Agenten, som vid det här tillfället sammanfaller med den ljusskygga skuggan med täcknamnet ”Coyoten” hade en hel del undanskymda turistfällor att välja på.

Sannolikt går Japans ”Grouping” att jämföra med Sveriges ”Bybor”, ”Byalag” och ”Byråd”.

Den japanska Edo-kulturen verkar ha fungerat ungefär som Feodalsamhället i Sverige.

En samhällsstruktur som motverkar varje form av nytänkande och nyordning.

Det är därför som 15 unga japaner dör för egen hand varje dag i Japan.

Självmordsfrekvensen av unga människor ökar också i Sverige. Betraktas Depression som en sjukdom och inte som en socialpsykologisk konsekvens av ett samhälle som håller rak kurs mot världens Ände, är det inte så konstigt att ansvarsfulla medborgare uppfattar ”The End”-tröjan som en modepryl.

Kanske Depression eller Inlärd Hjälplöshet eller Apati är att föredra framför Barn som törs säga ifrån?

Den medfödda instinkten att Hellre Fly än Illa Fäkta, ges inget utrymme i dagens Informationssamhälle. Enda möjliga flyktvägen är antingen i Utåtagerande Aggression, eller Droger, illegala eller godkända av Läkemedelsverket.

(Som alla andra speakeasys av klass, saknade tillhållet både sprit- och danstillstånd.)

Det självupptagna objektet, med hänvisning till självaste Wolf, ingick i det strategiska långdistansvapen som, på långt avstånd och med svaga ögon, starkt påminde samtliga inblandade om ett patenterat, vakuumförpackat dammsugarmunstycke.

Som enligt en överenskommen signal, blinkade Coyoten lamt med ögonlocken.

Coyoten lade ut irrbloss samt snitslade banan med åtel och mögliga brödsmulor.

Coyoten, van observatör, visste hur att Fördröja in i det Sista. Det finns goda skäl till att anta att både Feodaltidens Byar och Bushido-kulturens groupister kan ersättas med Öppna Nätverk. Det utgörs av ett Digitalt Nomad-tänkande där vissa medlemmar är flexibla, medan andra är bevarande.
Problemet skulle i stort sett bestå av, i ljuset från det yttre skenet, tre enskilda förlopp:

Hypotetisk Uppgivenhet

Självrannsakan (via ett Observerande Själv)

Syntetisk Upplösning. (Typ Cola och Menthos)

Storytellern höll, så länge det gick, inne med faktaunderlaget, nämligen det att den hexagona tärningen var mer förankrad i Drömmen, än i en illa tilltygad Verklighetsberättelse.

Det förutsedda utslaget kunde för Allrahögstainstans, inte upplevas som annat än en ursprunglig källa till inspiration. Enligt den gängse metoden och allomfattande ordningen, var den intelligente designern och kreatören väl medveten om Tingens Struktur, Natur och Kultur. Allrahögstainstans måste ha varit inställd på När i Evigheten det var dags att omsätta Tanke till Handling.

För att kunna förbli allsmäktig hade denne åt sig själv tillverkat ett förutbestämd Exekutiv Agenda.

Vis är den som kan se bortom sig själv.

På den tiden fanns ännu inga ”Spoiler Alert”-varningar. Processen, om än sinnrik, var komplicerad. Först ställningen, därpå konstruktionen, sedan, med ett tillräckligt hårt slag i huvudet, en välanpassad minnesförlust, och, tillbaka vid arbetsbänken, till sin oerhörda glädje, upptäckte det, nyss tillverkade fenomenet.

Var det tänkbart att den ännu inte skapade Storytellern kunde ha ett finger med i Språkspelet i Verklighetsberättelsen?

Energin svävade över vattnet.

Tid fanns till lösa spekulationer, avancerade gissningar och grundlösa påhopp.

Om den första Schamanen satte ord på Tillvaron, så uppstod Minnet från de Närvarande att den också borde vara den första Verklighetsberättaren.

På sätt och vis begick ju även Jesus Kristus en symbolisk Harakiri.

Allrahögstainstans var nu inne på själva den ursprungliga skissen av den Verklighetsberättelsen som den Allvetande Storytellern skulle föra vidare till nästkommande Generationer. Verklighetsberättelsen spårade ur i Intervallet mellan två Paradigm.

Intuitionen skulle ersättas av Informationen. Instinkterna styrdes av Manipulativa Regelverk. Verklighetsberättaren hade remixat Kartan. Mellan de två Paradigmen, uppstod Prokrastineringsperioden.

Det som inte kunde bordläggas, måste Omförhandlas och läggas i Malpåse. Denna Era kom att kallas för Inkuberingstiden.

(Inspirerad av den senast aktuella händelseutvecklingen, kan Tydaren här med fördel, utnyttja det provisoriskt uppståndna tillfälle till att utföra ett välbehövligt armar-upp-och-sträck, gå ner i liggande Planka och därpå inta en uppiggande kopp kaffe där sedvanlig stå-upp-påtår ingår.)

Övergången från AV till PÅ, från Intet till Allt, stod också i sig i rimligt förhållande till Ljusets hastighet.

I Begynnelsen var Ordet…

Som objekt kan det ha ett, i bredaste betydelse, mycket obestämbart syfte. Revbenen och Reverben ger samma förväxlingskänsla som ”Chi” och ”Qi”.

Revbenet, även om det i en felöversatt version i kontexten om Intelligent Design, kan betraktas som ypperligt lämpligt substitut eller protes, är en naturlig, kalciumberikad utväxt från Adams ryggrad.

Om ifall Allrahögstainstans, som delegerat över uppgiften till sitt Alter Ego, den mer sublime Intelligent Design, mot alla odds inte kunnat utföra operationen, kanske på grund av att Carfentanyl för tillfället var slut.

Cybernetiska och Ergonomiska Rörelseapparaten, vars sambandscentral kunde återfinnas såväl i hjärnan som i ryggmärgen.

Memen att knäleden skulle fungera som ett Gångjärn, levde vidare.

”Kan saken uttryckas enklare, så gör inte det.”

Lite mer invecklat:

”Kan sensmoralen uttryckas i allmogens ordalag, så är det mer komplicerade, komplexa, att föredra.”

Det kan misstänkas finnas en sambandscentral mellan Alienationen, Språkförbistringen, de Fragmenterade Informationsbitarna, Verklighetsberättelsen, Språkspelet och den högsta innersta kretsen av Libertarianska Crème de la Crèmes instinktiva behov av att i överensstämmelse med Jante-lagen, Stigmatisera, Förvanska och Förvilla.

Tillförlitliga källor vill ändå med bestämdhet hävda att det var där som Marshall McLuhan, för första gången i modern tid, skulle ha myntat uttrycket:

”The Media is The Message.”

I klartext ungefär:

”Det rådande förhållandet som tycks råda över täcket, står i omedelbar relation till det som pågår inunder detsamma.”

Mindre vulgärt uttryckt:

”Det Synliga är Det Underliggande.”

Även om vem som helst som ser dit näsan pekar, med egna ögon uppfattar spegelbildens djupperspektiv, är Agenten, även om denne ingår kategorin av Gemene Man, förvissad om att något bakomliggande är och förblir en föreställning om en odiskutabelt slutgiltig Ände.
”Mitt arbete består av två delar: Den ena är det ni läser i boken och den andra är allt jag inte har skrivit; och just andra delen är den som betyder något.”

Citat ur ett brev som Ludwig Wittgenstein skrev i ett brev till Ludwig von Ficker (1919).

”Allting som vi ser gömmer ett annat ting, vi vill alltid se vad som är dold bakom det vi ser.”

René Magritte

Hemligt meddelande i språkförbistringens tid är ursprungligen inte medvetet designat för att, i varken inre eller yttre skepnad, föreställa en virtuell förfalskning av Voynichmanuskriptet.

Det enda handlingsutrymmet finns i Presens. Allt annat är förvaltat i Verklighetsberättelsen. Världen som den kan upplevas just nu, är, i brist på annat, den perfekta visionen.

Den här högst naturliga övergången leder oundvikligen fram till konstaterandet att Språket, Ordvalet, Meningsuppbyggnaden och Satsdelarna är Steganografens Modus Operandi. Ordvalet är lika med Bokvalet.

Socialdarwinisterna som Samhällsplanerare saknar en Plan B. Oppositionen lutar sig på samma Plan A, istället för att framställa en Plan D.

I den här kontextuella ordmassan finns också antydningar av associationer till Navaho-kodens betydelse för USA:s krig mot Japan, under WW2.

Alla känner inte samma vördnad inför ett perfekt skapat och inordnat världsallt.

Calibanerna kan kanske bekämpas av Bertie Woosters Drönarklubb?

Hoppet om Livets Mening som ett dolt meddelande i en övergiven grotta efter Ökenfäderna tycks lysa med sin frånvaro.

Fibonacci har lösa förbindelser med både Pi och Gyllene Snittet.

Före Punkten råder Tabula Rasa och Horror Vacui. Punkten utgör den allra Första Dimensionen.

Med två plötsligt uppstådda Punkter uppstår den Andra Dimensionen. Den kortaste sträckan är en rak linje. I Andra Dimensionen bildar fyra lika långa linjer en kvadrat. I Tredje Dimensionen bildar Sex kvadrater en Kub. I Fjärde dimensionen uppstår en Tessarakt.

Lägg här särskilt märke till transportsträckan: ”… åtminstone tills vidare,…”