Det är lätt att fastna i den ”patafysiska jargongen”, men tänk, rent hypotetiskt, om och endast om, det möjligen kan finnas en, om än omedveten, avsikt med det?
Denna korta sammanfattning av cirka 48 år, är speciellt medvetet skriven till de redan frälsta.
Det var år 1973 (100 E.P.) som regissören Göran Sarring lånade ut ”‘Patafysisk Antologi”, sammanställd av Claes Hylinger, till mig, Victor Rangner. Jag är född år 1957, i oktober, så var och en kan själv räkna ut hur ung jag var när ‘Patafysiken kom att ändra mitt liv för all framtid.
Jag läste boken om och om igen och, fylld av förväntan, kontaktade Claes Hylinger. Han meddelade mig om en annan ‘patafysiker i Stockholm, arkitekten Christian Bodros. Christian hade en studiecirkel i ‘patafysik.
Christians inställning var att vi, vid varje sammankomst, skulle prata franska.
Christian var född i Paris och var fullt övertygad om att vi i den lilla gruppen skulle lära oss franska genom någon slags variant av Naturmetoden. Jag vet inte hur det gick för de andra i gruppen, men jag har aldrig, trots allvarliga och långvariga försök, lyckats tränga in i det franska språket.
Att kunna behärska det franska språket i text och tal, är en förutsättning för att tränga in i ‘patafysikens labyrinter av speglar i speglar, kinesiska askar i askar och ryska gummor i ryska gummor.
Men, kanske, eller kanske inte. Efter att i många år varit engagerad i att möta andra, mer kunniga än mig, ‘patafysiker, gav jag upp Collège de Pataphysique.
Jag kan inte uttala mig om hur det är med Kollegiet idag, söndagen den 19 september 2021 (vulg.) men än uppskattar jag Alfred Jarry, Patafysiken och ‘Patafysiken, än varje form av institution som har som målsättning att begränsa Vetenskapen. Jag är kanske mer cynisk, i ordets ursprungliga betydelse, angående hur ‘Patafysiken som Vetenskap överförd till Pragmatisk Praktik ute i Levande Livet ska avhandlas och behandlas.
Som i så många andra försök till, i ord och text, överföring av mystika och mystiska formler, övergår Inlärningen till missförstånd och en slags konkurrens om vem som vet mest och bäst. Det blev istället så att jag själv uppfann eller upptäckte hur jag kunde använda Claes Hylinger till Färdledare på Distans.
Den upplevelsen kommer aldrig att upphöra, varken i Tiden, Rummet eller långtidsminnet. Även denna åsikt är förstås med utgångspunkt från den Vetenskapliga Attityden.
Utövandet av ‘Patafysiken är som att lägga ett pussel vars bitar man redan från början vet aldrig kommer att framkalla en enda vision av Helhetsbild. Lite som japanska Wabi Sabi.
Om man verkligen vill sätta sig in i ämnet Vetenskapen om de Inbillade Lösningarna och Undantagen och redan läst den senaste versionen av ‘Patafysisk Antologi ”Segla i ett såll” tills volymen är på gränsen till Återvinningsbar, finns andra författare som väl eminenta som introduktörer till Vetenskapen.
Sådana Giganter vars Imaginära Axlar man kan stå på, som Miguel Cervantes, Jonathan Swift, Franz Kafka och Jorge Luis Borges.
Här infinner sig också en underförstådd Fri Association till det Intrinsikala Spelet-i-Sig, René Descartes Solipsism, samt Ludwig Wittgensteins Språkspel.
Den eviga frågan återstår att besvara för var och en som, i en anda av besatthet, önskar fördjupa sig däri:
Finns Verkligheten över huvud taget och i så fall, varför?
Frågan om Livets Mening eller Meningen med Livet är desto enklare att besvara:
Att Leva.
Det finns en slags libertariansk version av Vetenskapen, som innehåller idéer utvecklade av Immanuel Kant, Friedrich Nietzsche, Ralph Waldo Emerson och Henry David Thoreau.
Andra vänder sig mer, utifrån svenska perspektiv, österut och förespråkar likheter med Sufism, Zen-buddhism, Taoism samt Shamanism.
Men vad vore Vetenskapen utan Matematiken?
Hur kan man föreställa sig ett Svart Hål?
När kan maskinerna drivas med bränslet Anti-Materia?
Om Hunden är Människans Bästa Vän, så följer då också som ett logiskt samband att Människan också är Hundens Bästa Vän?
Många av Forskare och Utövare av Patafysiken skulle hellre tala om ”Le Chat Noir”, både såsom Edgar Allan Poe har beskrivit den och som den faktiskt existerade som kafé, inte så långt från Montmartre.
En annan betydligt betydelsefullare Centralgestalt är Erik Satie. Via honom finns också kopplingar till René Clair, Man Ray, Marcel Duchamp, John Cage, The Beatles, John Cale, Brian Eno, David Bowie samt till senaste House-musiken.
Dessutom: Vad vore Lady Gaga, utan DADA?
Marcel Duchamp förklarade själv att hans konsthantverk härstammade från närläsningar av Raymond Roussel.
Raymond Roussel, tillsammans med efterföljare som Raymond Queneau och George Perec, i OU.LI.PO demonstrerade hur Visionen kan omstruktureras till Iscensättningar av Möjliga Föreställningar.
Upprepningar av lösa trådar och förbindelser kan fortsätta ända tillbaka till Tidernas Allra första Begynnelsebokstav, men Claes Hylinger skulle nog ändå vilja ha med sin egen mentor, Jean Ferry.
Själv hade jag turen att träffa Luc Étienne, Paul Gayot, Ornella Volta, Brunella Eruli, Barbara Wright samt Stanley Chapman.
Ändå är det Claes Hylingers version av ‘Patafysiken som för mig var den Äkta och Ursprungliga. En ständigt virvlande mix av lika delar Humor och Allvar, där det ena plötsligt är helt utbytbart och förenligt med det andra. Till råga på allt utan att falla ner i den Nihilistiska Varggropen. Min egen version handlar just mycket om vad som är ”Äkta”.
En ”Äkta Förfalskning” är mycket intressantare, tycker jag, än ett ”Falskt Original”.
Det finns mycket av Hylingeriana som ännu inte publicerats. Detta tycker jag att Sveriges Radio snarast möjligt ska åtgärda, genom att, i något format av digitala media, ge ut Magnus Hedlunds och Claes Hylingers radioprogram med titlarna ”Absurt, sa Räven” och ”Medan tiden går”. Det finns minst tre pjäser eller radioteatrar som är skrivna av Claes Hylinger:
”Kaféet” (en fantastisk förutsägelse om det tillstånd som långt senare skulle uppstå inom den slutna kretsen av Svenska Akademien).
”Räddningen i Öknen”, samt en inspelning med Sven Lindberg, med uppläsningar av valda historier ur ”Den Ojämförlige Mulla Nasruddins Bedrifter”. Finns det alltså flera versioner av ‘Patafysiken varav En är kvalitativt bättre än alla de övriga?
Nej, inte alls. Det är Överflödet av Patafysik som gör Vetenskaplig så Obegripligt Obegränsat Ofullständig. Alla andra svar och åsikter om denna fråga, är förstås helt inadekvata och inkongruenta.
Kanske två citat från Francis Picabia kan sätta myror i huvudet på den som så önskar:.
“A conviction is a disease”
Varje Övertygelse är en Sjukdom.
”A free spirit takes liberties even with liberty itself.”
En Fri Ande tar sig Friheter även med Friheten i Sig.
Hänvisningar till:
Malin Eides text i Allehanda, intervju med Claes Hylinger.
Volym där Claes Hylingers pjäs ”Kaféet” ingår.
Mycket läsvärd text om Jorge Luis Borges författarskap, av Emilia Jonasson.
Graatass's Blog 