Vi befinner oss Alltid i Verklighetsberättelsen.

Andy Warhols citat:

”- Är inte allt verkligt?”

I den betydelsen är allt som ingår i Människans Verklighetsberättelse, verkligt.

Verklighetsberättelsen inkluderar Allt som Någon Levande Varelse upplever, erfaren, minns, tror, kan Föreställa sig, Påverkas av och Göra.

Jultomten finns visst, därför att Människor, åtminstone ute i Julhandeln, vill låtsas som att Jultomten finns. Verklighetsberättelsen kan sägas motsvaras av den Japanska Shintoismens Kama. Kama som en slags Fristående Kvalitet.

Fantasin, Föreställningen, Förväntan och Önsketänkande finns hos Alla (Levande) Varelser. Utan Fantasi, ingen Vetenskap.

Vetenskapen är inte en Orsak till Fantasin, men Fantasin är en Oerhört Betydelsefull Förutsättning för Vetenskap och Forskning.

Verklighetsberättelsen är en ständigt pågående Berättelse. Det som kan upplevas som Verkligt för den Ena, kan någon annan uppfatta som Vidskepelse.

Vad som är Verkligt eller ej, beror på Hur Någon eller Något Anpassar sig till En Föreställd Verklighet. I den Föreställda Verkligheten finns en Oändlig Skala mellan Konkret och Abstrakt. Till exempel inom Shintoismen har vad Man Tror på inte särskilt stor Betydelse. Det som Betyder något är:

”Vad Du Gör.” Avtrycken är för Evigt.

Den som inte sätter Avtryck eller lämnar Spår efter sin Existens kan knappast inräknas i Verklighetsberättelsen. Det är alltså dessa Avtryck, Spår och Efterlämningar som är Verklighetsberättelsens själva Essens och Substans.

Någon som ägnar hela sitt liv åt att Bosätta sig i en koja byggd av kvistar på en öde ö och har som Mål i Livet att ingenting lämna efter sig åt Eftervärlden, finns ändå med i Verklighetberättelsen eftersom den här i texten tilldelas en Föreställd Existens.

Nu anser Vetenskapen att man har funnit Slutet på Universum. Var Slut inleder en Början.

Självutnämnda Envåldshärskare med tillhörande Administration söker gärna Ensamrätt till Verklighetsberättelsen. Både Descartes, med sitt Tvivlande Tänkande, och Orwells dystopiska Framtidsvision, faller på Målsnöret.

Verklighetsberättelsen kan inte, likt Historien, upprepa Sig eller Upprepas. Verklighetsberättelsen består av ett oändligt antal trådar som i Tiden och Rummet sammanförs till samma Länk.

Men det är är inte bara ett Antropocentrisk, Arkeologisk, Mytologisk, Antropologisk Sagoberättelse. Också en Blind Höna hittar ett Korn.

Det är ett Tillräckligt Bevis på att Hönan redan i Förväg har någon slags Kognitionsförmåga till att Föreställa sig vad Hon söker efter. Wittgensteins

Språkspel skulle mycket väl kunna vara en tidigare Version av Verklighetsberättelsen, men Språket är till för Kommunikation, medan Verklighetsberättelsen endast är en Katalysator.

Lika mycket som Allt som på något sätt Finns, i någon betydelse ingår i ett Större Sammanhang, har också Verklighetsberättelsen helt Verklighetsanpassade begränsningar.

Verklighetsberättelsen som Katalysator införlivar ständigt Motsättningar. Om Ett uppstår, uppstår också ett Annat. Utan motsättning ingen Verklighetsberättelse, men det omfattar förstås Allt som kan ge utrymme för en Kontrahent, eller Antagonist.

Det finns de som menar att Verklighetsberättelsen inte finns, men det ingår också i Verklighetsberättelsen.

Är inte alla Religiösa Urkunder eller Ursprungsbefolkningars Kulturer också deras versioner av Verklighetsberättelsen?

Är inte Bibeln en Verklighetsberättelse?

Är inte Koranen en Verklighetsberättelse?

Är inte Veda-skrifterna och Tora-rullarna, Verklighetsberättelser? Ett delsvar kanske finns i finns i frågan: Vem är det som Berättar? Vem är Berättaren? Vem lyssnar och Återberättar sin Version av Berättelsen?

För varje Upptäckt och Uppfinning finns Någonting Innan.

Någon, med sina Avtryck i Tiden och Rummet, för Berättelsen vidare och, åt bara ett håll, Utvidgar den.

Verklighetsberättelsen är inte Dao. Verklighetsberättelsen är inte Vetenskapen om de Imaginära Lösningarna och Undantagen. Verklighetsberättelsen är ingen Energi. Verklighetsberättelsen är inte detsamma som Hari Seldons Psykohistoria.

Den inte bara Omfattar allt Levande, utan Allt som inte ens kan reduceras till Innanförskap, typ Allt eller Inget, eller Svart eller Vitt.

Flera av Världens Skapelseberättelser inleds med något Diffust Kaos. Alltså ingår Kaos i Verklighetsberättelsen. Vem eller Vilka vet något om detta Kaotiska Tillstånd?

Vem skulle ha kunnat där som Åskådare, Vittne och ha Formulerat samt Nedtecknat Händelseförloppet i Någon Slags Dokumentsamling?

Dagens Vetenskap söker inkludera hela Verklighetsberättelsen. Motsättningen uppstår: Vetenskapens Forskare Spekulerar och har Hypoteser.

Om ett träd faller ner i Skogen och inte Någon finns närvarande med Tillräcklig Uppfattningsförmåga, typ Varseblivning, hörs Ljudet ändå?

Med Verklighetsberättelsens Katalysator uppstår Omedelbart en Motsättning. Någon menar att det Behövs en Rimlig Förklaring. Förklaringen ska ange Varför eller Varför inte.

Varför är Verklighetsberättelsen en Berättelse? Därför att Berättelsen inte är Verklighetsförankrad, i betydelsen Faktiskt Konkret, eller Matematiskt Abstrakt.

Någon menar att det behövs en Betydelse. Något Betydelselöst saknar Betydelse. Betydelse kan betyda både Mening, Avsikt och Sammanhang. Det Betydelselösa väntar på att sättas in i ett Större Sammanhang och därmed tillägnas en Betydelse och en Förklaring.

Varför ska då Verklighetsberättelsen i sig ha någon Avsikt, Mening eller Betydelse? Verklighetsberättelsen utvidgar Medvetandet om det Utanför.

Utanför vad? Utanför Boxen?

Om Endast Fantasin får sätta Gränserna, vad händer då? Vad är Drömmen, Hallucinationen och Illusionen, om inte Trådar i Verklighetsberättelsen? Också en Mardröm kan ju ha Konsekvenser efter Uppvaknandet.

Om Världen och Verkligheten är en Illusion, en Matrix, varför ska man då Stiga upp på Morgonen, göra sig i ordning, äta Frukost och åka till Arbetet?

I en Psykotisk Verklighetsuppfattning, finns ingen Verklighetsberättelse. Det är ett Rum, utan Tid. Allt pågår Samtidigt, Försvinner, återkommer eller Omvandlas till något Annat. Det är därför som Verklighetsberättelsen just nu är så Intresseväckande.

Fragmentens betydelse ska sättas in i Sammanhang, men Sammanhang för Vem eller Vilka? Vid varje Slut finns en Början. Intelligens är att Förstå vad som Slutar och vad som Börjar. Omdöme innebär att Förhålla sig till det som Slutar och det som Börjar.

Platons Idévärld behandlar Världens Abstrakta Förutsättningar. I Idévärlden har också varje Föreställd Idé också en Idé. I Kants Tingen i Sig finns också där Tingens Begränsningar och Avgränsningar.

På så vis är Shintoismen lättare att begripa än den Judisk-Kristna Traditionen. Monoteismens Gud är Allsmäktig och Evig. I den Mytologiska Verklighetsbilden uppstår ingen Motsättning. Därför införde någon i Monoteismen en Gnostisk Motsättning; en Motsatt Antagonist till den Allsmäktiga Guden.

De måste ha någon Anledning till att Bekämpa Varandra fram till den Yttersta Dagen. Därför kallas Gud för God och Antagonisten Djävulen för Ond.

För Människan gäller att ta Patent på Gudsbilden. Därför anses Människans Antagonist, Människan, för Ond. Den Egna sidan är alltid God. Den Andra Sidan är Alltid Ond. Det Goda och Det Onda Kämpar om Människans Själ.

För att förklara hur Människan fungerar ute i det Praktiska Livet, måste det Onda söka Fresta Människan, så att hennes Själ blir tillgänglig för det Onda. Den som är Svag i Själen, blir Frestad och Övergår till den Onda Fiendesidan.

I Verklighetsberättelsen ingår också Det Sanna och det Falska, samt Det Äkta och det Oäkta. Hypotes: Lionardo da Vinci målar konstverket La Joconde.

Först målar han originalmålningen. Han upplever den som bra, men inte tillräckligt bra. Han målar en till, men den blir varken bättre eller sämre. Den blir Identiskt lik den första. Den första målningen är, ur ett Tidsperspektiv, det Ursprungliga Originalet.

Det Andra Originalet blir till en Exakt Avbildning, det vill säga en Originalkopia.

Lionardo da Vinci dör. Det första Originalet försvinner. Ingen känner till dess existens.

De skisser som forskarna sedan analyserar, visar på att de är förlagor till Originalet. Alla är överens om att det Andra Originalet är den första, ursprungliga La Joconde-målningen. Skulle någon finna det första Originalet, Uppstod frågan: Vilket är det Första Originalet?

Genom Verklighetsberättelsen som Katalysator, skulle forskarna finna svaret, men endast om de först kan acceptera att den tidigare försvunna målningen, egentligen är det första Originalet.

En motsättning uppstår och Forskarna söker skriva om Verklighetsberättelsen, tills att alla är nöjda. Det kommer aldrig att hända.