En parafras kan vara en omskrivning av en text i syfte att förenkla eller förtydliga. Ordet kan också användas om en vidareutveckling av ett konstverk, musikstycke eller filmklipp och kan då liknas en remix.

Därför lämnar dess nedgång åtminstone gott om utrymme för modiga författare att komma fram och blåsa nytt liv i denna avtagande litterära anordning.

År 1911. Denna upplevelse, och Roussels uppfinningsrika intriger och ordlekar i synnerhet, gjorde ett djupt intryck på Duchamp. Han noterade att han för första gången ”kände att det som målare var mycket bättre att bli påverkad av en författare än av en annan målare.” Detta intresse för cross-genre pollinering skulle påverka konstnären att utveckla ett eklektiskt förhållningssätt till konstframställning.

Om Finnegans Wake kan betraktas som en översättning så bygger den på vad Lawrence Venuti kallar en främmande strategi. Det är ett försök att berika det engelska språket med så mycket främmande språklig couleur-lokal som möjligt.

Att försöka gå vidare på en rak linje bland livets slingrande förhållanden, som om mänskliga angelägenheter inte styrdes av nyckfullhet, modighet, möjligheter och slumpen.

Ingenting existerar utanför sinnet.

Även om den skulle existera, så har Vi inte tillgång till en sinnesoberoende verklighet.

Varje uppsättning är en ”modell” – förutsatt att förhållandet mellan objekten är detsamma (jämför med symboljordning.)

Finnegans Wake av James Joyce. Mening här är mer en fråga om effekt än om avkodning; på detta sätt är denna svåra bok paradigmatisk för stor litteratur mer allmänt. Försök att läsa 25 sidor om dagen, högt.

Du kommer att bli galen, du kommer att bli rörd och du kommer att vara klar om cirka fyra veckor.

Intet ont anandes folk av okränkbarhet utgör en Population på en ö-nation inom Stillahavsområdet.

Blessyren inom mannen inkluderande mitten kan spolas som det fjuttigaste av farofylld uppförande, vilken leder till att en fånge på typ Djävulsön tvingas utstå kulturell välstånd exkluderad i utstött komfortzon.
Enbart krasst marknadsvärde inom legitimitets gränslinjer placerar ett imtimt mode emellan vad såsom är våran och vad som är alldeles konjektural, tills vi anför en mur, och utanför den är det som är ditt, ditt. Inom en i övrigt het anslutning kan det berövade ange förutnyttjade projektiva personliga tillbehör.


Ingen Okränkbar Medborgare är en bananrepublik i nära anslutning till Bikinilinjen.

Mannens inre blessyr kan spolas bort som ett Oerhört Fånigt Fjuttigt Tecken till Farofyllt Uppförande.

Bikinilinjen är hudområdet i ljumsken där bikinitrosans kant slutar.

Bikiniatollen (Marshallesiska Pikinni) är en atoll bland Raliköarna i norra Stilla havet och tillhör Marshallöarna.
Bikini syftar på Bikiniatollen, där USA 30 juni 1946, fem dagar före plaggets lansering, genomfört ett kärnvapenprov.

Ursprungligen hade Réard tänk kalla sin skapelse atomen på grund av dess ringa storlek, men kom på det nya namnet när kärnvapenproven fick omfattande uppmärksamhet.

Réard valde namnet eftersom han ansåg att plagget var ”ytterst explosionsartat”.

Prefixet ”bi- kan också syfta på något det är två av, efter latinets bis, två.

Efter Bernardinis framträdande i Réards nya baddräkt erhöll hon mer än 50 000 friarbrev.

Bikinilinjen, Maginotlinjen och Korvlinjen:

André Maginot (10 december 1929):

”Vi kunde knappast drömma om att bygga en ny kinesisk mur i Frankrike, eftersom den skulle ha blivit för dyr. Istället har vi förutsett kraftfulla och flexibla sätt för att organisera försvaret, baserat på den dubbla principen att utnyttja terrängen till fullo och att skapa en kontinuerlig eldlinje överallt.”

Korvlinjen:

Korvlinjen kallas den före detta yttre befästningslinjen för Stockholms fasta försvar.
Befästningsverket uppfördes strax före och under första världskriget avsett att förhindra ett landangrepp på Stockholm från norr respektive söder.

I den Associativa Steganografiska Ordkonstmakarens verktygslåda finns en hel del Smått och Gott:

En Klädkammare inklusive Malpåse.

Eva Hedquist, f d Missionär i Kina.

Termreglerare.

Objektsutbytare.

Sextant.

Sexkantsnyckel med handtag.

Analsäcksspolare.

Piprensare.

Skorstensfejare.

Knoparmoj.

Chrysippus:

”Ondskan kan inte tas bort, och det är inte heller bra att avlägsna den.”

Chrysippus jämförde det onda med det grova skämtet i komedin; för precis som skämtet, även om det är kränkande i sig, förbättrar stycket som helhet, ”så kan du också kritisera det onda som betraktas av sig själv, men ändå tillåta att det, taget med allt annat, har sin användning.”

Omkastning av stavelser inom ord:
”Pepåka” (”Påpeka”)
”Pickelnyga” (”Nyckelpiga”)
”Tabela” (”Betala”)
”Fika” (“Kaffe”)
”Sprittsmidning” (”smittspridning”)

Omkastning av stavelser mellan ord:
”Bala taklänges” (”Tala baklänges”)
”Pisse Mugg” (”Musse Pigg”)
”Histi Krimmelfärdsdag” (”Kristi Himmelfärdsdag”)
”Marknadsledande vilseföring” (”vilseledande marknadsföring”)

Dubbel inversion:
I moderna verlankretsar har till och med vissa slitna verlan-ord blivit omvända ännu en gång:

Arabe (sv.:arab) blir på vanlig verlan beur och på dubbelt inverterad verlan reub (beur användes så flitigt på 1980-talet att det numera ingår även i vårdat franskt språk).
Flic (sv.:snut, polis) blir på vanlig verlan keuf och på dubbelt inverterad verlan feuk.

Exempel på ”Väntom” (alltså svensk verlan, i klartext ”omvänt”):

jishen sa ti lispen att de inte e tiheff å karrö
vilket i klartext blir

tjejen sa till polisen att det inte är häftigt att röka

Automatiskt tal – vissa strängar av tal förekommer ofta och har liksom ”fastnat”.

Verbalamnesi – ordglömska.

Anomi – nedsatt förmåga att benämna ting.

Perseverationer. Samma sak uppträder om och om igen, exempelvis kan två helt olika frågor få samma svar om de ställs efter varandra. En annan typ av perseveration är när man fastnar i ett ljud rent motoriskt.

Parafasier – ett ljud eller ett ord byts ut mot något annat ljud respektive ord.

Neologismer – när man ska använda ett ord säger man istället ett ord som för andra låter som ren rappakalja. (Se även neologism).

Agrammatism / dysgrammatism – man använder sig inte av korrekt syntax/ordföljd och talet saknar grammatiska småord och böjningar.

Dysprosodi – avvikande betoningar, satsmelodi och talrytm.

En parafras kan vara en omskrivning av en text i syfte att förenkla eller förtydliga. Ordet kan också användas om en vidareutveckling av ett konstverk, musikstycke eller filmklipp och kan då liknas en remix.

Intonation
Intonation beskriver talets variationer i ton, eller talets melodi.

Rytm
Rytm beskriver talets variationer i tid, det vill säga längden på stavelser, ord eller fraser i förhållande till varandra.

Dynamik
Dynamik är talets variationer i ljudnivå eller tryck.

Den brittiske kyrkoherden William Archibald Spooner var ökänd för att åstadkomma felsägningar. Några exempel som tillskrivs honom är a blushing crow för a crushing blow och our queer old Dean för our dear old Queen.

Existentialismens filosoffader var den fashionabla personligheten i de intellektuella kretsarna i Quartier Latin under den omedelbara efterkrigstiden. Sartre, medlem av juryn för Pléiade-priset, var en stark anhängare av L’Écume des jours. En stor vänskap förenade Vian med Sartre och hans följeslagare Simone de Beauvoir – som finns i L’Écume des jours under namnet Duchesse de Bovouard.

Titlarna på Jean-Paul Sartres böcker parodieras försiktigt genom hela romanen: La Nausée blir Le Vomit, eller le Paradoxe sur le dégueulis, om det inte är Remugles. När det gäller Varat och Intet blir det The Letter and Neon, en berömd recension av ljusskyltar. Liksom Sartre röker Jean-Sol Partre pipa och skriver ”i sitt vanliga dryckesställe”, det vill säga brasseriet Café de Flore.

I Finnegans Wake skriver Joyce ”de var unga och lätta att freudena”.

Lolita innehåller utbytet:
”Vad är kattern med fröknar?” Jag muttrade (ordkontrollen borta) i hennes hår.

”Om du måste veta,” sa hon, ”gör du det på fel sätt.”

”Visa, wight ray.”

”Allt i god tid”, svarade skeden.

Andrew Elbon, litteraturvetare, skriver i The Romantic Review:

”För att vara säker, den typ av lekfullhet som kännetecknar en text som Robert Desnos Rrose Selavy , till exempel, är inte nytt för den litterära traditionen. Men spoonerismens fascination och uthållighet…förtjänar särskild hänsyn, särskilt i det teoretiska sammanhanget som har gett den en mer än trivial status.”

Därför lämnar dess nedgång åtminstone gott om utrymme för modiga författare att komma fram och blåsa nytt liv i denna avtagande litterära anordning.

Rrose Sélavy var Duchamps kvinnliga alterego.

Rrose dök upp för första gången i Duchamps verk 1920 när han signerade en skulptur med titeln Fresh Widow (Tate T07282), ‘Copyright Rose Sélavy 1920’.

Varför inte nysa Rose Sélavy? gjordes följande år.

Endast materiellt marknadsvärde i betydelsen legitimitet sätter en osynlig gräns mellan vad som är vårt och vad som är rent hypotetiskt, tills vi sätter andra gränser, det är ditt. I ett annat sammanhang kan det kallas berövande av förutnyttjade projektiva identiteter.

År 1911. Denna upplevelse, och Roussels uppfinningsrika intriger och ordlekar i synnerhet, gjorde ett djupt intryck på Duchamp. Han noterade att han för första gången ”kände att det som målare var mycket bättre att bli påverkad av en författare än av en annan målare.” Detta intresse för cross-genre pollinering skulle påverka konstnären att utveckla ett eklektiskt förhållningssätt till konstframställning.

Anmärkning om den nederländska översättningen av Finnegans Wake
James Joyce, Finnegans Wake, tvåspråkig upplaga, nederländska av Erik Bindervoet och Robbert-Jan Henkes, Amsterdam: Athenaeum-Polak & Van Gennep, 2002, 657 pp.

En av de första förlorade linjerna (FW 076.06) upptäcktes av Campbell och Robinson i A Skeleton Key to ‘Finnegans Wake’.

På grund av denna förlorade rad har det transitiva verbet ”eliminera” berövats sitt direkta föremål i mer än ett halvt sekel. Visserligen kan en del människor tycka att ”mycket försumlig brottslighet” inte är mycket av en förlust, men det är inte lätt att översätta ett transitivt verb utan ett direkt objekt.

Tack vare de nederländska översättarna, Robbert-Jan Henkes och Erik Bindervoet, är denna ”brottslighet” nu eliminerad i så många ord på nederländska.

Henkes och Bindervoet är de enda översättarna hittills som systematiskt har tagit hänsyn till dessa förluster. Deras översättning är en fortsättning av Joyce’s Work in Progress, som är ”redan en översättningsakt”, som Fritz Senn hävdar (”ALP Deutsch: ‘ob überhaupt möglich'” Transcultural Joyce, red. Karen R. Lawrence, Cambridge University Press, 1998, 191).

Om Finnegans Wake kan betraktas som en översättning så bygger den på vad Lawrence Venuti kallar en främmande strategi. Det är ett försök att berika det engelska språket med så mycket främmande språklig couleur-lokal som möjligt.

Som han berättar i sin självbiografi återvände Vico till Neapel från Vatolla för att hitta ”Descartes fysik på höjden av dess rykte bland de etablerade bokstäverna”.

Descartes metod var rotad i verifiering: den enda vägen till sanning, och därmed kunskap, var genom axiom som härrörde från observation.

Descartes insisterande på att det ”säkra och otvivelaktiga” (eller ”klara och distinkta”) skulle ligga till grund för resonemang hade en uppenbar inverkan på de rådande synen på logik och diskurs.

En av de tydligaste och tidigaste formerna av detta argument finns i De Italorum Sapientia, där Vico hävdar att:

att införa geometriska metoder i det praktiska livet är ”som att försöka bli galen med förnuftets regler”, att försöka gå vidare på en rak linje bland livets slingrande förhållanden, som om mänskliga angelägenheter inte styrdes av nyckfullhet, modighet, möjligheter och slumpen.