VERKLIGHETSBERÄTTELSENS KÄRNBUDSKAP HANDLAR OM INTRÅNG; ATT TRÄNGA IN.

Den övernaturligt erotiska Ilona Staller är en älskande, inte en kämpe – så mycket att de romerska gudarna själva noterade och utnämnde henne till ”The Queen of Sex”. Störd av våld och förstörelse i tv-nyheterna drog sig unga Ilona tillbaka till trösten i hennes sovrum för att njuta av hennes egen beröring och drömma om en bättre värld.

Vad är det första en Medmänniska noterar av en annan Levande Varelse av Samma Art? Könstillhörigheten och en Intuitiv Insikt om Möjligt eller Omöjligt Tillfälle till först och främst Sexuell Driftstillfredsställelse och därpå Oväntad upplevelse av Plötsligt Föräldraskap.

Med namnet Ciccolina gav hon sig ut på ett korståg genom Europa med avsikt att förändra hjärtan och sinnen. När hon mötte människor på gränsen till fientlighet förebyggde hon våld genom att ta av sig kläderna och njuta av sig själv – vars syn naturligtvis inspirerar alla andra att göra likadant. Ciccolina förvandlar konfliktscener till panoramabilder av sexuell extas.

Snart blev Ciccolina känd för sitt nattliga radioprogram med grafiskt (Ord överförda till Symboliska Bilder genom Tal) sexprat på Radio Luna. Hennes ministerier drog till sig ilska hos National Front for Female Moral.

För att något ska ses som ett verk, och omfattas av upphovsrätt, krävs att det har s.k. verkshöjd och med det menar man att verket måste ha en viss särprägel/originalitet. Hur mycket ett visst verk måste skilja sig från ett annat för att uppnå verkshöjd avgörs utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Att ett verk går att förväxla med ett annat verk utesluter inte upphovsrätt; två liknande verk kan vara berättigade till upphovsrättslig samexistens.

Det krävs inte att verket måste uppnå någon viss form av kvalitet för att omfattas av upphovsrätt.

Paragrafens uppräkning av vad som ska ses som ett verk är inte fullständig. Som exempel på vad som kan vara ett verk kan nämnas:

Powerpoint-bilder, tidningsartiklar/intervjuer/notiser, brev, e-postmeddelanden. (NJA 1998 s 563)
Musikaliska verk i form av notskrift eller framförande. (NJA 2000 s 292, NJA 2002 s 178)
Byggnader som sådana och arkitektritningar. (NJA 1998 s 563)
Smycken, foton, leksaker, möbler, tygmönster, reklam, varumärken och kläder är ytterligare exempel på verk som normalt kan omfattas av upphovsrätt.

Enkla matrecept, nyhetsmeddelanden, formgivningen av bilar/båtar och skriftliga avtal är exempel på verk som normalt inte omfattas av upphovsrätt.

Upphovsrätten omfattar i stort sett aldrig verkets ämne, motiv eller idé, de tankar, erfarenhetsrön eller uppgifter om fakta som presenteras i verket.

Undantag från den här huvudregeln finns i 9 och 10 §§.

Se 49 § för regler som ger skaparen av kataloger och databaser ensamrätt även om de saknar verkshöjd.

De överspända damerna i NFFM (vars ledare var en man, naturligtvis) hade tagit på sig att återställa sexualmoralen till Europa genom att förbjuda pornografi, nakenstränder och sexualundervisning. Förskräckt av Ciccolinas okuvliga stjärnkraft tog NFFM till ”elektronikens frusna logik” för att motverka henne.

Hennes Tillfälle till Annorlunda Informationsdelning måste Oskadliggöras.

Med hjälp av en anordning som kallas ”den moraliska turbatorn” undergrävde arbetsteamet Ciccolinas budskap genom att infoga rekommendationer om renhet och kyskhet i hennes lösaktiga sändningar. Kom Ciccolina att möta denna förolämpning liggandes?

För att förstå det äkta, måste man först känna till det falska, det oäkta eller det icke ursprungliga. Traditionellt lär sig konstnärer och andra artister sig den motsatta vägen. Ingen äger en detalj i ett verk. Det må vara ett kollage, montage, remix, sampling eller tonerna från någon ljudkälla. Samma sak med orden. Vilket ord tillhör vem? Är inte alla ord, låneord, som verkskaparen förr eller senare måste lämna efter sig? I dagens informationssamhälle blir ingenting längre unikt.

Ciccolina njöt av campiga retro-essentialistiska föreställningar om mänsklig sexualitet och fri kärlek i hippiestil. Enligt diverse informationsuppgifter, så betyder ”nostalgi”: sjuklig hemlängtan. Ibland kan det vara tänkvärt att kanske hellre välja uttrycket ”sentimental”, istället för Nostalgisk Retro, typ Vintage.

Det spelade dock ingen roll, för respektabilitet i en annan skepnad hade hamrat på hennes dörr: heligt äktenskap. Visserligen kan Jeff Koons knappast ha verkat mer rimlig som make än, säg, Michael Jackson, men han var känd, konstnärlig och på sitt udda sätt verkade han idolisera henne.

Som Koons berättar, hade han bestämt sig för att förvandla sig själv till en porrstjärna så att han kunde få sin bild klistrade på affischtavlor, som en del av ett projekt sponsrat av Whitney Museum om medias kraft. Han hade fördjupat sig i herrtidningar som förberedelse för ett tidigare projekt, och hade sett och gillat ett foto av Staller i tidningen Stern, utklädd i en meshklänning. Sedan, en dag på en autostrada bensinstation i Italien, såg han hennes bild igen, den här gången i en pornografisk tidning. Bilden hade en östeuropeisk inramning. ”Jag hade aldrig sett erotiska bilder baserade i östeuropeisk kultur”, sa han. ”De tenderar att ha konstiga, surrealistiska fantasibakgrunder. Så jag var väldigt attraherad av uppsättningarna, men jag var också väldigt attraherad av Ilona.”

Varför skulle originalet vara bättre, än förfalskningen? Om förfalskningen är bättre utförd, en starkare upplevelse för betraktaren, än originalet?

Priset på konstverket, eller förfalskningen, påverkar ju egentligen inte verkets form eller innehåll. Det är därför som förfalskningen, inte en vanlig kopia eller replik, på många sätt är mer spännande för den verkligt konstintresserade, än originalet.

Koons har stämts flera gånger för upphovsrättsintrång på grund av hans användning av redan existerande bilder, andras originalverk, i sitt verk. I Rogers v. Koons, 960 F.2d 301 (2d Cir. 1992), U.S. Pat. Hovrätten för andra kretsen fastställde en dom mot honom för hans användning av ett fotografi av valpar som grund för en skulptur, String of Puppies.

Koons förlorade också rättegångar i United Features Syndicate, Inc. v. Koons, 817 F. Supp. 370 (S.D.N.Y. 1993), och Campbell v. Koons, nr. 91 Civ. 6055, 1993 WL 97381 (S.D.N.Y. 1 april 1993).

Den Slutgiltiga Lösningen och Den Sista Striden handlar alltid om Vem eller Vilka som Äger Upphovsrätten samt Ensamrätten till Den För Närvarande i Samtidsögonblicket, Verklighetsberättelsen. Vem äger Rätten till att för Framtida Generationer Bestämma vad som ska gå vidare genom Alla Tillgängliga Arkivmaterial?

Verklighetsberättelsen är det som kommer att ha ett Avgörande Intrång i deras Upplevelse efter Iscensättningen av Nuvarande Föreställningsförmåga.

Inom en Snar Framtid kommer den då Levande Mänskligheten skratta åt alla dem som trodde något så enfaldigt som att Världen skapades genom en Gudfader som kallades av någon Obehörig Utomstående för BIG BANG.

Han vann en rättegång, Blanch v. Koons, nr. 03 Civ. 8026 (LLS), SDNY, 1 november 2005 (slip op.), bekräftad av den andra kretsen i oktober 2006, tog över hans användning av en fotografisk reklam som källmaterial för ben och fötter i en målning, Niagara ( 2000). Domstolen bedömde att Koons hade omvandlat den ursprungliga annonsen tillräckligt för att kvalificera sig som en rimlig användning av originalbilden.

Varför skulle ett konstverk på bildskärmen vara mindre autentiskt än det som visas i en utställning eller i ett museum?

Han ordnade att göra några fotosessioner med henne, baserad på Utvisningen från Edens lustgård av Masaccio, som skulle poseras som imaginära reklam för en obefintlig porrfilm. ”När vi började göra de här sessionerna,” sa han, ”började hon flirta med mig, och innan jag visste ordet av hade vi utvecklat en relation.”

Den Urspungliga Kreatören av Verklighetsberättelsen, hette POP-Eye.

Konsten som växte fram ur deras äktenskap, ”Made in Heaven”, liknade ingenting han har gjort förr eller senare, en samling målningar, fotografier och glasskulpturer som visar att de två har sex, Staller bara klädd i vita strumpor, paret dem romantiskt präglade i blommor. Men när bilderna väl var ute för alla att stirra på, så var det det.

När denna mest exalterade form av exploatering var färdig och över över, fanns inget annat kvar än att granska bankkontona och planera nästa drag. Det fanns inget kvar att dela med sig av. Koons stirrade på sina videor, Staller chattade med hunden – sedan 1992 dök Ludwig upp. De bodde i USA, men när Ludwig var 13 månader, tog Staller honom och reste hem till Italien.

Och så började vårdnadsstriden (Upphovsmannarätten?) som har gått fram och tillbaka de senaste 14 åren.

Om det verkligen vore så att det autentiska verket är bättre än det som visas via en bildskärm, så varför då alls visa eller reproducera konst, eller andra sorters estetiskt tillämpade verk?

Så, hur ska en Rättslig Upphovsman avgöra Ludwig Wittgensteins eget omdöme om sitt Egenmäktiga:

”Hela den moderna världsuppfattningen bygger på illusionen att de så kallade naturlagarna är förklaringarna till naturfenomen. Sålunda stannar människor idag vid naturlagarna och behandlar dem som något okränkbart, precis som Gud och ödet behandlades i tidigare tider. Och faktiskt båda hade rätt och båda fel; även om synen på de gamla är tydligare såtillvida att de har en erkänd slutstation, medan det moderna systemet försöker få det att se ut som om allt var förklarat.

— Wittgenstein, Tractatus, 6.371-2″

Efter att paret skilde sig tilldömde domstolen Koons vårdnad, och dömde Ilona ”för tillåtande, oförmögen att ge ett exempel”, medan Koons hade visat sig själv ”en tillgiven och ansvarsfull far”. Vid överklagande upphävdes domen, vårdnad tilldelades La Cicciolina, men med besöksrätt för Koons – rättigheter som Ilona Staller, enligt Koons advokat, aldrig har respekterat. ”Ludwig vill inte träffa dig”, skulle hon säga. Eller: ”Lämna Ludwig och mig i fred, vi har byggt upp våra liv tillsammans.”

Vi lever i en konsumistisk värld. Här i Sverige har vi på något sätt fortsatt att uppleva ett Industriellt, istället för informativt digitalt, anpassat Liv i förändring.

2018 beslutade en fransk domstol att hans verk Fait d’Hiver från 1988, som föreställer en gris som står över en kvinna som ligger på rygg, hade kopierat en annons för en klädkedja och funnit Koons och Centre Pompidou skyldiga till intrång i fotografen Franck Davidovicis upphovsrätt.

Detta beslut fastställdes 2021 efter överklagande. Resultatet är att verket, som ägs av Foundazione Prada, inte kan visas i Frankrike och museet och konstnären kan inte visa fotografiska reproduktioner online (utan en straffavgift på 600 € per dag). Dessutom ålades museet och konstnären att gemensamt betala 190 000 € och bokföretaget 14 000 €.

Animeklubbar gav upphov till animekonventioner på 1990-talet med ”animeboomen”, en period som präglades av animes ökade popularitet.

Att använda ett upphovsrättsligt skyddat verk i strid med upphovsrättslagen kränker upphovsmannens rättigheter till verket. Om exemplaren skulle spridas till allmänheten utgör detta ett upphovsrättsligt intrång. För skadeståndsskyldighet krävs att åtgärden att sprida exemplaret skedde uppsåtligen eller av oaktsamhet. Det olovliga förfogandet bör dock främst bestå i denna persons tillgängliggörande för allmänheten och det är därmed denna persons agerande som bör vara det som kan klandras.

Dessa konventioner är tillägnade anime och manga och inkluderar element som cosplay-tävlingar och branschpratpaneler. Cosplay, ett portmanteau av ”kostymspel”, är inte unikt för anime och har blivit populärt i tävlingar och maskerader på anime-kongresser.

Japansk kultur och ord har kommit in på engelska genom mediets popularitet, inklusive otaku, en föga smickrande japansk term som vanligen används på engelska för att beteckna ett besatt fan av anime och/eller manga. Ett annat ord som har uppstått för att beskriva tvångsmässiga fans i USA är wapanese som betyder ”vita individer som vill vara japanska”, eller senare känd som weeaboo, individer som visar en besatthet av japansk anime-subkultur, en term som härrör från kränkande innehåll som publicerats på webbplatsen 4chan.org.

Även om de ursprungligen var nedsättande, har termerna ”Otaku” och ”Weeaboo” återanvänts av animefandomens övertid och används idag av fansen för att referera till sig själva på ett komiskt och mer positivt sätt. Anime-entusiaster har producerat fan fiction och fan art, inklusive datorbakgrunder och anime-musikvideor (AMVs).

Från och med 2020-talet använder många anime-fans online-gemenskaper och databaser som MyAnimeList för att diskutera anime och spåra deras framsteg när de tittar på respektive serie samt använder nyhetskanaler som Anime News Network.

Termen haute couture syftade ursprungligen på engelsmannen Charles Frederick Worths verk, producerat i Paris i mitten av 1800-talet.

The Dapifer noterar att Worth skulle tillåta sina kunder att välja färger, tyger och andra detaljer innan han någonsin påbörjade sin designprocess, vilket var ovanligt vid den tiden.

I Frankrike är termen haute couture skyddad av lag och definieras av Chambre de commerce et d’industrie de Paris med säte i Paris. Chambre Syndicale de la Haute Couture definieras som ”den reglerande kommission som avgör vilka modehus som är berättigade att vara äkta haute couture-hus”. Deras regler säger att endast ”de företag som nämns på den lista som upprättas varje år av en kommission med hemvist vid industriministeriet har rätt att använda sig” av märket haute couture.

Chambre Syndicale de la Couture Parisienne är en sammanslutning av parisiska couturier som grundades 1868 som en utväxt av medeltida skrån som reglerar dess medlemmar när det gäller förfalskning av stilar, datum för öppnande av samlingar, antal presenterade modeller, relationer med pressen, frågor om lag och skatter, och marknadsföringsaktiviteter. Bildandet av organisationen åstadkoms av Charles Frederick Worth.

En ansluten skola organiserades 1930 kallad L’Ecole de la Chambre Syndicale de la Couture. Skolan hjälper till att ta med nya designers för att hjälpa ”couture”-husen som fortfarande finns kvar idag. Sedan 1975 har denna organisation arbetat inom Federation Francaise, de couture, du Prêt-à-Porter des Couturiers et des Createurs de Mode.

Mer rigorösa kriterier för haute couture fastställdes 1945.

För att förtjäna rätten att kalla sig ett couturehus och använda termen haute couture i sin reklam och på något annat sätt, måste medlemmar av Chambre Syndicale de la Haute Couture följa specifika regler:

design på beställning för privatkunder, med en eller flera beslag;
ha en verkstad (atelier) i Paris som sysselsätter minst femton anställda på heltid;
ha minst 20 heltidsanställda tekniska personer, i minst en verkstad (atelier); och
presentera en samling av minst 50 originaldesigner för allmänheten varje modesäsong (två gånger, i januari och juli varje år), av både dag- och kvällsplagg.

Den som äger Informationstekniken, äger Världen.


Termen används också löst för att beskriva alla high-fashion, specialanpassade kläder, oavsett om de tillverkas i Paris eller i andra modehuvudstäder, som London, Milano, New York City eller Tokyo. I båda fallen kan termen syfta på de modehus eller modeskapare som skapar exklusivt och ofta trendsättande mode eller till modet som skapas. Termen haute couture har också antagit ytterligare populära betydelser och hänvisar till aktiviteter som inte är klädd, såsom produktion av konst och musik.

Många cosplayers skapar sina egna outfits och hänvisar till bilder av karaktärerna i processen. I skapandet av outfits ges mycket tid åt detaljer och kvaliteter, så en cosplayers skicklighet kan mätas efter hur svåra detaljerna i outfiten är och hur väl de har replikerats.

På grund av svårigheten att replikera vissa detaljer och material, utbildar cosplayare sig ofta i hantverksspecialiteter som textilier, skulptur, ansiktsfärg, glasfiber, modedesign, träbearbetning och annan användning av material i försöket att återge utseendet och strukturen hos en kostym exakt.

Cosplayers bär ofta peruker i samband med sin outfit för att ytterligare förbättra likheten med karaktären. Detta är särskilt nödvändigt för anime- och manga- eller videospelkaraktärer som ofta har onaturligt färgat och unikt stylat hår. Enklare outfits kan kompenseras för deras brist på komplexitet genom att vara uppmärksam på materialval och överlag hög kvalitet.

För att se mer ut som karaktärerna de porträtterar kan cosplayers också ägna sig åt olika former av kroppsmodifiering. Cosplayers kan välja att ändra sin hudfärg med hjälp av smink för att mer simulera rasen hos karaktären de adopterar.

Kontaktlinser som matchar färgen på deras karaktärs ögon är en vanlig form av detta, särskilt när det gäller karaktärer med särskilt unika ögon som en del av deras varumärkeslook. Kontaktlinser som får pupillen att se förstorad ut för att visuellt återspegla de stora ögonen hos anime- och mangakaraktärer används också.

En annan form av kroppsmodifiering som cosplayers ägnar sig åt är att kopiera eventuella tatueringar eller speciella markeringar som deras karaktär kan ha. Tillfälliga tatueringar, permanent markör, kroppsfärg och i sällsynta fall permanenta tatueringar, är alla metoder som används av cosplayers för att uppnå önskat utseende. Permanent och tillfällig hårfärgning, spray-in hårfärgning och specialiserade extrema stylingprodukter används alla av vissa cosplayers vars naturliga hår kan uppnå önskad frisyr. Det är också vanligt att de rakar av sina ögonbryn för att få en mer exakt look.

Vissa anime- och videospelkaraktärer har vapen eller andra tillbehör som är svåra att replikera, och konventioner har strikta regler för dessa vapen, men de flesta cosplayers ägnar sig åt en kombination av metoder för att få tag i alla föremål som behövs för deras kostymer; de kan till exempel beställa ett rekvisitavapen, sy sina egna kläder, köpa karaktärssmycken från en tillverkare av cosplaytillbehör eller köpa ett par out-the-rack skor och modifiera dem för att matcha det önskade utseendet.

2019 beslutade en fransk domstol att hans verk 1988 Naked, som föreställer en liten pojke som erbjuder blommor till en liten flicka, som båda är nakna, hade gjort intrång i upphovsrätten till ett vykortsfotografi från 1975 av den franske konstnären Jean-Francois Bauret.

För media och andra producenter av Verklighetsavbildningar, måste hela tiden det Chockerande Ögonblicket då Framtiden inträder i Nuet, anpassas till något som redan finns, typ Verklighetsberättelsen. Därför blir Sanningen om Verkligheten på många sätt ointressant.

Vad har det för betydelse om ifall Jesus Kristus har funnits eller inte? Varför skulle Jesus Kristus vara mer intressant än Soldaten Svejk, Woyzeck eller Don Quijote?

I mars stämde Staller Koons i New York State Court och hävdade att han var skyldig henne 2,3 miljoner dollar (1,16 miljoner pund) i barnbidrag. När en italiensk domstol tilldömde hennes vårdnad om Ludwig, beordrade den Koons att betala 2 330 $ (1 160 pund) per månad, men hon sa att han hade misslyckats med att göra det.

Den här veckan insisterade Jeff Koons romerska advokat på att det inte fanns någon glädje i hans klients läger vid den senaste domen. ”Det här gör verkligen inte min klient glad”, sa Stefano d’Ercole. ”Det enda han vill är att se sonen han avgudar, som han avgudar de andra fyra barnen från sitt andra äktenskap.”

Naturligtvis, vid det här laget finns det inte mycket kvar av Ludwigs barndom att skydda: 16 år gammal talar han (säger hans mamma) på typisk romersk dialekt och är ett fan av det lokala fotbollslaget Lazio. I skolan är han speciellt intresserad av naturvetenskap.

Enligt Jeff Koons handlar all Konst om Vårt förhållande till Döden.

Döden, om något, är Överskattad. Döden finns ju faktiskt inte. En Död Kropp är det som finns kvar, men är fortfarande Fysiskt Konkret. En död kropp är inte verkligare än en levande varelse.

Moderskap och närvaron av en tonårsson verkar ha botat Staller från hennes libertarianska modeflugor. ”Jag har inget med porrvärlden att göra längre”, har hon sagt. ”Mitt barn är en tonåring och jag har varit tvungen att blockera hans tillgång till porrwebbplatser eftersom jag inte vill riskera att han ser videor på sin mamma.” Men hittills har Ludwig inte visat något sjukligt intresse för sin mammas förflutna, säger hon. ”Jag har berättat för honom att jag i mitt liv har gjort massor av saker, från sångare till MP, och även porrskådespelerska. Han frågade mig inte mer om det. En gång föreslog en vän till honom att de skulle titta på en av mina videor, men han vägrade…”

Så många modiga libertarianska idéer står i lågor. Om det senaste italienska valet betydde undergång för kommunisterna, av vilka ingen kom in i parlamentet, gick det inte bättre för de radikala. Och Riccardo Schicchi, fotografen som fick Stallers show på vägen för alla dessa år sedan, dömdes tidigare i år till en lång period i fängelse för brott relaterade till prostitution. Endast en man har seglat bort från hela morasset: Silvio Berlusconi, som 1974, hävdar Staller, tog henne ”i sitt privata plan för en vacker semester på en av de vackraste grekiska öarna”.

I ett filmklipp i YouTube förklarar man att ingen Konstnärs verk är så utforskad och utredd som Jackson Pollock. Det är i så fall hans största, retroaktiva och retrospektiva, för att inte säga Nostalgiska kvarlämning till Eftervärldens Verklighetsberättelse.

Koons har också anklagat andra för upphovsrättsintrång och hävdat att en bokhandel i San Francisco gjort intrång i hans upphovsrätt till Balloon Dogs genom att sälja bokstöd i form av ballonghundar. Koons lade ner stämningsansökan efter att bokhandelns advokat lämnade in en motion om deklaratorisk lättnad som säger: ”Som praktiskt taget vilken clown som helst kan intyga, äger ingen idén att göra en ballonghund och formen som skapas genom att vrida en ballong till en ballong. hundliknande form är en del av det offentliga området”.

Staller, 69, lärde sig schack av sin far när hon växte upp i Ungern innan hon flyttade till Rom för att starta en filmkarriär. ”Jag blev snabbt tillräckligt bra för att slå honom,” sa hon. Hon kommer att spela på en teater i Perugia på söndag, mot motståndare inklusive en 21-årig italiensk landslagsspelare och en 25-årig schackmästare.

En konservator eller verklig konstkännare som har alla tekniska hjälpmedel, maskiner, apparater och experter tillgängliga, kan ändå inte avgöra om ett konstverk är äkta eller inte.

Vad är ett konstverk? Någon som har förklarat någon eller något till under kategorin ”Konst”.

En Koons-skulptur av en ballerina liknar verket Ballerina Lenochka skapad av den ukrainska konstnären Oksana Zhnykrup 1974.

1980 gjordes en erotisk tecknad serie, La Cicciolina, av Giovanni Romanini och Lucio Filippucci, baserad på skådespelerskan.

Det brittiska bandet Pop Will Eat Itself släppte en låt som heter ”Touched by the Hand of Cicciolina” som en inofficiell världscupsingel i juli 1990. Låten nådde nummer 28 på UK Singles Chart. Ett industriellt 1990-talsband, Machines of Loving Grace, hyllade Cicciolina på deras första självbetitlade album och döpte en låt efter henne som en del av en kampanj för att få henne att presentera FIFA World Cup-trofén vid 1990 års turnering.

”I Begynnelsen var Ordet.” Men vad är ett ord? Är inte också Ordet ett Tecken, som i Symboliskt mening hänvisar till en Idé, ett Begrepp, ett Koncept, en Bild eller en Iscensättning av en Föreställning (eller Vanföreställning)?

Kan inte den Drömmande uppleva Mardrömmen som ett slags Intrång i Själen?

För var och en som befinner sig mitt inne i en Mardröm under Sovande Tillstånd, är det Upplevelsen som är avgörande, inte om Mardrömmen är Sann eller bara en Konstruktion under tiden som Medvetandet genom det Undermedvetna-Omedvetna bearbetar och sammanställer nya Föreställningar i kombination, typ Remix av Samplingar, från de Senast Upplevda, sammansmälta med de Tidigare.

Den brasilianske musikern Fausto Fawcett skrev också en sång som hyllning till Cicciolina, med titeln ”Cicciolina (O Cio Eterno)”, med på hans album Império dos Sentidos från 1989.

Det chilenska punkbandet Los Peores de Chile släppte en låt med titeln ”Chicholina” 1994, som sändes mycket i TV- och radio, och fick kritikerhyllning av den nationella musikpressen vid den tiden.

Den finska sångerskan Erika Vikman släppte en låt med titeln ”Cicciolina” den 26 januari 2020. Den valdes ut som en av sex bidrag som tävlade om att representera Finland i Eurovision Song Contest 2020. Låten slutade på andra plats i det nationella urvalet.

I den spanska tv-serien Veneno 2020 porträtterades Cicciolina, spelad av Miriam Giovanelli, när hon deltog i en fest på Gran Canaria 1996, där hon träffade den spanska personligheten La Veneno.

Drömmen ger den Drömmande en Upplevelse som i sig också kommer att påverka Tiden efter att den Drömmande återvänt till Verklighetsberättelsen. Det är helt tydligt att vår Samtida Föreställningsvärld av Statistiskt Material, Undersökningar och Siffersammanställningar i grunden inte påverkar Nu levande Människosläkte i den Omfattning som Media och Övriga Informationssamhället söker Övertyga Oss Vanliga, Triviala, Anständiga Medmänniskor till.

Älska honom eller hata honom, Koons är ett fascinerande fenomen, från hans tidiga dagar som råvarumäklare på Wall Street till hans senaste – och mycket offentliga – samarbete med den italienska porrstjärnan Ilona Staller, eller La Cicciolina”.

Koons konst. -världsbestigning krönikas med insikt och uppskattning i Rosenblums inledning, och boken visar läsarna en översikt över Koons verk. Särskilt anmärkningsvärt är hans duchampiska konsumentföremål, såsom tekokare och dammsugare; hans banala kitschföremål som erotiken i venetianskt glas, trollen i rostfritt stål och vördnadens ”skulpturikoner som superstjärnorna Michael Jackson, Bob Hope och konstnären själv”; och hans konsttidningsannonser som gör reklam för sig själv och sina gallerier.

Mest iögonfallande är dock de oljefärgade silkscreenerna från Koons och Staller som älskar i en mängd olika positioner och miljöer. Konstnärens aforismer (Abstraktion och lyx är överklassens vakthundar”) är av sin tur roliga, insiktsfulla, överdrivna och intetsägande – precis som Koons själv. (mars.)

Om Bilden förställer Puma Swede, Electra Glide, Carmen Electra, Venus de Milo eller Blue Velvet, är fortfarande endast i den Alienerade Individens Inre Upplevelsevärld i Ofrivillig Ensamhet bortom varje form av Sociala Media eller Gemensamma Konventionella Underförstådda Intentioner.