To Be Free is to Practice Freedom, not just Talk about it.

Frihet är en Handling, inte en Tanke eller ett Yttrande. Utan Handlingen, är Yttrandefriheten ingenting värd. Frihet är att Omsätta Tanke i Handling. Att Handla i Överensstämmelse med den Fria Tanken innebär att, med i Praktiken leva Fritt, Definiera det En menar med att Vara Fri och Verka Fritt.

Frihet är en Förutsättning för att den Enskilda Individen ska kunna Existera.

I ett Fritt Samhälle, handlar Lag och Ordning om Rättvisa, inte Förbud och Bestraffningar.

Därför innebär att genom Handling defininiera Frihet, att Ständigt söka Praktiska Bevis på att Verklig Frihet finns.

Människor idag är Rädda. De är Rädda, därför att de inte vågar Ta Steget ut i Friheten.

Frihet under Ansvar medför att Prakticera Ansvar.

Frihetens Paradox:

Om Alla sköter sig själva, behövs inget Rättsväsende.

Om Människan är av Naturen God, så kommer Varje Människa intuitivt följa sitt Samvete och i Handling söka sin egen Ansvarighet. Om Människan är av Naturen God, så Kommer Hen alltid söka sitt Ansvar. Frihet innebär inte att Göra det som för Stunden Faller en In.

Impulsstyrda Handlingar saknar Intention.

Alla Levande Varelser är av Naturen Fria. Det är i Språkspelet med Andra Levande Varelser som Definitionen av Vad Frihet är kan och bör Ifrågasättas.

Frihet är inte Tillstånd eller Status som en Enskild Individ en gång för alla kan Betrakta som Självklar.

Att vara Fri är inte att Utöva Rättshaverism.

Att vara Fri innebär inte att söka Konspirationsteorier. Ingen annan Levande Varelse kan Begränsa en Annan Levande Varelses Frihet, utan att Samtidigt Inskränka på sin egen Frihet.

Fångvaktaren är lika Bevakad som Fången. Om Fångvaktaren ägnar hela sin Vakna Tid till att Begränsa Fångens Handlingsutrymme i Tiden och Rummet, så försätter det Fångvaktaren att Anpassa sig Fysiskt och Psykiskt till denna Begränsning.

Varje Levande Varelse som Ägnar mer tid till att Begränsa Någon Annan Levande Varelses Frihet, definierar genom Handling sin egen Frihet. Frihet kan inte definieras i Förhållande till Förbud.

Om så vore, måste Alla Handlingar och Händelser bedömas som Antingen Tillåtna, eller Förbjudna. Fri är den som genom Handling definierar samt tar Ansvar för sin Egen Frihet.

Lagen kan begränsa Individens Rörelsefrihet, men inte Individens Ansvar till Frihet.

En Isolerad, Alienerad samt Enskild Levande Varelse kan Endast Definiera sin Frihet i Relation till sina Begränsningar.

En Autonom, i betydelsen Självständig och Oberoende Individ, är Relationslös och därmed Ansvarslös. Varje Fri Handling innehåller en Frigörelse från tidigare Handlingar.

En Levande Individ som väljer att ingå i någon slags Social Sammanslutning, förblir Fri endast om Hen fortfarande kan Definiera sina Handlingar i och Utanför Socialitetens Ansvar. En Individ kan aldrig Överlåta sitt Personliga Ansvar på någon Ställföreträdare, Representant eller Ombud.

Att Uppmana till Frihet, är i sig inget Utövande av Frihet. Ansvar innebär att Själv välja sina Handlingar så att Friheten uppenbaras.

En Fri Varelse gör alltid Ekologiska Avtryck.

Att Impulsstyrt Göra Vad Man Vill, är att Leva utan Sammanhang. Utan Sammanhang inget Ansvar, men heller ingen Mening eller Betydelse. Språkspelet beror på Spelarnas Inställning till hur Språket ska hanteras ute i det Praktiska Vardagslivet.

Att Uppleva Språkspelet som ett Hasardspel helt och hållet beroende av Slumpen, befriar inte den Handlande Agenten/Aktören/Spelaren från Ansvar. Handlingen att låta en Slants eller Tärnings Utslag, befriar inte Agenten från Ansvar. Friheten kräver av Aktören att ständigt Uppsöka fortsatt Existensberättigande.

Handlingen beskriver det som faktiskt sker i tanke eller handling. Handlingen säger Burke äger rum inom scenen.

Scen (Scene): Var äger detta rum? Scenen agerar både som bakgrund till handlingen, varför sker det nu, men är också skådeplatsen för handlingen. Scenen ska svara på frågorna ”var?” och ”när?”

Agent/Aktör (Agent): Vem agerar? Aktören är personen som i scenen genomför handlingen. Aktörbegreppet ska besvara frågan ”vem?”. Det är viktigt att hålla isär aktören från textförfattaren eller talaren. Aktören är en del av texten, inte en del av framförandet.

Handling (Act): Vilken handling utförs?

Metod/Medel (Agency): Med hjälp av vad/ på vilket sätt utför agenten handlingen för att uppnå syftet? Metoden/Medlet beskriver hur aktören agerade. Om personen använde sig av hjälpmedel eller dylikt. Medel ska besvara frågan ”hur?”.

Avsikt (Purpose): I vilket syfte utförs handlingen? Varför ageras det? Burke tar upp avsikten till varför aktören agerade som den gjorde. Avsikt ska svara på frågan ”varför?”.

Den Enskilda Individen definierar Friheten genom sitt Praktiskt Tillämpade Handlingsmönster. Mönstret bekräftar om Individen söker Existensberättigande genom Ansvarstagande, när Intentionens Avsikt påverkar Verklighetsberättelsen så att Agerandet har ett Kvalitativt Fysiskt, Psykiskt eller Andligt Motstånd. Friheten är ett Existentiellt, inte Juridisk eller Moraliskt, Ansvarstagande.

“This is what happens when you work to change things, and first they think you’re crazy, then they fight you, and then all of a sudden you change the world.”
”Det här är vad som händer när du arbetar för att förändra saker. Först tror de att du är galen, sedan slåss de mot dig, sedan förändrar du världen.” Citat: Elisabeth Holmes

Den Enskilda Individen kan Överlåta sin Personliga Frihet, men aldrig Frigöra sig från Friheten.

I Verklighetsberättelsen är Allt och Intet, verkligt.

Burke menar att symbolerna i våra handlingar är en slags kommunikation.

Identifikation gäller också när A inte är direkt identisk med B på en specifik punkt, men endast under de omständigheter då A önskar kunna identifiera sig med B. Här är det den önskade likheten hos A och den konkreta hos B som utgör identifikationen.

För att kunna övertyga någon krävs det att man ”talar samma språk” och att man skapar gemensamma referensramar eller utsiktspunkter där person A och person B kan identifiera sig med varandra.

När man kan identifiera sig med talaren, det är först då som övertygelseprocessen börjar. Begreppet ”identifikation” är retorikens kärna, enligt den amerikanske retorikern Kenneth Burke. Han menar att övertygandet är ett resultat av identifikation.

Enligt Burke är alla olika, vilket ej går att motsäga, men så länge person A har något gemensamt med person B så kan de identifiera sig med varandra och delar därmed en eller flera likheter.

Identifikation gäller också när A inte är direkt identisk med B på en specifik punkt, men endast under de omständigheter då A önskar kunna identifiera sig med B. Här är det den önskade likheten hos A och den konkreta hos B som utgör identifikationen.
När identifiering sker mellan två individer delar de inte bara åsikter, utan också intressen och motiv, och i och med det gemensamma motivet delas även grunden för handling. Och den gemensamma grunden gör A och B förenade eller som Burke uttrycker det consubstantial – de får gemensamma ”sensations, concepts, images, ideas, attitudes”.

Vidare menar Burke att om identifieringen sker med punkt x, kan det leda till en ytterligare identifikation av något annat, exempelvis att stödjandet av forskning skulle vara att hylla krigföring (kärnvapen).

”Master of none” i allmänhet en person vars kunskap, samtidigt som den täcker ett antal områden, är på ytan men aldrig på djupet. En

Ansvarsbefriad Dåre är Instängd i sin Ansvarsbefrielse.

Den Ansvarsbefriade Fria söker sig till sådana Situationer och Handlingar som Bekräftar en redan Existerande Laglöshet.