Konformismen sprider sig med Alienationen. Det värsta är att det finns inga statistiska undersökningar som kan visa på hur Sambanden mellan de båda utvecklats genom Tiden.

Det finns sådant som kan peka på att Utvecklingskurvan började Stiga uppåt efter att Markegendomarna trängde undan Nomadstammarna.

Så länge som Människan levde livet som Nomad, fanns inga möjligheter till att De inte kunde ta med med sig så mycket dit de gick.

Egendomar gick i arv och Arvskiftet hängde på något märkligt sätt samman med Tvåskiftet. Nomadstammarna hamnade i Osäkert läge som Kulturberikande Obehöriga Utomstående.

Just detta att de förflyttade sig Året runt och följde Bytesdjur under Månadsskiftena, kunde väcka Ont blod bland Markägare och Skogsvaktare.

Efter den Mörka Medeltiden, som enligt vissa Historieberättare inte var riktigt så Mörk ändå, växte Feodalsamhällena upp som Hasselspön under intagandet av Heta Hasselbackspotatisar på Hasselbacken.

Även om Nomadstammarna hade någon slags Hierarki, typ Hövding och Rådslag, var det fortfarande Vädrets Makter och Bytesdjurens Betesmarker som styrde hur Vardagslivet kunde Arta sig för var och en inom Stamkulturens Gränsöverskridande Handlingsmönster. Sannolikt var det den Traditionen som senare överfördes till De Bofasta Byarnas Hierarkiska Nyordning, i vilket någon Typ av Informell Ledare upptäckte det Enastående Tillfället till att Råda Över Dygnets timmar, över Ljus och Mörker, samt Gemene Man, Husdjur och Välfyllda Lador.

Högst Sannolik utlovade de, likt Kriminella Gäng i Orten, i ungefär samma Asociala Status som Alienerade Oorganiserade Incels, i vår egen Samtidshistoria, Beskyddarverksamhet, i vilket För Verksamheten Föredömliga Företrädare, i Första Skedet inhöstade Skattemedel in Natura, för att strax därpå Skuldsätta sådana som inte uppförde sig enligt gängse Jantelagar, eller som låg efter med skatten så att Restskatten omvandlades till Kroppsarbete. Sådant kunde exempelvis drabba sådana Crethi och Plethi som råkade födas på Visingsö.

Intet Ont Ord sagt om I Grevens Tid, men Överensstämmer verkligen den här Utsagan med Verklighetsberättelsens dåtida version av Diskbänksrealism, typ Socialpsykologisk Realiserbarhet:

”På 1570-talet började Per Brahe d.ä. bygga Visingsborg på östra sidan av Visingsö. Från början bestod huset endast av en enklare korsvirkeslänga i tegel. Byggnaden utvidgades sedan i etapper under drygt hundra år, och blev till slut ett stort och ståtligt slott.”

/…/

Magnus byggde ut Visingsborg med flyglar och en borggårdsmur, dock fick han aldrig någon son som kunde ärva Visingsborg. Däremot hade han en dotter, Ebba Brahe, som en tid var Gustav II Adolfs ungdomsflamma. Efter Magnus död 1633 gick Visingsborg med grevskap över till hans brorson, den blivande riksdrotsen Per Brahe d.y. (31).”

/…/

Det kom att bli Per Brahe d.y. som byggde ut och förbättrade Visingsborg. I sitt grevskap anlade han även staden Gränna och byggde Brahehus och på Visingsö inrättade han ett boktryckeri samt 1636 även en skola för begåvade pojkar. Till underhåll för lärare och lärjungar anslog han flera hemmansräntor. I Röttle by, öster om Gränna, grundade han också ett av Sveriges största pappersbruk som försåg tryckeriet på Visingsö med papper.”

(Bloggförtecknarens kursivering)

För Tveksamma som Utkräver Ursprungliga Källhänvisningar, hänvisad med Varm hand vidare till Slottsguiden, med Visingsborg som Skydds- och Utflyktsmålområde.

Då ännu inte diversearbetare, typ Krigsfångar från Dannebrogen eller Ryssfemman behagat infinna sig, fanns, om inte Slottsherrarna var Osedvanligt Utrustade med Bokstavskombinationer som ADHD, typ ADHHHHHHD, måste alltså Öborna utan Undantag inträda i den Obetalbara Tjänsten som Tegelstensbrännare och, mer eller mindre, Frimurare.

Att en och annan av dem hade tillgång till en Remmalagsvagn återstår för Framtida Generationer av Kulturberikande Lokalpatriotiska Smålänningar att ha något att Förtälja om för Barnbarnen framför Kvällsbrasan.

Nästan Omedelbart efter Feodaltiden uppstod Trettioåriga Kriget som spred Oerhörda Fasor över Folk och Fä.

Det är alls inte Otänkbart att det även kunde ingå en och annan tidigare Avvisad Nomadkultur, typ, Retarderade Bärsärkar, Skotska Klaner, Kosackdansare och Cavalleria Rusticana med Kåldolmeätande Pompes Husse, som Härförare bland Berusade Ruser och Hals över Huvudet Huserande Turkhundar.

Utan att göra något större intryck på Gemene Mans Upplevelser i den Tidens Motsvarighet till Emmerdalesåpan melodramatiska humörsvängningar, eller litterära Framgångar i Fosterlandets Fädernesland,

(Typ:

”Hem till byn handlade om livet i en by på svenska landsbygden och hade som uttalat mål att skildra samhällsutvecklingen. Serien beskrev villkoren för livet i glesbygden – avfolkningen och jordbrukspolitiken – men blev i de senare omgångarna mer allmängiltig med teman som barn och föräldrar, kärleksrelationer och ensamhet. Ämnen som psykisk ohälsa, alkoholism, kriminalitet, narkotika och spelberoende togs också upp. Därför hade serien hög identifikationsfaktor för tittarna trots att majoriteten av svenska folket inte bor på landet. En annan orsak till framgången var manusförfattaren Bengt Bratts förmåga att föra handlingen framåt genom vardagsrealistiska dialoger.) kunde Allmogen roa sig med Hur Upplysningstiden kom och gick, med Iscensatta Föreställningar av Resande Teatersällskap i vilken Avataren i Första Person singularis, talar med Bönder på Bönders språkkurser och Kvinnoprästmoståndare på Hemgjord Latin. Andra Tider kräva Andra Seder.

Sedelärande Historier, som de om Fanny Hill eller Nana, konkurrerade om utrymmet Under disk, med den Tidens slagdängor, sommarplågor och senare örhängen, som Skillingtryck om ett Verklighetsfrämmande Svärmiskt Korttidsförhållande mellan en otrogen tvåbarnsfar, adlig dragonlöjtnant som Utan minsta tanke på Etiska och Socialrealistiska konsekvenskalkyler, flydde fältet tillsammans med Hedevig Antoinette Isabella Eleonore Jensen, född 4 december 1867 i Flensburg, Schleswig-Holstein i dåvarande Preussen (numera i Tyskland), död 19 juli 1889 i Nørreskov på ön Tåsinge, Danmark, som var en professionellt utövande cirkusartist (lindansös, konstryttarinna, jonglör och dansös).

Till åtskillnad från von Sydowska morden fanns inget järnrör tillgängligt, så det enda som återstod för den Otrogne Tvåbarnsfadern, var att, troligtvis använda sitt tjänstevapen som Ömsesidigt Avlivningsresurs.

Ändå hann Hedevig Jensen från Flensburg, Schleswig-Holstein med att ställa samman ett fåordigt eftermäle i skrift, som enligt en Säker Källa som tills vidare önskar förbli Anonym, lyder sålunda:

”En droppe föll i vattnet,
förklingade blott sakta.
Och stället där den föll
omringades från krets till krets.
Vad var det som där föll?
och var’från kom den?
Det var ett liv blott,
och blott en död som kom
för att vinna sig ett spår.
– – –
† Nu vilar vattnet åter.

Hedvig” (Hedevig)

Bara för att avsluta de inledande orden om hur Fredrik med sin Ingun upplevde sina sista timmar i livet, så kan nämnas att:

”Restaurangpersonalen anmodades av polisen att diskret be Fredrik von Sydow att komma ut i hallen där besök väntade. Paret von Sydow reste sig och gick ut i foajén, där Ingun von Sydow satte sig i en länstol. Då hennes make böjde sig fram, som för att kyssa henne, sköt han henne i tinningen med en fickpistol, en Mauser av kaliber 7,65 mm. Direkt därefter sköt Fredrik von Sydow sig i huvudet och avled så gott som omedelbart.”

Tydligen hann varken den numera hastigt bortgångne Fredrik med sin, vad trogna hustru, förmedla sina innersta känslor till Eftervärlden på till exempel en Servett eller Obetalbar Krognota.

Efter Inledningen av Industrialismens Genombrott uppstod flera liknande familjetragedier då besinningslösa Bergsprängare avslutade sina Ärofyllda dagar med en Obehörig Dynamitgubbe.

I de kalla spåren efter Klara Fina Gulleborg kunde andra Fattiga Flickor från Avfolkade Hembygdsförhållanden antingen tjäna som Piga på Öfvre Östermalm, eller använda sin arma lekamen som Inträdesbiljett till Stadens Glädjekvarter.

Ur detta Kaotiska Myller av Sällan Nedtecknad Personjournalistik föddes flera Dansande Stjärnor, typ Black Swan.

I Sann Libertariansk Socialdarwinistisk Samhällsanda, var den ena Född med Silversked i en Glättigt leende Mund, medan en Avlägsen Släkting från samma Obygd kunde försörja sina Närmaste Kära med att stjäla Knappnålar från Applikationsateljéer.

Sent om sider skulle denna Oreda så småningom Utmynna i framtida tillgångar på sollapande Digitala Nomader, med Professionen Uppletande av förverkade Konstverk med Affektionsvärde och med fritiden förlagd på en Vackert Handmålad Surfingbräda utanför Khao Laks Solstänkta Ombesjungna Sandstränder.

Inte helt omöjligt är att sådana verksamheter också kunde uppta en Incels Ofrivilliga Enstöringsliv som i Isoleringscell verksamt Aktivt Nättroll.