Så uppstår ur Allas Krig mot Ingen, Desentropisk Antialienation.

Det finns minst två teorier om hur Tiden rör sig genom Historiens gång. Den ena hävdar att Tiden är Cirkulär, medan den andra menar att Tiden är Linjär.

Kanske, om Personen drar Linjen lika långt bort och ut i Universum som Einstein påstods göra, fortsätter den Raka Tidslinjen så långt bort det är möjligt i det Krökta Rummet, så att den Raka Linjen möter sin andra Ände därifrån den en gång vid Skapelseögonblicket eller Big Bang, sköts iväg.

Det tredje alternativet kan tills vidare inte uteslutas.

Vidare så påstår Etablissemangets Megafon att om Personen inte minns sin Historia, så är denna dömd till att Återupprepa den.

Detta är betydligt mer än Evidensbaserat, om Tiden är Cirkulär. Oavsett Personens Totala Minneskapacitet, så kommer Personen, eller Arvsmassan i form av, typ immateriell ”Själ” eller ”Ande”, Predestinerat återupprepa samma fatala Misstag om och om Igen.

Processen kan endast avbrytas ifall Personen drabbas av Amnesi, eller Demens.

Här gäller det alltså att uppfatta den Avgörande Skillnaden mellan Historiens Vingslag och Verklighetsberättelsen som den Objektivt, Förutsättningslöst och Opartiskt Neutral, Är.

Hur förhåller det sig då mellan, å ena sidan, Den Oskrivna Historien, Historien som Akademiskt Universitetsämne inom Humaniora, och, å andra sidan, Verklighetsberättelsen? Verklighetsberättelsen består av en hel del redigerade Verksamhetsberättelser som, om ifall Historiens nedtecknare, typ Julius Caesar, Saxo Grammaticus, eller Zakarias Topelius, anser sig ha så mycket kännedom om en Historisk Händelse in Vitro, eller på säkert avstånd, utanför Slagfältet.

Det är inte helt ovanligt att dylika Nedtecknare utesluter Paradigmskiftena ur deras Partiska Inlagor av Verksamhetsberättelser. Om deras Antagonisters Invändningar eller Vinklade Versioner, får Personen ingenting veta.

Verklighetsberättelsen, åtminstone som den har beskrivits hittills, Undviker vare sig den ena eller andra sidan av Saken.

I den Egentliga, Ursprungliga, Genuina Verklighetsberättelsen finns samtliga, oavsett deras direkta eller potentiella Inverkan på Sakernas Tillstånd, Paradigmskiften med. Det finns förstås, liksom många andra sammanhang, Avvikande Meningar om ifall Paradigm och Paradigmskiften verkligen Existerar i Rummet och Tiden?

En annan avvikande uppfattning handlar om ifall det är Individer som, i ord eller i handling, påverkar Verklighetsberättelsen, eller om det är en Flockimmunitet som styr allt som händer på eller Utanför Tellus Sfär.

Libertarianer anser som regel att det är Individer som rubbar Världens gång.

Totalitarianer förklarar att det endast och enbart kan vara en Tyst Majoritet, med högsta densitet som en Monolitisk Singularitet, som styr Utvecklingen framåt, fastän i ett Krökt, Cirkulärt, Begränsat Rum. Totalitarianens dröm är att Utvecklingen så småningom uppnår ett Högsta Möjliga Stadium av Status Quo, eller Zero Kelvin.

Libertarianer är mera Framstegsvänliga och Hyser kanske ett lite mer Orealistiskt Hopp om Framtiden.

Om ifall Totalitarianer skulle få ta tillfället i akt att Styra Verklighetsberättelsen, finns risken att hela Manifestationen skulle, antingen bli ett Draggankare, eller en Kräftgång.

Draggankaret innebär för Gemene Man att Aktivt Medverka till att det Förflutnas Artefakter behandlas aktsamt, bevaras, samt vid akut behov, repareras och restitueras, typ återställs till ett läge som dels innehåller det ursprungliga mönsterskyddet, dels tillför sådana detaljer som Administrationen, typ Etablissemanget inte kunde Avstå ifrån att Förmedla bakåt i Tiden.

En sådan fråga kan vara:

”Vad skulle Leonardo da Vinci ha gjort om ifall han hade haft tillgång till en Modern Kvantdator uppkopplad till både Internet och Dark Net?”

Där emot Kräftgången betyder för Gemene Man att Konstruera en sådan Diskmaskinsrealistisk Vardagsmiljö som, så gott det är möjligt, återgår till tidigare Tillstånd i Verklighetsberättelsen, till exempel tillbaka till Feodaltidens Klocklösa Samhällsmaskineri.

Libertarianerna förutsätter att en Deus ex Machina, så småningom dyker upp och ställer allt till rätta i överensstämmelse med en misstolkning av Darwins citat om det Naturliga Urvalet.

Var och en av nyligen uppdaterade om Världsläget inser snart att det Naturliga Urvalet kan upplevas som kontrafaktiskt i det senaste versionen av Paradigmet Antropocen.

Det tidigare, Postindustriella Naturliga Urvalet, blir satt ur spel, då Urvalsprincipen istället förutsätter en Syntetisk Artificiell Intelligens.

I sanningens namn förblir Verklighetsberättelsen intakt, om Samma Historia berättas om och om igen, fastän med Längre Avvikningar och Utläggningar än samtliga tidigare Självupplevd Personjournalistik.

En Nedkortad Version av Verklighetsberättelsen är Möjlig, men kanske inte Önskvärd, i ordets traditionella betydelse. I en kraftigt nedskuren Verklighetsberättelse, har Läsaren/Tydaren inte långt kvar till Sista Punkt. I en Fiktiv Filmatisering av Människans Historia, kan Läsaren/Tydaren/Observatören inneha Valfriheten att, vid tillfälle till besök på Annat ställe, Pausa eller Rewinda Slingan tillbaka till det Senast Upplevda.”

Än så länge har Tidstudiemänniskorna inte hunnit Framställa en sådan Alternativ Version, så att Verksamheten har gått mer än bara Ihop. Trots allt är det ju Språkspelets Deltagare av Livs Levande Offer, Skattebetalare och Bidragstagare som fått betala hela Kalaset från Början till Slut.

Det är främst Totalitarianerna som vill göra en Verklighetsberättelse så kort som möjligt. Deras motivering är att det skulle leda till mer klirr i kassan till både Skola, Vård och Omsorg. Libertarianerna, som gärna vill Anstränga sig så till den milda grad att Efterkommande av Människosläktet framställer Avatarer av sig, uppskattade från den bäst informativa vinklingen, framställer en Gemensam Ideologisk Attityd med Inställningen att var Naturtrogen Individ (Oavsett om denna kan kategoriseras i subkulturen Android, Replikant, eller 4D-utskriven Reservdelsmänniska) Äger både Materiell och Immateriell Upphovsrätt till allt som kan ingå i Individens Enskilda, Privatiserade, Verklighetsberättelse.

Det kan vid det här stadiet låta som om Totalitarianer och Libertarianer befinner sig på Ljusårs Avstånd från ett Förseglat Domedagskapitel i Senaste utförande av Konferensanläggning.

För båda parter i Målet tycks det vara mer än självklart att Mötet, i förtid, är så gott som avgjort. För Moderatorn, ofta representerande Allrahögstainstans, Allvetande Storytellern, gäller det att ta på sig Silkesvantarna och Ullstrumporna.

Storytellern Iscensätter hela Föreställningens Händelseförlopp så att Totalitarianen uppfattar Verklighetsberättelsen som Frihetens Diktatur, medan Libertarianerna upplever hur Diktaturens egentliga medel och mål, oavsett om de är Utopiska eller Dystopiska, långsamt men säkert uppnår stadiet av Naturlig Avgång och därmed följer oavkortat Paradigmet Frihetens Paradox. Det som Totalitarianen upplever som det Optimala Enväldet, motsvarar intill minsta detalj Libertarianens uppfattning om hur Var Fri Medborgare med Förtroende försedd med Total Frihet, kommer att anpassa sina Naturliga Drifter så att även andra inom samma Paradigm, i sann Konformistisk Anda, begår identiskt lika Bedrifter.

Som Avslutning på Mötet delar den Allvetande Storytellern, till var och en av samtliga som kan ingå i Verklighetsberättelsen en handbroderad bonad med den Kraftfulla Sentensen:

”OM VAR OCH EN SIN SYSSLA SKÖTER, SÅ GÅR DET OSS VÄL ENVAD VI MÖTER”.

Efter denna Ansträngande Prestation, klubbar den Allvetande Storytellern Mötet som avslutat. I referatet Står att Läsa:

”Den Nyss Uppkomna Konflikthärden mellan Totalitarianer och Libertarianer kunde sålunda Övergå i en Andlig-Digital-Virtuell-Cybernetisk Kompromissvillighet i Konsensus och med Acklamation Lojalt samt Solidariskt Korsbefruktande.”

Punkt Slut.