Yuval Noah Harari, (hebreiska: יובל נח הררי [juˈval ˈnoaχ haˈʁaʁi], född 1976 i Israel, skriver i sin bok ”Sapiens: en kort historik över mänskligheten”; om att: Naturen Tillåter. Kulturen förbjuder.

I sin bok ”The Companion Species Manifest” tar Donna Haraway konflikten ett steg vidare.

Den Kulturella Människan har alltid upplevt Naturen som en Fiende som måste Bekämpas och Besegras. Det som åtskiljer Människan från Naturen och Djuren, är att Människan är en Kulturell, Kultiverad, Varelse.

Civilisationen är en Administrativ Utveckling av Kulturen. I den ska inte bara Naturen betvingas, men också den Kulturella Levande Varelsen Människan.

Då arten Människa övergick från att Leva ute i Naturen, till att Stänga in sig i Skydd av Kulturen, ökade Alienationen mellan Människa och Natur. Nomaden blev Jordbrukare och levde inneslutna i Bysamhällen. I Byn kunde människorna bygga upp sådana Strukturer som vi dag känner igen i Civilisationen. Motsättningen mellan Nomader och Kulturvarelser.

Bysamhällena blev allt Tryggare, Trängre och Krävde mera Markytor. Gränserna mellan Byarna försvann, då Handelsmän från När och Fjärran Skapade Handelscentra som med Tiden utvecklades och växte till Städer och Stater.

Med Den Heliga Skriften spreds Lagar och Regler. Också dem Alienerade Människorna, först från Naturen och därpå från Kulturen. Naturen ingick i Administrationen som Tillgångar, Resurser, Råvaror och Senare Produkter. De enda Människor som fortsatt höll kontakten med Naturen, var de som hade någon slags Förankring via Djur, Växter och Kärlek till Naturen.

De djur som inte kunde Överföras till Produktionsmedel och via Livsmedelsindustrin omvandlas till Råvaror och Produkter i Konsumtionssamhället, kunde Civilisationen uppleva som, åter igen, den Civiliserade Människans Naturliga Fiende. Ett speciellt Djur som kom i kläm mellan Natur, Kultur och Civilisation, var Människans Bästa Vän, Hunden.

Vargen tillhörde Fortfarande Människans Fiende, Naturen, men det Civiliserade Samhället krävde av alla Djur- och Hundägare att sådana domesticerade varelser, även i fortsättningen, designas om till motsvarande Levande Robotar som inte längre kan Tillfredsställa deras Naturliga Behov som Drifter, Instinkter och Individer med Särskilda Erfarenheter.

De Kulturella Bysamhällena urbaniserades och blev därmed allt Homogena, Stereotypa, Likriktade, Dominerande. Administrationer tilldelade Undersåtarna vissa Friheter, men Lagstiftade mot sådana som kunde inverka Negativt på, i synnerhet, Stadslivet.

Även om Nutida Undersåtar omnämns som Medborgare, har Staten och Näringslivet inte Uppfyllt Immanuel Kants definition:

”Upplysning är människans utträde ur sin självförvållade omyndighet. Omyndighet är oförmågan att använda sig av sitt förstånd utan någon annans ledning.”

För att den Mänskliga Individen ska kunna Utföra sin Huvuduppgift bör Civilisationen, Kulturen, Staten, Näringslivet samt Utbildningsväsendet Aktivt och Progressivt, förse Undersåten med sådan Information att Utträdet ur sin Självförvållade Omyndighet ingår som en Väsentlig del i Vardagslivet.

Däremot Civilisationens Administration har Utsett till sin Huvuduppgift att, medan Nya Orörda, Fysiska, Psykiska och Andliga ständigt ska Anpassas och Inordnas i den Antropocentriska Civilisationens Utvecklingslära, gäller att så länge som möjligt Behålla och Bevara Gårdagens Samhällsklimat, inför kommande Paradigmskifte, i fortsatt Status quo-läge.

Till skillnad från Naturen och Kulturen Expanderar Civilisationen Exponentiellt.

Det finns alltid något Nytt Ociviliserat och Icke Rumsrent som kan Omvandlas till Produkter som Varor och Tjänster, till de Numera Globala Multinationella Företagens Konsumtionsstrukturer.

Varje Möjligt Hinder måste därför Uteslutas, Isoleras och Interneras i Alienerat Utanförskap.

Då Samtliga av Civilisationens Högst Begränsade Resurser går åt till Integration av Ofrivilliga Undersåtar, finns inga Öppna Nätverk tillgängliga för sådana som Envisas med att Hävda Naturen som Ursprunglig Hemvist.

Civilisationer har en Förmåga till att, förr eller senare, Implodera och Erodera ut i ett Entropiskt Ingenmansland. Exemplen är fler än man tror, men bara för att nämna några; Faraonernas Egypten, Aten, Rom, Konstantinopel

Vikten av krigare och den integrerade karaktären av krigföring i det politiska och religiösa livet i Mexiko hjälpte dem att framstå som den dominerande militärmakten innan spanjorernas ankomst 1519.

Den nya Mexica stadsstaten allierade sig med staden Azcapotzalco och hyllade dess härskare, Tezozomoc. Med hjälp från Mexica började Azcapotzalco expandera till ett litet biflodsimperium. Fram till denna punkt erkändes inte Mexicas härskare som en legitim kung. Mexicas ledare ansökte framgångsrikt till en av kungarna i Culhuacan för att ge en dotter att gifta sig med i Mexica-linjen. Deras son, Acamapichtli, tronades som den första tlatoani av Tenochtitlan år 1372.

På senare tid, efter Fat Boy och Little Man, förklarade också Japans Kejsare för Folket att han inte alls var en Kame. Inte att förglömma Tredje Rikets Plötsliga Uppgång och Lika Plötsliga Förfall.