I mytologier som anses höra hemma i Oceanien är Allrahögstainstans avbildad som ett primitivt förstadium till kvastfeningen, lungfisken, slamkryparen och amfibiedjuret. Allrahögstainstans, som de flesta idag levande människor menar var en av gudom utan någon annan vid sin högra sida, bör, om man får tro på obekräftade källors ord, vara en livs levande legend, troligtvis ett självbefläckande, självbefruktande och själsdödande handjur.

Den gängse åsikten överensstämmer med föreställningen om att ingen mindre än Allrahögstainstans själv utgör prototypen och förlagan till, i högre grad, mer överlevaren Adam, än den reproducerande Eva.

Neoluddismen kan omfatta Incels, Bokstavstroende, Legalister, Libertarianer, Libertiner, Lolitas, Retro Vintage Nostalgiker, Sentimentala Rättshaverister, Motorburen Ungdom, Gröna Vågen-surfare, ME-are, Fyraårssittare, Soffpotatisar, Ölhävare, Aqanon, Illuminates samt David Icke-troende, Högkyrkliga Ateister och andra Bromsklossar.

Hur ska Gemene Man med Äkta Maka och Äkta Barn kunna Möta Livsstilen, om inte i Framtidens Sköte?

Nej. Historien kan aldrig upprepa sig. Det som har hänt för en gång, har hänt för både den första och sista gången. Varje ögonblick är fött på nytt.

Det Nya Paradigmets Verklighetsberättelse tar vid där Det Gamla Historieskrivandet upphörde. Det förflutna är borta, om så bara för hundradelen av en sekund sedan.

Intervallen kan finnas återgiven som en personifiering av Helige Ande.

Hemlösa transformeras till Nomader. Ingen Nomad är hemlös. Nomadstammarna transformerar om till Digitala Nomad Subkulturer i Öppna Nätverk.

Hjärnan söker mönster och sammanhang.

(I det här sammanhanget kan det jungianska Omedvetna jämställas med det freudianska Undermedvetna. Tydaren kan endast anta att båda föregås av ett och detsamma Förmedvetna.) Quit-reaktionen kan påminna om både Kinas Lie Down-rörelse och Japans Hikikomori. Resignationen är densamma.

Belaqua. Om Lyckan endast kan köpas för, mycket, alldeles för mycket pengar, så varför lida pin i onödan?

I bygemenskapen, i nära anslutning till landsvägen, höll alla blickarna på varandra och, för att inte låta sig utsättas för någon annans falska anklagelser, hade var och en med bondförnuftet i behåll, en hållhake på sin nästa.

Tristessen ökar med Säkerheten.

Socknen var begränsad. Bortom gärdsgårdsstaketen fanns i stort sett, med betraktarens egna ord: ” – Ingenting att göra.”

Om ifall någon by råkat infinna sig på en halv dagsresas avstånd, var den fylld av opålitliga hedningar som inte behärskade konsten att återskapa åtskillnad mellan den Ena, den Andra och den Uteslutna Tredje.

Det finns mycket att lära från både Snusmumriken och ZigZag.

Det kan inte vara någon tillfällighet att Isaac Newton och Christopher Polhem, under adolescensen, på helt skilda platser och tider, genomlevt samma prövningar.

Newton, som egentligen inte var föräldralös, men ändå en ensamstående yngling, undkom, med nöd och näppe, Digerdöden.

Enligt dokument i form av originalhandlingar genomgick han först The King’s School i Grantham, för att strax därpå, i juni 1661, bli antagen till Trinity College, Cambridge (där, några sekel senare Bertrand Russell utan ordinarie, formella gängse turordningar, formella prov eller djupare samvetskval, antog Ludwig Wittgenstein. Där skulle också The Cambridge Five konspirera mot och förråda den välvilliga hand som, sedan de gått på barnsben och i koltålder, fött och gött dem.) upptäcka sin unika forskarbegåvning. Till och med kriminella gäng kan sprida en underhållande spänning i närmiljön.

Isaac föddes alltså med en fullt naturlig, förstående, normalbegåvad, biologisk far.

Den numera ensamstående modern ingick äktenskap med en betydligt framgångsrikare make, som sannolikt inte varit särskilt införstådd med Isaacs uppfostran och utbildning. Detta var naturligtvis, som så mycket annat, på gott och på ont.

Christopher Polhem, i begynnelsen av karriärens levnadsbana var utan jämförelse mer föräldralös än Newton. Han föddes i Tingstäde på ön Gotland i Baltiska sjön. Tack vare en uppmärksam och omdömesgill fadersgestalt, kunde Polhem erhålla de medel som var honom behövliga för framtida framgångar.

Byggare av Earthships kan som regel ”Tusen och En Natt” på sina fem fingrar. En ande (sådana obskyra väsen brukar trivas i förslutna samt plomberade behållare) uppträder i antingen upplöst rök eller förtätad gas. Kraven på lägsta status är inte högre än att bostaden till det yttre kan liknas vid en flaska, lampa, urna eller kruka. Föremålet får gärna vara utsmyckat med geometriska mönster, kurbitsar, labyrinter eller fraktaler.

Anden är till sin natur mycket påhittig, finurlig och kreativ. Bostaden, inte större än ett ordinärt studentrum, utan vare sig kök, pentry, hushållsassistent eller, i direkt anslutning till boendet, annat ställe.

Det var endast ett problem av många med inkarnationerna. De hade trots allt en viss grad av egen autonomisk integritet.

På uppmaning från Allrahögstainstans, kan Helig Ande följa formeln, manualen och av råmaterialen Kisel Kol, Kalk och Vatten. Därpå producera en första utgåva och upplaga av automatiska androider.

Därav Neoluddisternas skräck inför Futurismens Urbana Street Smarta Livsstil.

Som Exekutiv Administratör, Producent, Regissör och huvudansvarig för Casting, förstod Allrahögstainstans att varje berättelse värd namnet, måste bestå av en trovärdig intrig.

Men, å andra sidan, varför bara en?

Androiderna, determinerade aktörer, kan utsättas för både det ena och det andra.

Varför inte, bara för att nämna några krislägen i raden; inre familjeangelägenheter, avundsjuka inom släkten, återkommande bråk med grannar (som, med en liten gnutta fantasi, kan utvidgas till vendettor, föreställningar typ Romeo och Julia, eller West Side Story, uppblossande konflikter om tegar, strider mellan härskare där fotfolket, så gott som alltid bestående av Gemene Man, får stå för kalaset. Eller som i Isländska Sagor?) komedier, helvetesskildringar, gengångare och annat smått och gott:

”Intrigen bygger, bortsett från omtanken om nästan, på tanken om att fri vilja osvikligt leder till uteslutning från den högst mondäna, slutna kretsen.”

I Libertarianernas Nihilistiska Lustgårdar handlar allt om Livsstilar. Ensamhet, Hemlöshet och Arbetslöshet anses som Bästa Inkörsporten till Din Nya Livsstil.

Solitärer är ett egenmäktigt släkte för sig.

Till skillnad från sin artfrände Eremiten, är Solitären betydligt mer begåvad med naturlig och medfödd social kompetens, än den föregående. I båda de enskilda fallen finns den minsta gemensamma nämnaren:

Flykt. Escape. Flykt kan beskrivas som både Flykt från, och Flykt till.

Ute i sällskapslivets vardag är Solitären ytterst medveten om vad som gäller:

I grund och botten är Allt ”-i-Sig”: ”Allt-i-Sig”, ”Verkligheten-i-Sig”, ”Schopenhauer-i-Sig” ”Föreställningen-i-Sig”, ”Fantasin-i-Sig”, ”Förfalskningen-i-Sig”, ”Heidegger-i-Sig”, ”Intet-i-Sig”, ”Askoppen-i-Sig”, ”Cigarren-i-Sig”, ”Hopper-i-Sig”, ”Warhol-i-Sig”, ”Bowie-i-Sig”, ”Giolì-i-Sig”, ”Chappie-i-Sig”, ”Wittgenstein-i-Sig”, Eurovision-i-Sig”, ”Lolita-i-Sig”, ”Woland-i-Sig”, ”Kant-i-Sig”, ”Chaga-i-Sig” och ”Slutet-i-Sig”.

”Allitterationen-i-Sig”, ”Alienationen-i-Sig”, ”Isoleringen-i-Sig”, ”Utanförskapet-i-Sig”, ”Flykten-i-Sig”, ”Friheten-i-Sig”, ”Tomheten-i-Sig”, ”Lucky Strike-i-Sig”.

Språkspelet är betydligt vidare än piedestalens enda fot. Drop Out var inledningen till Nutidens Quit, med Quitters och Quitting.

Liberalen tvekar. Libertarianen instämmer. Libertinen har att välja mellan pillren Blå dunster eller Rosenskimrande Yammy-Elefanter.

Utan att dra på några förhastade växlar eller paralleller till hur Skrolycke-Janne, på samma gång projekterat och exproprierat obruten mark ute i de värmländska urskogarna.

Där stod stugan säker på fast grund, tills att Lars Gunnarsson i Falla kom med reversen i högsta hugg.

Den ensamstående solitären skulle stå sig slätt.

En modernistisk form av Ikonoklasm:

Idéns, Ordets, Bildens, Formens och Trovärdighetens Totala Sammanbrott.

(”Totala Sammanbrott” betyder i det här enskilda sammanhanget att efter denna dystopi, återstår ingenting kvar att rädda, restaurera, konservera och, inte ens på egen, fri hand; återskapa och rekreera.)

På den ena sidan finns den abstrakta kvadraten avbildad, och på baksidan, ett lika abstrakt ingenting. (Där har Tydaren något att lära av Malevich och Fontana.)

Vid kyrkomötet i Konstantinopel år 553 evt deltog två teologer med varsin urkund.

Sett genom en Toad-(Bufo Alvarius 5-MeO DMT) paddas orörliga ögon, kan jordytan te sig platt.

Det vore, åtminstone inom den Teoretiska Fysikens ramlagar, möjligt att modulera om vanliga, vulgära vågor till ljudvågor.

Med ökad spänningseffekt övergår, likt Ordet inleder Begynnelsen, ljudvågornas frekvensomfång ( 340 m/s) till ljusvågor (Ljusets hastighet i vakuum, c, är en fysikalisk konstant och är 299 792 458 m/s (exakt värde). Denna hastighet är oberoende av observatörens rörelse – två olika observatörer kommer alltid att uppmäta samma hastighet, oavsett hur de rör sig i förhållande till varandra.) via ett virtuellt Newtonskt prisma, generera färgförnimmelserna även till en rehabiliterad persons neuron.

Johannes Filoponos hade, antingen intuitivt, med deduktion eller induktion, kommit fram till att Tellus var rund som en ordinär soccer fotboll.

Här följer en första introduktion till den fantasirika rymdbubbla av synvillor, illusioner, synförvändningar, spegellekar och andra brytningsfel, snarlikt taskspeleri, som ingår i den Steganografiska Faktionen.

Händelseförloppet är hämtat från tiden före den ”Lingvistiska Istiden under Zero Kelvin”, då orden frös till och, i slutet av problemformuleringsprivilegiets tolkningsföreträde, fastnade i intetsägande andefattigdom.

Ordmissbruken ledde oavkortat först till missförstånd, vidareutvecklades till missväxt, missförhållanden och den undergrävande tystnadens enhälliga majoritet.

Trots att spegeln låg som en horisontell havsyta, blev det underförstådda alltmer grumligt och ogenomskådligt.

Ordspråk tunnades ut till iskalla fakta.

Avvikelser i hänsyn till subordinationen retuscherades om till menanden och intriganta insinuationer.

Aningslösa andemeningar förföljdes som fågelfria fredlösa ut i svarslösa skogar.

Den kvävande, skriande tystnaden lade sig som ett mikrofiberpolyesterbolstertäcke över hembygdsgården.

Bindande löften slet sig loss och sprang ut i svarta natten.

Goda råd väckte först irritation och strax därpå även raseri.

Alla, Gemene Man och envar för sig, var alltför upprörda för att samla ihop sig till en enda enhetlig massa och, i samstämmighet med omgivningen, reflektera över tillvarons outgrundlighet, utväxla centrallyriska antaganden om det osynliga glashuset på ett stenkasts avstånd därifrån.

Det kanske mest logiska i den rådande situationen var att gå i pilens färdriktning.

Endast med den enda rätta attityden skulle de, oförändrade och oskadda, kunna, som genom ett under, komma ut på andra sidan.

Ett enda ohållbart argument omkullkastade hela korthuset.

I akt utan ord, sinade de mest trovärdiga av argument ut i sanden.

Bara Det-i-Sig väckte oro i leden.

Med oron försvann kvaliteter som sorglöshet, vankelmod, melankoli, tragikomik och förytligade djupsinnigheter, typ: ”Här går jag i andra tankar…”.

Stiltjen spred sig likt en metamorfosisk hydra mellan fastigheter, arrenden och överväxta tegar.

Byalaget, som inte ens hade, i alla fall inte i just det ögonblicket, tillgång till andrahandsvittnen, lösa rykten, skvallerspeglar eller lösa anklagelser utan bevis att orda om, upplevde situationen som över måttan, till skick och fason, helt och hållet orimlig. Som om Vakttornet skulle kunna stoppa Egendomsrätten?

Efter ett bollande fram och tillbaka, kompromissade de med de sprickor som annars bara uppstått naturligt.

Uttrycket i ett väl valt sammanhang, kunde både vara förstadiet till associationen om ett förlist skeppsvrak i nöd, eller då en spontanistiskt påmålad sopran, förstärkt till en väl tilltagen wagnersk Valkyria, utbrister i en aria vars ljudsvängningar (atomerna uppdelade i enskilda kvantifikationer, vars tidsförskjutningar, optimala hastighetens accelerationsmotstånd mot den gällande tröghetslagen), helst i D-moll, överensstämmer med champagneglasen som står beredda, i väntan på pausen mellan första och andra perioden (se ”ronden”, eller ”akten”), att spricka.

Förväxlingen kan omvandlas i runda tal till drygt tiotusen möjliga kombinationer. Här följer ett som, i obearbetad form, ramlat in:

”Jerikos murar sprängdes med jubelbasunernas hornstötar.

Vibrationerna väcker atomerna ur deras Väderspänningar.

Champagneglasen ute i foajén krackelerar, spricker och sprängs i skimrande splitter.

När den inre spänningens tryck pressar ut  ljudvågorna hur ”sprickorna”, ersätta ordet ”spillror” till ”splitter”.

Byborna betalade aldrig.

Det enda återstående beviset var en sedan långt tillbaka, oredovisad italiensk dubbel bokföring.

Tydaren, då denna utfört sitt mästerverk, äger nu tillträde till Steganografernas sekretessbelagda, med sigill förseglade Stjärnsundslås, andra ställe.

Angående Kulturkultens efterdyningar:

Maskinen kan tyvärr inte vara till någon hjälp för att återfinna den felande länken mellan det Prebabylonska Språkbruket (före Språkförbistringstiden) och 1930-talets Absolutism.

Då varken telepatiska eller kollektivt undermedvetna kommunikationsmeder angående informationshanteringens effektivisering av fjärrgående anknytningar finns att tillhandahålla, tvingas Tydaren tills vidare äga tålamodet att förhålla sig sval intill, för tillfället, gällande fakta.

Om till äventyrs någon autodidakt, autonom, anonym Agent önskar bidra med någon saknad punkt i uppdragslistan, bör denne, hellre förr än senare, sända in sitt bidrag före Dagordningen är klubbad.

Hängivna forskare av folklivet menar att det inträffar i den tid då försommaren vaknat upp ur sin vinterdvala och, sömndrucken, lojt och lite blasé arrogant, sträcker sina armar upp mot sänghimmelen.

Iscensättningen gör det Osynliga Synligt.

Sista datum anges då punkter ska vara insända.

Med ”punkter” menas punkter som ska föredragas.

Styrelsens umgängesformer återkommer i ett kontinuerligt flöde av samma virtuella, medvetna ”Lev i Nuet”-frånvaro.

En detrueringsmaskin vidaredistribuerar återförbrukningsmaterialet till en applicerbar 3D-skrivare, där, efter vissa nödvändiga korrigeringar och retuscheringar, bilden kan tydliggöras även för en närstående anhörig med begränsad uppfattnings- (i.e.)åsiktsförmåga.

För att inte bli kvarglömd eller förkommen, kan Agenten tvångsa ett ögonblick i dörrhålet, dra en repa inne i lokalen, låtsas upptäcka en 2D-skrivare, än en gång, med melodramatiska rörelser, tveka, därpå göra slag i saken, med bestämda steg närma sig kassadisken, utan kontokort men med kontanta medel, införskaffa maskinen och, med på lätta fjät, göra sorti.

Denna till synes improviserade agerande kräver dubbelt så mycket övning, som färdighet. Även en medfödd begåvning måste vara införstådd med att allt inte kommer flygande som stekta sparvar i luften.

Den enskilda Hjärn- eller Tankesmedjan eftersöker förgäves mönster och sammanhang. Tydaren kan in för detta faktum, varken misströsta, eller gå i stå.

Om frontalloben fortfarande befinner sig i ett omoget utvecklingsstadium, är också omdömet därefter. Som alltid handlar allt om Amygdala.

Helhetsperspektivet fungerar inte i ett sådant snabbframkallat motiv.

I Industrialismens förstadium, kvar inom Feodalsamhällets trångsynta värderingar, måste agerande Steganografer fungera som både förebilder och varnande exempel.

I rollen ”Fjodor Dostojevskijs Dubbelgångare” kunde Agenten, å ena hållet, fungera som ett exemplariskt föredöme, men å andra sidan bära en undertröja i lämplig storlek, med texten ”BAD” frampå bröstet.

Observatören/Tydaren/Beställaren kunde bortse från Agentens yttre skenbara attityd som varnande exempel (”BAD”) och, mer inrikta sig på den inre, lite latent underliggande, egenskapen: ”Unik Artefaktisk Entitet”.

I det Postindustriella/Poststrukturalistiska/Postmoderna Samhället kan ett sådant utbyte ske i lämplig lokal som det lilla Stadshotellets Wienerkafé, centralstationens ”Meeting Point” (Turning Point) eller ett lättåtkomligt hål i väggen.

Likt en hetsporrad ockasionalist tillika dylik opportunist är Tydaren alltid redo att, med båda händerna i luften, fånga tillfället i flykten.

För dem som fortfarande är i livet med minnet i behåll, minns hur Surtsey, den 14 november 1963, ur en eruption uppstått i en blixtklar abrovinkel.

Den svarta materien Rumtiden existerar inte bara ute i ett avlägset universum. Var och en av Gemene Man som otåligt inväntat mörkrets inbrott, vet hur, innerst inne, egentligen ligger till.

Slottets kontraktslöse lantmätare vet instinktivt att Euklides axiom byggde på hur agrarsamhällets tegar skulle fördelas rättvist. Arean i ett mer abstrakt plan kunde då betraktas som, i två dimensioner, till ytan platt.

För att ingen av deltagarna skulle uppleva sig stå utanför, övergiven, förbisedd, förbigången eller omsprungen, hade Euklides efterföljare två medhjälpare, Arthur och Jeremias, med intentionen att inräkna minsta tuva till slut tömt verktygslådan på blyertspenna, rutat kollegieblock, totalstationer, tumstockar, måttband och stegmätare, laseravståndsmätare och GPS.

Euklides efterföljare var i nutida betydelse ingen geodet. Föregångarens Elementa banade väg för framtida mätningsmetoder som kustlinjemätning, nivellering, trigonometrisk mätning, polygonmätning och gradmätning. De topografiska förhållandena ställdes i ett provisoriskt, i relation till lösa, öppna nätverk, anlagt kontor.

Visst hade arbetsresultatet inflytande på bygemenskapen.

En tidigare utböling hade sökt mandat som byfåne.

Testen bestod av, i möjligaste mån, innanför lagens råmärken, av avmätning, inmätning, utsättning samt utsträckning mellan två punkter, och, i sämsta,värsta fall, tvångscentrering.

Hur kan Tydaren utnyttja prekognitionen i Johannes Uppenbarelsebok?