Samhällets tryck på den Enskilda Individen om att vara Sexuellt Tillgänglig och Attraktiv, samt Ingå i ett Socialt Accepterat parförhållnade, så småningom Ingå Äktenskap och med det i bagaget framställa till den Framtida Samhällsutvecklingen En eller flera Välskapta och Välanpassade Kilar, börjar helt Enkelt bli Omodernt.

Singellivet i den Kungliga Hufvudstaden breder ut sig över Samhällskroppens alla Vinklar och Vrår. Bostadsbristen går åt, beroende på vad man nu själv har investerat sina sista slantar i, antingen Uppåt eller Exponentiellt Säkerställt.

En Välartikulerad, Sofistikerad Kvinnlig Forskare i Neorovetenskap, med Signaturen ”Mouna”, förmedlade till alla de Rinkebytalande i Förorter, typ Utsatta Områden, att, hellre än att deala Röka och skjuta ner sin Nästa, skaffa sig en Hobby, typ Samla Frimärken, Besöka Möbelutställningar, eller varför inte Satsa på en Karriär inom Området Konstverk utförda av Okända Mästare mellan 1950 – 1970?

Men vad Matar Etablissemanget dagligen de Ofrivilligt utnyttjade inom båda kategorierna Det Uppväxande Släktet, före 18 års ålder, deras Ännu inte Färdigutvecklade Själar, med upptill Optimal Omdömesförmåga.

Det gamla Uttrycket ”Indoktrinering i Jävla Nuläge” kan snart komma till Heders igen.

Förr, före Little Man och Fat boy orsakat Katastrofområden i Hiroshima och Nagasaki, gällde det att Skaffa sig ett jobb samt klippa håret intill längden ”Snagg”.

Det var inte helt osannolikt att hantverksyrken, som Verkstadsarbetare, Skomakare, eller Cykelbud fanns att finna lite här och var. Allt Ungersvennen behövde göra, var att ta modet tll sig, gå dit, gärna iklädd kostym, nylonskjorta, diskret mönstrad slips samt, för det akuta läget, av Fadern utlånade Finskor, med storleken Större, utfylld med papper från Förra Helgens Läsvärda nummer av Stockholmstidningen.

På den tiden hade både Normalbegåvade Incels och Sugarbabes, som under skolgången betraktats som Platta Panelhönor, realiserbara möjligheter till en Arbetsinkomst med visserligen mycket Månad kvar efter Utbetalandet från Företagets Kassa, och därmed lätt kunde gå skrattandes till Banken, låna Tillräckligt Kapital för att sedan, efter att Incellen och Panelhönan möts på Baldakinens dansgolv, gå hem till någon kamrats Ungkarlslya och där, lite i förväg, biologiskt framställa den första Kilen.

Med den händelsen kvar i det Undermedvetna gick Incellen med omedelbar verkan till Panelhönans lite Frånvarande Far, som för tillfället försörjde familjen iklädd Diversearbetarens lekdräkt inför Tunga Lyft nere i Frihamnens skumma kvarter.

Karln, som med Seriösa Bidrag från Regeringen hemma, klarade av Fredagsupen med en Klackspark, svarade med en glättig min: ” – Hyvens, grabben!”, spottade i den valkiga högernäven som skakade Incellens hand som vore den en dammtrasa i munnen på en hundvalp, typ bastard, av okänt ursprung.

Familjens högsta huvud kontaktade Incellens Ensamstående Moder och tillsammans såg de till att Kilen, ännu kvar i Livmoderns kroppstempererade saltvatten, skulle Välkomnas till Världen såsom en Äkta Avkomma med Anor långt tillbaka till Landsbygdens Ärliga Jordens Söner och De Sju Havens Godahoppsuddsrundare.

Den Ensamstående Modern och den före detta Panelhönans Äkta Föräldrar hade det gemensamt från Koltålderns Barnsben att Ha lärt sig ”Far Ror. Mor är Rar”, utantill som ett rinnande vatten, även om de skulle bli väckta klockan två på andra sidan om Midnatt.

De hade båda säkrat Inträdet till Pärleportarna genom ihärdig Läsning av Luthers Lilla Katekes, samt klarat av Konfirmandtestet med glans på spetsen.

Nu var det andra tider i skällan. Inceln var sällan utanför källarn och, sittandes på händerna, rullande på tummarna, då och då med musens pekarfinger, skrollade från bitska utropstecken och sarkastisk skadeglädje från andra Nättrollungar utan Föräldrars Ofrivilliga, lite Integritetskränkande, Insyn.

Nu gällde det för Incellen och Panelhönan att snarast möjligt komma till skott med hela Livsprojektet, i vilket Egentiden utgjorde de flesta av dygnets timslag, medan Arbetstiden lyste med sin frånvaro.

Inget arbete, ingen lön. Inget arbete, inget Banklån. Utan Arbete, Utan Fast Adress.

Den som studerar, Arbetar inte och den som inte Arbetar, ska heller inte Äta. Som Nyäktade Äkta Make och Äkta Maka, måste Incellen och Panelhönan också tillsvidare bo kvar i respektive Barnkammare hemma hos respektive Föräldrar, eller Ensamstående, Deltidsarbetande Hemmafru.

Det Unga Paret visste varken Ut eller In. Vore det lättare om de redan vid det här tidiga stadiet, tog ut skilsmässa, gick olika vägar för att sedan, när allt artat sig till det något bättre, slå sina påsar ihop igen och ansöka om Studentrum uppe på Lappkärrsberget?

Lyckan stod de tu, bi.

Av en helt Oförväntad Händelseutveckling kom Deus ex Machina som sänd från Klar Himmel. En fram tills dess okänd släkting, Tant Augusta, hade i brist på andra närstående släktingar, testamenterat hela sin egendom till Incellen.

Incellen som lång tidigare, hängivet som en besatt spelmissbrukare, samlat frimärken typ Tre Shilling Banco, köpte nu en lite luggsliten Frimärksbutik vid Biblioteksgatan och kunde där snart leverera de små pappersbitarna i genomskinliga små papperskuvert, besöka Frimärksauktioner och, när arbetsveckan var överstånden lämna en rejäl hushållskassa till Panelhönan.

Mounas råd hade alltså, mot all förmodan och i strid med Brottsförebyggande Rådets regelbok, lett till att, visserligen med ett litet bidrag från Deus ex Machina och Tant Augusta, Unge Herr Incel och Unga Fröken Panelhöna, kunde återinträda i Rollerna som Ansvarsfulla Föräldrar med Föresatsen att, redan vid födelseögonblicket skriva in kommande Kilar innanför Förskolemiljöns Ogenomträngliga Nätverk.

Ännu hade en ung Företagare blivit sin Egen Lyckas Smed, fastän i en Frimärksaffär.

Med tillräckligt Inflytande Bokstavstroende Närläsning av Folkskolans Första Läsebok om Sörgården och Andra årets Läsebok om den Äkta Familjen i Önnemo, samt bakläxor i nära förbindelse med Konfirmationsprästens Förmaningar I långtidsminnet, kunde Äkta Maken Incellen och Äkta Makan Panelhönan, följa de Traditionsbundna Oskrivna Lagarna och Reglerna, och med Tallkrogen i Sikte, uppfostra sina Äkta Kilar innanför Välfärdssamhällets Löfte om Långvarig Trygghet, inom ett Stenkasts Avstånd från Lagens Långa Arm.

Det som Incels ska göra är först och främst att Ta sig kragen, klippa håret, skaffa sig ett hederligt arbete och, i väntan på att rätt Panelhöna ska dyka upp, fördjupa sig i sin hobby, typ Stadsorientering, Urban Exploring, Parkour samt Hälsobringande Gymnastiska rörelser med Kapten Uggla.

Panelhönor som fortfarande sitter och inväntar Prinsen på sin Vita Springare, kan lära sig normalt Hushållsarbete i Diskmaskinsrealismens Högteknologiska Ålder, där inte så sällan Läsning av App-översatta Manualer, kan sätta myror i huvudet på nästan vilken liten Kicka och Fänta, som helst.

Hela problemet med Incels kan lösas medelst ett Alexanderhugg i Skarpt läge.

Med ett Nyinköpt Problemformuleringsprivilegium i Höger hand, kan Inceln i sin Skunkverkstad eller Snickarboa, analysera den Ungkarlsfälla som kan anses som Predestinerad Ödeslott.

Mediesamhället definierades redan av Marshall McLuhan med Parollen:

”The Media is the Message.”

Både Incels Isoleringscell och Sugardaddys Groomande av Minderåriga Fäntor, handlar i Grunden om samma sak, det vill säga, Dramaturgin.

I Både Dokumentären om Incels och Dokumentären om Grooming och Lover Boy, gäller att Bevisa båda Subkulturernas Alienerade samt Isolerade Trendsättande Livsstilar som mer än Melodramatisk Underhållning, typ Infotainment.

Det är alltså de Dramaturgiska Effekterna som Nytillkomna Tittare upplever som mer diskmaskinsrealistiska, än de Maskerade Persona, eller Presentabla Lolitor, som förekommer i de färdigredigerade, stylade retuscheringar som kan synas i den Korsbefruktade, Tvärvetenskapliga Förbindelsen mellan Melodramatiska Specialeffekter, samt den ”verkliga verkligheten” utanför Gränssnittet, typ Virtuell, Digital Bildskärm.

Denna Upplevelse kan bäst förstås om Tittaren/Läsaren/Tydaren, på säkert Avstånd från Mediebildens Subjektiva Dramaturgi, granskar avsnitten i Sömmarna.

Det Publiken kommer att minnas och kunna återge för Närstående, Kortvariga Vänskapsförbindelser, Sysslolösa Arbetskamrater och Uttråkade Kollektivtrafikresenärer, är inte Intressenternas Intresseväckande Informationsbitar, utan i Sublima, Substantiella, Subkulturella Subliminala Frilagda Associationsbanor, Transmittorsubstanser från Ögongloben som oavkortat, med cirka 450 kilometer i sekunden, tillför Reptilhjärnan sådant informationsmaterial som denna, tills vidare, kan lagra och vid behov utnyttja som Reaktiv Katalysator.

En Förutsättningslös Observatör kan upptäcka sådana tendenser som utsänder signaler med budskap om hur Vissa, men lång ifrån alla, Inceller i Ödesmättad Stämning ansluter sig till närmaste Kriminella Nätverk.