För många år sedan levde en kejsare, som tyckte så ofantligt mycket om det gamla konventionella och traditionella, att han använde hela statskassan till att upprätthålla en alltför Otidsenlig Retro Vintage Nostalgiskt Sentimental Nationalromantisk Flydda Tiders Faktaresistenta Örnvingars Slag.

Problemet var att, fastän han var Kejsare, så var han beroende av Folkets skattemedel. Han frågade sig själv och sina närmaste ämbetsmän hur han på en gång skulle kunna leva i lyx och överflöd, men att Folket ändå upplevde honom som principfast och levde som han lärde, i säck och aska.

Han förklarade högt för sig sig själv:

Om USA anfaller Ryssland, så står Fredsrörelsen per automatik på Rysslands sida, men om Ryssland anfaller Ukraina, så står Fredsrörelsen med omedelbar verkan på Ukrainas sida. Om ifall Kina anfaller Taiwan, så står Fredsrörelsen på Taiwans sida, men om Belarus anfaller Polen, så står Fredsrörelsen på Polens sida.

På Marcus och Christa Wolves tid var Muren byggd av SED.

I Nutiden, då båda Supermakterna har gott om Tid till att Prokrastinera, omgärdas Ingenmansland av Hypersoniska Autodidakta Drönare, typ Gatsby och Wooster.

Huvudsaken är att Gemene Man även fortsättningsvis kan inhandla vodka från polska båtar anlagda till Trelleborgs kaj.

För Incel Boys i Isolerat Alienerat Utanförskap är det som alltid Snus, Mus och Rus i Sinkadus som gäller.

I den stora staden, där han bodde, gick det mycket muntert till; var dag dit kommo många främlingar, och en dag kommo två Frilansande Frifräsande Influensers. De gåvo sig ut för att tillhöra Folket, men att de, med lite obeskattade men ändå avdragsgilla medel från statskassan, skulle kunna påverka Folket så att endast de de Obildade, Kompetenta och Ambitiösa skulle uppfatta Kejsaren som Enkel, Anspråkslös och Transparent.

Influenserna förklarade att med rätt medial träning av den Förutbestämda Folkmassan, skulle varje Alienerad och Isolerad Undersåte och Hederlig och Ärlig Skattebetalare kunna helt utan minsta tvekan kunna konstatera att Kejsaren levde efter Manualen för Spartanska Asketiska Stoiska Sympatisörer till Cicero och Marcus Aurelius.

Influerarna visade på hur Budskapet skulle gå ut till Rikets alla Undersåtar. De visade upp ett Spel där de Undersåtar som önskade Framgång i Livet skulle Anstränga sig till det Yttersta för att uppnå Frihet, Oberoende och Libertariansk Isolationism.

För att Folket skulle ta Spelet på Allvar, presenterade Influerarna två motsatta lag: Frihetsfronten och Frihetsrörelsen.

Någon av Ämbetsmännen, som antagligen inte var helt klar över att han just var i akt att såga av den Näringsgren han själv hängde i, undrade om det inte kunde verka förvirrande för den Obildade Folkmassan att båda lagen hette någonting med Frihet?

Den ena Influeraren som, tills att stormen hade bedarrat, önskar förbli anonym förklarade med tålamod att det var just sådana engagerande men ändå helt omöjliga begrepp att definiera, som Frihet, Kärlek och Glädje, som Folket ville höra och skulle kämpa för att bli med i, som en enda stor Familjeorganism.

Den andra Influeraren intygade och försäkrade att frihet inom Kejsarens inre krets, var en helt annan än den som det Obildade Folket i Gemensam Gemenskap, drömde om.

Kejsaren och hans hovherrar och kurtisaner förstod genast det fina i kråksången.

Med de två Influerarna som Retoriker, Demagoger, Kverulanter, Megafoner och Folkbildande Upplysnings-, Tillsyns- samt Tidsstudiemän, kunde Kejsaren med Lojal Nomenklatura även i fortsättningen Leva Livets Glada Dager med ett Överflöd av Orgier i Ormgropar, Partydroger, sinnrika Skadeglada Påhopp och Förtal angående Gemene Mans Ytterst Begränsade Resurser.

För att inte någon skuldbörda skulle falla ner som ett ok över deras axlar, förskansade de sig bakom företagsnamnet ”Tankesmedjan Fågelfria Frimodiga Frisinnade Friskyttar”.

Helt säkert skulle någon Visselblåsare, typ Oskyldigt Menlöst Barn utstyrd i Retro Vintage Könsneutralt Unisexmode från 1968 komma stultandes och undra varför och varför inte.

Hur Kejsaren själv skulle säkert erhålla evidensbaserade alternativa fakta som vidmakthöll att Kejsaren och hans Glada Gossar som förr följde den Smala vägen och samlade alla Skattemedel i ladorna, det vill säga i sina egna ”madrasser”, ett uttryck de hade för bankkonton i avlägsna skatteparadis, typ Cayman Islands.

Influerarna insåg att här kunde den tuva uppstå som inom en avlägsen framtid skulle, om det hände sig riktigt illa, välta ett helt lass. Endast med osäkerhet, rädsla och ren förskräckelse kan man enklare stämma i bäcken, än i ån.

Folket höll sedan långt tillbaka traditionen högt att Kejsaren på en och samma gång både kunde vara en av Folket, men också i artärerna vara försedd med arvsanlaget Ultraviolett Blod i Artärerna.

Detta var själva kvintessensen i Influerarnas handarbete; att Kejsarens Övernaturligt Utvalda, liksom vidunder, hybrider och fabeldjur som Gripen eller den Kinesiska Enhörningen, både förbli Naiva Oskulder och Nolltaxerande Uteliggare.

Den som Gräver en Grop åt Andra, förutsatt att det inte är en Anställd av Kyrkogårdsförvaltningen, Faller Själv däri.

Influerarna som kände sitt Folk på gången, visste hur ett avdrag kunde dras både en och två och tre gånger, utan att Folket skulle tycka att det vore något konstigt med det.

Influerarna studerade natt och dag alla gamla skrönor, amsagor, vidskepelser och memer. Av materialet vävde de ihop en Verklighetsberättelse som skulle kunna hålla i vilken domstol som helst, till och med i Nordkorea och Qatar. Den underförstådda klartexten skulle, subliminalt, förmedla ett budskap där den som var Vackrast också var Bäst, Godast och tillhör Himmelrikets Övernaturliga Urval.

De sände ut helt synliga, men ändå hemliga för alla de Övernaturligt Utvalda av insiktsfulla undersåtar bland det Obildade Folket, obekräftade utsagor utan angiven källhänvisning, att Kejsaren kunde egentligen vara vem som helst, till och med ett litet Oskyldigt och Menlöst Barn. Alla var i själva verket, även om det inte kunde verka så utifrån, en potentiell Kejsare.

För att de Övernaturligt Utvalda bland Undersåtarna som ingick i kategorin Särintresset Folket, skulle kunna känna sig säkrare än alla andra inom syn- och hörhåll, förklarade Influerarna att det fanns ett otal Vandringssägner som var täckmantlar för Äkta Kontrafaktiska Faktoider, typ Memiskt Iscensatta Vanföreställningar, som t ex Domedagsprofetior om Messianska Ärkeänglars Ankomst i Högtflygande Farkoster från Mars, fanns en enda verksam substans och det var Motvärnselden Konspirationsteoretiska Illusioner härstammande från Ödesgudinnornas dygnet-runt verksamma Vävstolar.

Konspirationsteorins grundbult var föreställningen om att Kläderna gör Mannen och Första Intrycket Består. Kejsarens Nya Kläder var synliga endast för dem som, även under de djupaste kristider, skulle uppleva Kejsaren som påklädd.

Folket, obildat, odugligt och dumt som det var, skulle framhärda in i det sista att Kejsaren, liksom de själva, bara hade en enda uppsättning kläder och utnötta kängor.

Influerarna förklarade att de som inte kunde se tyget, var på Folkets sida.

Kejsaren undrade vad han kunde göra åt det?

Jo, så här var det. De Potentiellt Möjligt Övernaturligt Utvalda bland Folket skulle, men bara om de var Tillräckligt Uthålliga och Tålmodiga, försaka och offra, osjälviskt och i medmänsklig kärlek, så småningom kunna ana Kejsarens verkliga Strålglans, Glamour och Allsmäktiga Maktutövning.

De Två Frifräsande och Frilansande Influerarnas företagslogotype med de gotiska bokstäverna i fraktur, fanns snart synlig i varje tänkbart Fysiskt och Digitalt media: ””Tankesmedjan Frimodiga Frisinnade Friskyttar”, med Gripen och Enhörningen.

Kejsaren som, i kraften av sin fåfänga, ville veta att han verkligen skulle få valuta för de redan så tärda skattemedlen. Därför tillsatte han en Opinions- och Marknadsundersökning. Samtliga inom Folket måste avlägga vittnesbörden om Kejsarens Nya Kläder inom Tre Dagar och Tre Nätter. Efter det skulle respiten gå ut och samtliga ovetandes, omedgörliga, ofrivilliga, oengagerade och ointresserade skulle med omedelbar verkan, utan minsta tillstymmelse till Rättsväsende och Domstolsförhandlingar, anklagas, dömas ohörda, steglas, brännas och strax därpå förklaras Otillräkneliga, Obehöriga Utomstående i Utanförskap, Prokrastinerande Latmaskar, Soffliggare och Bokmalar.

(Är det verkligen Elisabeth Holmes som är Bedragaren? Är det inte i själva verket alla de som skyddar sig bakom Tystnadskulturens Utestängande Murverk, som är de verkliga Syndabockarna?)

Nu var den Förkokta Grodan stekt så att alla Brandlarm i hela Riket lät som en enda Unison Hesa Fredrik.

Så gick det som det brukar gå för den som inte har Försynen på sin sida. På mindre än tre sekunder reducerades Folket till endast 1%.

Nyhetsbyråernas skjutjärnsjournalister skulle senare jämföra Olyckshändelsen med Syndafloden, Robespierre, Civiliseringen av Afrikas Vildaste Hedningar, Slaget vid Little Big Horn, den Röde Tsarens Karneval och Sista Tangon i den Slutgiltiga Lösningens Hela Havet Stormar.

— Dum är jag inte, tänkte Kejsaren. Det är således mitt goda ämbete, jag inte duger till? Det var då verkligen eget! Men det bör man inte låta någon märka.

Just som det var dök Heroine Den Heliga Sankta Elisabeth Holmes ner som en Straffängel från Ovan och likt en Jeanne d’Arc utklädd till Bernadette och slog ner Theranos-spjutet som en tordön framför Kejsaren. Han blev så till sig i trasorna att han föll av tronen helt på egen förskyllan, abdikerade och överlämnade hela Riket till nästkommande Näst högst upp på Näringskedjan, Räknenissen Musk, maskerad till Cosplay Yuppie Niau Niau Playboy’s Bunnie.

— Men han har ju ingenting på sig! sade ett litet barn.

— Herre Gud, hör bara den oskyldiges röst! sade fadern; och den ene viskade till den andre, vad barnet hade sagt.

— Han har ingenting på sig, är det ett litet barn som säger; han har ingenting på sig!

— Han har ju ingenting på sig! ropade slutligen allt folket; och det kröp i Räknenissen Musk, maskerad till Cosplay Yuppie Niau Niau Playboy’s Bunnie-kejsaren, ty han tyckte, att de hade rätt; men han tänkte som så: Nu måste jag hålla god min till processionens slut. Och så höll han sig ännu rakare, och kammarherrarne gingo och buro på släpet, som alls icke fanns.”