Allt i den här bloggtexten är skriven utifrån subjektiva värderingar, inte i alls i överensstämmelse med den traditionella vetenskapens krav på Objektivitet, Neutralitet och till och med Nihilistisk Likgiltighet.

Först och främst, som Vetenskapen är Patafysiken den Glada Vetenskapen, den Livsbejakande Vetenskapen.

Att man kan göra en sak, medför inte att man ska göra den.

Patafysiken kan sägas handla om Kärlek och Accepterande av Verkligheten som den kan upplevas här och nu.

Patafysiken omfattar Metafysiken som Metafysiken omfattar Fysiken.

Översatt till:

Kärleken omfattar Erotiken, som Erotiken omfattar Sexualiteten.

I en tidigare text har jag skrivit att ”Patafysiken är Ingenting”. Det tycker jag fortfarande. Därför har jag här med Sagan om att Koka Soppa på en Spik.

Översättningen från Svenska till Engelska är utförd med Google Translator.

”Once upon a time there was an old woman, greedy and unpolite. One night when it was raining and cold outside, there was a knock on her door. It was a lone tramp who wondered if he could spend the night on the old woman’s farm. ”Oh no! This is not an inn, after all,” said the old woman. But the tramp said he was grateful if he could just sleep on the floor in front of the fire. Finally the old woman gave in and let him in.

The tramp wondered if it might be possible to get something to eat as well. ”Never in my life,” the old woman growled. ”I barely have enough for myself. How can I feed others too?” ”All I ask is to borrow a pot, so I can cook my own food,” the tramp explained. ”Look, I have such a good nail to cook soup on so I can handle it.” Boil soup on a nail?

The old woman had never heard of it, so now she became curious. She fetched a pot and began to boil water in it. The tramp dropped his nail into the pot and gently stirred the water. After a while he tasted. ”Mmm! This is going to be a delicious soup,” said the tramp, looking pleased. Just as the old woman herself would taste, he said: ”But of course … With a little milk and a little flour, it would have been even better. But if there is nothing, the soup will be good anyway.” ”Oh,” said the old woman. ”I guess I have a little at home.” And so she went and fetched flour and milk.

The tramp tasted again and looked satisfied. ”This will be a delicious soup! But it turned out even tastier with a little salt in it.” ”Of course I have some salt at home,” said the old woman, and picked it up. The tramp tasted of the soup again and said: ”It will be a really successful dish, this. Although you could pour in some vegetables and pieces of meat, the king himself would probably be happy with the soup!” Immediately the old woman went and fetched what she had at home.

When the soup was ready, the hobo poured the food for both the old woman and herself. The old woman ate for a happy life. She had never tasted such a good soup and she could not praise the hobo enough for his good cooking. The next day when the tramp left, he received a penny from the old woman. ”You should have it because you taught me to cook soup on a nail,” she said. ”Not everyone can cook such cheap food.” The tramp politely thanked and went his way, happy that the stingy old woman was also a fool. Surely you noticed that it took more than the nail to make the soup good?”

Svenska ursprungliga texten:

Koka soppa på en spik

(Folksaga från Sverige)

Det var en gång en gumma som var rysligt snål och otrevlig mot alla. Detta trots att hon hade det gott ställt och inte saknade något här i världen. En kväll när det regnade och var kallt ute knackade det på hennes dörr. Det var en ensam luffare som undrade om han kunde få övernatta på gummans gård. ”Ånej! Det här är minsann inget värdshus”, menade gumman. Men luffaren sa att han var tacksam om han bara kunde få sova på golvet framför brasan. Till slut gav gumman med sig och släppte in honom.

Luffaren undrade om det kanske gick att få något att äta också. ”Aldrig i livet”, gormade gumman. ”Jag har knappt så det räcker för mig själv. Hur ska jag då kunna mata andra också?” ”Allt jag begär är att få låna en gryta, så kan jag laga min egen mat”, förklarade luffaren. ”Se, jag har en sån god spik att koka soppa på så jag klarar mig med det.” Koka soppa på en spik?

Det hade gumman aldrig hört talas om, så nu blev hon nyfiken. Hon hämtade en gryta och började koka upp vatten i den. Luffaren släppte ner sin spik i grytan och rörde försiktigt om i vattnet. Efter en stund provsmakade han. ”Mmm! Det blir allt en läcker soppa det här”, sa luffaren och såg nöjd ut. Just som gumman själv skulle provsmaka sa han: ”Men det är ju klart… Med lite mjölk och lite mjöl så hade den blivit ännu godare. Men finns det inget så blir soppan god ändå.” ”Åjo”, sa gumman. ”Nog har jag väl lite hemma.” Och så gick hon och hämtade mjöl och mjölk. Luffaren provsmakade igen och såg nöjd ut. ”Det här blir en härlig soppa! Fast ännu godare blev den ju med lite salt i.” ”Det är klart att jag har lite salt hemma”, sa gumman och hämtade. Luffaren smakade av soppan igen och sa: ”Det blir en riktigt lyckat rätt, det här. Fast kunde man hälla i lite grönsaker och köttbitar så skulle nog självaste kungen bli nöjd med soppan!” Genast gick gumman och hämtade vad hon hade hemma.

När soppan var färdiglagad hällde luffaren upp maten till både gumman och sig själv. Gumman åt för glatta livet. Aldrig hade hon väl smakat en så god soppa och hon kunde inte berömma luffaren nog för hans goda matlagning. Nästa dag när luffaren gav sig av fick han en slant av gumman. ”Den ska du ha för att du lärde mig koka soppa på en spik”, sa hon. ”Så billig mat kan inte vem som helst laga.” Luffaren tackade artigt och gick sin väg, glad över att den snåla gumman också var en dumbom. För visst märkte väl du att det behövdes mer än spiken för att göra soppan god?”

Den första patafysiska frågan är: Är kvinnan snål, otrevlig och dum?

Ett svar skulle kunna låta: Den gamla kvinnan lever ensam, bitter och besviken på omvärlden.

Luffaren erbjuder henne inte bara en färdiglagad soppa kokad med spik som enda ingrediens.

Först och främst gör han henne sällskap. Han är trevlig och tillmötesgående. Han kräver ingenting som inte gumman vill ge honom. Han gör inte anspråk på att söka övertyga gumman om att han är världens bästa kock.

DADA-konstnären Francis Picabia skrev: ”Varje övertygelse är en sjukdom.”

Är inte DADA-konstnären Marcel Duchamps ready made-konstverk fontän en motsvarighet till att ”Koka soppa på en spik”?

En Bok är ett fysiskt föremål. En pärm som omfattar ett antal sidor med ord eller bilder överförda från något medvetande till symboler omtolkade till något som kan betyda något.

Boken är också ett metafysiskt objekt. Metafysiken kan bestå av något slags sammanhängande, en kontext eller avgränsat arbetsområde.

Boken kan också vara ett patafysiskt inlägg, t ex ett nytt synsätt på något annars slentrianmässigt clichéaktigt ointressant.

Gumman är säkert inte dummare än att hon förstår att hon har bidragit med hela soppans tillverkningsprocess, utom spiken.

Luffaren har givit henne en minnesvärd upplevelse. Gång på gång kan hon i framtiden referera till den dagen då luffaren kom in i hennes hus och utan att skada eller förstöra något, lagade en mycket god soppa.

Ingen tvekan om att han kunde laga soppa och bar på ett färdigt recept i huvudet. Att slänga ner mjölk, grönsaker, kött och lite salt i en gryta med kokande vatten, gör ingen soppa.

Likaså kan sägas om Man Rays och Erik Saties kombinekonstverk ”Cadeau”, som består av ett gammalt begagnat strykjärn som Man Ray och Erik Satie limmat fast nubb på undersidan av.

”För länge sedan köpte jag ett vykort på Centre Pompidou Museum of Modern Art i Paris. Jag köpte den på grund av en bild av Mona Lisa på den. Titeln var ”Utiliser un Rembrandt comme planche a repasser, Marcel Duchamp” av Daniel Spoerri. Jag undrade varför det var Mona Lisa, inte en Rembrandt, på strykbrädan (planche a repasser) på bilden.

Detta gjorde mig orolig. Jag kände att ingen konstnär kunde vara okunnig om vem som målade Mona Lisa. Sedan upptäckte jag att jag var den okunniga — men okunnig om något mycket mer dunkelt än vem som målade Mona Lisa. Du förstår, Marcel Duchamp gjorde anteckningar om olika Dada-konstämnen. En gång pratade han om att använda en Rembrandt som strykbräda. Det inspirerade uppenbarligen konstnären, som hänvisade till Duchamp indirekt med bilden av Mona Lisa. Jag applåderar denna Dada-inriktning!”

Citat: Mae Travels

Vad använde dadaisterna som material till sina blivande konst- och mästerverk?

”För dadaisterna var traditionen fienden och orsaken till den förstörelse de dagligen stod inför. Djupt skakade av första världskriget ville och behövde de protestera, och eftersom ingenting med Dada är rationellt, var inte deras konstverk och tekniker det heller. Konstnärerna förlitade sig på slumpen och slumpen, improviserade och förnyade varje steg på vägen, med hjälp av samhällets egna kommunikationsmedel. För sina verk använde dadaisterna bilder från tidskrifter, tidningar och andra tryckta medier, på det sättet skapade collage, som redan introducerades av kubisterna, men på ett mindre utvecklat sätt. Verk av Kurt Schwitters bestod till och med av transportbiljetter, godispapper, kalendrar, flygblad och kartor, eftersom han samlade dem i hela sin hemstad Hannover. I Köln målade och ritade Max Ernst sidor med tryckt material, utsmyckade tapeter, stickinstruktionsblad och kataloger.”

Citat: ”Wide walls”.

Orsaken kunde vara mycket enklare än så. De var fattiga och hade inget annat än en ”spik” att tillaga dagens måltid med.

För dem, liksom för trollkonstnärer som uppträder inför en publik, är det utförandet, inte hur tricket i sig går till, som blir det överraskande och häpnadsväckande.

De ville något mer med sina liv, än bara att själva ”bli lyckliga”.

Raymond Roussel tog sitt liv. Jacques Vaché begick självmord. I Alfred Jarrys litterära konstverk ”Dåd och Idéer av Doktor Faustroll”, kan Doktor Faustroll välja mellan två olikfärgade hängsnaror.

Jacques Vaché myntade portmanteaun ”l’Umour”: Humor komibinerat med Kärlek.

I La Collège de ‘Pataphysique hänvisar man till Aposteln Paulus:

                        Kärlekens lov.
  1. Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke
    hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en
    klingande cymbal.
  2. Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och
    ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde
    förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet.
  3. Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga,
    ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade
    kärlek, så vore detta mig till intet gagn.
  4. Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken
    förhäver sig icke, den uppblåses icke.
  5. Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den
    förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull.
  6. Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i
    sanningen.
  7. Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den
    uthärdar allting.
  8. Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall
    försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och
    kunskapen, den skall försvinna.
  9. Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett
    styckverk;
  10. men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna,
    som är ett styckverk.
  11. När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var
    såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev
    man, har jag lagt bort vad barnsligt var.
  12. Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola
    vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men
    då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till
    fullo känd.
  13. Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre;
    men störst bland dem är kärleken.

Den kan också tolkas på minst två sätt: Jag har inte kärleken, så jag är det facto inget annat än en ljudande malm eller en klingande cymbal.

Med vardagens ord och uttryck brukar patafysikerna själva omnämna patafysiken som:

”Vetenskapen om de inbillade lösningarna.”

Och:

”Vetenskapen om undantagen.”

Undanförstått att allt är undantag och inbillade lösningar?

Eller att allt är antingen inbillade lösningar, eller undantag?

Patafysiker strävar vare sig efter Objektivitet eller Neutralitet.

”Var fri”, skriver Alfred Jarry.

Jag var själv medlem i Le Collège de Pataphysique och Cymbalum Pataphysicum åren 1973 – 1987.

Det som jag från början upplevt som absurt roligt, lustfyllt och provokativt, kändes så småningom alltmer instängt, tjatigt och tråkigt. Det som en gång hade varit nyskapande, hade i mitt eget tycke (sic) övergått till en sektliknande kult, med en ständigt pågående invecklad jargong.

Liksom i Alfred Jarrys pjäs ”Ubu Enchainé” hade de Tre Fria Männen blivit Militäriskt Konformistiska.

Av den ursprungliga fria kulturen och litteraturen hade uppstått en Kanon av skrifter som man, som ”medveten patafysiker”, måste ha läst.

Till det hör samma tradition som många andra mer slutna, än öppna, sällskap ägnar sig åt; utvecklingen av samma innehåll men med tillägg av egna reflektioner och kommentarer. Precis det som jag ägnar mig åt just nu.

Man började ”ta ‘Patafysiken på allvar”.

Först och främst, som Vetenskapen är Patafysiken den Glada Vetenskapen, den Livsbejakande Vetenskapen.

Det var i ”Vetenskapens” namn som försöken i Nazitysklands förintelseläger utvecklades till alla former av nedbrytande och människoföraktande ”exeriment”.

Det var i ”Vetenskapens” namn som Niels Bohr och Albert Einstein i Manhattan projektet lät konstruera Little Man och Fat Boy, atombomberna som amerikanarna fällde över Hiroshima och Nagasaki.

Just nu arbetar Elon Musk som en besatt med att, för miljarder dollar, konstruera en koloni av människor på planeten Mars.

Pengar som kunde ha använts till att förbättra livsvillkoren för döende, svältande och sjuka människor som lever i helt vedervärdiga förhållanden utan möjligheter till tillgång av rent vatten, hygien, utbildning och betydligt bättre levnadsvillkor.

Just nu, i USA, Kina, Japan, Storbritannien med flera urbaniserade områden, vill människor inte längre gå till jobbet och arbeta. I USA omtalas händelsen med begreppet ”The Great Resignation”.

Kanske att människor helt enkelt inte längre tror och har en framtidstro på ”The American Dream”?

Så så fall skulle detta också kunna vara en av många förklaringar till Högerpopulismens frammarsch, med kvinnoföraktande Incels, konspirationsteoretiska Qanon och Libertarianska Trump-anhängare.

I stora delar av världen lever människor år 2022 i materiell fattigdom.

I den betydligt rikare Nordvästvärlden, upplever invånarna för var dag som går en psykologiskt andlig resignation och uppgivenhet inför framtiden.

Friheten är inte längre möjlig. Varken de personliga eller gemensamma frihetsupplevelsen kan förverkligas i en tid då risken för ett WW3, Klimatförändringens konsekvenser och Coronavirusets mutationer fortsätter att spridas och utvecklas i nya, hittills okända versioner.

Vad har vi kvar, annat än svart humor och i värsta och sämsta fall, ”den enda glädjen, skadeglädjen”?

I Japan, i brist på barn, försöker porrfilmsproducenter tillverka sådana filmer som kan påverka barnafödandet positivt.

Barnkrisen uppstår också i andra länder där människors enda vardagsverklighet består av att arbeta och därför hålla sig alienerat isolerade i ständigt växande utanförskap, friska.

Friska, därför att invandringen håller på att upphöra. Sjukvårdspersonalen bränner ut sig och inga unga friska människor vill ha ett sådant friskfyllt arbete, med dåliga arbetsförhållanden, låg lön och ingen framtid.

Tystnadskulturens tunga filt lägger sig som en dimma över Samhällskroppen.

Frihetsfronten?

Frihetsrörelsen?

Flykten från Verkligheten?

Flykten till Livsbejakande Levnadsvillkor.