång med ADF.

Är inte the American Dream-in-Sich en Dörröppnare för Ovälkomna Utomstående Obehöriga som har sådan fin Smak att de till och med kan Se Kejsarens Nya Kläder in Natura?

Bedragare i Allmänhet och Anna Sorokin i Synnerhet föredrar ju så gott som alltid att hellre Framträda i sina Femton Minuter i Rampljuset på Yellow Brick Silk Road, än Köksvägen bakom Spegeln.

De Verkar hellre genom att Synas, än att Verka utan Visuella Effekter.

Även om Anna Sorokin var utmärkt på att i God Tid i förväg regissera sina eget Iscensatta Föreställningar, hade hon inte Tålamodet att genom Yttersta Ansträngning beträda den Smala Sceningången in till Fåfängans Marknad.

Att hon sedan fick tillgång till Fåfängans Marknads kontokort var ju ingenting som, i ordets sanna och egentliga betydelse, försämrade hennes Framfart till Framgång.

Att Brott inte skulle Löna sig i Längden, är ingenting som Konkret Påverkar den Naturbegåvade Konspirationspraktikantens Klassiskt Betingade Beteende.

Pavlov och Maslow skulle även här kunna dra sådana slutsatser om hur en Professionell Bedragare inte också dräglar inför ett Köttben på undre sidan av Vattenytan.

Vad är det då som skiljer Anna Sorokins ADF från Andy Warhols The Factory.

Egentligen bara det Affektiva värdet i Immateriell Försäkring inklusive medföljande Provenienshandling.

Hur att evidensbevisa att det faktiskt bara är en Copy Cat alternativt Enäggtvilling som föreställer Cindy Sherman i hennes Framträdande framför den Självinställda Utlösarens Objektifierade Monolitiska Litografiska Artefakt?

Det kan ju inte vara en Ren tillfällighet att Netflix köper rättigheterna av Anna Sorokin för att få bygga upp en True Story från Verklighetsberättelsens Hårt Vinklade Skolverksamhet, så att Anna Sorokin får ett Enastående Tillfälle till att starta om från Scratch.

Vem vet; kanske en dag slår Tindersvindlaren, Anna Sorokin och Holy Sainte Elisabeth Holmes ihop sina Påsar och startar det utomparlamentariska politiska Underground kulturberikande Populistiska Libertarianer i Alienerat Utanförskap, med självaste Jeff Koons som Egenmäktig Curator?

Det Predestinerade Mötet mellan Satie-Man Rays Le Cadeau och Duchamps L.H.O.O.Q. som strykbräda kan ge en Utmärkt Föreställning om hur Skenet Bedrar så mycket bättre i Glamorösa Playboy’s Penthouse-miljöer, än någonstans i Last Exit Brooklyn, eller med Vidare Fria Associationskedjor, Requiem for the American Dream.

För vilken gång i ordningen påpekar den Obesvärade Notoriska Logiskt Empiriska Ordbehandlaren att the American Dream en gång för alla är Överstånden. Det skulle ge Bedragarna en Grundläggande Orsak till att Avstå från att hellre Synas än Verka i Oskyddad Verkstad.