Den Enas Utopi är den Andras Dystopi. I båda fallen är det ganska så säkert att ingen av dem har någon lång livstid.

Det finns många olika Orsakssammanhang till varför ett Samhälle kan uppstå.

I en Nomadstam håller man samman, därför att det lönar sig för alla.

I vissa markområden och biosfärer är det så gott som omöjligt att bo på ett och samma ställe. Den vanligaste orsaken till varför vissa folk förflyttar sig, är därför att det som de behöver för att Överleva också befinner sig I Rörelse.

Herdefolk som följer med sina hjordar, som Får, Getter eller Renar, förflyttar sig dit där det finns rikligt med vilt växande föda till de frilevande djuren.

Så småningom kom allt fler stammar, flockar och klaner på att vissa djur gick att tämja, förutsatt att Folket hade tillgång till sådana växter som djuren var beroende av. Vissa djurarter var lättare att domesticera, än andra.

Att förtära kött från olika frilevande djurarter var en förutsättning för att människorna kunde ha tid till annat, än att bara använda dygnets ljusa timmar till Samlande och Jagande.

Ganska så säkert har människor lärt sig av andra levande varelser vilka andra djur eller växter som kan innehålla protein, kolhydrater, fett, samt näringsämnen som vitaminer och mineraler. Det sägs att Människan lärde sig av Vargen hur att bli Framgångsrik i Jakten på Vilda Frilevande Köttproducenter.

Vargarna kunde samordna sig så att Någon eller Några drev på bakifrån, Andra styrde Djuren vidare och så kom Anfallet framifrån.

Människan och Hunddjuret insåg så småningom att det var ett Win-Win att jaga tillsammans. Man kan anta att på så vis blev Vildhunden, på våra nordliga breddgrader, Vargen, mer och mer Domesticerad och Tam.

Inom båda arterna uppstod Naturligt en Meritokrati. Den som var bäst Lämpad, gavs Förtroendeuppdraget.

Det är högst troligt sant att Människans närmaste släkting är Apan, som Schimpansen, Orangutangen eller Gorillan, men att Samarbeta med dem i Ett Kollektivt Grupparbete, är så gott som omöjligt.

Nomadstammarnas största problem var att ständigt vara på Flykt för att finna Feta Betesdjur i Kringvandrade Flockar.

Därför blev Samlandet av Näringsrika Växter också Nödvändigt för Överlevnaden.

Visst förekom det också Jakt på Fågel, eller Fiske i vattendrag, sjöar och hav, men sådant infångande krävde mer än bara händerna som pålitliga redskap.

Den enklaste tekniken gick ut på att på något sätt skapa en fälla, en begränsad yta som det frilevande djuret inte kunde undfly ifrån.

Nomadstammarna bildade med tiden sina former av Kultur och Tradition, men Egendomen fanns tillgänglig också för andra nomadiserande djurarter.

Nomadstammen bestod så gott som alltid av Män, Kvinnor och Barn. Detta kan jämföras med våra Högteknologiska Digitala Nomader, som ofta hellre lever som Singlar, i Par eller Öppna Nätverk bestående av sådana Företagsamma individer att de både kan klara sig på egen hand, eller ingå som en betydelsefull medlem i en Grupp, Flock eller Samling.

Det som samtliga nomadiserande folkgrupper har gemensamt, är att de ofta befinner sig i Rörelse. Ett sådant Handlingsmönster innebär för Stammen, Gruppen eller Klanen, att Logistiken styr.

För mycket egendom i materiella värden, leder oundvikligen till att Rörelseförmågan avtar. Nomadstammar från Förr, hade ofta någon form av Transportmedel. Det kunde vara någon slags slags släde, som antingen drogs av någon Människa, eller Fyrbenta Hunddjur eller Hovdjur.

Verklighetsberättelsen innehåller inte tillräckligt med detaljerade skildringar för att kunna fungera som informationsspridare om hur det egentligen kunde gå till ute i livs levande praktisk och pragmatisk vardagsrealism, men rent Hypotetiskt kan man förutsätta att där det fanns gott om betesmark, rikt med bytesdjur, rent vatten i flytande form, samt skydd för väder och vind, kunde vandrande nomadstammar så småningom upptäcka sambandet mellan Biotop och Biosfär.

Nomaderna hade sina primitiva bostäder, kanske av lättillgängliga grenverk, kanske av djurskinn eller väv tillverkad av pälsverk eller växtfibrer, för att med tiden upptäcka att Tillvaron skulle bli både mer lätthanterlig och bekvämare om ifall Betesmarken stängslades in och på så vis lockade till sig Växtätande Köttproducenter som, med lite särskilt utvalda redskap och inlärda beteenden, kunde omvandlas till Domesticerade i Människans Tjänst.

Den före detta Nomadstammen anpassade den Fysiska och Psykiska Tillvaron så att den kunde tillföra tillräckligt av nödvändiga ingredienser för att Upprätthålla ett Bestående Kulturliv på en Livsberikande, inklusive Existensberättigande, Tvådimensionell Markyta.

Arten Människa kan indelas i minst två kategorier. Den ena är Trygghetssökande och den andra är Spänningssökande. Troligtvis var det de Trygghetssökande som Önskade slå ner sina Bopålar i Fast mark.

De Spänningssökande låg mer åt det Hållet att hellre Gå, än Stanna kvar. Vandrandet var något mer än bara en Överlevnadsstrategi, men en Inre Drift i sig; att ständigt Upptäcka, Uppfinna och Uppleva det Nya, ofta i egenskaper av Främmande och Okänt.

Inte helt oväntat, uppstod det Återkommande Konflikthärdar mellan de två Kontrahenterna. Nomadstammens medlemmar var själva tvungna att begränsa sitt antal så att Logistiken även i fortsättningen, på Kort och på Lång sikt, fungerade Smärtfritt, Friktionsfritt.

Om de frilevande Bytesdjuren av en eller annan anledning avtog eller till och med försvann, måste Stammen anpassa sig till de Ofrivilligt Nya Levnadsförhållandena.

Den före detta nomadstammen, som nu blivit Bybor i en Permanent By, kunde visserligen ha Odlade Växter, Frukter och Grönsaker, samt Djur vars muskulatur, organ, inälvor samt märg och senor kunde ge en viss mättnad, men också de kunde råka ut för plötsliga Katastrofer, som påverkade själva boendet, Bostäderna samt Förrådsbyggnaderna, Chockartade Anfall från Rovdjur och andra Olyckstillfällen, som Kroppsskador, Sjukdomar och Svält.

De Fasta Bosatta Samhällena upplevde kringvandrande Nomadstammar såsom Potentiella Hotbilder. Byborna gjorde vad de kunde för att Skydda sina Byar, Familjer och Egendomar från Attacker utifrån, som Människorov, Plundring, Stölder, Inbrott, Förstörelse och andra, mindre Förseelser.

Inom Nomadstammen hade med tiden uppstått Oskrivna regler som alla kunde utan och innan samt förstå innebörden i. Också Nomadstammarna, ibland som Fränder och Samarbetspartners, men ibland också som Konkurrenter och Fiender, hade Språkspel, med Tydliga Signaler, Symboler och Tecken, som också Antagonisten, den andra Gruppen, var införstådd i. Meddelanden kunde förmedlas antingen med ljud, från Mun till Mun, men på avstånd med mera Tydligt utförda Signaler i Ljud eller Ljus.

Redan i ett tidigt stadium av Verklighetsberättelsen, var samtliga inom samma Grupptillhörighet beroende av Tecken för Godkänt, Förbjudet eller Tills vidare oanvändbart.

Då Byborna sett till Kreaturen och gödslat Växterna, kunde de samlas kring Öppna Spisen, Äta, Dricka och idka Samvaro. I brist på annan sysselsättning kom någon på att deras egen betydelse i det som motsvarade deras uppfattning och tolkningsföreträde av Vardagsslitet, kunde uttryckas, först med vissa kompositioner av ljud, för att framträda inför de övriga i Kollektivet, med berättelser om Sällsamheter, Heroiska Uppdrag samt Osynliga Farligheter. Ett fåtal bybor kunde anse att sådana narrativ medförde negativa inverkningar på sådana bybor som ännu inte ingått i Mandomsprov och Fullvärdiga Medlemmar, eller i Framtiden kunde påverka Kvinnorna till Oönskade gärningar och i Uppfostrande syfte, dana kommande Generationsled, så att dessa omöjligt kunde utgöra ett Romantiserat Ideal för Ungersven och Ungmör.

Ur Trygghetsbehovet uppstod också Krav på Samarbetsvillighet inom Teamarbetet.

Någon, numera Okänd Tankesmedja, upptäckte klyschan: ”En för Alla och Alla för En”.

Långt senare skulle en mer Känslomässigt engagerad mer komplex Tankekedja, omformulera budskapets innersta innebörd till: ”Älska din Nästa såsom Dig Själv.”

För att de Trygghetssökande i Byn skulle kunna uppleva ständigt Ökad Säkerhet, kom Säkerhetsansvarigt Vaktbefäl på att konstruera ett sådant Skyddsvärn att Utomstående Obehöriga, typ Nomadiserande Stammar, inte skulle kunna tränga in i Byn utan att Möta Kraftigast Tänkbara Totalförsvar.

Nu var det inte riktigt så enkelt att bara de innanför Byns Bålverk, kunde uppleva sig vara hotade till Liv och Lem. De minst Trygghetssökande av Byns Invånare, sökte sig gärna då och då ut i Tassemarken för att söka nya Äventyr, Upptäckter och Okända Fenomen.

Om inte annat, så kunde de senare samma afton förmedla sina Oerhört Fantastiska Upplevelser till de mest Trygghetssökande inom Stockhusens fyra väggar.

Det var nämligen en erfarenhet som Byborna kommit fram till, nämligen att Nomadernas cirkelformade hyddor, tält och skydd, var svårare att anpassa till, på grund av utrymmesskäl, en rektangulär Odlingsyta. I och med det senare Fastighetsformatet, kunde Byborna nu börja ordbruka talesättet om ”Fyra Hörn”. Detta Arketypiska beteende ingår i Nuläget i beskrivningen av The Urban Explorers Medfödda Genetiska Uppsättning.

Liksom Homo sapiens sapiens gärna vill beskriva sådana Förhållanden som Farkoster ovan Mark, med termer hämtade från Nautiken, har Markboende, Bofasta som Nomadiserande, brukat ord som verkar härstamma från Skogsbruket. Det är inte alls ovanligt att man, i samband med Ord, samtidigt beskriver Bokstäver och Stammar i Verklighetsberättelsens marginaliserade kapillärer och alveoler.