Det finns människor i Sverige som vill begränsa den framtida invandringen till att endast dem som har högst två generationer infödda svenskar bakom sig, ska få bo kvar.

Som lokalpatriotisk Stockholmare, eller som det hette förr; Nollåtta, skulle det vara intressant att införa samma värderingar i Stockholms Storstad.

Sanningen är att de nuvarande Stockholmarna till majoriteten består av inflyttade landsortsbor. När landsbygdsborna har flyttat in till Stan, så blir de automatiskt ”Nollåttor”.

Begreppet ”Nollåtta” går ju tillbaka till den fördigitala tid, då så gott som varenda infödd lokal, eller nyinflyttad landsortsbo hade prefixet 08- framför sitt abonnentnummer.

Därför ska ”Nollåttorna” numera kallas för ”Nollsjuor”, eller, med modernt språkbruk, typ Twenty-Four Seven, kallas för Fourty-Six Seven, då prefixet för Sverige är 46.

Inflyttningen från landsbygden till Stockholm har pågått sedan urminnes tider. Handelsstäderna krävde mänsklig arbetskraft och, som i flockimmuniteten, där människorna samlas, strömmar fler till.

Den största inflyttningen kom med Industrialismen. Från 1850-talet och framåt byggdes fabriker upp i nära anslutning till stadens utkanter och därför flyttade människor utifrån landsbygden in till större samhällen med marknadsplatser och båttrafik till och från Utlandet.

Stockholms befolkningmängd tilltog i ökade grad, men från hela Sverige var det också många människor som utvandrade till Amerika.

Omfattningen var så stor att politikerna ville stoppa Utvandringen till Amerika. De undersökte varför så många svenskfödda emigrerade och kom så småningom fram till att de utflyttade svenskarna nu i deras nya hemtrakter, kunde upplevde livet som så mycket behagligare i USA, än i tidigare hembygdsförhållanden.

Som så många andra levande varelser söker också människor sig till bättre levnadsförhållanden där bostäder och näringsrik mat finns lättillgängliga inom gångavstånd.

Med bilar, tåg, fartyg och flygplan ökade kommunikationsnäten och därmed också informationsutbytet invånare och stater emellan.

Liksom för de tidigare landsbygdsborna kunde känna sig underlägsna stadsborna, kunde svenskarna på tillfälligt besök i utlandet känna sig underlägsna utrikesfödda i förstatligade nationer som Tyskland, Storbritannien, Frankrike och USA.

För att förmedla värdighet och integritet till nedslagna infödda skapades det S-märkta VDN-märket och begreppet Svensk Kvalitet.

Det är svårt att bibehålla en hög kvalitet då konkurrenterna visserligen tillverkar produkter med anspråk på inte lika bra kvalitet, men till lättöverkomligare priser.

Industrierna från övriga Europa importerade råvaror och billig arbetskraft från sina egna respektive kolonierna, typ via Ostindiska Kompaniet. Det medförde konflikter mellan arbetsgivare och löntagare då, å ena sidan, löntagarna ville ha kortare arbetsdagar till högre löner, å andra sidan Näringslivet ville öka sina vinstandelar genom Status quo.

Framstegsvänligheten krävde av Arbetsmarknaden villig arbetskraft, men med förhållandevis jämförbara goda arbetsförhållanden. Företagarna blev Producenter och de Anställda Konsumenter.

Såsom Arbetskraft blev ju på sätt och vis även Konsumenterna Producenter. Alla som Konsumerade hade som Existensberättigande att delta i Produktionsmedlen till Framtida Konsumenter.

Grundtanken var att endast de som var med och Producerade skulle äga Naturrättsliga Medel till att Konsumera mera. Vissa underbegåvade uppnådde sin kompetensbegränsning, medan andra mer överbegåvade kunde konsumera mera än tidigare förlagda begränsningar i t ex orörda naturtillgångar.

Med tiden ledde detta, inte helt oväntat, till att Landsbygdsborna kom efter i förhållande till dåvarande Framstegsideal.

Småbönder lade ner sina gårdar, tog sitt pick och pack, flyttade in till Stockholm, klippte håret, skaffade sig ett jobb, mötte Äktenskapet i Nöd och i Lust, bosatte sig i en Hyresrätt på Två Rum och Kök, samt framavlade cirka två barn per familj.

Landsfadern förklarade inför Folkhemmet att Tryggare kan ingen Vara.

Administratörerna i Samhällsmaskineriet insåg att Inkomstskatten måste höjas betydligt för att den Urbana Utvecklingskedjan skulle hänga med. Här, som någon uttryckte saken, behövdes Skola, Vård och Omsorg.

Land ska med Lag byggas och De som Byggde Landet var inte alla Födda i Farstun och därmed Guds Bästa Barn.

Husse införskaffade Villa, Volvo och Vovve.

Även Solen har Fläckar och därför kunde varje Husmoder på väg ut i Arbetsmarknaden införskaffa Vitvaror som Diskmaskin, Tvättmaskin, Hushållsapparat.

Arbetsmarknaden växte utöver sina breddar och även om Kvinnans Rättigheter nu skulle omfatta Produktionsmedlen, behövdes fler aktörer inom t ex Barnomsorg, Äldreomsorg, Hälso- och Sjukvård, men inte minst Rättsväsendets införande i Vardagsverklighetens bestyr.

Ju fler Nyinflyttade från Landsbygden, desto mer tilltog Inkomstskattemedel till Storstadens Statsapparat och Samhällsmaskineri. Administrationen har alltid haft en förmåga att breda ut sig på de Praktiska Arbetsinsatsernas bekostnad, typ Bruttoinkomsten före Skatt.

Urbaniseringen var i full gång, dygnet runt och året runt. Ingen kunde se någon ände i Framstegsutvecklingen. Befolkningen kunde enkelt och lätt delas in i de två paradoxala kategorierna Närande och Tärande.

Mycket förenklat: De Närande är det Yttersta lilla Naturliga Urval som Bidrar, medan de Tärande är de i Tystnadskulturens Svart-Vita Zoner, som Bedrar.

Därför är det alls ingen konstigt med att Rättsväsendet tvingas Agera innan Rättshaveriet erövrar nya Marknadsområden i Gles- och Ödebygd med Tassemarkerna som närmsta Granne.

Horror vacui. Med Inflyttningen till Stockholm kom Invandringen till Hembygden.

Hembygdsföreningarna gick med förlust. Medlemsantalet sjönk till under -1% och ute på Vischan stod Korna i Matproduktionens Djurfabriker och Idisslade mellan Härtappat och Därtappat.

Mjölkpallarna stod sorgsna med svansarna mellan bena då mjölkbilarna numera byttes ut mot Tankbilar med vakuumpumpar.

Då avstånden mellan försummade byar ökade, ökade också Alienationen mellan dels Individen-i-Sig, introvert, dels Individen intill Nästan och så Alienationen mellan Producent och Produktionsmedel. Samhällsmaskineriet malde trygghet men alltför långsamt för att Vardagsbestyren skulle hinnas med. Agendan fylldes av Aldrig Förverkligade Egentider.

Olle måste stoppas i Grinden.

Matz plats i skolbänken måste reserveras redan samma dag som tillverkningsprocessen var certifierad.

Att gå över ån efter vatten tillhörde än så länge vardagsrutinerna, men det skulle inte dröja länge förrän den allt förtidigarelagda utlösningen ansågs som alltför tidsödande prokrastinerande, så att Stämma i Bäcken måste med omedelbar verkan införas som klausul i Förskolans Allmänutbildning i Vett och Etikett.

I Industrialismens begynnelse fanns ett löpande band oavbrutet oavkortat fortsatte från Vaggan till Graven.

Livskallet måste, om det alls gick att förverkliga, förläggas till kvällar och helger. Det Messianska Utbudet av Förbokade platser i Paradiset skulle komma på skam.

Löften om Guld och Gröna Skogar i Livet efter Detta, kunde inte längre Förespeglas före den Naturliga Avgångens Sista Dag. Materialismen fungerade inte riktigt så dialektiskt som man först, kanske av idealistisk naivitet, hade förväntat sig.

Tiden gick alltför fort och ju hastigare den rusade, desto högre tempo måste fritidsledarna försätta den kommande generationen i.

I och med Automatiseringen och Digitaliseringen fanns ingen fri tid över till Oförutsedda utgifter. Näringsintaget måste förtäras innan Bäst före-datumet gått ut.

Även om minsta menlösa barn var utrustad med en Jag-Telefon, blev de Hemmasittande Incels och Goth Lolitas kvarsittare i Föräldrarnas Faluröda stugor.

Var Morgondag stötte på Nattpatrullen i Grannsamverkan. Bekvämligheten framför tevesofforna kändes alltmer okomfortabel. Soffliggarna låg som på sylvassa spikmattor tillverkade i Bystans Red Light District. Avloppssystemen gav inte längre den förväntade utdelningen av innevarande semesterdagar.

Den Nedtystade Majoriteten förelagdes med munkavle och, inför hot om repressiva reprimander, tappade Visselblåsarna andan av ren förskräckelse .

Det var då som den Heliga Sankta Elisabeth Holmes uppenbarade sig som en Räddande Domedagsängel. Elon Musk utvisades med omedelbart varsel till Marsmännens Skyddade Verkstäder innanför Silicon Valleys Protektionistiska Subkulturella Isolationistiska Alienerande Entropiska Heteropier.

Inte helt oväntat, medan tidigare immigrerade Gemene Män återvände till Hembygdsplaneten Mars, stod Hemmafruarna från Venus kvar vid Spisen och Födde Oäkta Plastbarn i beredskap inför Framtidens Kartläggare i en Okänd Värld.

Det måste löna sig att ersätta sitt tidigare efternamn med något helt annat som slutar med ändelsen -in.