Associativa Steganografiska Ordkonstbefriare:

Inkluderande Imploderande: Posttraumatisk Klaustrofobi.

Exklusivt Exkluderande: Elitistisk.

Ofrivilliga Boutiques: Tvångsmässig Konsumism. För en Storsint Megaloman, har Storleken ingen som helst Betydelseskapande Mening.

FÄRGESÅNG
Sent på Tellus
Deklaration
Korgen och Tärnan
Köp den blindes gång
Färgens Avgång
Never Serve My Clementine


Om Trösten
Jag tror på den Alienerade Isolerade Solitären.

Jag tror på Sommaren som Aldrig säger Nej
på Helena som vandrar Allena
som Ingens Hundar löper Amok.
som varglikt flyr Undan Människans Ovett
På en gång Materia och Anti-Materia.

Hur nå gemenskap som Egenmäktig Eskapist
Fly Över den Yttersta och Bortersta Gränsen.
Den som är Skapelsen i Sig, är också Skapandet för Sig
Förbli den Grå Mullvaden i Förbifarten
Om Livet är Botten i Sig, så är också Livet Bottnen för Sig.
Svårt att välja bort Sina Förfäders Vilsna Steg
Svårt att svälja Trots Allt Är och Förtär.

Den som gör klokt i att avstå, kan Återvinna Allt
Den som vägrar är dömd till Evig Inställsamhet.

Social Kompetens medför Asociala Komparativ.
Det Teoretiskt Sagda är det Bäst Osagda.

En värld är en människa Mindre

Allt räknas i Antalet avdunstande Procent
av Fartblinda Brun-Blå Ultra Violets i Nätundertröjor
mot Konungen av Kalifornien står Alla sig slätt.
Vid varje Vägskäl står tusen nyss infångade Interner i Kö
i varje Kulturberikande Multiversum står Tusen Världar Åter.

Och vi Kejsaren av Förenta Staterna och Mexicos Protektor
Först och främst av Alla miljontals Medborgare inom oss
är själva Residua Faktaresistenta Residenter, fångna själva
I Alienerat Obehörigt Utomstående i Utanförskap
Vi Fattar lika mycket som Övermannen antar
Nietzsche, efter Klosterbesöket, hävdade att Övermannen

Här för leden bortgången, i betydelsen avgången
har våra egna känslor fått en Stol nr 17 att Återfinna i Periferin

Som när en En Enorm Nazare-våg passerar
långt ute, och färdas in mot Vattenpasset
så Våghalsig och slank. – Och vi vet inte om den
förrän en svallvåg Översvämmat oss på stranden,
först en, så ännu en och många flera
som slår och brusar till dess allt har blivit
som förut. – Allt är som Alltid Indifferent Annorstädes.

Så grips Gråzonen av en sällsam oro
när någon svarar att inget har förändrats
att de Omöjliga har Avgått, enligt Tidtabellen, inom Ställtid.

Euestanesi

Du sitter i trädgården ensam med anteckningsboken,

samt präntar Mus är Mus om än i Gyldene Trosor.
Det är natt, men liksom en stjärna

Öppnar sig ljuset i Tunneln

Som ett Vilset Öga irrar i Brunnen

Little Man i Sällskap med Fat Boy

brinner utan att Klaga
sprider ett återsken över till andra sidan om Indiska Bukten

Du lever som en skunk

Du röker på Spice i en Sjöskumspipa.
Du begrundar och begrundar och begrundar

tills att Morgonstjärnan försvinner bakom K2:s Högsta Topp.
Hav av hundklor, skummande ögonvitor

uti Sommarnattens, Inbilska, Skälmska, Leende.


Dunket från en Kaosfjäril i Peking

Kören av Swingpjattars Hattkast
Myrlejonet i Motljuset så stilla
Och Raspen som prasslar i Stillot

Fångad av en Stormvind, Alla Slut rinner Ut

Som vore det sista Timmen före Sista slutet
En har biljetten i bakfickan och En Annan i skjortärmen
Man kan sitta Man kan stå och Man kan gå, Ut

Riktigt, in i det Sista Onämnbara, känna hur allt tar Slut.

Ödsligt, återhållsamt ekande Tut-tut-tut
Känn inpå Bara Kroppen att här och nu var det och då.

Var Ute klockan ett

Ett med Före Sista Stridens Slutgiltiga Lösning

Alla lösningsmedel remixade med Kulturberikande Konsistensgivare

Verklighetsberättelsens Existensberättigande Arbetsgivare
som ser Allmänheten Detektiven i ögonen stilla,

outgrundligt och stilla.

Ut i dunklet, lyssnar
något på tungan, ett hårstrå, men vems
någon jag inte vill förråda ens om jag visste.
Och det kittlar i halsen av renaste lycka!

Och Livslågan fladdrar,

som om Blommor kunde skämmas

allt närmre det tillhåll där ingen har sin hemvist.

Raspen skälver och spelar,
och allt som var Sorgligt Förgängligt

på en gång Fjärran och Nära

Morfeus sjunger när Orfeus sover

Det som försonar

Nu är det slut det tonar ut

Den Sista Pilgrimens Elyseiska Sång

tonar ut i ett ljust morrande, viskande

Bitterljuva Minnesstunder

Gong-Gong-Farrong!