Min uppfattning om vad Kreativitet är, går ut på att varje gång skapa eller finna nya infallsvinklar.

Repetition är nödvändig för inlärningen, men kreativiteten är att uppfinna eller upptäcka nya sätt att beskriva eller utföra samma handling.

Det finns många exempel på hur människor inom helt olika områden har verkat kreativt: Sokrates, Platon, Aristoteles, Leonardo da Vinci, Isaac Newton, René Descartes, Mary Shelley, Selma Lagerlöf, August Strindberg, Anders Zorn, J S Bach, Goethe, Wittgenstein, Andy Warhol, David Bowie, Jeff Koons samt många många fler av både kvinnor och män.

Med specialiseringen kommer människor inom samma område fram till samma lösningar.

Problemlösningen blir en rutinhandling och den som inte följer Metodboken och finna ett svar som överensstämmer med Facit, blir ratat eller isoleras.

Det är alls inget fel med det.

I Utanförskapet är det betydligt lättare att finna nya sätt att hantera gamla problem.

Läs t ex boken Longitud. Lösningen låg redan klar för den engelska Vetenskapsakademin, men det var en helt vanlig urmakare som fann den bäst fungerande lösningen.

Pragmatism kan vara bra som synsätt. Hur man löser problemet är inte lika betydelsefullt som att man finner en lösning som fungerar även praktiskt.

Som någon skrev: Att konstruera en flygplats med ett flygplan som helt överensstämmer med utseendet är en sak. Att få flygplanet att lyfta, handlar djupare kunskaper än att bara utgå från det som är synligt. Det är därför som Fenomenet Elisabeth Holmes är så intressant!

Det intressanta är inte om hon har bluffat medvetet, eller om hon bara försökte så gott hon kunde, utan hur så många intelligenta och framgångsrika, framför allt, män trodde på att hon funnit en lösning som ingen annan, betydligt mer kunnig och erfaren inom både teknik och medicin, aldrig klarat av.

Elisabeth Holmes visste hur allt skulle se ut, men inte hur det skulle fungera.

Riskkapitalisterna var beredda att ta risken, men när förväntningarna inte infriades, så blev de besvikna och se till att hon fälldes i domstol.

Isaac Newton är ett mycket bra exempel på att syssla med många saker, vara Generalist, istället för Specialist.

I vårt nuvarande högteknologiska informationssamhälle lever vi i ett överflöd av avancerade maskiner och ohanterliga mängder av information, men det gäller fortfarande att plocka russinen ur kakan.

Tekniken har redan gått ifrån oss.

Vi har maskiner omkring oss som har egenskaper som vi aldrig hinner lära oss. De tekniska hjälpmedlen blir allt sårbarare. Hur att reparera en bil vars hela konstruktion och funktion bygger på avancerad datateknologi?

Varför finns det så få Plan B, eller Plan C eller Plan Ö?

I och med anglifieringen av svenska språket håller vi på att mista det enda redskap som i framtiden verkligen är svenskt.

Att det finns låneord och andra grammatiska lösningar är bara av godo, men problem uppstår när det talade språket låter bra, men inte är så lätt att tolka för alla som informationen, kunskapen och erfarenheten är riktad till.

Vad skiljer en vuxen människa från ett barn eller en tonåring.

Den unga människan tänker och känner, upplever och erfar ett Jag och ett Mig och ett Mitt.

Den vuxna människan tänker, känner, upplever, erfar men kan också förmedla sin information till ett Du, Dig och empatiskt förstå ett Ditt.

Förmedlingen av kunskap och annan information handlar också om att med empatisk inlevelseförmåga kunna anpassa förklaringsmodellerna i överensstämmelse med vad mottagaren kan, förstår och orkar ta till sig.

I mitt eget fall är jag övertygad om att med mer medkännande och inkännande lärare i Matematik så skulle jag ha kunnat komma bra mycket längre, än att bara fastna i teorin.

I vårt tänkande ingår inte Tyst Kunskap och Pragmatisk Erfarenhet.

Empirismen och Pragmatismen innehåller alltid moment av risktaganden och misslyckanden. Det är först när man inser att man har misslyckats, som man kan komma vidare i försök och försök tills att en lösning fungerar också rent praktiskt.

Funderar man vidare på hur förhållandet mellan Orden och Bilden hänger samman, så kanske inte ”En Bild säger mer än tusen Ord”, stämmer så bra, ändå.

Något som både Wittgenstein men också Semantiker och Semiotiker funnit fram till. Varje ord är ju faktiskt en slags mentaliserad bild.

Detta var något som Platon var inne på med sin ”Idévärlden” med de platonska formerna som perfekta idéer och ideal och som också senare Jung införde i psykologin och psykiatrin.

En ”kreativ övning” som återkommer är frågan, problemet: ”Vad kan man använda ett gem till?”

Det förutsätter en hel del av redan överenskomna begränsningar av vad ett ”gem” är.

Ett gem är ju ett mönster som kommit till genom ett behov av att sätta samman pappersark på ett enkelt sätt.

Ett gem kan vara lika stort som Eiffeltornet, eller vara tillverkat av plast. Ett gem kan vara tillverkat av guld, eller utskrivet från en 3D-skrivare.

I skrivprogram och digitala mailboxar står symbolen ”gem” för att man med meddelandet sänder med någon slags bilaga, typ bild, uppsats, formulär eller annan för ändamålet betydelsefull information.

”Endast fantasin sätter gränserna”?

Javisst, förutsatt att alla är överens om vad begreppet eller idén ”fantasi” är eller hur det är begränsat i förhållande till till exempel verkligheten.

Skulle det alls finnas någon verklighet, utan fantasi som jämförelse?

Är en abstrakt formulering eller en abstraktion, fantasi eller verklighet?

Det är sannolikt att Isaac Newton forskade förutsättningslöst. Han var troligtvis beredd på att ”gå vilse” eller tappa spåret han var inne på, medan forskningen idag i mycket är, först och främst ekonomiskt, styrt i förhållande till ett skapat behov, som senare kan säljas på en föreställd Marknad.

Det sägs att Marknaden skapar förutsättningar för fantasi, men endast det som kan säljas kommer gynnas av Marknaden.

Därför återkommer Elisabeth Holmes som kreativ förebild.

Inte därför att hon kanske är en bedragare, utan därför att hon förstått hur att manipulera Marknaden.

Ständigt återkommer tankarna till Hans Christian Andersens saga om ”Kejsarens Nya Kläder”.

Vem är det i den berättelsen som ”styr Marknaden”?

Skuldbördan förläggs bekvämt på Bedragarna, men absolut har Kejsarens fåfänga en stor betydelse.

Likaså de ämbetsmän som Kejsaren har omkring sig som ”Ja-sägare”.

Bedragarna skulle lika väl kunna vara konstnärer, som Marcel Duchamp, Andy Warhol eller Jeff Koons. Där finns också en underförstådd överenskommelse mellan först och främst konstsamlare och specialister inom området Konsthandel.

Marknaden följer efter.

van Gogh kunde inte ens få någon att ta emot hans konstverk gratis, utan ersättning.

Den moderna konsten handlar minst lika mycket om Myten om Konstverkets Kvalitet.

Är Konsten ett Forskningsområde, eller ett Mode med många olika populära former av stilar, utformade av någon som mer hantverksmässigt designar konst, än fungerar som forskare inom ett fram tills dess, okänt område?

Vem behöver Konsten och Varför?

Vem behöver ett uttrycksmedel och varför?

Finns ett oexploaterat lager av känslomässiga uttryck som kräver nya metoder för att framställa en upplevelse av autenticitet, verklighetsanknytning och verklighetsuppfattning?

Retoriska frågor kanske, eller en portal till okända världar?

Vem har, som Rollo May beskriver i sin boktitel: ”Modet att Skapa”?

Objektivitet? Värderingsfritt?