Valet mellan Kartan och Verkligheten förblir hypotetiskt.

En handling och en händelse beror ytterst på fysiskt materiella resurser. Den Levande Varelsen är en Fysisk Kropp i en Materiell Värld.

En Översinnlig Entitet utan Fysisk kropp i en Immateriell Förståelse av Världen, kan endast existera i en Fysiskt Levande Varelses Föreställningsvärld.

Språk är förmågan att bilda symboler och att tänka i metaforer.

Människans verklighetsupplevelse begränsas av hennes föreställningar om densamma.

Människans relation till verkligheten bygger på en dualistisk ömsesidighet.

De måste innehålla sådana informationsbitar att människan, undermedvetet, kan sammanfoga dessa till praktiskt utförbara tillämpningar i tillgänglig fysisk materia.

Verkligheten är materiell och därmed möjlig att föra in och utföra i ett praktiskt förfarande. Fantasin, inbillningsförmågan, begränsas av Människans föreställningar.

Det en människa inte kan påverka, är utanför hennes räckvidd, mellan hennes förutsättningar och tillkortakommanden.

Det som finns, är innanför hennes räckvidd.

Det som inte finns, förblir ett hypotetiskt antagande.

Genom regelbundna iscensättningar av föreställningar kan människan uppleva sig utföra fria val.

Valfriheten är materiellt beroende av människans upplevelse av fler än ett alternativ.

Endast ett alternativ ger inget handlingsutrymme.

Verkligheten som påverkar människan, är också möjlig för människan att påverka.

Den hypotetiska föreställningen om verkligheten, består antingen av en vision, eller en illusion. Valet mellan Kartan och Verkligheten förblir hypotetiskt.

För att kunna definiera Verkligheten, måste Människan tillverka en Karta som också är begriplig för andra inom samma subkultur.

Då Samhället alltmer Globaliseras till en Konform Verklighetsbeskrivning, kan Samhället utvecklas enbart genom tillräcklig överlevnadskraftiga subkulturer.

Samhället, den Nuvarande Övergripande Strukturerade Kartan, tillåter ingen konkurrens.

Varje subkultur är därför att uppfatta som en potentiell hotbild mot det Etablerade Samhället. Sanningen existerar endast i förhållande till hur samhällets medlemmar upplever Verkligheten överförd till en konkret karta.

Verkligheten kan säga bestå av den verksamma substansen Sanningshalt i Relationer mellan Människa och Materia.

Kartan av Verkligheten utformas av dem som ingår i det nu fungerade paradigmet.

Människan utformar Kartan i förhållande till en eller flera subkulturella Verklighetsberättelser. En kultur består alltid av ett Innanför, inom Kulturens gränser, och ett Utanför, utanför Kulturens gränser.

Så länge som en övergripande kultur underhålls av dess medlemmar och deltagare, kan dessa ingå i en eller flera subkulturer som alltid omfattas av den övergripande kulturens verklighetsbeskrivning.

Kulturen är, för sitt fortsatta existensberättigande, helt beroende av det som, i någon betydelse, finns utanför.

Då Kulturen inte längre har något existensberättigande, övergår Kulturen till att bli en Tradition. Traditionen,

Historien och Historieberättandet är det som det nya Paradigmet övergivit och lämnat bakom. Ett Paradigm är en Karta, en Verklighetsbeskrivning som aldrig tidigare prövats.

Detta är själva förutsättningen till att Kulturens medlemmar och deltagare anammar det nya paradigmet.

Det nya paradigmet uppstår alltid utanför och underifrån.

Uppstår inget nytt paradigm, så förlorar Kulturen dess existensberättigande.

Paradigmet är det nuvarande Samhällets kulturella verklighetsberättelse.

Homo sapiens sapiens designar sammanhållande mönster med hjälp av tecken och symboler.

Människor har i alla tider världen över förklarat verkligheten för varandra genom berättelser.

Detta kan låta märkligt eller till och med löjeväckande, men för Människan har berättandets kronologiska ordning alltid haft en avgörande betydelse.

Orsak och Verkan.

Handling och Konsekvens.

Människan tolkar in händelserna i sådana berättelser och beskrivningar som gruppen/klanen/subkulturen kan uppleva som sammanhängande och meningsskapande.

Kulturen, eller subkulturen har i sig inget egenvärde, utan är alltid beroende av att någon aktivt håller den vid liv och deltar i sådana sammanhang där den av deltagarna, upplevs som levande, meningsfull och betydelsebärande.

Att väl känna till och utnyttja sådana handlingar eller föremål som kan bryta mot sociala normer, är grundläggande kunskaper för alla former av både provokation och manipulation.

Ämnet Steganografi kan sägas behandla hur Utövaren, i det här fallet, Läsaren/Tydaren, kan gömma undan eller dölja sådan avgörande information som Obehörig Utomstående söker upptäcka för att utnyttja.

Hur man medvetet undanhåller ett speciellt betydelsebärande tecken utanför Detektiven Allmänheten händelsehorisont.

År 1866 bannlyste Lingvistiska Sällskapet i Paris all vidare diskussion om språkets ursprung, och det tog mer än ett sekel innan ämnet blev respektabelt igen.
Normaltillståndet i verkligheten är kaos och oordning, men i samvaro med andra levande varelser, typ Homo sapiens sapiens, kan man tillsammans iscensätta föreställningar som så småningom bildar en subkultur.

Ofta är protospråket för en viss språkfamilj ej dokumenterat.
Det kan bero på att de som talat, fortfarande, på grund av ej upptäckta eller uppfunna semiotiska tecken, uteblivit.