Det tidigaste ramverket för semiotik upprättades av Charles W. Morris 1938 i boken Foundations of the Theory of Signs.

Syntax definieras i det sammanhanget som det första av semiotikens tre underfält, där det andra är semantik (studiet av relationen mellan tecknen och de objekt som de syftar på), och det tredje pragmatik (relationen mellan teckensystemet och användaren).

Här Råder Förhållandet: Ordvalet väger alltid tyngre än Syntaxen. I andra Sammanhang kan det Motsatta Förhållandet råda.

I det gamla Paradigmet kunde Gemene Man fortfarande Föreställa sig ett Vardagsrum utan Tidsangivelse. För Euklides var det inte minsta Problem att tänka sig en Kvadrat utan Tidsintervall. Erfarenheten efter att ha Suttit i ett Vardagsrum utan Tidsangivelse kan beskrivas som näst intill Oändligt Tråkig.

I Vårt Eget Framtida Tidsperspektiv blir det Allt Svårare att tänka sig en Mötesplats utan Kontaktyta i Gränssnitt. CosPlay kan fortfarande fungera oberoende av Coronas tveklösa Närvaro. Förhållandet När Coronan Expanderar, Kontraherar utrymmet för CosPlay.

Någon Energi satte Världen i Rörelse, men efter USA:s Ockupationstid i Kejsarens Nippon Vet ingen med säkerhet riktigt Vart Tiden tog Vägen. Det kan ha varit så att Efterdyningarna från Big Man och Little Boy dröjde kvar så länge, att den Dåvarande Tidsaxeln gick ur Led.

I det redan förlegade Paradigmet häller den Diskbänksrealististiska Vardagsverkligheten på att Ebba ut.

Att Uppleva sig som en Populär Person, Upplyst under femton minuter i Rampljuset, är Numera en Förlegad Tradition. Trots den Hypersnabba Utvecklingen av Dioder med Högsta Möjliga Lumen i Lux Hålrum tvingas Flyktingfloderna ut till Parallella Universum.

Den Nuvarande Nomenklaturan i Samhällskroppens Administrativa Kontrollapparat söker med Näbbar och Klor fasthålla Paradigmets symbios till en Ordinär Perfekt Ledare.

I det Urgamla Återvinningsbara Cirkulära Paradigmet ansågs Ledaren vara Allsmäktig, men samtidigt, för Dygdens upprätthållande, Kunde Nomenklaturan kvarhålla Crethi och Plethis Föreställningsvärld om Ledaren som Celldelande i Mitos.

Rent Hypotetiskt:

Anta att Mästaren äntligen återvänder. Hur skulle Detektiven Allmänheten reagera?

Även om Mästaren är en Pragmatisk Empirist, finns det Gott om Skäl till att inte Anmäla sin Närvaro till närmast liggande Församling. Att utföra Diverse Mirakel är i dessa Mediala Tider, helt Otänkbart.

Visserligen är det knappast någon längre som Anklagas för att vara Charlatan, men i Människornas Reptilhjärnor sitter Vanföreställningarna Djupt Förankrade i Arvsmassan.

I och med Digitaliseringens Binära Talserier Delades Vardagsverkligheten in i 1 eller 0. Motsättningen ingick som en Naturlig del i den Globala Byns utveckling mot Framtiden.

I Vårt Synnerligen Sekulära Samhälle väcker inte heller Anklagelsen ”Avfälling!” något djupare gehör. I somliga av Kulturberikande Kretsar kan skymford som ”Hädare!” och ”Kättare!” snarast uppfattas som, om inte Ironiska, så ändå, i det närmaste Berömmande Ordalag.

Mästaren är kanske mest ihågkommen som Uppviglare av Underdogs. För att undersöka om den Incel man mötte, inte var en Mullvad Under Cover, utan upplevde tillvaron i samma tillstånd av Hikikomori, kunde man helt enkelt rita en båge, som utgjorde ”ena halvan” av fisken. Det vill säga, börja med ena delen av stjärtfenan och sedan rita fram till munnen.

Om då personen var också var en Incel, ritade denne den andra delen, och på så sätt kunde man testa varandra genom det tecknet istället för att säga det rätt ut, och kanske bli avslöjad inför tjänstemän med uppdrag från Ministeriet för Hälsa, Arbete och Välfärd.

Ännu idag används fisken som symbol, t.ex. ”Darwinfisken” med ben som symbol för Evolutionen.

Det Nya Paradigmet sätter oss Normalbegåvade i en mer Kvantliknande Verklighetsberättelse, i vilken Var och Varannan Medborgare mest påminner om en Oförställd Kvark. Fisksymboler i all Ära, men i Vårt Eget Framtida Tidsperspektiv blir det Allt Svårare att tänka sig en Mötesplats utan Kontaktyta i Gränssnitt.

Jämför med en traditionell Mötesplats, typ Väntsalen i en Järnvägsstation långt före JR-Maglev.

In träder sex olika Kvantar. För varje kvark existerar en motsvarande antipartikel, kallad antikvark, vilken skiljer sig från kvarken enbart så att vissa av dess egenskaper har motsatt tecken.

Uppkvarken och Nedkvarken är i allmänhet stabila och mycket vanligt förekommande.

Charmkvarken, Särkvarken, Toppkvarken och Bottenkvarken är instabila.

Kvarkarna ser tågen gå förbi.

En Tågvagn är i rörelse i förhållande till Stationshuset eller att Stationshuset är i rörelse i förhållande till tågvagnen.

Båda referenskropparna är fysikaliskt sett lika giltiga och så länge rörelsen är konstant märks ingen skillnad beroende på vilket synsätt vi väljer.

Tidsbundna händelser inte kan upplevas lika både av en stationär stabil typ Uppkvarken i Stationshuset och av Charmkvarken som befinner sig inuti tåget i rörelse.

Två tvillingar, Romulus och Remus, är Utsprungna ur samma Cell.

Romulus åker iväg med det nuvarande snabbaste maglevtåget i världen och kommer upp i 431 kilometer i timmen.

Remus stannar kvar i Stationshuset.

Remulus återvänder till Stationshuset.

Tvillingarna, som är födda vid exakt samma tidsangivelse, är inte längre lika gamla.

Romulus subjektiva tid kommer att ha gått långsammare. Detta kallas för tidsdilatation eller tidsutvidgning. Ju närmare ljusets hastighet vi åker i, desto större blir skillnaden. Vid ljusets hastighet är den oändligt stor, det vill säga att tiden upphör.

Vilken av Tvillingarna är äldst?

Rumtid utgår från ett euklidiskt rum med tre rumsdimensioner och lägger till tiden som en ”fjärde dimension”. Tillsammans bildar de en mångfald som är känd som Minkowskirummet.

Ett typiskt Minkowskirum är Väntsalen i en Tågstation. En punkt i denna Väntsal kallas för en händelse.

En händelse på platsen med rumskoordinaterna x och y vid tidpunkten t representeras då av en punkt i ett tredimensionellt koordinatsystem.

Hur Remus delar upp rumtiden i rum och tid bestäms av hur Remus rör sig och är därmed olika för Romulus och Remus som rör på sig relativt i förhållande till varandra. Detta betyder att Tvillingarna inte är överens om vilka rumslikt separerade händelser som sker samtidigt.

I den allmänna relativitetsteorin representeras gravitationen av rumtidens krökning.

Fördelningen av massa och energi bestämmer rumtidens krökning. Ett föremål som rör sig genom denna rumtid följer den minst krökta linjen, en geodet, genom rumtiden.

Det är värt att notera att i den allmänna relativitetsteorin är rumtiden inte entydigt bestämd av materiens fördelning. Till exempel kan man hitta flera lösningar för ett universum som är tomt på materia och energi.

Partikelhorisonten skiljer sig från händelsehorisonten så tillvida, att den förstnämnda är den rumsliga gräns i vissa universa, bortom vilken en Romulus inte längre vid en given tidpunkt kan ta emot en ljussignal, medan händelsehorisonten är det största avstånd, till vilket ljus som utsänds nu någonsin kommer att kunna nå Remus vid någon framtida tidpunkt.

Avståndet till partikelhorisonten utgör nu omkring 46,5 miljarder ljusår (Gly).

En de Sitter Väntsal är en kosmologisk lösning. De Sitter modellerar Väntsalen som rumsligt platt och saknar vanlig materia. Dynamiken domineras av mörk energi. Tystnadskulturens Syntetiska Duntäcke lade sig Tungt över de Evigt Tålmodigt Väntande.