Samhällets entropiska sönderfall och upplösning kan inte politikerna belastas för. Det vanligaste skälet som människor anger idag, är Tidsbrist. Livspusslet går inte ihop. Mobilernas personkemier korresponderar inte simultant.
Tidsbristen bör logiskt vara en konsekvens av Dissociationen, den omedvetna förmågan till att skärma av outhärdliga delar av Verkligheten, och Verklighetsflykten in i Alienationen.
Översatt till vardagsspråk:
Individens valmöjligheter till att befria sig från icke fungerade holistiska sammanhangsberättelser, avtar och minskar.
Under den tid då Nomadkulturerna var som mest avgörande för överlevnaden fanns Schamanismen. Verklighetsberättelsen genomgick flera förändringar, genom Föreställningar om Animismen, med allt i Naturen bestående av Andeväsen, Polyteismen, där Flera Gudar och Gudinnor ingick i samma Verklighetsberättelse och så småningom till Monoteismen, med endast en Överordnad Gudsgestalt.
Med Jordbruket kom människors möjligheter till att uppleva en bekvämare och tryggare tillvaro i sina egna fasta boenden.
Det möjliggjorde Romarriket, som i sig låg till grund utvecklingen och spridandet av Kristendomen.
Kristendomen fungerade som Verklighetsberättelse fram till Boktryckarkonsten.
Boktryckarkonstens artefakter möjliggjorde spridningen av Vetenskapligt Faktaunderbyggd Verklighetsberättelse, men Vetenskapen som sådan kunde inte ange någon större sammanhållande Verklighetsberättelse.
Den Vetenskapliga Verklighetsberättelsen var Oförenlig med de Maktstrukturer som var i funktioner då.
Istället uppstod Subkulturer med variationer av Messianska och Apokalyptiska Verklighetsberättelser.
Romarrikets Centralisering låg till grund för Kristendomens Berättelse om Påven i Rom som Guds Företrädare på planeten Tellus.
Behovet av en gemensam Verklighetsberättelse ökade, då Handeln mellan Folk, Stater och Länder krävde mer av tolerans och lojalitet, än egen Suveränitet.
De konflikter som pågått i århundraden mellan olika feodalsamhällen kunde hanteras av hårdföra Furstar, Kungar och Kejsare.
I många blivande centraliserade och urbaniserade Stater, kunde Furstarna finna en minsta gemensamma nämnare med Kyrkan.
I andra Stater uppstod ideliga konflikter mellan Monarkier och Kyrkan, och mellan Monarkin och Monoteismens Representanter.
Vilken var Högst upp i Maktstrukturens Hierarki, förklarad för Folket genom Verklighetsberättelsen?
Det ledde så småningom till delningen av Kristendomen och Kyrkans makt.
Kungar understödde Protestantismen för att minska Kyrkans monopol på den Enda Sanna Verklighetsberättelsen.
Med Vetenskapsrevolutionen och den Teknologiska revolutionen uppstod ännu ett Paradigmskifte.
Både Monarkins och Kyrkans Ställföreträdare hade insett Kunskapens betydelse och värde. Ingen Makt kunde undvara eller undkomma de Vetenskapliga Fakta som snart skulle ha en direkt inverkan på Maktstrukturens Utveckling till Ekonomisk Expansion.
Genom Upplysningen kunde Företrädare för Vetenskapens Verklighetsberättelse erövra delar av den dåvarande Förhärskande Maktstrukturens Verklighetsberättelse, men det fanns inte längre något Övergripande som kunde verka Övertygande för Gemene Man att Uppleva den som för Alla Begriplig Verklighetsberättelse.
Vetenskapen var Beroende av Maktstrukturens Materiella och Tekniska Resurser, därför måste Upplysningen kompromissa och söka bilda en sammanhållande, Ny Verklighetsberättelse med betydelsefulla delar hämtade från den Redan Existerande.
För Vetenskaparna betydde detta att de måste Överge det Förutsättningslösa Experimenterandet och söka uppfylla Maktstrukturens Behov av Materiellt Fördelaktiga Resultatrapporter.
De Vetenskapstroende omvandlade sina versioner av Verklighetsberättelser till Ekonomiska och Politiska Ideologier.
Redan tidigare, under Kyrkans ledning, hade uppstått Subkulturer som Ifrågasatte Kyrkans och därmed Monarkins Traditionella Mönster och Strukturer.
Enskilda Stater bekämpade Grannliggande, främst för att erövra deras Arbetskraft, Jordegendomar, Naturresurser och Råvaror, för att så småningom uppnå den högsta Verkställande Ledningen inom Maktstrukturens Status Quo-läge.
Kolonialismen möjliggjorde Industrialismen som alltmer Övergav Tron på, å ena sidan Kyrkans Verklighetsberättelse, å andra sidan Monarkins Verklighetsberättelse.
Civilisationen behövde en självbekräftande Verklighetsberättelse där också de Ociviliserade Vildarna fanns med.
I glappet mellan de två socklarna kunde Ekonomiska Förutsättningar ge mer Utrymme för sådana Subkulturella Ideologier som tidigare hållits tillbaka av Kyrkan och Monarkin. Subkulturerna enades om ett Samarbete och med det kunde, först Kyrkan och Monarkin, men sedan också Vetenskapen, med Ekonomi och Krigskonst, förverkliga den Demokratiska Verklighetsberättelsen.
Med Industrialismen minskade behovet av en Öververklig Andlig Förklaringsmodell och som Ersättning Sammanförde Ideologerna Industrialismen med Demokratin.
För var gång uppstod ännu fler delningar och ur dem framväxten av nya Subkulturer. Subkulturernas lojala medlemmar sökte återgå till ett Status Quo-läge av Stabilitet. Tillverkningsprocessen av Nya Fakta och Informationsbitar som ledde till nya obesvarade frågor, tvivel och de tidigare Verklighetsberättelserna höll inte längre måttet.
Hur att Bevisa något som inte Går att Bevisa?
Monarkins, Kyrkans och den Politisk-ekonomiska Ideologerna försökte Förena deras varsina Verklighetsberättelser så att de överstämde med varandra, men samtidigt vara öppna för nya Fakta och Informationsbitar från Vetenskaplig Forskning och Teknisk Utveckling.
Den Suveräna Statens Verklighetsberättelse överensstämde inte med det alltmer betydelsefulla Informationsutbytet inom den än så länge, inom samma Paradigm, fungerande Maktstrukturen.
Demokratins Förespråkare vann terräng, men endast om Folket kunde uppleva en Speciell Ideologi som den mest Pragmatiska Verklighetsberättelsen av de Möjliga. Informationssamhället uppstod med Tillväxtpolitik, Industrialisering, Högteknologi, Urbanisering och Vetenskapens ständigt nytillverkade Informationsbitar.
Paradigmet vi lever i idag, med många Verklighetsberättelser från många olika Subkulturer samtidigt inom samma Maktstruktur, är inte längre Hållbart.
Etablissemangets Ideologer söker verka för den Gamla Maktstrukturen, Verklighetsberättelsen och Paradigmet med Tro på Önsketänkande och Visionära Drömmar.
Vilsenheten ökar bland Vanligt Folk då ingen Verklighetsberättelse verkar överensstämma och vara förenlig med deras enskilda Upplevelser och Erfarenheter i Vardagsverkligheten.
I bristen på Sammanhang spricker de tidigare Verklighetsberättelserna som Troll i Solsken.
I tidigare Verklighetsberättelser kunde Ideologerna svetsa samman Tron, människornas Förhoppningar och Önskningar inför Framtiden och Vetenskapliga Faktabaserade Informationsbitar till en, om än diffus, fungerade Verklighetsberättelse.
Då den inte längre höll samman, sökte Ideologerna förena Fakta, Tro och Vidskepelse till en Verklighetsberättelse som skulle vara Tidsanpassad, lätt och bekväm att förhålla sig till inom Vardagslivet.
Den så kallade Matrixen skulle också den Erodera, Implodera och Entropiskt Upplösas.
Subkulturerna kunde finna nya framkomliga vägar, men bara så länge som Förtroendekrisen i Samhället bredde ut sig.
Politikerförakt och Förakt inför Etablissemangets Ideologers välkonstruerade och framställda Iscensättningar och Föreställningar förorsakade också till ökad misstro till Vetenskapliga Fakta. Matrixens Verklighetsberättelser var löst sammanfogade av Reella Fakta, Desinformation, Anakronismer, Faktoider och, i brist på andra sammanhang, agnostiska och ateistiska antaganden.
Dessa framkallade Föreställningar om att Sammanhängande Verklighetsberättelser inte längre kunde Existera i förhållande till Vardagslivets Ansträngningar.
I brist på Trovärdiga Verklighetsberättelser, kunde vanliga människor bara ha att välja på ökad Förtroendekris, Desillusionerade Cyniska Avfärdanden och Messianska, Eskapistiska, Verklighetsfrämmande Önskedrömmar.
Drömmens Verklighetsberättelse bestod av uppfattningen om att Lyckan kan Köpas för Pengar. Det Paradigmet angav Konsumtionen som Verklighetsberättelse.
Verklighetsberättelsernas Upplösning bidrog inte till vad Upplysningens Förespråkare Förutspått.
Vanligt Folk började Konsumera Tröst. Inom Matrixens Verklighetsberättelser kunde vilken Produkt som helst, Andlig eller Materiell, accepteras, så länge Förhoppningar om att en Ny Verklighetsberättelse skulle Uppstå från de Föråldrade.
Ett Adderall-piller fungerade lika Bra som Olympiska Spelen, Hatsune Miko eller Gachapon-Lolita.