Vår Föreställningsvärld är ständigt på jakt efter Det Hela, Fullständiga, Kompletta och Fulländade Imperfekta.

Apofeni (/æpoʊˈfiːniə/) är tendensen att uppfatta meningsfulla kopplingar mellan saker som inte har något samband.

Termen (tyska: Apophänie) myntades av psykiatern Klaus Conrad och definierade det som ”omotiverat att se samband [tillsammans med] en specifik känsla av onormal meningsfullhet”.

Apofeni har också kommit att beskrivas som en mänsklig benägenhet att icke följdriktigt söka mönster i slumpmässig information, som kan uppstå till exempel när man spelar.

Apofeni kan anses vara en vanlig effekt av hjärnans funktion. Till det yttersta kan det dock vara ett symptom på psykiatrisk dysfunktion, till exempel som ett symptom vid paranoid schizofreni, där en patient ser fientliga mönster (till exempel en konspiration för att förfölja dem) i vanliga handlingar.

Apofeni är också typiskt för konspirationsteorier, där tillfälligheter kan vävas samman till en uppenbar handling.

Spelarens missförstånd uppstår ur en tro på en lag om hur låga siffror också påverkar större, vilket leder till den felaktiga uppfattningen att ett litet urval måste vara representativ också för ett större urval.

Amos Tversky och Daniel Kahneman föreslog att spelares felslut är en kognitiv fördom. Människor utvärderar sannolikheten för en viss händelse genom att bedöma hur lik den är händelser de har upplevt tidigare, och hur lika händelserna kring dessa två processer är. Typ Guilt by Association.

Efter att ha observerat en lång serie rött på roulettehjulet, tror de flesta felaktigt att svart kommer att resultera i en mer representativ sekvens än förekomsten av ytterligare rött, så folk förväntar sig att en kort sekvens av slumpmässiga utfall bör dela egenskaperna för en längre sekvens, särskilt genom att avvikelser från genomsnittet bör jämnas ut.

Spelarens missförstånd kan också tillskrivas den felaktiga uppfattningen att spelande, eller till och med slumpen i sig, är en rättvis process som kan korrigera sig själv i händelse av streaks, känd som den Rättvisa Världens Hypotes.

Andra forskare tror att tron ​​på felslutet kan vara resultatet av en felaktig tro på ett internt kontrollställe. När en person tror att spelresultat är resultatet av deras egen skicklighet, kan de vara mer mottagliga för spelarens misstag eftersom de avvisar tanken att slumpen skulle kunna övervinna skicklighet eller talang.

Eftersom Verklighetsberättelsen är just en Berättelse, kan allt vara Sant och Falskt, samtidigt. I en Berättelse utesluter inte det Ena, det Andra eller det Tredje.

Det är på så vis Vi hamnar i Ofrivillig Mind Control.

Mind Control kan lätt förklaras med att Bland Alla Tänkbara och Otänkbara Alternativ, så Finner En bara Ett som Duger.

Joost Meerloo, en holländsk psykiater, var en tidig förespråkare för begreppet hjärntvätt.

(”Menticide” är en neologism myntad av honom som betyder: ”dödande av sinnet.”)

Meerloos syn påverkades av hans erfarenheter under den tyska ockupationen av sitt land och hans arbete med den holländska regeringen och den amerikanska militären i förhöret av anklagade Nazistiska krigsförbrytare.

Han emigrerade senare till USA och undervisade vid Columbia University. Han avslutar sin bästsäljande bok från 1956, The Rape of the Mind, med raderna:

De moderna teknikerna för hjärntvätt och mentalmord – dessa perversioner av psykologi – kan föra nästan vilken man som helst till underkastelse och överlämnande. Många av offren för tankekontroll, hjärntvätt och mentalmord som vi har pratat om var starka män vars sinnen och vilja var trasiga och förnedrade. Men även om totalitärerna använder kunskapen om sinnet för onda och skrupelfria syften, kan och måste vårt demokratiska samhälle använda kunskapen till att hjälpa människan att växa, att bevaka sin frihet och att förstå sig själv.


Den ryske historikern Daniel Romanovsky, som intervjuade överlevande och ögonvittnen på 1970-talet, rapporterade om vad han kallade ”nazistisk hjärntvätt” av folket i Vitryssland av de ockuperande tyskarna under andra världskriget, vilket skedde genom både masspropaganda och intensiv omskolning , särskilt i skolor.

Romanovsky noterade att de flesta mycket snart hade anammat den nazistiska uppfattningen att judarna var en underlägsen ras och som var nära knuten till den sovjetiska regeringen, åsikter som inte alls hade varit vanliga före den tyska ockupationen.

Italien har haft kontroverser kring begreppet plagio, ett brott som består i en absolut psykologisk – och så småningom fysisk – dominans av en person.

Effekten sägs vara förintelsen av subjektets frihet och självbestämmande och den därav följande negationen av hans eller hennes personlighet. Typ Gaslightning.

Brottet plagio har sällan används till åtal i Italien, och endast en person har någonsin dömts. 1981 fann en italiensk domstol att begreppet är oprecist, saknar sammanhållning och kan tillämpas godtyckligt.

I sin bok från 2000, Destroying the World to Save It: Aum Shinrikyo, Apocalyptic Violence, and the New Global Terrorism, tillämpade Robert Lifton sina ursprungliga idéer om tankepåverkan på Aum Shinrikyo och kriget mot terrorismen, och drog slutsatsen att i detta sammanhang trodde påverkan var möjlig utan våld eller fysiskt tvång.

I sin populärvetenskapliga bok från 2004, Brainwashing: The Science of Thought Control, granskade neurovetaren och fysiologen Kathleen Taylor historien om tankekontrollteorier.

I den skrev hon att personer som är påverkade av hjärntvätt kan ha mer stela neurologiska vägar, och det kan göra det svårare att tänka om situationer eller att senare kunna omorganisera dessa vägar.

Vissa forskare har sagt att moderna affärsföretag utövar mind control för att skapa en arbetsstyrka som delar gemensamma värderingar och kultur.

De har kopplat samman företagskulturell tankekontroll, med globalisering, och sagt att företag försöker skapa ett världsomspännande monokulturellt nätverk av producenter, chefer, kommunikationsmedel och konsumenter.

Moderna utbildningssystem har också kritiserats, av både vänster och höger, för att de bidrar till företagens hjärntvätt. Just nu pågår en tankekontroll angående Prokrastinering, Uppskjutning, av Beslutsfattande i Vardagsverkligheten.

Ändå kan Prokrastineringen starkt påminna om Den i den Kreativa Processen så betydelsefulla Inkubationstiden, att tänka efter, reflektera och sova på saken. Sådant som kan vara helt avgörande för att senare fatta Rätt Beslut.

Pareidolia är en typ av apofeni som involverar uppfattningen av bilder eller ljud i slumpmässiga stimuli.

Ett vanligt exempel är uppfattningen av ett ansikte i ett livlöst föremål – strålkastarna och grillen på en bil kan verka ”grinande”. Människor runt om i världen ser ”Gubben i Månen”.

Människor ser ibland ansiktet på en religiös figur i en bit rostat bröd eller i ådring av en träbit. Det finns starka bevis för att användningen av psykedeliska droger tenderar att framkalla eller förstärka pareidolia.

Pareidolia uppstår vanligtvis som ett resultat av att det fusiforma ansiktsområdet – som är den del av den mänskliga hjärnan som är ansvarig för att se ansikten – felaktigt tolkar ett objekt, form eller konfiguration med någon form av uppfattade ”ansiktsliknande” drag som ett ansikte.

Deltagare i en studie av Beach och Swensson 1967 visades en blandad kortlek med indexkort med former på dem, och fick i uppdrag att gissa vilken form som skulle komma härnäst i en sekvens.

Den experimentella gruppen av deltagare informerades om karaktären och existensen om Spelarens Felbedömning. Kontrollgruppen fick inte denna information. Svaren för de två grupperna var likartade, vilket indikerar att experimentgruppen fortfarande baserade sina val på längden på körsekvensen. Detta ledde till slutsatsen att det inte är tillräckligt att instruera individer om slumpmässighet för att minska spelares felbedömning.

Frågan som ställdes var:

Ronni singlade slant tre gånger och i alla fall kom klaven upp. Ronni tänker singla slant än en gång. Hur stor är chansen att få upp klave också en fjärde?

Fischbein och Schnarch skapade teorin att en individs tendens att förlita sig på representativitetsheuristiken och andra kognitiva fördomar kan övervinnas med åldern.

Lotteri och jackpotspel lockar spelare med att det avgörande beslutet för hoppfulla vinnare är vilka nummer de ska välja.

Gamblers inbilskhet är den villfarelse som beskrivs av beteendeekonomen David J. Ewing, där en spelare tror att de kommer att kunna stoppa ett riskabelt beteende samtidigt som de ägnar sig åt det.

Denna övertygelse fungerar ofta under hasardspel, som kasinospel. Spelaren tror att de är vinnare i spelet och därmed kan undvika att förlora genom att utöva den självkontroll som krävs för att sluta spela medan de fortfarande vinner.

Detta uttrycks ofta som: ”jag kommer att sluta när jag fortfarande vinner.”

Det är dock osannolikt att sluta medan en spelare vinner, eftersom en spelare som vinner har få incitament att sluta och istället uppmuntras att fortsätta spela genom att vinna.

Väl inne i en vinstserie kan individen bli övertygad om att det är deras skicklighet, snarare än slumpen, som orsakar deras vinster, eller lyckan är på deras sida, och därför verkar det särskilt meningslöst att sluta.

Spelarens inbilskhet fungerar ofta i samband med spelarens misstag: den felaktiga uppfattningen att en förlustrad i ett hasardspel, som roulette, måste ta slut eller sänks eftersom frekvensen av en händelse har en effekt på följande oberoende händelse.

Därför tror spelare att det är nödvändigt att fortsätta spela samtidigt som man vinner och nödvändigt att fortsätta spela samtidigt som man förlorar.

Relativt sett visar gambler’s ruin att en spelare med ändliga resurser som kontinuerligt spelar, oundvikligen kommer att förlora mot en spelare med oändliga resurser i ett spel med rättvisa eller negativa förväntningar.

Detta gäller dock även i ett spel med positiva förväntningar om spelaren med ändliga resurser kontinuerligt spelar och ökar sina insatser när de vinner, men inte minskar dem när de förlorar.

Eftersom kasinon har en hus- eller bankfördel i hasardspel är det mer sannolikt att ett kasino över tiden tar en spelares pengar, än att en spelare vinner pengar från kasinot, och det är därför till kasinots fördel att behålla en vinnande spelare att spela.

Kasinon uppmuntrar därför ofta vinnande spelare att fortsätta spela. Ett exempel kan ses i Martin Scorsese-filmen Casino där Robert De Niros karaktär ser till att en höginsatsspelare fortsätter att spela för att se till att pengarna kommer tillbaka till kasinot.

I kapitel tre av Steve Jobs beskriver biografen Walter Isaacson att omkring 1972, medan Jobs gick på Reed College, lärde Robert Friedland Steve om verklighetsförvrängningsfältet.

Reality Distortion Field sades av Andy Hertzfeld vara Steve Jobs förmåga att övertyga sig själv, och andra omkring honom, att tro nästan vad som helst med en blandning av charm, karisma, bravader, överdrifter, marknadsföring, eftergivenhet och uthållighet. Typ Elisabeth Holmes.

Med Reality Distortion Field förvrängde han medarbetarnas känsla för proportioner och svårighetsskalor och få dem att tro att vilken omöjlig uppgift han än hade till hands var möjlig.

Jobs kunde också använda verklighetsförvrängningsfältet för att tillägna sig andras idéer som sina egna. Bara en vecka efter att han hade avfärdat den, kunde föreslå samma idé till dess upphovsman.

På Research In Motions officiella BlackBerry-blogg introducerade Jim Balsillie ett blogginlägg genom att säga ”För de av oss som bor utanför Apples distorsionsfält”.

Under utvecklingen av Macintosh-datorn 1984 bad Jobs Larry Kenyon, en ingenjör, att minska Mac-starttiden med 10 sekunder. När Kenyon svarade att det inte var möjligt att minska tiden, frågade Jobs honom: Om det skulle rädda en persons liv, skulle du kunna hitta ett sätt att raka bort 10 sekunder från starttiden?”

Kenyon sa att han kunde. Jobs gick till en vit tavla, skrev och sa att om 5 miljoner människor slösar bort ytterligare 10 sekunder på att starta upp datorn, skulle summan av alla användares tid motsvara 100 mänskliga liv varje år. Några veckor senare kom Kenyon tillbaka med en omskriven kod som startade 28 sekunder snabbare än tidigare.

Bill Gates pratade i en intervju om att Steve Jobs använde sitt Reality Distortion Field för att ”förtrolla” människor.

Gates ansåg sig vara immun mot Jobs Reality Distortion Field och sa: Jag var som en mindre trollkarl och eftersom han kunde trolla, kunde jag se hur fascinerade människor blev, men eftersom jag är en mindre trollkarl fungerar inte besvärjelserna på mig.

Enligt Jean Piagets teori om kognitiv utveckling är magiskt tänkande mest framträdande hos barn mellan 2 och 7 år.

På grund av undersökningar av sörjande barn sägs det att under denna ålder tror barn starkt att deras personliga tankar har en direkt effekt på resten av världen.

Jean Piaget, en utvecklingspsykolog, kom med en teori.

Barn mellan 2 och 7 år skulle klassificeras till det preoperativa utvecklingsstadiet. Kanske ungefär att för att kunna göra något, måste en först kunna föreställa sig hur handlingen kan leda fram till det önskade resultatet.

Under detta skede utvecklar barn fortfarande sin användning av logiskt tänkande.

Ett barns tänkande domineras av uppfattningar om fysiska egenskaper, vilket innebär att om barnet får veta att ett familjedjur har ”försvunnit” när det i själva verket har dött, kommer barnet att ha svårt att förstå omställningen till att hunden inte finns kvar längre.

Magiskt tänkande skulle vara uppenbart här, eftersom barnet kan tro att familjens husdjur är borta bara tillfälligt. Deras unga sinnen i detta skede förstår inte dödens slutgiltighet och magiskt tänkande kan överbrygga klyftan.

Annons