Steganografi:

”Konsten och vetenskapen att kommunicera på ett sådant sätt att man gömmer själva existensen av kommunikationen”.

”Steganografi är när information göms i ett medium och skickas från A till B utan att någon oavsedd mottagare vet om att ett hemligt meddelande skickats. Med enbart steganografi är meddelandet inte krypterat och om den oavsedda mottagaren vet var den ska leta så är informationen inte hemlig längre. /…/”

” Steganografi är konsten och vetenskapen att skriva hemliga meddelanden så att bara den avsedda mottagaren känner till att meddelandet alls finns; detta står i kontrast med kryptografi, där själva meddelandets existens inte är dold, men meddelandets innehåll är dolt. /…/”

”Är Steganografin en uppfinning eller en upptäckt?”

Konsten och Vetenskapen att gömma något som man tills vidare önskar bevara endast för de särskilt utvalda, har säkert funnits sedan tidernas begynnelse.

En uppenbarelseakt av flera paralleller mellan den sublima världens abstraktioner och den konkreta verklighetens metamorfoser.

Associativ Steganografisk Ordkonst; Faktion, kan härledas till en traditionellt obunden, lite udda, oregelbunden och ofullständig Associationskedja:

Det är ju semantiskt-logiskt att utan språket, även om det består av semiotiska symboler, skulle vardagsverklighetens nu inte träda fram som idag.

Ytterst i Homo sapiens sapiens Undermedvetna, finns den ursprungliga Verklighetsberättelsen. Den bekräftar allt som den levande varelsen någonsin kan föreställa sig.

I den Enskilda Människans Verklighetsberättelse finns Diskmaskinsrealismen (tidigare Diskbänksrealismen) som oundviklig Iscensättning av Nystartade eller redan Pågående Händelseförlopp.

Var levande Artfrände som upplever sig som Välkommen eller Ovälkommen konfronteras redan vid Födelseögonblicket med både Verklighetsberättelsen och Diskmaskinsrealismens Konkreta Artefakter och redan pågående Subjektiva Processer.

Det är inte helt Osannolikt och kan inte heller vara en Tillfällig Slump att Konsten att Gömma, Förvirra, Förleda och Avleda också finns som Instinkt hos andra Frilevande Varelser i vår Närmiljö. Exemplen kan vara Ekorren som gömmer sina Nötter, Kråkan som stoppar in mat under Löv eller Vår Bästa Vän Hunden, som gräver ner sina Godbitar i för ändamålet lämplig Mylla.

I alla tider, också då de gamla neanderthalarna levde livet, bör det ha funnits utbroderande, karismatiska demagoger, tudelade halvledare och silikonglittrande pedagoger.

Konsten att Gömma sådant som Gemene Man kan uppfatta som av Reellt, Symboliskt och/eller Affektivt värde kan dels härstamma från som Inlärd Informationshantering från Kulturens Traditionella Mönster, eller Upptäckta eller Uppfunna av den Autodidakta Amatörsteganografen helt på egen hand.

Det kan ingalunda te sig bättre ut än ungefär så här:

”Endast fantasins energi kan kortsluta transportsträckan mellan inledningsordet och slutledningsförmågan.”

Om Tydaren först föreställde sig en Andra Dimension, uppstod en yta ur vilken inte ens de mest framstående av samtida långskalliga kan framställa en Tredje.

Såsom Utesluten Tredje ur den Tredje Dimensionen återstår den inte alltför föraktade Fjärde Dimensionen.

Bokstavstroende, ofta desamma som Traditionella Ludditer eller Neoluddister, håller mer för troligt att, utan självupplevda bevis, motsvarar den Fjärde Dimensionen en ytterst åtråvärd plats som möjligtvis bara existerar utanför sinnevärlden.

Sanningshalten är möjlig, men för en Progressiv eller Professionell Steganograf finns den Fjärde Dimensionen alltid med som en hypotetisk, spekulativ Problemlösning.

Det är den enda rimliga förklaringen till varför Steganograferna föredrog fraktalernas mönster framför alla andra. Bokstavstroende levde som uppfästa dekaler på en nyputsad spegelyta. Ytan var platt och subjekten likaså.

Med spegelcellerna intakta kunde de utan större ansträngningar uppleva väggen som motsvarande moriska arabesker i Alhambra, mandalas i färgad strandsand, eller persiska mattor knutna av föräldralösa barnarbetare, som realiteter i ytterligare en tredje dimension. Den Symbolladdade Fjärde Dimensionen kan endast Framkallas och Uppfattas genom ihärdig, intill besatthet, Träning i Vardagens Rutinhandlingar, typ Reseförbindelser och Allmänna Kommunikationsmedel.

Det är den kantianska Ansträngningen-i-Sig som är Målet…

Bokstavstroende:

Bokstavstroende utgår från att varje ord är försedd med en (av Allrahögstainstans och budbäraren Den Allvetande Storytellern som förmedlande organ) entydig betydelse. Då deras intuitiva upplevelse av textmassan inte verkar överensstämma med Johannes Uppenbarelsebok (mer om det senare), föredrar de den senare framför den förra.

Steganograf och Tydare:

Steganografen, efter att ha lyft på förlåten och mött textmassan öga mot öga, ögnar noga igenom helheten och utesluter därmed inga, till synes, ovidkommande detaljer. Sannolikt en omedveten respekt inför Informatörens, Kunskaparens, Spejarens eller Trendsättarens spontana uttrycksmedel.

Tydaren har sedan traditioner långt tillbaka i tiden samma underordnade ställning till Steganografen, som Gesällen till Mästaren. Anknytningen är anpassad till rådande förhållanden. Därmed sagt att Steganografens första uppgift är att delegera den ingående informationen (textmassa, inklusive kontext och klartext) till nyss ledig Tydare.

Tydaren befattar sig med volymen, skummar bort ordmassan, tolkar ordagrant kontextens innehåll, närläser klartexten och efter denna, dagens första ansträngning, tar sig en välbehövlig kopp java. En Paus kan utgöra ett Förträffligt Tillvägagångssätt för Upptäckten av fram tills dess Oanade Fria Associationsbanor.

Efter minglet vid kaffeautomaten, besöker Tydaren ett annat ställe och återgår efter väl uträttat ärende.

På, för tillfället Tydarens skrivbord i kontorslandskapet ligger det heta materialet till synes orört. För att försäkra sig om detta har Tydaren lagt ett strå nyss nedfallet från, inhyrd från personalunderbemanningsföretaget Softice, den paranta, rödhåriga sekreterarvikariens rastaflätor, mellan två av de överst liggande A4-arken.

För en Steganograf införstådd med det i Förhand förväntade Resultatet efter Mincemeat, vet att Konstruktionen av en sådan mental fallgrop kan försätta Bokstavstroende i tillfällig Förvillelse.

En av vitsarna med Steganografisk Riskhantering är att Avleda Bokstavstroende från de Fria Associationer som kan, av en ren slump, typ Serendipitet, Inleda till Oönskade Innovationer. Det kan inte helt och hållet uteslutas att även en Bokstavstroende kan finna ett Korn av Sanning.

Som alla Kreativister vet, så har Inkubationstiden från Hjärnstormen till Skisstadiet av senare Verkställande en helt Avgörande Betydelse. Fikapausen kan ses som en Korttidsverkande Friställdhet för Arbetsminnet, medan Inkubationstiden, där ett lämpligt uttag av överblivna Semesterdagar eller Ofrivilliga Övertidsinsatser, förstärker Verkan av det Undermedvetnas Långtidsminne.

Återstoden av dagen använder Tydaren/Agenten/Handlaren till att upp ur ordmassan, kontexten och klartexten, framvaska en smått obegriplig parafras på fornvisan och växelsången:

”Vhart ska du gå, lilla fänta?”

Nyckelordet är: ”Nötter”.

Bokstavstroende, i en alltför grov generalisering, läser texten bokstav för bokstav.

Av de fritt sammanfogade ljuden uppstår en helhet som, rätt stavad, inger Läsaren/Tydaren rätt instinktiva, impulsiva, spontana eller till och med intuitiva Associationskedjor. Specialister inom detta Arbetsfält är inte helt Oväntat, Assessorer med Tillräckliga Accessoarer i den Semiotisk-Semantiska Verktygslådan.

Tydare, som Steganograf in spe, är väl medveten om i varje text med rötter från Judéen, Aten, Rom, Languedoc, Madrid, Berlin, Paris finns turistfällor som Bokstavstroende, betydligt mer ofta än Tydare, fastnar i.

Bland pokulerande spekulanter virvlar argumenten som nyfallen yrsnö. Det troligast sannolika, som mer än någon annat närmar sig det faktiska, är att Bokstavstroende läst rätt, men i alltför gamla, utrangerade, utgåvor av Baedecker’s.

Bokstavstroende söker i regel en entydig tolkning av urkunder i inbunden populärlitteratur, typ: ”Den Heliga Skrift”.

Här en uppenbarelse som Den Allvetande Storytellern har nedtecknat på en pergamentrulle under en stjärnklar midnattsvinterhimmel i ett spilta uppställt bara ett stenkast från Brödhusets Barnbördstempel.

Bokstavstroendes förvissning ligger i att, oavsett hemspråk, transkriptionstid, bordläggning och avskrivning, att Upptäcka Klartexten en dag före Ärendets Utförande.

Tydaren hanterar abstrakta informationsbitar mer radikalt fragmentariskt, än lugubert formellt.

Allmänheten, Gemene Man samt Crethi och Plethi kan av en obildbar Tydare uppfattas som avgörande molor. En försiktig antydan om hur, även inför den allenarådande vågmästaren, väl textmassan i sin helhet ska behandlas som en Self Maid’s Expressionistiska Kavaii.

De två direkt kopierade ur Bibelns Gamla Testamentet, Första Mosebok, Genesis, om hur Människan i dess nuvarande existens kom till.

Tydaren kan använda exemplen som en första, lite mer frimodigt experimenterande, övning i det steganografiska hantverket.

(Citaten hämtade från Bibeln.se)

I citaten betyder tecknen /…/ att stycken uteslutits, utestängts, utlämnats eller utelåsts.

Första Moseboks första kapitel.

”/…/ Gud sade: »Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.« Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: »Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.«

«Gud sade: »Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta. Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna örter att äta.« Och det blev så. Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen. /…/”

För Tydaren är innehållet mellan raderna inte lika tvärsäkert, självsäkert förutbestämt som för en ohämmad bokstavstroende.

Till att börja med (citat): ” Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss.” (slut citat)

Jämfört med hur den framkallade visionen kan uppfattas av någon, vilken som helst, av Bokstavstroende, måste Tydaren anta att påståendet antingen är alltför vagt formulerat, kanske misstolkat, eller mer i överensstämmelse med von Dänikens våghalsiga spekulationer.

”/…/Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den. Herren Gud gav detta bud: »Du får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag du äter av det trädet skall du dö.«

Tydare och kanske till och med även tvehågsna Bokstavstroende kan uppleva formuleringar såsom antingen irriterande, underhållande, eller både-och. Även om impulsen befinner sig i ett färskt stadium, har sådana uttryck samma funktioner som alla dem i den närliggande miljön.

Själva idén är att ordet, bokstav för bokstav, i närheten av andra ord inom samma rumtid, utsträckt eller rund, framstår som, på en gång; speciellt, alienerat, isolerat och utanför det kontextuella sammanhanget.

Detta kan verka som en synnerlige angelägen påminnelse om hur lätt det är att förväxla Migration med Alienation.

Modesta artefakter, distanserade i tre dimensioner kan med försåtsmineringar utplacerade i mellanliggande ingenmansland indelas i de oberoende kategorierna ”Bakom rubrikerna”, ”Mellan raderna” och ”Fastlåsta i traumatiska upplevelser från förr”.

Intoleransen bland Bokstavstroende följer mer eller mindre ett förutsägbart mönster.

Erfarenheten säger att Intoleransen inte alls befinner sig på ett lutande plan.

Principfasta Bokstavstroende och de mer toleranta av Legaliserade Incelloiter kan det ändå inverka på Historiens gång.

De fyra benliknade katetrarna kan påminna om kompassens till antalet överensstämmande väderstreck.

Teorin överensstämmer med de riktlinjer som Austen, Auden, och Auster drog upp i slutet av förra seklet.

Austen, Auden och Auster var i tiden helt osynkroniserade. Austen satte ner foten 1811. Auden öppnade världens ögon år 1930. Auster slog densamma med häpnad 1987.

Lönnrummet var självklart utrustat med mörkerseende blindfönster. Detta, menade de tre A:na skapade både kontraster och meningsfulla motsättningar.

Låset utgjorde själva kronan på verket. Cylindrar, haspar och lösa skruvar fungerade utan jämförelse bäst som delar i en större, holistisk-cybernetisk, AI-helhet.

Till skillnad från Wells tidsmaskin övergav Tiden, Rummet och inte vice versa.

Auden, till naturen mer tillbakadragen, beskrev den andra som ett ”krypin”; en krypta i nygotisk anda.

Låsets mysterium var minst lika otillgängligt som rummet.

Då Austen fortfarande beträdde markens yta, innehöll mästerverket diverse tillgängliga gängor, muttrar samt motsols åtdragna skruvar. Kugghjul, nabbar och spiralfjädrar hade inte förvånat någon om det befann sig varandes inuti ett Stjärnsundsur.

Rationalister förväntar sig av tillvaron en övervägande procent som innanför råmärkena följer logikens stränga lagar.

Axiomer inkluderar dylika utfyllnader som transportsträckor ut mot periferins vilseledande dimbankar.

Puritaner vars främsta bedrift bestått i att uppträda opassande vid Hatters tebjudning i Bay-provisen, fullföljde improvisationen där Babage lösning av vigenère-chiffret anpassades till patenterade, analytiskt indifferenta, hålkortsstyrda Jacquardvävstolar.

Den mest kända akten bestod av, i rollen som Deus ex Machina, medverkan i skymundan.

Chifferkoderna var inte hämtade från tomma intet. Lösryckta ledtrådar ledde Tydaren fram till inlagda intarsiamönster av stilenliga montage, eller improviserade kollage.

Leena Skoog kunde utan större kontroverser transponera sådana Informationsbitar som så småningom kunde påverka Rikets Topphemliga Säkerhetsorgan.

Slussen bidrog till föreställande rörliga moment av diskontinuitet. Först stängdes den ena porten, varpå den andra öppnades som en skänk från ovan. von Platen hade aldrig varit öppen för förslaget om en nyansluten tredje kanal till Skilsmässodiket.

Arbetsgivaren Allrahögstainstans medgav sig ha en viss förståelse för de nyuppståndna omständigheterna, men föreslog lösningen att tillsätta ytterligare en post.

De annars så saktmodiga tjänsteandarna var inte sena med en hastigt inlämnad, provisorisk, protest. De, till skillnad från annars, förklarade att en tredje inblandad skulle förbli bemött som helt utesluten.

Avsikten var att det tilltänkta verksamhetsfältet, med ett seriöst menat Alexanderhugg, indelades, femti-femti, mitt itu, i två lika stora bitar.