I Civilisationens förflutna har Teknikoptimisterna företrätts av Industriromantiker.

Under en kort era av Gröna Vågare, mest härstammandes från Urbana hippies i brokiga kläder, gärna lite som ingår i trenden av Militanta Survivalister samt Bokstavstroende Undergångsprofeter finns också Oskrivna regler om Nietzscheanska Libertarianer oftare än sällan igår Postmoderna Naturliga Urvalet av Syntetiska Artificiella Artfränder.

Även en intill besatthet hängiven Libertarian måste ju då och då ge vika för Communitys syn på Långsiktig Välfärd fram mot Okända Hägrande Målbilder då Stridsyxor svängas, svärd bräcka sköldar. Stormtid, vargatid varsla änden. Ingen mänska den andra skonar.

Ned Ludds insatser i Civilisationens Utmarker klingade av och tonade ut i Glömskans Dystert Mörka Materia. Feodalsamhällets Fogdar fogade sig i att ge vika för Industrialismens Framstegsvänlighet.

Detta kan ju i vår Samtid i Nuläget av Exponentiellt ökande mängder Negativa Stresshormoner av Gemene man med närmaste Anhöriga upplevas som lite Märkligt, men Den som Vill ha Mer och Mer, måste naturligtvis Bidra med Krafttag, typ Överansträngande Insatser i Orörd Kuperad Terräng. Till och med i De Bästa av Världar förföll, trots ideliga påminnelser, Sanslösa Medborgare ner i God Tro om ett Hopp till Nästa, Bättre Utrusta Utopiska Infrastruktur.

Det har sedan Tidernas Begynnelse alltid funnits Trädkramande Foliehattar och Bakåtsträvande Miljömuppar som gör praktiskt taget allt för att förlägga Förbifarten till Handlingarna.

Senare tiders Neoidealister har alls ingenting emot att hela Landmassan asfalteras, men söker ändå argumentera för att med Flygande Bilar i Luften, kommer ändå betydligt fler än någonsin tidigare hamna i Var Mans Mun.

Varför alls tillbringa den, tidigare alltför Korta, men numera Prokrustinerat Utdragna Livstiden i Riskzonen för Eroderande Slukhål och darrande Jordskalv, när Existensberättigandet lika väl skulle kunna upplevas i Betydligt Varmare Sällskap inuti ett Välutvecklat Luftslott, typ Tesseraktiskt Utsträckt ISS?

Även en Normalbegåvad Diskmaskinsrealistisk Högteknologioptimist bör väl ha med i sina Kommande Framtidsvisioner ett näst intill Obegränsat antal Förarlösa Flygande Elbilar och Logistiskt styrda via GPS, Gigantiska Långtradardrönare över Alplandskapens Sköna Berg och Djupa Dalar?

En Seriöst sinnad Idealistisk Framåtsträvande Högteknologisk Optimist bör ju ändå vara att inte uppleva sig Andligt fastkättrad av Värderingar hemmahörande i Dantes skildring av ett Utopiskt Materiellt Inferno:

Vestibulen, mitt emellan jord och helvete straffas de likgiltiga, genom att tvingas jaga en blank fana, själva jagade av getingar, flugor och larver.
Första kretsen: De som kämpade för det rätta men inte hade den rätta tron. Straffet är ett evigt liv som det på jorden.
Andra kretsen: De vällustiga blåser omkring i en storm.
Tredje kretsen: De omättliga tvingas ligga ner i gyttja under regn och hagel.
Fjärde kretsen: De giriga och slösaktiga tvingas rulla stora stenar mot varandra.
Femte kretsen: De vreda slåss mot varandra i ett träsk och de lata ligger fast på bottnen.
Sjätte kretsen: Kättarna brinner i öppna gravar i all evighet.
Sjunde kretsen: I den sjunde kretsen återfinns våldsverkarna. Både mot sin nästa, sig själv och mot djur, natur/Gud.
Åttonde kretsen: De som lurat och bedragit, stulit och splittrat, smickrat och spått, gjort sig skyldiga till ondskefulla, kallblodiga synder associerade till svek straffas här i tio olika subkulturer (Malebolgia).

(Malbolge är ett esoteriskt programspråk döpt efter den åttonde kretsen i helvetet i Dantes Den gudomliga komedin. Språket designades av Ben Olmstead 1998 med syftet att göra det så svårbegripligt som möjligt.)
Nionde kretsen: Förrädarna mot sina nära och vänner är fast till knäna i en frusen sjö, landsförrädarna till midjan, förrädare till sina gäster till halsen och de som förrått sina mästare är helt infrysta i Cocytos is.

En Seriöst sinnad Idealistisk Framåtsträvande Högteknologisk Optimist har som Vision en Transhumanistisk Libertariansk Remix av Metropolis, 1984, Sköna Nya Värld, samt Amerikanska Ursprungsbefolkningens De Sälla Jaktmarkerna.

För Framställandet av Visionen krävs en nypa av Primitivt Djurisk Jägarnatur, en nypa av Stoikerns Likgiltighet, en nypa av Spartansk Fysik, en nypa av Lockes Tabula rasa, samt en stor näve av det Drömda stoff ur vilket Endast Fantasin sätter Gränserna.

Det finns Platonska Idealistiska Utopister som siktar betydligt högre än så. Största och Avgörande delen av en Utopisk Vision är att Kreatören kan ta med i stort sett vad som helst.

Problemet är att var gång någon Jordnära Bonde med Sunda Förnuftet i behåll, granskar samt analyserar Visionen från alla håll och kanter, hamnar snart Hägringen i samma defaitistiska Status quo-Dystopi i vilket, eftersom allt är Perfekt in i minsta detalj, ingenting finns för Utopias Medborgare att Göra, utan att Förstöra.

Kort sagt; för att kunna Förbättra något, så behövs sådant som inte överensstämmer med Platons Ideala Idévärld.

Helt Logiskt krävs Kriminalitet och Kaos, för att Medborgarnas Demokratiskt Utsedda Representanter ska kunna införa Lag och Ordning.

Experter inom Juridik behöver Någon som inte kan hålla Fingrarna i Styr eller Borta.

Domarna måste kunna utföra sitt Ämbete; att Bedöma och Döma.

Tillverkare av Säkerhetsutrustningar skulle inte Överleva om Tillgången på Ohederliga Element plötsligt skulle Upphöra.

Poliskonstaplarna kunde i lugn och ro hjälpa Människor till Rätta, men med vidareutvecklingar av Smartfonen, kommer också Rättvisans Vänner av Ordning råka ut för Försvårande omständigheter för att kunna Förklara sitt Existensberättigande.

Den Verkliga Visionären i Utförandet av Perfekta Samhällen samt Perfekta Samhällsmedborgare inför därför Oregelbundna Mönster av Högkonjunkturer och Lågkonjunkturer.

Detta kan regleras genom att Statskassan ibland kan liknas med Fulla Lador, ibland med hårt åtdragna Svångremmar. De som inte har en fet falukorvsbit hemma, måste därmed finna sig i att suga på ramarna.

De som har slitit sina redan trasiga, sönderfallande skodon under Golgatavandringen utmed Caminon, ända ner till sulorna, kan tillägna sig Tillräckligt av praktiskt pragmatiska Erfarenheter om Hur Nyttigt det Är för både Kropp och Själ att Springa Maraton Barfota.

Liksom i Dantes Dystopiska Komedi gäller det att redan från Första sidans Första Rad, hos Läsaren/Tydaren implantera Föreställningen om Hur varje Helvete förhåller sig till ett Iscensatt Paradis.

Sedan Urminnes Tider har Allrahögstainstans med alla till buds stående medel Övertygat sådana som lever under Existensminimum i Slavliknande Förhållanden att de faktiskt Utför något för den Tysta Majoriteten, högst Avundsvärt, typ Ideellt Arbete utan Lön eller Ersättning in Natura.

I den mest Utopiska av Utopiska Världar kan den Enskilda Medborgaren Uppleva Existensberättigandet som en Bock i Örtagård.

Äntligen är Människan Fri från Synd, då allt Ansträngande utförs av Automatiska Perpetuum (genom vacuum) Mobile-Maskiner vars hela Struktur inom Produktionsmedlen drivs med Virtuellt Visualiserat Drömstoff via Konvertibla Solpaneler. På det Enkla viset kan Utopisten införa Kaotiska Fjärilseffekter, typ Semiotisk Språkförbistring, i Status quo-Optimala Babels Tornbyggen.