Den kungliga touchen var inte den enda ”mirakulösa” helande kraften som tillskrivs europeiska härskare.

Kastiliens medeltida monarker var ryktbara för att ha förmågan att driva ut demoner genom att göra korstecknet och påkalla Gud, medan deras ungerska motsvarigheter antogs bota gulsot. På liknande sätt delade engelska monarker ut krampringar, som sades vara ett botemedel mot diaboliska sjukdomar som kramper och epilepsi.

Inokulering, en tidig form av immunisering, introducerades i England under George I:s regeringstid, som hade satt ett definitivt slut på den kungliga touchen i hans rike.

Kungafamiljen stödde det starkt, men det var kontroversiellt såväl medicinskt som politiskt och teologiskt.

Medicinhistorikern Adrian Wilson beskrev det som:

”den whig- och hanoverianska motsvarigheten till Stuarts praxis att beröra för scrofula … Men medan Royal Touch mobiliserade gudomliga krafter, baserade på ärftlig rätt, använde inokulering naturliga krafter utnyttjade av människan, med monarken som den välvilliga åskådaren snarare än en oumbärlig deltagare.”

Forskare har haft olika åsikter om den kungliga prägeln, allt från avskrivning på 1800- och början av 1900-talet till mer sympatisk behandling.

Whig-politikern Lord Macaulay (1800–1859) förlöjligade det som en ”absurd vidskepelse från en förupplyst tidsålder”.

Medicinprofessorn Sir Raymund Crawfurd vid University of London publicerade en studie 1911, som avslöjade hans fascination för den ”tveksamma om exotiska” praktiken.

En studie av den franske historikern Marc Bloch följde 1924. Bloch var förbryllad över ihärdigheten i den esoteriska praktiken och instämde i Lord Macaulays bedömning att den var grundad i en form av masshysteri.

På senare tid har dock historiker undvikit att tillskriva den kungliga touchens popularitet till massornas naivitet. Den brittiske historikern Keith Thomas diskuterade den kungliga touchen i samband med religion och magi, medan hans kollega och landsman J. C. D. Clark tillskriver brukets överlevnad in på 1700-talet till den ihärdiga föreställningen om kungars gudomliga rätt.

Det som pågår idag, i Belarus och Afghanistan, finns ännu inga verkliga sinnessannolikhetskalkyler om.

Ett av de stora problemen är att Makthavare, Beslutsfattare och Tjänstgörande, Serviceinriktade Administratörer, samtliga Ingår i ett Högt Specialistiskt Experttänk. Tankesmedjorna går Heta 24/7, men är alltför Resultatinriktade inom varje enskild Specialitet.

De har fastnat i en, å ena sidan bakåt i Tidpilen, Klimatångest, i Nuläget Coronapandemiska Eftersläckningar och inom den Snaraste Framtiden, å den andra sidan, Retroaktiva Ålderpensionsutbetalningar.

Konungarikets mest Flyktingvågskritiska Ideologiska Expertis, förbereder ständigt för en möjlighet till att Bygga Trumpistiska Murar från Belarus till Afghanistan.

De har ännu inte insett Farhågan i att de Ofrivilliga Emigranterna styrs utifrån ett Inifrån kommandes Insider-Grupptryck och att detta inte kan stävjas med aldrig så höga Strandskydd, Sandsäcksvallar och Vacuumutrustade Dammbyggen. Flockimmuniteten sträcker sig inte längre än till nästa Brofäste eller Förbifarttunnelbygge.

Då allt fler Nationella Intressen kräver Isolationistiska Särbehandlingar, kommer Förhandlingarna stranda som Apatiska Valar utmed Hårt Privatiserade Egenintressen inspirerade från Beverly Hills Skyddade Verkstäder, eller Elisabeth Holmes-beundrande Sekter inom Silicon Valley.

Nostalgiska Idealistiskt Heltidsarbetande Gröna Vågen-kollektivister, Legitimerade Trädkramare, Miljömuppar, Kulturberikande Rödvinsdrickande Igenkänningsbara iklädda Palestinaschalar, Lottarockar, Näbbstövlar, Amerikanska Vintage Gasmaskväskor samt andra Överskottsdetaljer har numera samlats upp i Semipermeabla Enkelriktade Äldreboenden, med enda Målsättning att förr eller senare, på grund av Översvämmande Indragningar av i Vattenuppblötta Skeppsskorpor, i den motsatta riktningen Bränna Möjliga Utvägar.

Med tiden kommer Räknenissarna föreslå hur att varje Äldre över 50+ ska ha en förbokad placering i närmaste Hospicehotellanläggning.

En i Framtiden Självklar Nödlösning blir, att på helt Evidensbaserade utom All Rimligt Tvivel, att förlägga Isolerade Seniorer i Karantän, på Kryssningsfartyg tio gånger så stora som Titanic II.

En Dystopisk Framtidsspekulerande Spanare iscensätter Föreställningen om hur att antingen utrusta Titanic II gånger X, med Solpaneler, eller i Formgjutna Docklands.

Det senare förslaget kommer utesluta sådana Transporter där Senioren i en Räddningsflotte helt Indeterministiskt Indifferent i Apatisk Inlärdhet, utstår Vätskebrist, Hela Havet Stormar, Skeppsbrott och Senfärdiga Vrakplundrare från Ortens Utkanter.

Ideal kan bli dyrare än Råd i Mellandagsrean. Också Skogvaktare, Julgransodlare och Julskinkeproducenter måste Dra Sitt Enskilda Strå till Stacken, typ i Oädel Gransamverkan.

Det behövs endast en Anders Petter för att medelst en Hembränningsapparat förse hela Hembygdsföreningen med Julebrygd, men minst hundra till Eftersläckningsarbetet, typ Beveka Tankesmedens Kopparslagare med E4:an Norrut.

Var och en insatt i Spyan vet hur Snö kan påverka Berusningens Desperata Vansinnesutbrott. Årets Julklapp blir högst Sannolikt Antingen en Klapp på Kinden, ett Vintage Klappträ eller 3D-utprintad Bakspade.

Det senare kräver betydligt mer än att Plastbarnet endast ätit upp sin, från Wuhans Dagliglivs, Ekologiskt Odlade Spenatburgare.

Eftersom en Messiansk Drönare har Prokrastinerat sin Nedfärd i Rökkanalen, blir det allt svårare för Korridorpratande Lobbyister att förse Försenade Skolungdomar med Välmotiverade Argument, hur att i en Ankommande Framtid förlägga Adrenalinet i Skopolaminets Kärl och därmed förutse Långsamhetens Lov.

E a fé é o início da adesão a ele.
Último enviou-lhes seu filho.
Faça-se conforme a lei.
Os trará para dentro do véu.
Me angustio até que venha a cumprir-se.
Antes de todas as coisas foi criada a sabedoria.
Não somente fizeram como nós esperávamos.
Ia passando pelo muro.
As suas raízes por baixo.

Typ Existensberättigande i Eskapistiskt Eskatologisk Epistemologi.

I Gemene Mans Vardagsverklighet ingår en rejäl dos Rekreativ Distraktion.

Den Önskvärda Substansen kan helt Oförväntat Plötsligt Återuppstå i Verklighetsfrämmande Alienerade Dialektala Hemmiljöer. Ett Lyckligt Svin hör inte hemma på Julbordet.

Historien om sinnesvandrande forskning går tillbaka till 1700-talets England. Brittiska filosofer kämpade för att avgöra om sinnesvandring inträffade i sinnet eller om en extern källa orsakade det.

År 1921 publicerade Varendonck The Psychology of Day-Dreams, där han spårade sina ”‘tanketåg’ för att identifiera deras ursprung, oftast irrelevanta yttre influenser”.

Wallas (1926) ansåg att det var sinnesvandrande. som en viktig aspekt av hans andra stadie av kreativt tänkande – inkubation.

Det var inte förrän på 1960-talet som de första dokumenterade studierna genomfördes om sinnesvandring. John Antrobus och Jerome L. Singer utvecklade ett frågeformulär och diskuterade upplevelsen av sinnesvandring. Det här frågeformuläret, känt som Imaginal Processes Inventory, ger ett mått på sinnesvandring och det bedömer upplevelsen på tre dimensioner:

Hur levande personens tankar är?

Hur många av dessa tankar är skuld- eller rädslobaserade?

Hur djupt in i tanken en person kan vandra?

När tekniken fortsatte att utvecklas börjar psykologer använda funktionell magnetisk resonanstomografi för att observera sinnesvandring i hjärnan och minska psykologers beroende av verbala rapporter.

Även om dopamin har en central roll i att orsaka vill-ha-mer, förknippad med aptitretande eller närmande beteenderesponser på belönande stimuli, har detaljerade studier visat att dopamin inte helt enkelt kan likställas med hedonisk lajka eller njutning, vilket återspeglas i den fulländade beteenderesponsen.

Dopaminneurotransmission är involverad i vissa men inte alla aspekter av njutningsrelaterad kognition, eftersom njutningscentra har identifierats både inom dopaminsystemet (dvs nucleus accumbens skal) och utanför dopaminsystemet (dvs ventral pallidum och parabrachial nucleus).

Till exempel upplevs direkt elektrisk stimulering av dopaminvägar, med hjälp av elektroder implanterade i hjärnan, som njutbart, och många typer av djur är villiga att arbeta för att få uppleva det lyckliga tillståndet.

Antipsykotiska läkemedel minskar dopaminnivåerna och tenderar att orsaka anhedoni, en minskad förmåga att uppleva njutning.

Många typer av njutbara upplevelser – som sex, ätande och spela tv-spel – ökar dopaminfrisättningen. Alla beroendeframkallande droger påverkar direkt eller indirekt dopamin-neurotransmissionen i nucleus accumbens; dessa droger ökar lusten på droger, vilket leder till tvångsmässig droganvändning, när de tas upprepade gånger i höga doser, förmodligen genom sensibilisering av incitament-salience.

Läkemedel som metamfetamin och kokain ökar synaptiska dopaminkoncentrationer inkluderat psykostimulerande medel . Dessa producerar ökningar i ”vill-ha-mer” beteenden, men förändrar inte uttrycket av njutning eller ändrar mättnadsnivåer i hög grad.

Men opiatläkemedel som heroin och morfin ger ökade uttryck för att lajka och vill-ha-mer beteenden. Dessutom söker inte djur i vilka det ventrala tegmentala dopaminsystemet har gjorts inaktivt, mat.

De kommer att svälta ihjäl om de lämnas åt sig själva, men om mat stoppas i deras mun kommer de att konsumera det och visa uttryck som tyder på njutning.

En klinisk studie från januari 2019 som utvärderade effekten av en dopaminprekursor (levodopa), dopaminantagonist (risperidon) och en placebo på belöningssvar på musik – inklusive graden av njutning som upplevs under musikaliska frossa, mätt med förändringar i elektrodermal aktivitet såväl som subjektiva betyg – fann att manipulering av dopaminneurotransmission dubbelriktat reglerar njutningskänslighet (särskilt den hedoniska effekten av musik) hos mänskliga försökspersoner.

Denna forskning visade att ökad dopaminneurotransmission fungerar som ett absolut villkor för njutbara hedonistiska reaktioner på musik hos människor.