Dagens Verklighetsnära Iscensättningar av Förväntade Föreställningar utgörs av Plottar, Samplingar, Informationsbitar, Fragment, likt flytande isflak i Entropisk Upplösningstillstånd samt Ovillkorliga Snuttifieringar, typ Vintage Exemplar av Yuppie Nallar.

För Mycket och För Lite Skämmer Allt. Ett Associativt Steganografisk Ordkonstmakeri får inte söka Utkonkurrera en Akademisk Avhandling, typ Professionellt Forskningsarbete i Oskyddad Skunkverkstad. Därför är Verklighetsberättelsen sällan, näst intill aldrig, faktabaserad med fotnoter och källhänvisningar. Berättelsen Reality Story, ska utgöra sin egen trovärdighet, utan stöd i Diskbänksrealismens Vardagsverklighet där Gemene Man och hans Hulda Maka samt Unge Herr Baker Street Irregular och Unga Fröken med Tvivelaktigt Ursprung fortlever Bättre och Bättre Dag för Dag.

Den Associativa Steganografiska Ordkonstverk Verklighetsberättelsen är en Syntetisk-Artificiell Uppföljning av Ådran i Böckerna om Familjen Frånlandsvind. Därmed kan Uppmärksam Läsare-Tydare också Upptäcka Snarlika Samband i beskrivningen av kampen som pågår mellan Neoluddister och Neoidealister Omkring Familjen Frånlandsvinds Spårätt i Breda järnbruk, utanför Enköping.

Jim Leggs beskrivningar av ådran var också ett sätt att försöka förstå och förklara dessa lager av tidigare ordningar och strukturer. Det som kunde upplevas som vackert, hade en gång varit ändamålsenligt och fattbart.

Det sköna i ett konstverk hade en gång varit till för att förklara och gestalta Guds perfekta tillvaro, i himlen och på jorden. Att skildra det fula och ofullständiga, hade varit detsamma som att häda.

Är rymdstationen en flykt bort från något, eller en möjlighet till något?

Man kan se SpåRätt, så som det fungerar i dag som en motsvarighet till de gårdar som fanns ute på landsbygden, förr. En gård där man bodde, levde och arbetade. Där man hade allt man behövde, för att klara sig året runt. Ett begränsat utrymme där vi själva satt gränserna.

Det enklaste är ju att föreställa sig rymdstationen som en cirkel, antingen platt, eller som en runt sfärliknande. Det är som Sophie säger. Man kan jämföra med de gamla järnbruken, som var som små samhällen i sig. Där kunde det bo och leva upp till tusen människor.

De allra flesta människor klarar av att lära känna cirka 250 människor under sin levnads bana. Kanske ett Decentraliserat Samhälle i form av ett Öppet Nätverk inte behöver vara större än så?

Sophie har ju talat om att ni människor här delar in tiden i tre tårtbitar, arbetet, fritiden och
sömnen. Den tidsstrukturen kan vara nödvändig också i SpåRätt. Där ute finns ingen sol. Natt eller dag? Vinter eller sommar?
Dreva bruk kan användas som modell, prototyp och, möjlig att förverkliga, förebild.

I stora hela är människors behov desamma. De som arbetade i smedjorna, hade också skiftarbeten, då man arbetade i fyra timmar, för att sedan sova i fyra timmar. Men då handlade det om fysiskt hårt kroppsarbete. Nu har vi ju maskiner, robotar och automater.

Människorna skiljer sig från andra djur. Djuren lever i revir och biotoper, i symbios med omgivningen, i en biosfär med ekologiskt anpassad näringskedja. De har ingen längtan efter nåt annat eller nåt nytt. Människorna där emot, söker efter nya sensationella upplevelser. Kanske en Passionerad Besatthet, eller ett Inlärt Tvångsbeteende?


– Vad kan man göra där på rymdstationen?
– Fysiska aktiviteter som promenader, spela squash, jogga och simma. Mentala och andliga aktiviteter, som håller hjärnan i gång. Människor som tycker om att tävla, kan träna med varandra, eller robotar. Sällskapsdjur kan kanske framställas med hjälp av Artificiell Intelligens, Genetisk Design utförda av avancerade 3D-skrivare. Människan är långt ifrån Perfekt och Ofelbar. Robotar är naturligtvis det bästa sociala tränaren och sparringpartnern.
Han gjorde en liten stunds paus:
– Människorna gestaltar fiktiva världar. Paradiset, Himmelriket, Skärselden, Helvetet och senare tiders
468 föreställningar om utopier, dystopier och idealstater. Fiktiva världar som vi själva hittat på.
– Jag förstår ändå inte riktigt, varför skulle vi behöva bygga såna här rymdstationer? Varför ska vi ut i rymden?
– Den frågan borde de människor som styr världen idag, svara på. Vad kommer hända med klimatet, eller befolkningsökningen? Hur länge till kommer planeten Tellus att kunna försörja människorna? Vad händer med de andra? En messiansk dröm och en längtan, en saknad och en flykt från enformighet och tristess. Synd att Jim Legg inte är här. Han skulle kanske hellre använda sitt eget svar: Ådran?

Ingen Ärbar Intakt Kvinna med Rättvisande Rättesnören och Tumregler i Behåll vill i Diskmaskinsrealismens Vardagsverklighet uppleva Måndag hela veckan eller Sliding Doors i Vardagslunkets Rutininlagda Agenda.

Även om Livet i Sig inte är Rättvist, så har i alla tider Sapiens framställt en Möjlig version av Rättvisebegreppet.

Användningen av Puder i Näsan gör inte Verklighetsberättelsen mindre Komplex ute i Grådaskets Dystopiska skurar.

Medborgare, Medmänniskor och andra Undersåtar går som vanligt Otåligt omkring och Inväntar Dagen D då allt ska blir som Förut igen.

Som Vanligt kan dels Definieras hur Ekonomiskt Oberoende ens Biologiska Föräldrar är, om en Ensamstående Mamma arbetar Här eller Ej, eller om Plastpappor som Underliga Fallfrukter faktiskt växer på Träd. Inte ens igår kommer Möjligheten finnas till att Förutse Dagen efter i Morgon.

Före 1900-talet började geishorna sin träning i runt sex års ålder. Moderna geishor är inte prostituerade. Denna missuppfattning uppstod på grund av sammanblandningen av japanska kurtisaner, moderna kurtisanaktörer, den bevarade tayūen och sexarbetare, som historiskt sett också bar kimono.

Kurtisan synonym: finare prostituerad, demimond, mätress, hetär, frilla, älskarinna, halvdam, kokott, prostituerad, sköka.

Eskortflicka synonym: glädjeflicka, prostituerad, hålldam, fnask, hora, gatflicka, sköka.

Sällskapsdam synonym: duenna, förkläde, guvernant; eskort.

Nana är arton år gammal, även om hon skulle ha varit femton enligt släktträdet för Rougon-Macquarts. Zola beskriver utförligt framförandet av La blonde Vénus, en fiktiv operett som modelleras efter Offenbachs La belle Hélène, där Nana spelar huvudrollen.

Hela Paris pratar om henne, även om detta är hennes första scenframträdande. På frågan om att säga något om sina talanger förklarar Bordenave, teaterchefen, att en stjärna inte behöver veta hur man sjunger eller agerar: ”Nana har något annat, för helvete, och något som tar platsen för allt annat. Jag nosade fram det och det luktar jävligt starkt i henne, annars har jag tappat jag luktsinnet.”

Precis när publiken är på väg att avfärda hennes framträdande som fruktansvärt, ropar unge Georges Hugon: ”Très chic!”

Från och med då äger hon publiken.

Zola beskriver:

”Plötsligt, i det godmodiga barnet stod kvinnan avslöjad, en störande kvinna med allt det impulsiva galenskapen av sitt kön, som öppnade portarna till begärets okända värld. Nana log fortfarande, men med det dödliga leendet av en Manslukerska.”

Under loppet av romanen förstör Nana varje man som förföljer henne:

Philippe Hugon fängslas efter att ha stulit från armén för att låna ut Nana pengar;

den rike bankiren Steiner sätter sig själv i konkurs i ett försök att behaga henne;

Georges Hugon sticker sig själv med sax i ångest över henne;

Vandeuvres förbränner sig själv efter att Nana förstör honom ekonomiskt;

Fauchery, en journalist och utgivare som tidigt faller för Nana, skriver en svidande artikel om henne senare, och faller för henne igen och är ruinerad ekonomiskt;

och greve Muffat, vars trohet mot Nana för honom tillbaka för förnedring efter förnedring tills han hittar henne i sängen med sin äldre svärfar.

Med George Beckers ord: ”Det som kommer fram ur [Nana] är fullständigheten av Nanas destruktiva kraft, som nådde en kulmen i det trettonde kapitlet genom ett slags upprop för offren för hennes glupskhet”.

Den första kvinnliga geishan dök upp 1751, med geisha innan den tiden var manliga artister som underhöll gäster i nöjeskvarteren; först senare präglades yrket huvudsakligen av kvinnliga arbetare.

Konsten som geishorna utför anses vara högutvecklad och i vissa fall unik i hela Japan för geishornas värld. Till exempel är Gion-distriktet i Kyoto det enda distriktet där kyo-mai-stilen av japansk traditionell dans lärs ut.

Denna dansstil lärs ut enbart till geishan i distriktet av Inoue-skolan, där skolans tidigare chef, Inoue Yachiyo V, har klassificerats som en ”Levande National Treasure” av Japans regering, den högsta konstnärliga utmärkelsen som kan uppnås i landet, 1955.

Ordet geisha består av två kanji: gei (芸, som betyder ‘konst’) och sha (者, som betyder ‘person’ eller ‘utförare’). Den mest bokstavliga översättningen av geisha på engelska skulle vara ”artist”, ”performing artist” eller ”artisan”.

Även om geishor kanske inte bor i sin hanamachi i det dagliga livet, måste alla geishor vara anslutna till en okiya (置屋) – ett geishaboende. Okiya drivs vanligtvis av kvinnor, av vilka många är ex-geisha själva. Även om geishor kan underhålla gäster i deras okiya och på restauranger eller värdshus, kommer de vanligtvis att arbeta på en ochaya (お茶屋, ”tehus”).

Geisha utför vanligtvis engagemang under en del av eller hela kvällen, kallad ozashiki (お座敷) – en term som kombinerar namnet för ett bankettrum, zashiki (座敷) och det hedersförord ​​”o-” (お), som ändras betydelsen av en term som uteslutande hänvisar till de engagemang en geisha utför.

Genom att titta på andra geishor och lära sig av husets mor (känd som okā-san – lit., ”Mamma”), lär sig praktikanten hur man pratar med gäster, de sätt som krävs för att vara en geisha och traditionerna för karyūkai. Praktikanten lär sig också hur man bekvämt bär kimono.

Traditionellt varade shikomi-stadiet i träningen i åratal, och vissa flickor var bundna till geishahus som barn. Geishas döttrar uppfostrades ofta till geisha själva, vanligtvis som efterträdare (atotori, som betyder ”arvinge” eller ”arvinge”) eller dotterroll till okiya. Nuförtiden är en tjej ofta en shikomi i upp till ett år.

En maiko är en praktikant och är därför bunden under ett kontrakt till sin okiya. Okiyan kommer vanligtvis att förse henne med mat, kost, kimono, obi och andra redskap för hennes yrke, men en maiko kan besluta att finansiera allt själv från början med antingen ett lån eller med hjälp av en extern borgensman (Sugar Daddy?).

En maikos utbildning är mycket dyr, och skulder måste återbetalas över tid med hennes inkomst till antingen okiya eller hennes borgensman. Denna återbetalning kan fortsätta efter examen till geishaskap, och endast när hennes skulder är reglerade kan en geisha kräva hela sin lön och arbeta självständigt (om hon lånat från okiyan).

Efter denna tidpunkt kan hon välja att stanna kvar på sin okiya, men måste fortfarande vara ansluten till en för att arbeta. Även om hon bor långt borta från okiya, kommer hon vanligtvis att pendla dit för att börja sin arbetskväll.

Det handlar om att lära sig att servera drinkar, hålla vardagliga samtal och en del träning i konst, även om det senare vanligtvis utförs av dans- och musiklärare.

Det finns ett Gemensamt Tänkbara likheter mellan En Playboy’s Bunny, en Cosplay French Maid och en Modern Geisha. Alla fungerar som Performance-artister i någon form av Stiliserad Underhållande Servering av Mat och Dryck.

En maiko kommer att börja sin formella utbildning på jobbet som minarai (lära genom observation) på en ozashiki (お座敷) (en geishafest), där hon kommer att sitta och observera när den andra maikos och geishor interagerar med kunder.

På detta sätt får en praktikant insikter i jobbets karaktär, enligt den typiska karaktären för traditionella konstlärlingsutbildningar i Japan, där en lärling förväntas lära sig nästan helt genom observation.

Även om geisha i minarai-träningen kommer att delta på fester, kan hon inte att delta på en professionell nivå, utan förväntas istället sitta tyst.

Praktikanter kan hyras för fester, men är vanligtvis objudna, medtagna av sin symboliska äldre syster som ett sätt att introducera en ny praktikant inför beskyddare av karyūkai.

Minarai tar vanligtvis bara en tredjedel av avgiften som en typisk geisha tar ut, och arbetar vanligtvis inom bara ett speciellt tehus, känt som minarai-jaya – lära sig av husets ”Mamma” (innehavarinnan).

Minarai-stadiet handlar om att lära sig tekniker för samtal, typiska sällskapsspel, korrekt klädsel och beteende vid banketter och fester. Detta stadium pågår bara ungefär en månad eller så.

Efter minaraiperioden kommer praktikanten att göra sin officiella debut (misedashi) och bli en maiko. Detta stadium kan pågå mellan tre och fem år. Under denna tid lär de sig av både andra praktikanter som är äldre än de, och deras geishamentorer, med särskild tonvikt på att lära av hennes symboliska ”äldre syster” (onee-san), en geisha som är knuten till henne i en officiell ceremoni, som därefter vanligtvis kommer att lära henne om att arbeta i karyūkai .

Det finns tre huvudelement i en maikos träning.

Den första är den formella konstutbildningen, som äger rum i skolor som finns i varje hanamachi.

De studerar de traditionella instrument: shamisen, flöjt och trummor, såväl som inlärningsspel,  traditionella sånger, kalligrafi,  japanska traditionella danser (i Buyō-stil), teceremoni, litteratur, och poesi.

Shamisen är ett stränginstrument.

Dess konstruktion följer en modell som liknar den för en gitarr eller en banjo, med en hals och strängar sträckta över en resonanskropp. Halsen på shamisen är bandlös och smalare än på en gitarr eller banjo. Kroppen, som kallas dō (胴), liknar en trumma, med en ihålig kropp som är täckt fram och bak med hud, på samma sätt som en banjo. Skalet som används beror på musikgenren och spelarens skicklighet.

Traditionellt tillverkades shamisen skinn av hund- eller kattskinn, med kattskinn som gynnades för finare instrument. Även om användandet av djurskinn var vanligt under hela 1900-talet, föll bruket av dessa skinn gradvis i onåd. Dels på grund av socialt stigma och dels nedgången av arbetare som är skickliga på att förbereda just dessa skinn. Samtida shamisen-skinn är ofta beredda med syntetiska material, såsom plast.

Det andra momentet är underhållningsträningen som en praktikant lär sig på olika tehus och fester genom att observera sin ”äldre syster”.

Den tredje är den sociala skickligheten att navigera i hanamachis komplexa sociala nät; formella hälsningar, gåvor och besök är viktiga delar av karyūkais sociala struktur, och avgörande för det stödnätverk som krävs för att stödja en praktikants eventuella debut som geisha.

En hanamachi (花街) är ett japanskt ord som används om en stadsdel där kurtisaner och geishor bodde och arbetade. Ordets bokstavliga betydelse är ”blomsterstad”. Dessa stadsdelar brukade ha många okiya (geishahus) och ochaya (tehus, där geishor underhöll gäster).

Termen hanamachi används i det moderna Japan för att kalla de områden där moderna geishor fortfarande lever och arbetar. Idag är hanamachi sällsynta utanför Kyoto.

Omkring 20–21 års ålder kommer en maiko att uppgraderas till geishastatus i en ceremoni som kallas erikae (vändning av kragen). Efter debuten går geishor vanligtvis inte igenom större rollbyten, eftersom det inte finns några mer formella stadier av träning. Däremot kan geishor arbeta i upp till åttio- och nittioårsåldern, och förväntas fortfarande träna regelbundet, även om lektioner bara kan hållas några gånger i månaden.

En geisha kan besluta sig för att dra sig tillbaka från sitt arbete, antingen för att flytta bort från karyūkai, ta rollen som ”Mamma” till en okiya, eller för att huvudsakligen fokusera på framträdanden och lära upp andra yngre geishor.

Världen efter Första WW1 tedde sig inte Identisk Lika med densamma före Skottet i Sarajevo.

Mellankrigstiden i Weimar är Betydligt mer Intresseväckande än den var i dåtidens Jazzålder för charlestondansande kaffeflickor, typ Daisy, kulturberikande tidigare än praktikant Cosplay Kavaii Goth Lolita, i Incelmiljöer för Drönare typ Jay Gatsby i Sällskap med Bertie Wooster.

Nämnas kan att vissa andra inom samma Herrklubbs Playboys Penthouse, typ Kulturprofilen ( uppvuxen i södra Frankrike, utomäktenskaplig son till en fransk sömmerska. Han växte upp hos sin biologiske far i Marseille. Han är utbildad elektriker och har gått en praktisk gymnasieutbildning (Inget fel med det), studerade vid Christer Strömholms fotoskola i det Libertarianska Slutna Nätverket Forum, startade 1989 och presenterade bland annat poesiaftnar, kammarmusik- och jazzkonserter och litteraturuppläsning. Man kan därför helt rimligt jämföra Kulturprofilen med en Katt bland Hermelinerna också kan associeras till Peter Isherwill, med Skuldbördan lagd på Truman Burbank.

Inte helt heller Omöjligt är att vissa Associationsbanor också kan omfattas av och innefatta Matrix’s Thomas Anderson, under alias Neo.

Truman upptäcka ovanliga element som en strålkastare som faller från himlen framför hans hus och en radiokanal som exakt beskriver hans rörelser. Dessa händelser präglas av att hans far dyker upp igen. Han hade infiltrerat uppsättningen i statistrollen som tiggare (bum, tramp, drifter, hobo, vagabond, swagman, swagger, vagrant, gadabout…)

Truman drabbas av en identitetskris, ifrågasätter sin nuvarande verklighet, sitt liv och inser att staden på något sätt kretsar kring honom. (I ett helt annat sammanhang skulle Detektiven Allmänheten ana att Truman sedan födseln var utrustad med Narcissistisk Personlighetsstörning inklusive symtomen Paranoia, vilket inte är helt ovanligt.)

Truman upptäcker att hustrun Meryl är en del av konspirationen och håller fast henne i ett skruvstäd. Hon avbryter kontraktet, avsäger sig sin rollkaraktär och tas bort från programmet.

I hopp om att få Truman tillbaka under kontroll, återintroducerar Christof, Trumans far. (Flera av Cristofs karaktärsdrag kan senare återfinnas i Peter Isherwill’s Utseende och Beteende.)

(Dessa kan i sin tur jämföras med, i den första Bladrunner, av Ridley Scott, Tyrells komplexa personlighet. Sebastian och Roy kommer in i Tyrells takvåning, där Roy kräver förlängd livstid av sin skapare. Tyrell säger till honom att det är omöjligt. Roy erkänner att han har gjort ”tvivelaktiga saker” men Tyrell avfärdar detta och berömmer Roys avancerade design och prestationer under hans korta liv. Roy kysser Tyrell och dödar honom sedan (Oidipalt Fadersmord).)

Detta hjälper showen att återta betygsledningen hos publiken, och Truman verkar återgå till sina rutiner, förutom att han börjar sova i sin källare. En natt försvinner Truman i hemlighet genom en provisorisk tunnel i sin källare, vilket tvingar Christof att tillfälligt avbryta sändningen för första gången i dess historia. Publiken runt om i världen är fängslad av denna oväntade händelse och tittarsiffrorna ökar rekordartat.

Dataprogrammeraren Thomas Anderson, känd under sitt hacking alias ”Neo”, är förbryllad över upprepade möten på nätet med frasen ”the Matrix”. Ett team av agenter och poliser, ledda av agent Smith, anländer till Neos arbetsplats på jakt efter honom.

Agenterna försöker tvinga Neo att hjälpa dem att hitta Morpheus, som de hävdar är en terrorist. När Neo vägrar, implanterar agenterna en robotisk bugg i hans mage. Neo vaknar upp ur vad han tror är en mardröm. Strax efter hämtas Neo av Trinity för att träffa Morpheus, och hon tar bort buggen från Neo, vilket bevisar att ”mardrömmen” han upplevde verkligen var verklig.

Morpheus erbjuder Neo ett val mellan två piller: röda för att avslöja sanningen om Matrix, och blå för att glömma allt och återgå till sitt tidigare liv. När Neo tar det röda pillret börjar hans verklighet förvrängas.

Morpheus förklarar situationen: Matrix, en delad simulerad verklighet som modellerades efter världen som den var 1999. Maskinerna vann kriget , och de återstående fria människorna tog sin tillflykt till den underjordiska staden Sion.

Morpheus och hans besättning är en grupp rebeller förstår av matrisens simulerade natur och därmed kan böja dess fysiska lagar. Neos skicklighet under virtuell träning cementerar Morpheus övertygelse om att Neo är ”the One”, en människa som profeterats att befria mänskligheten.

Slangtermen ”flapper” kan härröra från en tidigare användning i norra England för att betyda ”tonårsflicka”, som syftar på en vars hår ännu inte är uppsatt och vars flätade pigtail ”flappade” på ryggen, eller från en äldre ord som betyder ”prostituerad”.

Slangordet ”Flapp” användes för en ung prostituerad redan 1631. På 1890-talet användes ordet ”flapper” på vissa orter som slang både för en mycket ung prostituerad, och, i en mer allmän och mindre nedsättande mening, för alla utåtriktade levnadsglada tonåringsflickor med livslusten i intakt skick. Typ jämförbart med norskans ”Tös”. Tösabit ett Lättfärdigt Stycke.

Den vanliga icke-slanganvändningen dök upp i tryck så tidigt som 1903 i England och 1904 i USA, när romanförfattaren Desmond Coke använde den i sin collegeberättelse om livet i Oxford, Sandford of Merton: ”Det finns en fantastisk flapper”.

1907 förklarade den engelske skådespelaren George Graves för amerikaner det som teatralisk slang för akrobatiska unga kvinnliga scenartister, typ contortionister, i avgörande mer Påklädda Företräden än den senare Bikinin.

Flappern var också känd som en dansare, som dansade som en fågel – flaxade med armarna medan hon utförde Charlestonstegen.

År 1908 The Times förklarade: ”En Flapper är en ung dam som ännu inte har färdigutvecklats till att bära långa klänningar och att sätta upp håret”.

I april 1908 innehöll The Traveler följande förklaring:

En Jungfru på cirka sexton år.

Det vill säga ungefär ungefär ett år äldre än då Traci Lords debuterade i sin första filmroll.

Kvinnan erbjöd sig att förbättra Kuzmas jobbmöjligheter genom att hjälpa henne att få ett falskt körkort. Hon försåg Kuzma med ett nytt födelsebevis, men under förutsättning att om hon någonsin blev tagen av polisen skulle hon säga att hon hade stulit identiteten.

Kuzma hade nu som alias Kristie Elizabeth Nussman ett nytt körkort där det stod att hon var 20 i stället för 15 år. I februari 1984 svarade hon på en tidningsannons för Jim Souths World Modeling Talent Agency. Efter att ha skrivit på ett kontrakt började hon arbeta som nakenmodell och dök upp i tidningar som Velvet, Juggs och Club.

Under augusti, när hon valdes ut som modell för Penthouse magazines 15-årsjubileumsnummer från september 1984, ombads Kuzma att välja ett artistnamn. Summan av Kardemumman är alltså att Penthouse magazines och blivande Traci Lords var Årskamrater.

Enligt en intervju från 1988 valde hon Traci – ett av de populära namnen hon hade eftertraktat under uppväxten växa – och Lords, efter skådespelaren Jack Lord, eftersom hon var ett fan av tv-serien Hawaii Five-O, där han porträtterade karaktären Steve McGarrett.

1984 gjorde Lords den första av många filmer, när hon dök upp i What Gets Me Hot! tillsammans med Tom Byron, som senare blev hennes pojkvän utanför duken.

I sin nästa film, They Young Girls, dök hon upp i en roll tillsammans med Harry Reems och Ginger Lynn. Efter att ha medverkat med John Leslie (en skådespelare som är 23 år äldre än henne) i parodien Talk Dirty to Me Part III (som vann AVN Award för bästa film), hyllades Lords som ”Pornprinsessan”.

Hon blev en av den tidens högst betalda porrskådespelerskor och tjänade mer än 1 000 dollar om dagen. Förutom hennes arbete med porr, medverkade hon också i musikvideon till ”Gimme Gimme Good Lovin'” av heavy metal-bandet Helix.

Lords fortsatte att göra fler filmer till slutet av 1984 när hon försökte lämna branschen vid 16 års ålder. Hon återvände några månader senare. Efteråt, strax före sin 17-årsdag, träffade hon Stuart Dell, som blev hennes pojkvän, chef och affärspartner – Dell använde två pseudonymer: Steven Cartier och Stephen Cartier.

Tillsammans bildade de Traci Lords Company.

Dell och Lords gjorde ett distributionsavtal med Sy Adler, en branschveteran som drev Vantage International, att de skulle producera tre filmer åt företaget.

Stratten anlände till mötet med maken Snider i hans hus i West Los Angeles ungefär vid middagstid torsdagen den 14 augusti.

Stratten hade tillbringat förmiddagen med att konferera med sin företagsledare, och ett av ämnena som paret diskuterat var storleken på den fastighetsuppgörelse som Playboy skulle erbjuda Snider den eftermiddagen.

Polisen hittade senare 1100 dollar i kontanter bland Strattens tillhörigheter i huset, som hon tydligen hade tagit med för Snider som handpenning.

Mot slutet av morgonmötet gjorde Strattens affärschef en ödesdiger observation: att hans unga klient kunde undvika att spendera mer tid med sin man, genom att lämna över de återstående separations- och skilsmässförhandlingarna till hennes advokat.

Stratten svarade att processen skulle gå lättare om hon handskas med Snider personligen och att han skulle bli nöjd med allting om hon sa att hon skulle vilja förbli hans vän.

Paret var ensamma när Stratten klev in i huset. Det som hon hade delat med sin man tills bara några månader tidigare.

Två vänner som bodde i samma hus som Snider, hade sett Strattens bil stå parkerad utanför och noterade att Sniders sovrumsdörr var stängd. De antog att paret hade försonats och ville vara för sig själva, så de tillbringade de kommande timmarna med att titta på tv i vardagsrummet.

Strax efter 23:00 den natten larmade Sniders privatdetektiv. Kamraterna gick in i sovrummet och upptäckte Strattens och Sniders nakna kroppar. Enligt polisens tidsberäkning hade Snider skjutit Stratten inom en timme efter att hon kom till huset. Snider begick sedan självmord ungefär en timme efter mordet.

Wilsey dog ​​av självmord 1994 genom att skjuta sig själv efter en bilolycka.

På kvällen den 11 juli var Wilsey inblandad i en bilolycka med sin Corvette där hon enligt uppgift bröt näsan och skadade ansiktet. Upprörd över olyckan åkte hon hem till Universal City, bad en vän att gå ut med hennes hund och ringde sedan sin chef, Nancy Pera. Det var Pera som senare upptäckte Wilsey i garaget till Wilseys hem.

Wilsey dog senare på sjukhuset. När det blev uppenbart att hon inte skulle överleva sin skada bestämde hennes far sig för att stänga av hennes livuppehållande system.

Wilseys ex-pojkvän, komikern Pauly Shore, uppgav att han var med henne när hon dog på St. Joseph’s Hospital i Burbank. (Ett Ödets Nyck, eller en Synkronicitet, att Truman’s efternamn är Burbank, men också platsen där Wilsey dog?)

Wilseys begravning, två dagar senare, besöktes av vänner, familj och ett begränsat antal vuxna branschkollegor. Shore var den enda av hennes ex-pojkvänner som deltog i gudstjänsten.

Om Wilsey sa Shore, ”Hon var den trevligaste, vackraste tjej jag någonsin träffat … [hennes död] var en mycket dramatisk sak för mig.”

På frågan varför hon tog sitt liv sa han:

”Hon blev Savannah. Hon blev hennes rollkaraktär, som var intresserad av droger och behövde trygghet hela tiden. Hon glömde vem Shannon var… Jag visste att hon ville ut [ur porrbranschen ].”

Efter hennes död grundade Bill Margold Protecting Adult Welfare (P.A.W.), en ideell organisation som tillhandahåller rådgivning till vuxna artister i nöd.

Hennes kropp kremerades och askan delades ut till familj och vänner.

Playboy Entertainment Group producerade Playboy:

”The Story of X” (1998), som innehöll arkivmaterial om henne.

Världen efter Andra WW2 kunde inte heller, av dem som Överlevt Massakrer och Förintelseläger, påstås ha gått igenom Elddopet och Ekluten i Stålbadet, såsom Ansvarslöst Oberörda.

Världen efter Little Man och Fat Boy var inte heller sig lik, men Bikini-atollen gav Baddräkten som Barbro Svensson kunde Besjunga med sin Käckt Oskuldsfulla Röstomfång innanför det Bröst som på det Svagare Könet objektifieras för det mesta i Feminin Tredje person pluralis och i enskilda fall som i Feminin Tredje Person singularis.

I en Baddräkt för det Objektifierade Andra könet omtalas även den Objektifierade kroppshyddan som en Nyss Nedslagen Bitter Sweet Bomb.

Det som Gemene Man föredrar att Återuppleva i Livet som Oskuldsfull Omedveten Naiv Undersåte, kommer aldrig att Återuppstå inom en Rimlig tid efter Antropocen.

Det är därför som Verklighetsberättelsen varken är Baserad på Faktiska IRL, On Line, Live iscensatta Föreställningar, eller Vita Lögner i Gråzonens Skymningsland till Walt Disneys Versioner av Folksagor, Sagor för Barn över 18 år, Amsagor, Omredigerade till Oigenkännliga med Nävar av Sötningsmedel, Samplade Andras Oskyddade Intellektuella och Immateriella Källmaterial, typ Pinocchio, Snövit, Askungen och Djungelboken.

Det är sedan länge väl känt att Plagiatet är det Erkänt Bästa Berömmet, men vad om Disney också skulle Producera Kommersiella Eskapistiskt Orealistiska Lyckliga Slut i Enskilda Fall som van Gogh, Dante Alighieri eller Platons Staten.

Lyckliga slut blir med tiden lite Alltför Stereotypa Förutsägbara Ändlösa Utsändningar av Obetalbara Inslag i Julaftonens Gratisreklam för det Animerade företag som numera håller till, till mer än 50% av aktieinnehavet, i Shanghai.

Kanske att Disney skulle kunna tillverka en Animerad Version av hur Ordförande Mao en gång simmade medströms, från Gula Flodens ena flodstrand över till den motsatta?

Eller när Kim Novak badade i Genesarets Sjö?

Anynoma Helautomatiska, med ett vissa Förenklade Handgrepp från Konsumerade Gäster,Rullande Bandrestauranger i Bankok kokar Ramen snabbmati Teflonberikade Ämbar av Ohållbar Plast och Papper.

För Hugh Hefner, Elon Musk och Peter Isherwill gällde och gäller fortfarande och fram över till the Tipping Point, att Libertarianismens Mörka Skugga också efter 2030 kommer att ligga som ett Nyfallet Radioaktivt Snötäcke över en, Långt bortom Fantasins gränser, typ de Kreativa Nio Prickarna Outside the Box, Ny Skön Värld där endast Sapiens lyser i sina 15 minuter långa livsanda med sin Uppenbara Frånvaro.

Det medför inte med någon Högst Rimlig Evidensbaserat Logisk Följdriktighet att också Elon Musk kommer att Uppvakna och Uppstiga endast iklädd Adam Smiths Fikonlöv och före inträdet i det Naturliga Urvalet på Okänd Planet hälsas Välkommen av Lille Prinsen och, när ceremonin är Överstånden, Omedelbart Ingår i den Därvarande Högst upp i Näringskedjan, Brontorockernas Brunch alldeles i närheten av planeten X-15:ns French Maid’s Bar for Innocent Incels Brothels.

Tron på förmyndarväsen kan spåras genom hela antiken.

En skyddsängel är en typ av ängel som har i uppdrag att skydda och vägleda en viss person, grupp eller nation.

Inom kristendomen utvecklades änglarnas hierarki omfattande under 400-talet av Pseudo-Dionysius Areopagiten. Änglarnas och förmyndarandarnas teologi har genomgått många förändringar sedan 400-talet. Tron är att skyddsänglar tjänar till att skydda vilken person som Allrahögstainstans än tilldelar dem.

Idén om en skyddsängel är central i 1400-talets bok The Book of the Sacred Magic of Abramelin the Mage av Abraham av Worms, en tysk kabalist. 1897 översattes denna bok till engelska av Samuel Liddell MacGregor Mathers (1854–1918), en av grundarna av Hermetic Order of the Golden Dawn, som utformade Skyddsängeln som den Heliga Skyddsängeln.

Aleister Crowley (1875–1947), grundaren av religionen Thelema, ansåg att den heliga skyddsängeln var representativ för ens sannaste gudomliga natur och motsvarigheten till ”Snillet” i den hermetiska orden av den gyllene gryningen, Augoeides av Iamblichus, hinduismens Atman och de gamla grekernas Daimon. Efter läran om den gyllene gryningen förfinade Crowley sina ritualer som var avsedda att underlätta möjligheten att etablera kontakt via en kontraktsbunden mobiltelefon med sin skyddsängel, typ Guardian Angel.

Annons