För bara några år sedan, var Västerländsk Populärkultur Dominerande i Media framför tevesofforna. Det är alltför lättvindigt att inbilla sig själv och Närstående Omgivning hur Tellusklotet är indelat i två Respektive hälfter, där på ena sidan Väst gränsar till Öst och på Andra sidan Öst gränsar till Väst. Från San Franciscos håll borde ju alltså den andra Världshalvan befinna sig längre Väster ut, än Öst. Östkusten kan ju inte rimligtvis gränsa till Väst, eftersom New York ligger Väster om Las Vegas.

Make America Great Again var det sista Livstecknet från Hollywood.

QAnon och Incels har misstagit sig angående Kulturhotet från Tusen och en Natt. Flyktingströmmarna kommer numera inte bara från Exotiska landsdelar långt bort ifrån Fjärran Östern. Vi har allt närmare Grannländer som också föredrar att hellre Fly än Illa Fäkta.

Disney bevisade att Populärkulturen kan Konkurrera ut Julkrubban med Kalle Anka och hans Vänner Önskar en riktigt God Julbrygd. Silicon Valley avslöjades av Visselblåsaren Elisabeth Holmes. Hollywoods filmindustri, inklusive Disney, fungerar mer idag som Multinationella Företag, med säten lite här och där, runt i världens fyra hörn.

Ikebukoro, Akihabara, Manga, Anime, Pokemón, Yu-Gi-Ho, Gachapon med långt tillbaka i tiden till Shinto, Buddha och Dao, tränger in i varje Smart Phone, Padda och Speldator. Asiatiskt bildspråk utgår mer från bilder, typ piktogram, kalligrafi, sekvenskonst, Chōjū-jinbutsu-giga och Kamishibai.

Europeiskt Västerländskt berättartekniker bygger mer på bokstäver, ord och texter. Troligtvis därför att den gamla traditionen, där människor som inte kunde läsa och skriva, lärde sig Bibeln från kyrkornas fönster och målningar, typ Albertus Pictor.

Då sekvenskonsten funnits länge i asiatisk kultur, är det lättare för vanligt folk att läsa och förstå mangaserier och anime tecknade filmer.

Berättelserna är mer visuella, än verbala. Detta öppnar för förmågan till fantasi och föreställningar, inlevelser där effekter betyder mer än conceptuellt konstruerade plott-historier.

Seendet förmedlar en mer direkt förståelse, än Omvägen via texten. Detta menar många ordförespråkare, då beskrivande bilder redan är framställda, inte ger samma möjligheter till, av läsaren egna kreativa visualiseringar av texten skrivna med bokstäver. Denna motsättning mellan Ord och Bild har troligtvis också påverkat Västerlandets syn på vad Konst är eller kan vara.

Då händelseförloppet sker mellan bokstäver, ord, meningar, rader, stycken och kapitel, uppstår den Intuitiva Rörelsen istället i sekvensen mellan bild till bildöverföring.

Eftersom bilder är lättare att läsa av även för dyslektiker, analfabeter och konkret, mindre abstrakt, tänkande enskilda individer, kan sekvenskonsten mer att liknas med musik, än litteratur. Denna likhet blir särskilt tydlig i sammanhang som till exempel filmer, där musiken ingår som ett betydelsefullt stöd till visualiseringen av berättartekniken.

Bildminnet kan också mer påminna om drömmar. Det är alls inte ovanligt att Minneskonstnärer omvandlar det de ska komma ihåg till lite mer absurda, än abstrakta, bildkonstruktioner.

I Japan och Kina finns också långa traditioner av kalligrafi, där tecknen har som förebilder verkliga vardagssituationer, typ laga mat i en gryta över elden, typ Ånga, typ Chi-kraften.

Bilderna är mer Närvarande, än Alienerande skriftanalyser. Visserligen kan bilderna ha samma eskapistiska funktioner och effekter som den Alfabetiska Bokstavstexten, men Bilderna fungerar i allmänhet mer Intuitivt Affektivt, medan kontexten i ordmassan med diverse transportsträckor emellan, verkar mer förledande Abstrakt.

Det Abstrakta antogs i början ge minst samma Estetiska upplevelse som konkreta bilder, typ Anna Själv Tredje, men sådan Klassinriktad konst var speciellt Tillverkad för Samhällets Översta Elitskikt. Därför är det numera inte så nedsättande att även Mona Lisa överförs till en Gachapon med litet hantverkstillverkad i japansk massproduktion, leende katt. Varje bildkonstnär vet hur svårt det kan vara att Omvandla ett Ord till Bild, medan från Bild till Ord inte möter samma Inre motstånd.

Skriftställarens målsättning fortsätter obönhörligt med Konverteringen Text till Inre Upplevelser av typ På Palmsöndagen ses Herren Sonen Mästaren ridande på en Åsna.

Ett annat skäl till att Kultur från Asien håller på att utsätta Västerländsk Kulturberikningar för näst intill Oöverstigliga Arbetsvillkor, beror på Förmågan till Absurda, Irrationella och till och med Bisarra Verklighetsfrämmande Ikoner och Avatarer.

I Västerlandet sätter man gärna Fantasin inom Trygga Gränser, medan Serviceinriktade Storytellers i Öst kan röja undan samma hinder, utan några Illegalt Verksamma Substanser. Att uppnå det Verklighetsfrämmande är, liksom allt annat, en Mental Träning i mer Subliminalt Surrealistiska Framställningar, typ Katt med en Bläckfisk runt halsen, ståendes på en allvarligt menad Fisk som, i rätt tolkning betyder Dubbel Lycka.

Det kan också ge den rimliga förklaringen till varför intresset för Otaka har ökat.

Otaku kan ses som liknar de engelska termen nörd.

Men den äldre generationens otaku, som Otaking (kungen av Otakus) Toshio Okada, sa i sin bok Otaku Wa Sude Ni Shindeiru (オタクはすでに死んでいる) att den nyare generationen av självutnämnda otakus saknar otaku. passion och forskningskänsla för ett visst subkulturämne, och är bara vanliga fans som bara spenderar för mycket på att köpa produkter.

Produkterna hämtade från alla slags vardagsverkligheter och parallellvärldar kan visa på att, vid sidan om Normaliserade Intelligenskvotering, bör också finnas en mer Kreativt Visionär Imaginärt Fantastisk Magisk och Mystisk Realitetsanpassning. Frågan är vad den slags Mentalistiska Illusionistiska Föreställningskvot ska kunna uttryckas i Ord?

Ytläget är alltid detsamma och Förorsakar just därför samma Grannlaga Engagemang.

Fantasi Kvot, Phantasy Quotient, Magisk Realitets Kvot, Inbillade Fantastiska Föreställning på en Graderingsskala mellan 1 och 100?

Det är det som är det mest fascinerande med Gachapon-subkulturen. I ett sådant minimalt utrymme som finns inuti en kapsel, kan Gachapon-konsthantverkare finna på så mycket helt olika figurer och artefakter.

Det pressade läget kan förstås också påverka fantasins utsatta gränssättningar. Hur att mönsterskydda en färdig produkt som bläckfisk-på-katt-på-fisk, utan att samtidigt riskera att någon annan Gachapon-makare kommit på samma idé?

Det mer Immateriella Utrymmet är förstås helt och hållet beroende på var Företagsandan vill Utsätta Fantasin för Gränsmarkeringar, men Var och en, liksom tillverkare av Provencalska Santoner, måste ha Satt sin Piktografiska Signatur på den 3D-utskrivna massan.