Det enklaste sättet att förklara Modernismen är att dra en parallell till den Fotografiska Teknikens Framsteg från Insiders kamerahus som tänkte Inside the Box, till att Kameran även nådde ut till Mannen på Gatan.

Som vanligt hände inte allting på en gång, men Modernismen var ingen Romantisk Subkultur som höll till Ute i Naturnära Områden, typ Walden.

Med föregångsmän som Baudelaire och Rimbaud föredrog man det Urbana Stadslivets Hedonistiska Upplevelser, hellre än Backstugesittandet på någon Ljugarbänk djupast inne i Paimpomskogen, i omedelbar Närhet till Merlins gravsättning.

Var Modernismen en effekt av Moderniteten?

Även om det tidigare funnits Konstnärskollektiv som hävdade Naturlärans mer Romantiska Expressiva Utlevelser mellan Djupa dalar och höga Alper, måste även Artister söka sig dit till där Marknaden slog ner sina tältpinnar.

Crethi och Plethi skulle även fortsättningsvis kunna se att en Älg med sin tolvtaggade krona i Skogsbrynet hade ingen djupare förståelse för Flickorna i Avignon.

Inte därför att de helt och hållet, på grund av Tidens seder och bruk, förnekade att de gjort sina visiter där, efter det att lyktgubbarna tänt på kvällens gaslågor, utan för att det som Hände i Paris Glädjekvarter i Montmartre, fick stanna där i Tryggt Förvar till nästa gång.

Det fanns naturligtvis en och annan som besökte Le Sfinx, men eftersom det kunde finnas Grova Misstankar om att Bossen kunde vara där med Familj och Barn, föredrog Under klassen Rentierer att hellre hälsa på hos CanCan-Flickorna i Moulin Rouge. Den Flyende Ankan blev med tiden Fjättad av Tidsandan.

Impressionister och Postimpressionister gjorde vad de kunde för att hålla Fotografikonsten stången. De försökte med allt, men Verklighetsberättelsen ville något helt annat.

Istället kom Expressionismen upp på Tapeten.

Hur skulle vardagslivet i Aix-en-Provence ha tett sig ut, utan Mont Saint Victoire? Med urbaniseringen kom sådana invandrare som Picasso till Le Lapin Agile och Tvättbåten.

Ubu uppträdde på den Symboliska Teatern, där Jarry himself spelat självaste Bergakungen.

En anledning till att Miller och Nin hade sina Utlevelser under Stilla dagar i Clichy, ledde till Alice’s Haschkakor och så småningom, med tidpilen pekande Framåt i Fortsatt riktning mot Höger och mer Västerut, paradoxalt leda till Beach bibliotek, och inte långt därifrån kunde Frånvarande Turister med uppgraderingar av det Mörka Rummet i händerna, lyssna på hur James Instruerat Sam med den pedagogiska metoden: ”- Låt stå!”

Det har varit svårt för Eftervärldens Närläsare att finna exakt det ställe där det Kommandot skulle ha förekommit, men orden har bränt sig fast och in i Detektiven Allmänhetens Långtidsminnen, liksom Sherlocks sentens till Sidekickern för Historiens Utveckling:

” – Elementärt, min käre Watson!”

Sådana som Turner och Monet skulle hylla Ångan som Drivkraft, men andra, mer Sublima Andliga Krafter var i Rörelse, sådana som kunde kombineras med Bläck i Ren Absint av Gott Märke. Experterna debatterar fortfarande angående Absintens verkan som Hallucinationsbärande, likt Mjöldrygan och Rörflenet, förvirrande berusande Nike från Samothraki-Teslor med näst intill Religiös Vördnad inför Barnen, antingen stående inför Vuxenlivets Ansvarsfyllda Bördor, eller Barnen från Frostmofjällen, eller Barnen som försörjer sig som Kroppsarbetare i anknytning till Bahnhof Zoo, kommer Eftervärlden minnas Det Ljuva Livet i djupaste Tristess, som Avundsvärt Oefterhärmligt.

Som tur är har det i Alla Tider funnits dem som Annorlunda Avvikit till Alternativa Lösningsmedel.

Det Andliga i Konsten förlade Verklighetsberättelsen till mer Sakrala Tillstånd, i någon Grad mellan Kandinsky, Stravinskij, Pollock och Billy Klüver.

Det vore en Överdrift, men Absolut ingen Tillfällighet att i det här, oöversatt till Vardagsengelska, Sammanhanget inte hänvisa till Ball och Tzara. Liksom Grotz och Schwitters kunde även de dra sitt Strå till Stacken, från Cabaret Voltaire och ända bort till Descartes Ruttna Ägg.

Tiderna förändras och vi med dem. Som Warhol uttryckte sakens tillstånd:

” – Är inte Allting Verkligt?”

Efter Warhol var ingenting längre som Förut.

Sedan Man Rays fotografiska Studier, kanske efter Nike men före Kiki, inledde Ray den Nuvarande Relationen mellan Fru Lust och Fru Dygd. Detta skulle visa sig i sådana Uppenbarelser som Violin d’ Ingres och Fjädern i Häcken.

Coco jublade och andra Daisy-inspirerade Flappers rökte på både det Ena och det Andra. Världskrigen, det ena Först, det Andra sedan, det Tredje Kalla och den Negativa Posttraumatiska Stressyndromen i Spåren efter Little Man och Big Boy, förändrade Verklighetsberättelsen som ett lappkast i en taxisväng.

Nu för tiden ska de Upplysta Fälten framträda i mer Ekologisk Dager. Parisarna av Klass har flytt fältet och ingår nu hellre i Subkulturer i Urban Spawl.

Vem vill sitta med Krokodiltårarna Rinnandes utmed Bleka Kinder och Förgäves söka upptäcka Frihetsgudinnan ståendes ute i Seines Brun-Blå Vatten?

Framför allt Andra världskriget skulle ha Betydelsebärande Inverkan på Jazzens och därmed Utelivet i Paris Undergroundvärld, Sedelärande historieberättare, sådana som Nihilister som ansåg att Gud var Död, till sådana som inte ens lade ner Egentid på samma Kvasiproblem.

Ett problem var att Östberlin fanns bakom Järnridån, medan Västberlin mer låg åt Andra hållet. Allt Crethi och Plethi, nu utklädda till Äkta Turister, behövde göra, var att Först passera Charlie. Ändå fanns det för vissa Utvalda Medborgare Subkulturella Kulvertar från den ena Stadsdelen till den andra, ofta med Allmänna Kommunikationsmedel i Formen av, å Ena Sidan, helt Otillgängliga och, å andra sidan, lättillgängliga T-banevagnar.

Ett annat Dystert inslag i Stadbilden var den alltmer Efterfrågade tillgången på Ren Speed.

Vad vore Moderniteten utan Tidens Vingslag flaxandes kring den Förlorade Generationens tondöva Öron?

För dem utan Inre Mening återstod endast Eskapistiska Flyktmedel som inte helt oväntat fanns att tillgå i Svarta Marknadens Dark Net’s digitala Kulvertsystem.

Det är där Gemene Man och Flickan på Kungsgatan befinner sig idag, men Valet står mellan det Blå Pillret, eller Heideggers Vidsynta Blick på Efter Intet-tillvarons Flärdfulla Hägringar. Avslutningsvis har var Generation Ensamrätt till att Omtala sig som t ex ”The Lost Generation”, men vem kommer att Omtala ”The Exterminated Endgamers”?

Men, som GW replikerade till Maria/Sofia: ” – Vem har sagt att det ska vara lätt?”