Fröjel och Eksta gränsar till varandra. Gränsen går ungefär där kvian upp till Grymlings börjar, från Landsvägen mellan Fröjel Kyrka, till Eksta Kyrka.

Det här var Före Allt. En Junius Maltby’s Las Pasturas del Cielo, med Landskapen målade av Edward Hopper. Bortom all Ära och Redlighet. Visst, till skillnad från Annars, här finns en Passionerad Nostalgi, i Tarkovskijs tolkning av begreppet, typ Sjuklig Hemlängtan.

För vad är ett Hem och inte en Upplevelse som Hjärnan numera omvandlat till en Idylliserad Upplevelse?

Vad består denna Idylliserade Upplevelse av?

Sokrates skulle antagligen ställa frågan:

”Hur kan man säkert veta att United States of America, verkligen finns, om man aldrig haft tillfället att sätta ner foten där?”

Den Projektiva Motöverföringen kan sträcka sig betydligt längre bort, som en Personlighetsklyvning mellan Bombi Bitt och Huckleberry Finn.

Här, i den här Identifikativa Världen finns allt av Präriens mysterier i Väst, till Sibiriens Tundra i Öst. Det är lika möjligt att ta Maxim Gorkij i vänster hand, som Mark Twain i den högra.

Ändå ligger Armslängds Avstånd betydligt närmare till hands att låta John Steinbeck fatta galoppen och Edward Hopper, penseln.

Här finns allt.

Den karga marken. Vallmo, Maskrosor, Tistlar och lagom utformade strån att trä upp smultronen på.

Här finns det före detta hönshuset, som länge innehöll en uppställd på klabbar, Chrysler -31. Det före detta hönshuset har allt vad ett övergivet hönshus bör vara utrustat med. Helt i trä. De grågistna plankorna i väggarna har för länge sedan lämnat springor över för att Vinden ska ha något att Dra igenom.

Den ständiga utdragna vinden, som sällan övergår till direkt storm.

Vinden som utlovar allt av frånvarande artefakter från bosättarna förr.

Artefakterna finns istället mera nära beläget till där en hund ligger begraven, alldeles intill komposthögen, där kanske en räv håller till. Det är inte utan att vederbörande målsägare vågar anta att här fanns en gång både Offerplats till Frö, samt Vallhagars Ödesmättade sättningar.

Vallhagar ligger i Puser i Fröjels socken på Gotland. Det är ett stort, naturskönt fornlämningsområde. Det cirka 500 meter långa och 150-250 meter breda området omfattade 5-6 gårdar med totalt 24 husgrunder. Fem hus av dessa har bedömts ha bostadsfunktion. Samtliga gårdar har varit brukade samtidigt, från äldre romersk järnålder, men bebyggelsen verkar hastigt ha upphört någon gång på 500-talet, ett fenomen som iakttagits också på andra forntida bebyggelseplatser på Gotland.

Vid Vallhagar finns tre gravfält. Två ligger söder om Vallhagar, det så kallade Mellersta gravfältet och Sällegravfältet. Dessa är daterade till 300 f.Kr. till 200 e.Kr. Norr om Vallhagar finns ett yngre gravfält, använt fram till 600 e.Kr.

I Vallhagar har Sveriges äldsta fynd av höns och tamkatter gjorts.

Som på ett rakt järnvägsspår skulle Flying Scotsman korsa Präriens vidder, från Henry David Thoreau i Concord i Massachusetts, till Mark Twain i Hannibal, Missouri och vidare till John Steinbeck, Salinas Kalifornien och Jack Kerouac, Lowell i Massachusetts.

John Steinbeck.

John Steinbeck växte upp i Kaliforniens Salinas Valley, en kulturell mångfald av migrations- och invandrarhistoria. Denna uppväxt gav till många av hans verk en distinkt känsla av tillhörighet och sammanhang.

Han hade hämtat miljöer från Salinas, Monterey och delar av San Joaquin Valley till sina berättelser. Området kallas nu ibland ”Steinbeck Country”. De flesta av hans tidiga arbeten handlade om ämnen som var bekanta för honom från hans uppväxtår. Ett undantag var hans första roman, Cup of Gold, som rör piraten/privatisten Henry Morgan, vars äventyr hade fångat Steinbecks fantasi som barn.

I sina efterföljande romaner fann Steinbeck en mer autentisk röst genom att dra direkta minnen från hans liv i Kalifornien. Hans barndomsvän, Max Wagner, en bror till Jack Wagner och som senare blev filmskådespelare, tjänade som inspiration för The Red Pony.

Senare använde han faktiska amerikanska förhållanden och händelser under första hälften av 1900-talet, som han själv hade upplevt som reporter. Steinbeck befolkade ofta sina berättelser med kämpande karaktärer; hans verk undersökte arbetarklassens och migrerande arbetares liv under Dust Bowl och den stora depressionen.

Hans senare arbete speglade hans breda intressen, inklusive marinbiologi, politik, religion, historia och mytologi. Ett av hans senaste publicerade verk var Travels with Charley, en reseskildring från en road trip han tog 1960 för att återupptäcka Amerika.

Om Junius Maltby:

Junius Maltby arbetade som kontorist i San Francisco när han tvingades söka ett bättre klimat för sin sviktande hälsa. The Pastures of Heaven erbjuder det klimat han behöver, och ”endast namnet betydde något personligt för honom”. Junius blir en hopplöst lat man när han bor i det lilla bondgårdssamhället. Med läsning och sittande utanför vid en liten bäck ignorerar Junius nästan alla människor i hans närhet. Efter att ha gift sig med änkan som han gick ombord med, födde hon honom en son. När influensan kommer dödar den hans fru han lämnas ensam med sonen. Junius tar själv på sig ansvaret att uppfostra sonen, Robbie, helt själv.

Robbie har en naturlig ledarskapskvalitet. Även om han till synes är annorlunda, flockas de andra skolbarnen runt honom och njuter av de lekar han hittar på. Skollärarinnan, Molly Morgan, upptäcker Robbies talanger och besöker Maltbygården.

Molly blir imponerad av Junius och börjar uppskatta hans avslappnade sätt och kärlek för att sitta vid strömmen, läsa och filosofera.

Trots att de lever i fruktansvärd fattigdom ser Molly att Maltbyarna är ganska glada och nöjda.

När familjerna Munroes och Whitesides bestämmer sig för att ge Robbie anständiga kläder, ignorerar de Molly Morgans varning om att konfrontera pojken:

” – Jag önskar verkligen att du inte gör det”, ber Molly.

När Robbie ser kläderna inser han för första gången i livet hur fattig han är. Generad springer han ut ur skolhuset.

Junius bestämmer sig för att återvända till San Francisco för att arbeta som revisor för att ge sitt son ett bättre liv. I väntan på att bussen ska komma, förklarar Junius för Molly Morgan:

” – Han har levt som ett djur för länge.”

Junius och Robbie stiger på bussen och lämnar de himmelska ängderna.

I berättelsen om Junius Maltby och Robbie finns också en man som Junius anställt som dräng.

Sannolikt har John Steinbeck använt Ed Ricketts till förebild.

År 1930 träffade Steinbeck marinbiologen Ed Ricketts, som blev en nära vän och mentor till Steinbeck Han lärde honom mycket om filosofi och biologi. Ricketts, vanligtvis väldigt tyst, men ändå sympatisk, med en inre självförsörjning och en encyklopedisk kunskap om olika ämnen, blev ett fokus för Steinbecks uppmärksamhet.

Ricketts hade stort inflytande på Steinbeck, och var förebild för flera personer i dennes romaner; speciellt ”Doktorn” (”Doc”) som spelar en central roll i Det stora kalaset och En underbar torsdag.

Ricketts hade gått som elev till Warder Clyde Allee, en biolog och ekologisk teoretiker, som skulle skriva en klassisk tidig lärobok om ekologi.

Ricketts blev en förespråkare för ekologiskt tänkande, där människan bara var en del av en stor kedja av Varat, fångad i ett nät av liv som var för stort för att hon skulle kunna kontrollera eller förstå.

Samtidigt drev Ricketts ett biologiskt laboratorium vid Monterey -kusten och sålde biologiska prover av små djur, fiskar, strålar, sjöstjärnor, sköldpaddor och andra marina former till skolor och högskolor.

Mellan 1930 och 1936 blev Steinbeck och Ricketts nära vänner.

Steinbecks fru började arbeta på labbet som sekreterare. Steinbeck hjälpte till på informell basis.

De bildade ett gemensamt band baserat på deras kärlek till musik och konst, och John lärde sig biologi och Ricketts ekologiska filosofi. När Steinbeck blev känslomässigt upprörd spelade Ricketts ibland musik för honom.

Ricketts var Steinbecks modell för karaktären ”Doc” i Cannery Row (1945) ”Det Stora Kalaset” och Sweet Thursday (1954) ”En Underbar Torsdag, ”Friend Ed” i Burning Bright och karaktärer i In Dubious Battle (1936) och The Grapes of Wrath (1939).

För att ta ledigt från sitt skrivande tog Steinbeck tog ofta små resor tillsammans med Rickett. De samlade in biologiska exemplar som Ricketts sålde för sitt uppehälle.

Steinbeck och Ricketts skrev tillsammans Sea of ​​Cortez (december 1941) om en forskningsresa som han och Ed Ricketts, företog med ett 75-fots sardinfiskefartyg, Western Flyer, från Monterey Bay till Californiaviken och åter under sex veckor (11 mars – 20 april) 1940. Utöver Steinbeck och Ricketts utgörs båtens besättning av skepparen Tony Berry, maskinisten ”Tex” Travis samt besättningsmännen ”Sparky” Enea och ”Tiny” Colletto.

Loggbok från Cortez hav (Log from the Sea of Cortez) utgavs 1951 och är en förkortad version av den strax efter resan utgivna Sea of Cortez: A Leisurely Journal of Travel and Research med ett inledande kapitel ”Kring Ed Ricketts” (som hade avlidit när hans bil kördes på av ett tåg 1948) och utan den artlista som fanns i föregångaren. Den betraktas som ett av Steinbecks mest betydande icke skönlitterära verk, huvudsakligen på grund av Ricketts medverkan.

Loggboken består av en roande beskrivning av förberedelserna och avresan, följd av en nästan daglig redogörelse för resan, mötena med mexikanska myndigheter och vikens fåtaliga invånare, arbetet med insamling längs kusten och betraktelser över besättningens uppträdande, tankar och reaktioner.

Men 1951 återpublicerade Steinbeck den berättande delen av boken som The Log from the Sea of ​​Cortez, endast under hans namn (även om Ricketts hade skrivit en del av den). Detta arbete finns fortfarande i tryck idag.

Även om Carol följde med Steinbeck på resan började deras äktenskap lida och slutade ett år senare, 1941, även när Steinbeck arbetade med manuskriptet till boken. År 1942, efter hans skilsmässa från Carol, gifte han sig med Gwyndolyn ”Gwyn” Conger.

Steinbecks nära relationer med Ricketts slutade 1941 när Steinbeck flyttade från Pacific Grove och skilde sig från sin fru Carol. Ricketts biograf Eric Enno Tamm konstaterar att, förutom East of Eden (1952), minskade Steinbecks författarskap efter Ricketts för tidiga död 1948.

1943 tjänstgjorde Steinbeck som krigskorrespondent för New York Herald Tribune och arbetade med Office of Strategic Services (föregångare till CIA).

The Moon Is Down (1942), om den Sokrates-inspirerade motståndsandan i en ockuperad by i norra Europa. Det antogs att romanens namnlösa land var Norge och ockupanterna tyskarna.

År 1945 mottog Steinbeck King Haakon VII Freedom Cross för sina litterära bidrag till den norska motståndsrörelsen.

Edward Hopper.

Alltid ovillig att diskutera sig själv och sin konst, sa Edward Hopper:

” – Hela svaret finns på duken.”

Hopper var stoisk och fatalistisk – en tyst introvert man med en mild humor och ett uppriktigt sätt. Hopper drogs till en symbolisk, anti-narrativ symbolik, som ”målade korta isolerade stunder av skapande, mättad med suggestiva antydningar”.

Hans tysta utrymmen och oroliga möten har en stämning av vemod, vemodet som närvarande.

Edward Hopper visade talang i teckning vid fem års ålder. Han absorberade sin fars intellektuella tendenser och kärlek till franska och ryska kulturer. Han visade också arvet från sin konstnärliga mor. Hoppers föräldrar uppmuntrade hans konst och höll honom utrustad med material, instruktionstidningar och illustrerade böcker.

Hopper började signera och datera sina teckningar vid tio års ålder.

De tidigaste av dessa teckningar inkluderar kolskisser av geometriska former, till exempel en vas, skål, kopp och lådor. En detaljerad undersökning av ljus och skugga finns redan i dessa tidiga verk.

I tonåren arbetade han i material som penna-och-bläck, kol, akvarell och olja.

1895 skapade han sin första signerade oljemålning, Rowboat in Rocky Cove, som han kopierat från en reproduktion i The Art Interchange, en populär tidskrift för amatörartister.

Hoppers andra tidiga oljemålningar var Gamla isdammen vid Nyack och cirka 1898 målning Fartyg. De har identifierats som kopior hämtade från målningar av konstnärer som Bruce Crane och Edward Moran.

Hoppers föräldrar insisterade på att, för att ha en säker inkomstkälla, studera kommersiell reklamkonst. Han läste Ralph Waldo Emersons skrifter och sa senare:

” – Jag beundrar honom mycket…jag läser honom om och om igen.”

Han inledde sina konststudier med en korrespondenskurs 1899. Snart gick han över till New York School of Art and Design, föregångaren till Parsons The New School for Design. Där studerade han i sex år, med lärare inklusive William Merritt Chase, som instruerade honom i oljemålning. Tidigt skapade Hopper sin stil efter Chase och de franska impressionistmästarna Édouard Manet och Edgar Degas.

Att skissa från levande modeller visade sig vara en chock och en utmaning för den konservativt uppfödda Hopper.

En annan av hans lärare, konstnären Robert Henri, undervisade i livskonst.

Henri uppmuntrade sina elever att använda sin konst för att ”skapa uppståndelse i världen”.

Han rådde också sina elever: ”Det är inte ämnet som räknas utan vad du känner för det” och ”Glöm konsten och måla bilder av det som intresserar dig i livet.”

Henry uppmuntrade sina elever till att låta en modern anda genomsyra arbete.

År 1913, på Armory Show, sålde Edward Hopper sin första målning, Sailing (1911) och tjänade 250 dollar. Hopper var trettioett, och även om han hoppades att hans första försäljning skulle leda till andra inom kort tid, skulle hans karriär inte komma igång på länge än. Strax efter sin fars död samma år flyttade Hopper till lägenheten 3 Washington Square North i Greenwich Village-delen av Manhattan, där han skulle bo resten av sitt liv.

År 1923 gav Hoppers långsamma klättring äntligen ett genombrott. Han mötte åter Josephine Nivison, en konstnär och tidigare elev av Robert Henri, under en sommarmålningsresa i Gloucester, Massachusetts.

De var varandras motsatser: hon var kort, öppen, sällskaplig, social och liberal, medan han var lång, hemlighetsfull, blyg, tystlåten, inåtvänd och konservativ.

De gifte sig ett år senare.

Hon anmärkte:

” – Ibland är att prata med Eddie precis som att tappa en sten i en brunn, förutom att den inte dunkar när den når botten.”

Hon lät hans karriär gå före sin egen, och delade hans tillbakadragna livsstil. Resten av deras liv kretsade kring deras bara ben och massor av trappsteg-lägenhet i staden och somrarna i South Truro på Cape Cod.

Josephine skötte hans karriär och hans intervjuer, var hans främsta modell och var hans livskamrat.

År 1930 hyrde Hoppers en stuga i South Truro, på Cape Cod. De återvände varje sommar för resten av sitt liv och byggde ett sommarhus där 1934. När Hopper behövde leta efter nya motiv att måla åkte de ut på bilturer.

Somrarna 1937 och 1938 tillbringade paret under längre vistelser på Wagon Wheels Farm i South Royalton, Vermont. Längsmed White River målade Hopper en serie akvareller. Dessa scener är atypiska bland Hoppers mogna verk, eftersom de flesta är ”rena” landskap, utan arkitektur eller mänskliga figurer. First Branch of the White River (1938), nu i Museum of Fine Arts, Boston, är det mest kända av Hoppers Vermont-landskap.

Hoppers mest systematiska förklaring av sin filosofi som konstnär gav han i en handskriven anteckning med titeln ”Statement”, som han 1953 skickade till tidningen Reality:

”Stor konst är det yttre uttrycket för konstnärens inre liv, och detta inre liv kommer att resultera i hans personliga syn på världen. Inget mängd av skicklig uppfinningsförmåga kan ersätta fantasins mest väsentliga egenskap. En av det alltför abstrakta måleriets svagheter består i försöket att ersätta det mänskliga intellektets uppfinningsrikedom med en privat inbillad föreställning.

Människans inre liv är ett stort och varierat rike och berör inte enbart stimulerande arrangemang av färg, form och design.

Begreppet liv som används i konsten är något som inte ska föraktas, för det innebär all existens och konsten att reagera och inte att undvika.

Måleriet, innan det åter kan bli stort, kommer att behöva hanteras mer helt och mindre i tvärs med livet och naturens fenomen.”