Ett Animalia Paradoxa upplever naturligt Verkligheten som Absurd.

Gud är en Paradox. Människan är Guds Avbild. Alltså är Människan en Paradox.

Det är en logisk förklaringsmodell till hur Människan kan vara både Rationell och Absurd, på en gång.

Charles Baudelaire: ”Med modernitet menar jag det övergående, det flyktiga, det kontingenta”.

Hypermodernismen stipulerar en värld där föremålet har ersatts av sina egna attribut.

Den nya attributdrivna världen drivs av teknikens framväxt och strävar efter en konvergens mellan information och materia.

Auran är ett nyckelbegrepp i Walter Benjamins essä “Konstverket i reproduktionsåldern” från 1936. Benjamin definierar aura som “…den unika uppenbarelsen av en avlägsenhet, den må vara hur nära inpå oss som helst”.

I modern användning förväxlas glamour ofta med stil eller skönhet; men de kan anses vara distinkta, även om glamour kan ge sken av skönhet eller närvarande som en personlig stil.

Vid den tid då heroinchic dök upp förändrades den populära bilden av heroin av flera skäl. Priset på heroin hade minskat och dess renhet hade ökat dramatiskt. Gia Carangi, som vissa kallar den ”första supermodellen” är ihågkommen för att vara ursprunget till heroin-chic-trenden.

Dionysodorus håller faktiskt med om att ”det inte finns något sådant som falska åsikter … det finns inget sådant som okunnighet”, och kräver av Sokrates att ”vederlägga mig.”

Sokrates svarar ”Men hur kan jag motbevisa dig, om, som du säger, att berätta en lögn är omöjligt?”.

Animalia Paradoxa (latin för ”motsägelsefulla djur”; jfr paradox) är de mytiska, magiska eller på annat sätt misstänkta djur som nämns i de första fem utgåvorna av Carl Linnés säregna verk Systema Naturae under rubriken ”Paradoxa”.

Skenet är Sublimt, medan Verkligheten är Diffus.

Det är i sig paradoxalt, motsägelsefullt, eftersom Skenet inför Känslan upplevs såsom Skön.

George Orwell:

Att veta att de är motsägelsefulla och att tro på dem båda. Även för att förstå ordet – dubbeltänkande – innebar användningen av dubbeltänkande.

Därför blir Ironin det enda rimliga, paradoxala, förhållningssättet.

Vissa kändisar är kända för att gå in i debatter med sina vänner, som också är kändisar, för att förstärka dramatiken och låta deras namn synas. När en individ är i allmänhetens ögon förändras deras agerande och beteende.

Foucault artikulerar flera möjliga typer av heterotopi eller utrymmen som uppvisar dubbla betydelser:

En ”krisheterotopi” är ett separat utrymme som en internatskola eller ett motellrum där aktiviteter som att bli myndig eller en smekmånad äger rum utom synhåll.
’Heterotopier av avvikelse’ är institutioner där vi placerar individer vars beteende ligger utanför normen (sjukhus, asyl, fängelser, vilohem).
Heterotopia kan vara en enda verklig plats som sammanställer flera utrymmen.
‘Tidens heterotopier’ som museer innesluter på ett ställe föremål från alla tider och stilar. De existerar i tiden men existerar också utanför tiden eftersom de är byggda och bevarade för att vara fysiskt okänsliga för tidens härjningar.
Heterotopia har en funktion i förhållande till alla de återstående utrymmena. De två funktionerna är: illusionens heterotopi skapar ett rum av illusion som exponerar varje verkligt rum, och kompensationens heterotopi är att skapa ett verkligt rum – ett rum som är annat.

Direkt realism innebär att det sunda förnuftet eller den otänkande synen på perception är korrekt, och att när vi uppfattar världen bör vi betraktas som i direkt kontakt med den, utan förmedling av någon representation i medvetandet.