OBS! Uppdaterad med tillägg, kl. 20:28, p m.

” – Vem tror du att du är? Andy Warhol?”

” – Nej, men Erik av Pommerns halvbror.”

John Lennon lär ha sagt:

”Alla framgångsrika människor är svin.”

För att travestera George Orwell i Animal Farm:

”Svin är mer jämställt jämlika, än andra djur.”

POP är POP, liksom DADA är DADA. DADA är inte POP och POP är inte DADA.

Både Andy Warhol och Roy Lichtenstein utgick från, istället för Europeisk Överklassmiljö, Amerikansk Massproducerad Hemmakultur.

Coca-cola, Cambell’s Soppa och Heinz ketchup är tillgänglig för alla. Det finns ingen Bästa Kvalitet, eller Unik Årgång. På så vis, menade Warhol, är sådana industriellt framställda massproducerade varor och tjänster, demokratiska.

Paul Morrissey röstade Republikanskt, medan Warhol var en Godtrogen Liberal.

Vissa Produkter går ut, men Ersätts som regel av Motsvarande, men med Ökat krav på Estetisk Upplevelse.

Fortfarande finns möjligheten att köpa Coca-cola i originalförpackningen 25 cl i tjock glasflaska. Jackson Pollock’s Abstrakta Expressionism och Spontanism fortsatte i spåren efter Europeisk Picasso’s och Bracque’s Kubism, samt vissa gemensamma drag hämtade från Futurister.

DADA var alls inte Sammanhållande under ett Enda Visionärt Paraply.

Kurt Schwitters Merzbau, var inte samma DADA som Man Rays och Marcel Duchamps Ready Made, Objet Trouvé:

”Dörren som på samma gångjärn kan vara både öppen och stängd, samtidigt.”

Robert Rauschenberg och Jasper Johns hyllade en slags amerikansk version av Europeiskt Originellt Penselmåleri, typ ”artistens touch”.

Rauschenbergs Monogram ”Geten med Bildäcken runt Magen” eller Jasper John’s ”Kritikerns Leende”, gestaltad av en formgjuten Tandborste i Brons.

Andy Warhol, Roy Lichtenstein och Claes Oldenburg utvecklade sådana modus operandi som inte skulle lämna några estetiska spår efter sig av Hantverksskicklighet. Konstmarknadens Auktionsutropare och Kuratorer kunde bara placera in sådana artefakter under rubriken:

”Av Artisten själv förklarad Originellt Ursprunglig Replik”.

Andy Warhol förklarade den egna skulpturen av Brillo-box som att inte, enligt traditionell betydelse, vara Original.

Det enda sammanhållande draget som genomsyrar Warhols konstprodukter är välanpassad, lite American Zen-influerad, Repetition.

Kanske var det genom Pontus Hultén eller Billy Klüver som Öyvind Fahlström kom i kontakt med Robert Rauschenberg? Enligt rykten hyrde Fahlström för en tid Robert Rauschenbergs Studio.

I ”Party for Öyvind” uppvisas sammankopplingen mellan Rauschenbergs Innersta Krets, där både Neo-DADA och POP, fanns tillstädes att Upptäcka för var och en som var Nyfiken nog.

Ändå så finns i Öyvind Fahlströms och Barbro Östlihns tillverkningsprocess inte tillräckligt många evidensbaserade bevis som kan styrka Fahlströms ställningstaganden för Objektifierad Amerikansk POP.

Liksom engelska POP-konstnärer som Richard Hamilton, Allen Jones och Peter Blake, använder sig Fahlström av kollagebitar hämtade från tryckta media som serietidningar samt montage från kända Immateriella Märkesskyddade varor, tjänster och produkter.

Men själva syftet, Målsättningen, för Öyvind Fahlström var och är inte på något vis POP.

Om de kan sägas höra hemma i någon konststil alls, så blir det sannolikt inom Konkretismen.

Ändå var Fahlström mer av en Särling i Konsten, än ett Barn av sin Tid.

Engelska POP-konstnären Richard Hamilton har pusslat ihop några sentenser som kan vara vägledande in i POP:

”Pop Art is: Popular (designed for a mass audience), Transient (short-term solution), Expendable (easily forgotten), Low cost, Mass produced, Young (aimed at youth), Witty, Sexy, Gimmicky, Glamorous, Big business.”

Google-översättning:

”Popkonst är: Populär (designad för en masspublik), Övergående (kortsiktig lösning), Förbrukning (lätt glömd), Låg kostnad, Massproducerad, Ung (riktad till ungdom), Kvick, Sexig, Trixig, Glamorös, Värdefull.”

Öyvind Fahlströms konstverk är inte populära, övergående, förbrukningsvaror, låga kostnader i material, men inte i nedlagd arbetstid, inte massproducerad, kanske Ung i någon betydelse, kvick kan den vara för den som är tillräckligt insatt, sexig får var en, utifrån sin egen preferens, avgöra, trixig, kanske på något sätt, knappast glamorös, Big Business för dem som uppskattar hans verk mer än bara som investeringar i Pengabingen.

Även om många idag kan uppleva POP som Vintage Retro Nostalgi, bör man vara Medveten om att då POP fortfarande ansågs Autentisk och Äkta, hörde Konceptet intimt samman med Marshall McLuhans användning av termen ”Media”.

Som Tom bevakade Jerrys mushål, lusläste dyslektikern Warhol samtliga av dagens samtliga tryckta källor.

Både Warhol och Fahlström hade teven på medan de, var för sig, arbetade med sina respektive konstverk.

Warhol använde teven som avledande, störande moment från konstverkets födelse, med ljudet på absolut lägsta nivå.

För Fahlström blev Radikaliserad Politik, typ Utopiska Upplevelsekomplex, alltmer en Pådrivande Faktor. Därför är det högst troligt och sannolikt att han använde teven först och främst som Nyhetsförmedlande Informationskälla.

Jämför med Kjartan Slettemark som i sina montage var mer hemmahörande i Tysktrogen DADA, typ John Heartfield, Hans Richter, Raoul Hausmann, Hannah Höch, George Grosz och John Heartfield. Gränssättningen mellan Internationell DADA och Lokalpatriotisk DADA förblir dock i det fördolda bakom en dimma tjockare än den vid Slaget i Lützen.

Dessutom finns det med en Osalig skara av Feminister, eller på den tiden mer Erkända som Flappers, som sällan omnämn som Betydelsefulla Influensers.

Även om många av Factory’s Superstars använde illegala droger, så var drogerna mer Aktiverande, än typ San Francisco – hippies, introverta Psychedelia som Cannabis, Mescalin eller LSD.

Warhol, i allt han gjorde, strävade efter Distanserad, Alienerande Autenticitet.

Han sade: ” – Du skulle bli förvånad över hur många som vill hänga en elektrisk stol på vardagsrumsväggen, särskilt om bakgrundsfärgen matchar gardinerna.”

Han sa:

” – Är inte allting verkligt?”

” – Har du någonsin hört talas någon som lyckats förändra sig själv?”

Någon, sannolikt efter att ha skummat igenom Warhols bok ”E”, frågade retoriskt Warhol:

” – Men en bok måste ju ha en början och ett slut?!”

Warhol’s svar: ” – Varför det?”

Även om POP har spritt sig ut över Världen, så tillhör den Amerikanska POP-kulturen en urban, industriell, icke-estetisk, nationell (typ på samma sätt som Coca-cola, Campbell’s, Marilyn Monroe och Elvis Priestley är Ursprungliga Fenomen).

Det finns för övrigt fler likheter mellan POP, Walt Disney och Edward Hopper, än POP, Bob Ross och, långt senare, sådana som Thomas Kinkade och Jeff Koons. POP är alltid minst två Vattendelar i Flödesschemat, på en gång.

Warhol kunde ses som en Ikon, Ideal och Förebild för Jeff Koons, men troligtvis hade Warhol sina mediala ideal inspirerade från William Randolph Hearst med Hearst Castle, Howard Hughes Träflygplan och Hugh Hefners Playboy’s Penthouse i The Mansion.

Författaren till S.C.U.M- Society för Cutting Up Men, Valerie Solanas sköt visserligen Andy Warhol ända fram till en Bortom Nära-Döden-Upplevelse, men Warhol skulle senare hämnas genom filmen ”Women in Revolt”.

För var i den Feministiska Kvinnorörelsen, skulle levande varelser i mänsklig gestaltning som t ex Jackie Curtis, Candy Darling och Holly Woodlawn hamna i för stereotypt konformistiskt kategoriskt fack om sådana ”Freaks” inte fick komma in på Ladies, eller motsvarande Gentlemens Andra ställe?

Skulle dessa Transor ingå i den Feministiska Rörelsen, eller uteslutas på grund av Förargelseväckande Beteende utanför Normen, som om de bara vore Illamenande Aktriser omgivna av Studio 54:as glittrande Discokulor samt Glamoriserande Spegelneuroner?

Fanns det på något vis tecken på att ”Transorna” behandlades bättre i Könskriget, än Kvinnan hemma i Diskmaskinsrealismens Vardagsverklighet?

Det fanns alltså mer en artskillnad än en rasåtskillnad mellan Kontroversiella Dancing Queens och Traditionella Regeringar som stod vid Spisen och födde Provrörsbarn på Löpande Band i Flygande Fläng.

Så länge som Desinformationssamhället fortsätter att Utvecklas med Överljushastighet, kommer snart Var och Varannan Oplockad Gås vara etiketterad med en välanpassad Diagnos från DSM-6.

Warhol samlade på amerikansk Native Artefakter. En sådan, som kanske i sig inte var så Native, var den Indian som kunde stå utanför en Tobakshandel och göra reklam för en speciell sorts cigarrer.

Warhol besökte Katolska kyrkan, men helst aldrig i samband med predikan. Om han någonsin biktade sig för någon annan än The Pope, tillhör Lower East Sides Sekretessbelagda Tystnadskultur. Han medverkade ibland i Församlingens utdelning av mat till behövande. Med samma Amoraliska hållning kunde han gå in på en restaurang, beställa en Take Away och överlämna Varmrätten till en helt överraskade Hobo utanför Etablissemangets High Society.

POP, i hans version, var mer av Barnets Spontana Upplevelse inför en Färdigproducerad, Alienerand, Distanserad och Anonym Färgglatt Trivial Objektifierad Förtingning, samt Naiv Glädje inför Den Amerikanska Framtidsutvecklingen, än Religiös Högtidlig Propaganda.

Warhol uppskattade inte alls att de första betraktarna av hans POP, skrattade. De som skrattade sist, var de som gick Skrattandes till Banken, efter att ha inköpt ett, utprintat av signerat av hans mor, silkscreen-tryck, utprintat

För Warhol var POP Autentisk, men inte Seriös.

Tapeten med kor på, är inte en romantisk nostalgisk upplevelse av Tamboskap i närmiljö, typ i Sverigedemokratisk Vi på Saltkråkan. Mer i Astrid Lindgrens anda förekommer samma företeelse i Karlsson på Takets Post-POP-Tuppmålningar.

Men var POP inte på något sätt Samhällskritiskt, eller kritisk till Massproducerade Industriprodukter, typ Helyllefabrikat som av Familjen Dafgård, hemtillverkade Djupfrysta Kåldolmar med Potatismos och Lingonsylt?

Warhol hade, om han inte bara uttryckt ett ”Eeeh”, troligtvis och fört över den överkänsliga frågan till språkrören Ultra Violet eller Ingrid Superstar, eller Billy Name eller Ondine, som hänvisat frågan vidare till Warhols replik:

”I am your Mirror.” Typ The Velvet Undergrounds och Nicos verbala antydningar angående Edie Sedgwick.

Det finns aldrig uttalat, men troligtvis fanns hos Warhol en Falsk Förhoppning om att, en Vacker Dag, skulle han och Edie bilda en Traditionell Katolsk Familj.

Men när Edie umgicks sexuellt med Bob Dylan, förpassade Warhol, Edie in i Glömskans mörker.

Enligt utsago, när Warhol hörde att Edie kastat sig ut från ett högt hus, var den enda känsloladdade replik han uttalade, att han önskade att, direkt på platsen, filma hennes sista agerande i Fritt Fall.

Kan det inte i denna utlevelse spåras ett visst drag av Arrogant Avståndstagande Indifferens, typ Räven om Rönnbären?

En viktig ingrediens i definitionen av Warhol’s POP, är: ”Ytan” och ”Ytlighet”.

”Ytlighet” såsom en Passiv Aktör inför Expressivt Högtryck.

Det var sannolikt därför han upphöjde ”Glamour” till Mänsklighetens högsta Mål i Tillvarons Existensberättigade Näringskedja, typ:

”Big Burger’s Saturday Night Delight”.

Trots att Warhol ägnade många Arbetstimmar med iscensatta Föreställningar om ”Sex”, så har han förklarat den Sexuella Akten i sig som ”So abstract”.

Det finns dem som menar att Warhol, under Obduktionen, visade sig vara Oberörd, Intakt, Jungfru.

Det kan naturligtvis inte Bortförklaras med att Tjänsten också kunde utföras Oralt.

Om det ryktet säger råkar vara med sanningen överensstämmande, kan Warhol själv ha, kanske genom hot eller muta, beordrat närvarande Extra Ovaksam Vårdanställd att lämna Warhol på Dödsbädden, så att han i avskildhets lugna vrå, kunde ta sig själv av daga, typ Passiv Eutanasi.

Warhols främsta kännetecken var nog att i så många sammanhang och miljöer som möjligt, framstå som Passiv Voyeur, eller Exhibitionistisk Narcissist.

Inte på så vis att han inte var en Hyperkänslig Arbetsnarkoman, men mer en Distansstuderande Objektiv Observatör.

Annars var det andra som menade att Warhol i Själens djup dyrkade Skofetischism och mestadels Upplevde Sexuell Tillfredsställelse som Estetisk Voyeur.

På senare dar, till exempel med Fürstenberg, nästan med S&M i de grå cellerna, gärna ville höra mer om allra mest intimaste fysiska detaljer som utvecklats mellan henne och någon annan som rörde sig inom samma Societetsliv.

Exempelvis frågade Warhol Chaplins hustru om Chaplins Utrustning Utspelade någon Avgörande Roll och Betydelse inom Äktenskapets Intimaste Akter. Vad aktrisen svarade Andy, förblir tills vidare helt outtalat osagt.

Liknande Nyfikenhet angående andras Sexliv finns det inte ens i Oklara bevis att Fahlström någonsin sökt Klarhet i.

Puritanismen kan mycket väl döljas i en Överraskande LSD-upplevelse.

Factory People utgjordes mest av Dialektiska Materialistiska Hedonister.

Var morgon, fråga dig själv och din högst tillfälliga Sängdelande Särboende: ”Does it still POP?”

Outside the Box, Off the Record, var högst Sannolikt Andy Warhol en Demokratisk Humanist som kunde Umgås Distanserat Alienerad med både Gemene Man, Detektiven Allmänheten samt Crethi och Plethi under Ständig Bevakning av Allrahögstainstans med Allvetande Storytellern som enda Medial Muntlig Källa.

Med Andra ord, in genom the Factory’s ständigt Öppna Dörrar, var Mullvadsfolket lika Välkomna som Sveriges Konung Carl XVI Gustaf, Carl Gustaf Folke Hubertus Bernadotte, Sveriges arvfurste och hertig av Jämtland.