ABBA konfronterade den Svenska Progg-rörelsen, med Eurovisionsschlagerfestivalen och Waterloo.

På den tiden fanns en konstruktion av så kallad ”äkta”, genuin, Folkets Musik.

Det var varken första eller sista gången som någon eller några själva påtagit sig ansvaret för att framföra Folkets Mening.

Jag kan utan problem förklara att jag både var en del och mitt inne i Progg-rörelsen.

Jag trodde verkligen på att det fanns men motsättning mellan Progg-musiken och den ”Kommersiella Musiken”.

Då får man inte glömma bort att Sveriges Radio P3 var den enda station i Sverige som hade laglig rätt till att sända ut musik till svenska folket.

På något vis hamnade Rockmusiken, med Jimi Hendrix, Janis Joplin, Bob Dylan, Donovan, The Beatles, The Rolling Stones, Pink Floyd med flera på ”Rätt sida”, fastän de ändå uppträdde ”kommersiellt”.

I högstadiet var det en klasskompis, Lasse Rydén, som tog mig med hem till sig och spelade sina tre nya LP-skivor: Led Zeppelin, Black Sabbath och Deep Purple. Det var min första riktiga musikupplevelse! Oooaaooh!

I Katarina Real gick MUF:arna till sitt dansställe ”Farbror Blå”. Moderata Samlingspartiets Ordförande hette då, Gösta Bohman.

Min storasyster reste på fredagskvällarna ut till Ungdomsgården i Rågsved.

Där spelades en musik som senare skulle ersättas av Reggaen.

Då fanns gott om ”smörsångare” och ”underhållningsorkestrar”.

”Något glatt, något enkelt, så att alla hänger me!'”

Ute i världen pågick heta debatter om Östblocket, Kommunismen, Kapitalismen och Imperialismen.

Det fanns en klar och tydlig Proteströrelse, ofta representerad av studenter i Studentrörelsen.

Proteströrelsen var inte bara ”Röd”, ”Socialistisk” eller ”Kommunistisk”. DFFG sålde Vietnambulletinen, men det var amerikanska, ”kommersiella” LIFE-fotografer som lyft fram USA:s krigsföring i Syd- och Nordvietnam.

I den uppstod mycket som idag är självklart och tillhör den svenska vardagen.

Då var det suspekt att vara ”vegetarian”.

Det var suspekt att meditera, eller träna Yoga, eller Tai chi (inte qi, som är ett helt annat ord) och annat erotiskt, exotiskt, exhibitionistiskt, österländskt och främmande.

Det uppstod Subkulturer och med dem Alternativrörelsen, med främst Alternativ Samhälle, Alternativ Stad och ett ökande intresse för Landsbygden och Hembygden. Landsbygden avfolkades och omstrukturerades till Glesbygd och Ödebygd, med naturföroreningar och kalhyggen.

Den ”rödgröna röran” mixades samman med frågor som handlade om både Folkhemmet och Framstegsutvecklingen. Kläderna, men framför allt Musiken blev till vattendelare i Kulturlivet. ”Rödvinsvänstern” med Näbbstövlar, Palestinaschal och ”Fri uppfostran” utgjorde nya landmärken i svenskt vardagsliv.

Där jag växte upp, på Pepparvägen 26, i Hökarängen, bodde i porten bredvid en italiensk familj som hette ”Ingrosso” i efternamn.

Vi lekte tillsammans med Irene och hennes lillebror Mino, eller Mimino.

Då var det Socialbidragstagare som var utsedda till syndabockar.

Alternativ Jul ordnade mat till hemlösa på Julaftonen.

Antroposoferna lanserade ”Biodynamisk odling”.

Hare Krishna bjöd på gratis mat.

Första året i Norra Latin. Jag hamnade bland ”vänstermänniskorna” och kände egentligen inget konstigt med det, förrän på en fest vi hade ordnat hemma hos en kompis.

Det var ”rätt” att lyssna på Frank Zappa, gilla Woodstock-festivalen, Gärdesfestivalen, Drakfesten och andra sociala gemenskaper med grundsynen ”Frihet”.

På festen fanns bara en enda LP-skiva som vi spelade om och om igen: Santana, med Abraxas.

Nåt fel var det!

Men vad?

Det kanske var ”Rätt”, men det var absolut inte ”Kul!” Jag ville ha Kul!

Som uppvuxen med en slags hemmagjord Fri Uppfostran, ”svek” och ”övergav” jag Vänsterns puritanska och, egentligen ganska så auktoritära uppfattning om hur att leva livet.

Rätt var att prata, diskutera, debattera och Leva som man Lär. Signalen som blev avgörande, uppstod när jag för första gången såg omslaget till David Bowies LP-album ”Aladdin Sane”.

Vänstermänniskorna talade om ”Revolution” och att vara ”rebell”.

Men med David Bowie och Andy Warhol, insåg jag vilka som egentligen var Rebeller.

Den svenska Progg-musiken var inte den ursprungliga Progressive Music.

Det finns idag mycket material om vilka som var avant-gardister för Progressive Music, men Velvet Underground finns alltid i konceptet av Annorlundahet.

ABBA och Eurovisionsschlagerfestivalen stod då för den ”Kommersiella Musiken”, men så småningom återstod frågan om hur Proggmusikerna skulle kunna överleva, om inte de också blev ”kommersiella”?

Märkligt, men inte så konstigt, var det Musiken som förenade de två Motsatserna.

Vad var Musik? Vem ägde Rätten till att kalla sig ”kreativ”, ”nyskapande”, eller banbrytare? Var all amerikansk musik imperialistisk? Var alla dem som tjänade pengar, borgliga?

Bob Dylan skapade oro i leden då han övergick från Akustisk Folkmusik, till Elektrisk Rock. Med The Beatles och senare Pink Floyd, trängde den elektroniska tekniken in i musiken.

ABBA blev än en gång måltavla för anklagelsen att, på något vis, vara ”falska”, ”oäkta” och ”oseriösa”.

Men även inom den svenska Proggen fanns musiker som var mer intresserade och besatta av Experiment och Processer: ”Hur låter det om man gör så här istället?” Proggmusiken blev allt mer Psykedelisk.

Ungdomsrörelsens aktivister ville visst leva sunt, enkelt och ekologiskt naturvänligt, men inte hur länge som helst.

Hela den Kollektiva Ideologin tynade bort, då Individualismen växte fram med Konsumtionen av Varor och Tjänster. Hela tiden hörde ABBA:s musik i bakgrunden.

Stickan Andersson provocerade.

Vissångarna sökte sig alltmer bort från trubadurpositionen på barstolarna.

Vissa artister låg i gränslandet mellan vad som var ”Rätt” och vad som var ”Fel”. Vad är ”Äkta”?

Folkmusik måste vara ”Rätt”! Bob Dylan var ”Rätt”. Södra Bergens Balalajkor var ”Rätt”. Zamla Mammas Manna var ”Rätt”. Men var Emerson, Lake and Palmer också ”Rätt”?

Under den svenska Proggen, uppstod i Västtyskland Krautrocken.

Det var sannolikt Kraftwerk med LP-albumet ”Autobahn” som utgjorde det avgörande inslaget i Västvärldens ungdomskultur.

Cluster, Amon Düül, Faust, och så Kraftwerk. Det nedsättande uttrycket ”Krautrock”, accepterades så småningom också av den nya elektroniska subkulturella musikvärlden i Västtyskland.

Men varifrån hade Kraftwerk fått inspiration till ”Autobahn”? Jo, från The Beach Boys surfingmusik.

Självklart betydde också Karl-Heinz Stockhausen och Musique Concrete en hel del.

Brian Eno och David Bowie kände åt vilket håll vinden blåste. ABBA:s tekniker i studion var Mikael B. Tretow.

Han försökte göra en egen låt ”Paper Dolls” men den var för överarbetad för att slå igenom.

En annan elektronisk studioproducent var Greg FitzPatrick. Han var den som började sälja elektroniska musikinstrument i Stockholm.

För den svenska Vänster- och Proggrörelsen var denna händelseförveckling helt oförutsägbar.

Var tysk Krautrock ”Rätt”, ”Äkta”, ”Folkmusik”, eller Kommersiellt Anpassningsbar Propaganda för Västtyskland och kanske till och med det forna Nazi-Tyskland?

Denna konflikt var något som Kraftwerk kunde använda som inspiration och provokativ utmaning.

Samarbetet växte mellan Andy Warhol’s Lower East Side, på Manhattan, i New York och Krautrockens minimalistiska hypnotiska repetitioner av rytmer och toner.

I Stockholms uteliv startade Alexandra Charles diskoteket Alexandra’s, för sådana som tröttnat på svensk dansbandsmusik i traditionell tappning. DJ:n Sydney satte igång den Andra Generationens Musikvåg, med Disco, Funk och Soul.

Körsbärsvägen låg nära till Östra station och plötsligt dansade ungdomar från Östermalm, Lidingö och Djursholm till rytmer som härstammat från ghetton i New York, Philadelphia, och Motown.

Musiken hade sina rötter i svart kultur, från Sydstaternas slaveri. Detta var något som Progg-rörelsen inte hade någon egentlig kunskap om. Var verkligen Jazz, Blues, Soul och Funk, ”kommersiell musik”?

Med Modernismen kom Modsen, med Kenta och Stoffe som främsta ”stilister” och ”influensers”.

Kenta och Stoffe hade vuxit upp i Västerort och Vällingby, men inte så långt bort, i närheten av Skattegårdsvägen, vid utkanten av Hässelby Villastad, spelade Benny Andersson piano i Grimstaskolans aula.

Enligt DJ:n Jocke Langer, så motsvarade Måbärsstigen i Hässelby Villastad, ”Beverly Hills”. Det vill säga ”kändistätt”.

Här odlades Socialdemokratisk Kulturpolitik i konstnärsateljéer nere vid Strandliden och ABC-ideologin skulle bli förebild för hela världens Framstegsvänliga samhällstänkande.

På den tiden var det fortfarande tysk underhållningsmusik som hade störst inflytande i svenskt musikliv. Mycket förenklat förändrades allt med Elvis Priestley, The Beatles och Rolling Stones.

Det var många musikaliska bäckar små som skulle sammanstråla i den Å med palindromet ABBA som Varumärke och Framgångsideal.

Vilka vann då, Proggen eller den Kommersiella musiken? Kanske det beror på vad man vill; Läsa Lyrics-texten eller Dansa? Kanske att det var Hoola Bandoolas ”Keops pyramid” som inspirerade Dio till hiten ”Holy Diver”? Eller om det var Thåström, från Ebba Grön, från förorten Rågsved, som tipsade Metallica om Torkel Rasmussons ”Staten och Kapitalet” med Blå Tåget?

Om det var den svenska undergroundtidningen PUSS som inledde intresset för Robert Crumb, med Fritz the Cat, och Öyvind Fahlström som provocerade i ett tidigt debattprogram i Svensk Television, om att det kunde vara hasch i majspipan han höll i handen, som han hade fått i present från styvsonen Erik Hallström?

Göran Sarring hade i debattboken ”Dilemmat Amerika” med en text av Fahlström, om Andy Warhol och POP-konsten i New York.

Fahlström i demonstrationståget mot ”Svensk Atombomb”.

Fylkingen och senare Elektronmusikstudion EMS, som verkade för tidig svensk elektronmusik. Som i en säregen och oförklarlig mystisk, magisk alkemisk process destillerade ABBA fram sitt alldeles unika ”Sound” ut ur alla dessa ”kulturkrockar”.

Bättre jordmån för Musik kan nog inte tänkas!