Nomadkulturer som levde som Jägare, Samlare eller som flyttade med sitt Vilda Boskap, överlevde Svåra Förhållanden genom att Enskilda Individer tillsammans bildade Stammar.

Alla i Stammen visste att Ingen skulle kunna Överleva och Klara sig utanför Stammen.

Människan är ett Flockdjur.

Ingen Människa är en Ö. Till och med en Ensamboende Eremit är beroende av någon slags Föreställning om Social Gemenskap.

Hur Stor kan en Stam vara, utan att bli Kontraproduktiv?

Hur kan en Stam bli Kontraproduktiv? Stammen som Helhet är beroende av dess Förmåga till Överlevnad.

För att överleva Behöver Stammen en Gemensam Verklighetsberättelse.

Gissningsvis kan en Stam inte vara Större till Antal än cirka tvåhundra Medlemmar.

Dessa ingår Alla i en Frivillig Överenskommelse om Ömsesidigt Utbyte av Varor och Tjänster.

En generös Stammedlem blir Uppskattad, medan en Snål eller Girig Stammedlem mer och mer kommer att urholka motsvarande Frivilliga Överenskommelse.

Hos ett Ursprungligt Naturfolk bestod Utbytet av Gemensamt Samlande och Gemensam Fångst av Bytesdjur.

Genom Boendet kunde var och En känna sig mer Trygg och Säker, än om De istället levt Enskilt, var och en för sig.

Stamkulturens Verklighetsberättelse förmedlade till var Stammedlem hur att Förhålla sig till Gemenskapen i Vild Omgivning.

Sammanhållningen kunde bevaras genom upprepade Ritualer och Traditioner. Vid Svält minskade antalet Stammedlemmar.

Vid Gott om Livsmedel och under Goda Levnadsförhållanden, Ökade antalet Medlemmar och så småningom kunde Stammen dela upp sig i Två.

Nomadstammen fungerade Endast om Alla kunde anses vara Värdiga Medlemskapet.

Stammen var en Gemensam Upplevelse av Gemenskap mellan Stammedlemmarna samt deras Anhöriga.

Det hände att Stammar kom i Strid och Rövade bort varandras Döttrar, men detta i huvudsak för att förhindra Inavel.

Detta kan vara orsak till att Stammen hade Oskrivna Regler om Totem och Tabu.

Allt Gemensamt har uppstått genom Enskilda Individers Förmåga till att uppleva Samhörighet, Deltagande och Överenskomna Visioner.

Stamkulturen levde i en Cirkulär och Inte Linjär Tidsuppfattning.

Det fanns ingen mening för en Stamkultur att Förstärka eller Integrera Stammens Inre Överlevnadsförhållanden.

Stamhövdingen och Stammens Råd strävade efter Levnadsregler som Verkade för Stammens fortsatta Överlevnad, att Finna Föda, Säkra Vägar att Vandra på och Livsnödvändigheten till att kunna Undvika Faror.

Varje känd Diktatur i Världen har haft som Maktmedel att Bryta ner Nomadiserande Stamkulturer.

De Bofastas Maktstruktur är grundad på Egendom och Var och ens Enskilda Ägande.

Detta kan sägas vara Helt Avgörande för varje uppkommen Civilisation, men också de Inre Strider som Egendomarna kan Ge Upphov till.

Nomadstammarna var Rörliga över Stora, Fysiska Markområden.

Det var på så vis som Stammen ständigt sökte Bästa Möjliga Levnadsförhållanden. Det Uppstod Konflikter mellan Bofasta och Nomader uppstod då de Bofasta ansåg att Nomaderna trängde in på de Bofastas Egendomar och då Nomaderna ansåg att de Bofasta försvarade Markområden som skulle kunna Föda både Bofasta och Nomader.

I Byarna uppstod de allra första Maktstrukturerna.

I Byarna framställde Byborna Verklighetsberättelsen så att den Instämde med deras Inbördes Levnadssätt och Ifrågasatte eller Fördömde Nomadstammarnas Livsstilar.

Byarna höll Nomadstammarna utanför Byns Gränsmarkeringar.

Nomadstammarna upptäckte att de kunde överleva på Handeln mellan Byarnas Gränsmarkeringar.

Nomadstammarna hade levt Ekonomiskt och Ekologiskt, innanför de Biosfärer som Naturligt uppstått i Klimatförändringar.

Sådana System begränsade Byarnas vilja till att växa. Målsättningen var att Fler Bybor skulle kunna sätta fler Barn till Byn och därmed utöka Byns Gränser, ut mot Nomadstammarnas territorier. Barnen skulle äga Arvsrätten till Föräldrarna Egendomar.

Någon sådan Regel hade aldrig kunnat fungera i en Nomadstam.

Inom Stammen var det av Stor Betydelse att varje Vuxen Stammedlem hade visat sig Värdig att ingå som Medlem i Stammen.

I Byn var det som Betydde mest, Bybons Existensberättigande.

Existensberättigandet fanns i förmågan till att Arbeta.

I Nomadstammen fanns ingen sådan Fast Arbetstid.

Allt var Beroende av hur Nomadstammen klarade Överlevnadsförhållandena.

Inom De Bofastas Byar kunde man dels Odla, dels Spara och Lagra det man hade Odlat.

I Egendomen ingick varje Enskild Bybos Tillgångar och Förmåga till att Utöka Tillgångarna. Vissa Egendomar kunde Byborna dela på, men Målet var Ändå att varje Bybo skulle leva Oberoende av de Andra.

De Bofasta Byborna blev alltmer Beroende av Tecken och Skrift.

Genom skriva Regler och Lagar, skulle Avtalen nedtecknas och bekräftas med Bomärken.

Med Skriften följde en Fastställd Verklighetsberättelse som, inför Samtliga Parter, angav Mätbara Värden, som hur Egendomarna skulle Fördelas mellan de Enskilda Byborna, framtida Borgarna, och Gemenskapen.

De som förstod hur Samhällsstrukturen inom Byn fungerade, kunde snart Utlysa ett Ledarskap som skiljde sig från Nomadstammens Hövding och Stammens Råd.

Ledarskapet förklarade sig på alla Tänkbara sätt och vis som Priviligierade.

Privilegiet bestod av hur att Förändra Samhällsstrukturen så att den gynnade de Priviligierade. För att kunna Förklara Privilegieställningen för de Ofrälse, framställde de Frälse en Verklighetsberättelse som angav de Priviligierades Höga Ställning.

Först formulerades Privilegiet såsom en Gemensam Trosföreställning, men med Tiden framställdes sådana Fakta som de Ofrälse, Gemene Man och Crethi och Plethi, inte kunde Ifrågasätta. Det förekom Våld, men starkare var Hotet om Våld.

En del av Våldet gick ut på att Inskränka på Medborgarens Personliga Frihet och Integritet.

En annan del av Våldet bestod av att Framställa en Hotbild som de Priviligierade i sin Ställning kunde Bekämpa.

För att Försvara Medborgarna från de Reella och Potentiella Hoten, behövde Privilegiet en Förstärkt Maktstruktur och för att Bevara denna inför Kommande Hot, måste Medborgarna betala in Skatt. De Priviligierade var Frälsta från Skatt.

Det var deras Belöning för att vara Beredda att Försvara Borgen, Medborgarna och deras Enskilda Egendomar.

Den som inte kunde Betala Skatt, ansågs vara jämställd en Fågelfri.

Det var självklart att Nomaderna inte betalade Skatt och därmed kunde anses som Laglösa.

Allt eftersom Borgen blev allt folktätare, behövde de Priviligierade utökade Maktbefogenheter. Ute i Tassemarkerna hade Nomadstammarna länge angripit Transporter till Borgen.

Borgens Knektar, Soldater och Väktare sändes ut för att Söka efter mer Bördig Mark och God Jakt.

Därför blev det självklart att utse Nomaderna till Borgens Fiender.

Men Borgen var inte den Enda Borgen.

På andra ställen hade andra Borgar blivit till. I Konflikter mellan Borgar, uppstod Krig.

För var gång som Borgen genomgick ännu ett Paradigmbyte, kunde Verklighetsberättelsen skrivas om och Anpassas till de Nya Levnadsförhållandena.

För att det Nya inte skulle kunna Upplevas som alltför Osannolikt, valde Verklighetsberättarna ut sådana delar av den gamla som fortfarande verkade Begripliga.

Borgen växte. Arbetskraften räckte inte till. Från Nomader och besegrade Borgar hämtades Slavar och Frivilligarbetare.

Borgens Maktförhållanden växte därmed också utanför Murarna. Mellan Nomader och Bybor hade Föreställningen uppstått av ett Innanför och ett Utanför. Byborna, med förmågan att lagra och spara, förklarade Nomaderna som Utanför.

Borgens Priviligierade Insåg hur Handeln pågick utanför deras Gränser. Därför stadfäste de Borgen som Gräns och vid Gränsen ställde de ut ett Tullväsende.

Var och en som Handlade innanför Borgens, Stadens Gränser, betalade Tullavgift.

Den största Marknadsplatsen, skyddad av Borgmurarna, erhöll mest i Tullavgifter.

Visserligen måste Säljare, för att komma in till den mest betydelsefulla av Marknadsplatser, betala mer i Tull än till de andra Borgarna, men å andra sidan kunde de sälja sina Varor och Tjänster till Högre Pris och till Fler Köpare och Konsumenter.

Säljarna insåg att Ryktet om Tillgång och Efterfrågan, Konsumentinformationen och Public Relation, ökade Konsumenternas intresse för en annars ganska så Ointressant Vara.

Så uppstod Ryktet om Varan som Magisk, Övernaturlig och Mirakulös.