Prepping, eller Survivalism, är ofta förenat med situationer där den förberedde kan ha ett lager av livsnödvändiga produkter, men sällan beskrivs det i en verklig stadsmiljö.

Det mesta, kan man tro, verkar självklart och lättillgängligt i en urban miljö, där livsmedlen går att köpa inom gångavstånd, rent sötvatten finns i vattenledningar och vattenkranar, värme ingår i husvärmen, eller kan erhållas direkt utifrån genom fönstren.

Elektriciteten finns alltid lättillgänglig i ledningarna och om det skulle saknas vid något tillfälle, kan man alltid ordna fram ett lämpligt batteri.

För en som vill förbereda sig inför ett plötsligt avbrott i det bekväma och alltid lättillgängliga storstadslivet finns inom den närmaste omgivningen en alltid naiv föreställning om, dels att ”det händer inte här”, dels ”samhället har resurser för att lösa sådana problem”.

Civilförsvaret är för länge sedan nedlagt.

Vad finns idag?

Sociala grupper på Internet?

Partygänget?

Matklubben?

Golfkompisarna?

De sista med praktiska erfarenheter, de allra flesta omtänksamma pensionärer, har gått bort. Istället satsar medborgarna pengar och energi på inbrottssäkra bostäder, professionella vaktbolag och praktiska kläder som är lämpliga ute i vildmarken.

Ett stort problem är att människor föreställer sig ett utsatt samhälle, som det skulle kunna se ut i någon dystopisk katastroffilm. Det man mycket sällan lär ut till medborgarna, är att:

”Allt är Träning”.

Vad du än gör, så är det ett träning.

Allt du gör, blir du bättre på.

Att vara ”cool” kan säkert definieras på många olika sätt, som cool klädsel, coola prylar, eller en cool händelse. En överlevnadsstrategi ute i vildmarken brukar förklaras med ordet. S T O P. Stanna

Tänk

Observera eller Orientera

Planera

Lev som en vandrare och nomad.

Information är betydligt lättare att ta med sig, än en varuvagn full med konstervburkar.

(Råkar du ha något som kan duga som konservöppnare på dig, just nu?)

En cool människa skulle kunna vara den som med en balanserad sinnesstämning ”inner peace”, kan observera utvecklingen av en plötsligt oväntad händelse.

Prepper’s Delight är förstås att känna igen så många tecken som möjligt, för att kunna bygga upp en strategi och en plan.

Den Grå Mullvaden är en sådan bra roll till självförverligande.

En dystopisk apokalyptisk nödsituation uppstår sällan plötsligt.

Den upplevs som plötslig för de som aldrig brytt sig om att läsa av tecknen i närmiljön.

Alla vi utan magiska krafter eller övernaturlig intuition, får nöja oss med fantasier, gissningar, spekulationer och försök och misslyckanden.

Goda råd är dyra, för dem med pengar.

Utan pengar kan det alltså vara värt att fundera på vilka råd som kan öka i efterfrågan.

Pengar är ett medel, inte ett mål i sig.

Men med pengar kan man köpa och sälja, medan pengarna har det överenskomna värdet kvar.

Att verka vara blind, trevande och sökande med de andra sinnena genom jordtunneln.

Grå på så vis att inte synas, inte utmärka sig och inte skryta.

Undvika att väcka uppmärksamhet.

Därför är till exempel dystopiska händelseutvecklingar inte särskilt konstruktiva i en reell situation.

Den Överlevande Lonern och Ensamvargen må vara hur bra som helst i anpassning, men isolering i ord och handling kan nog knappast vara en lägre tids överlevnadsstrategi.

Också Nöden har Lag.

Bryt inte mot lagar och förordningar.

Gör inte inbrott.

Stjäl inte.

Allt sådant kan väcka någons uppmärksamhet och ont blod.

Det du har stulit, kan någon annan också stjäla från dig.

En Prepper måste ju förstås se ut som allt annat än en Prepper.

En Grå Mullvad är mer av en Scout Spejare och Kunskapare.

Tecknen som finns överallt och som kan bli betydelsefulla i en akut situation, finns överallt. Första överlevnadsstrategin i en urban miljö, är att tänka på sådant som ingen annan tänker på. Helt enkelt, bättre att förekomma, än förekommas. En plötslig incident inträffar. Var har du din säkerhetsfilt?

Var har du fickkniven?

Var har du cigarettändaren eller tändstålet?

Var har du vattenflaskan?

I tryggt och säkert förvar, hemma?

Survivalkittet ligger där det brukar ligga, i förrådet.

Vem orkar gå omkring och släpa på allt det där, dag efter dag?

Därför är det bra att känna till Maslows Behovstrappa.

Vad behöver en människa för att kunna överleva för stunden och leva på längre sikt?

Bortsett från skydd för skiftande väderlek och temperatur, behöver Människan sötvatten. Sötvatten finns idag i Mälaren, så länge som Mälaren och sötvattnet är rent från skadliga kemikalier, bakterier och virus.

Var finns annat dugligt vatten att kunna dricka och tvätta sig i?

Regnvatten?

Förångat vatten som kan kylas ner till drickbart vatten.

En behållare att transportera vattnet i.

Behållaren kan vara av glas, aluminium, eller en plastpåse eller obegagnad kondom.

Här kan jämföras med Platons Idélära och Zenbuddhismens ord om Form och Former.

Likaså Euklides tvådimensionella geometri.

Kortaste vägen mellan två punkter, är en rak sträcka.

Men om det mitt emellan punkterna finns ett högt berg, eller en djup ravin, så behövs antingen möjligheten till att kunna klättra, bygga en bro eller gräva en tunnel.

Berget kan ju lika väl vara av sten, som av is eller snö.

I den urbana miljön i Stockholms City finns än så länge drickbart vatten tillgängligt i vattenledningarna.

Annars blir det Mälaren och dess olika vikar och kanaler.

Vid ett plötsligt oväder kan det vara bra att kunna söka skydd i en tunnel, förutsatt att tunneln inte kan bli översvämmad av vatten eller annat skrymmande materia.

Dagligen matas vi med bilder i media vad som kan hända i katastrofområden runt omkring i världen, men sällan presenteras några alternativ till att klara av sådana händelser om ifall man själv skulle råka ut för det.

Åter uppstår problemet att de som känner till den gängse normala lösningen, snart blir tvungna att konkurrera om hur att vinna tid och vinna rum, före alla andra.

Därför är det bra att redan i vardagen, i tunnelbanan, vid busshållplatsen eller under en gångsträcka mellan arbete och bostad, fundera över vilka alternativa lösningar som antingen redan finns, eller skulle vara lätta att konstruera.

Lagen om alltings jävlighet, är bra att ha i bakhuvudet.

Det som bör fungera och det som ska fungera, fungerar plötsligt inte alls.

Eller också är det just det det gör. Ingen vet.

Det är helt omöjligt att förbereda sig inför allt.

Ska man stanna där man är, eller söka upp en möjligt bättre plats?

Överlevnad för dagen kan bli ganska enformigt, tråkigt och på lite längre sikt, passiviserande. Rastlöshet och irrationell oro kan verka förödande.

Samma grundregel och överlevnadsprincip; dit alla andra springer, är det snart allt hårdare konkurrens om det lilla som finns kvar.

Något som du kan ha i bakhuvudet är att de som tillhör Det Naturliga Urvalet är aldrig informerade om det i förväg.

Urvalet är inte predestinerat, förutbestämt.

Såsom Grå Mullvad, långsam och sävlig, gäller det att ha färdiggrävda tunnlar, men också strategier om var det kan finnas andra lämpliga färdsträckor, metoder och kanske oprövade idéer.

Preppers och Survivalists tänker ofta på kortsiktiga lösningar, som kommer att fungera fram tills att Kavalleriet kommer till hjälp.

Men om det inte kommer något Kavalleri?

Eller om det är just du som är den enda som kan fungera som motsvarande Kavalleri?

En enkel grundregel är att den som hälsar på dig i vardagen, under vanliga förhållanden, är sannolikt en bättre vän i nöden, än den som aldrig visat något som helst tecken på vänlighet eller gemenskap.