Andra försöket till Mullvadsandroid är en faktiv akt.

Textmassan hämtas i delar från svenska eller engelska Wikipedia.

Textmassan samplas och remixas till Kontext.

Ur Kontexten kan Läsaren/Tydaren dra sådana underförstådda meningar som kommer att sammanfalla med Klartexten.

Residenternas bild av verkligheten, är den som vinklas, redigeras, retuscheras och återges i media.

B E P föddes på All Souls Day, 1910, i Rowena, Texas, den andra av tre barn.

Fader var murare som dog när B E P var ett år gammal.

Modern med barnen till sina föräldrars hem i Cemetery City.

B E P hade ett svårt men i sista hand kärleksfullt förhållande med sin mamma, som kallade henom för Beep, eller Bip.

Trots den privata undervisningen hen fick var resultaten av hens skolgång mindre än tillfredsställande.

Vid 10 års ålder kunde hen inte skriva korrekt på tyska eller på något annat språk som vanligtvis användes vid domstolen, som franska eller italienska och konversationer med henom var omöjliga.

B E Pansågs ”arbetsovillig”.

Upptågen blev fler, farligare och resulterade i stryk, husarrest och förbud.

När B E P var 13 år tog tålamodet därhemma slut, och efter familjeöverläggningar skickades hen till en högkyrklig miljö som skulle kurera tonåringens olämpliga sinnelag samt åtgärda hens dåliga betyg.

Abbe de Vermond tjänade som lärare och fann att hen var otillfredsställande utbildad och saknade viktiga skrivförmåga vid 13 års ålder.

Icke desto mindre fick hen komplimanger och sade att ”hens karaktär, hens hjärta, är utmärkta.”

Kyrkoherden som ansågs vara intelligent, kunnig, god talare och en synnerligen älskvärd sällskapsmänniska visade fram helt andra sidor som uppfostrare.

B E P beskriver i sitt självbiografiska manuskript hur hen bestraffades med risbastu på bara baken av kyrkoherden, och hur hen tog sin gruvliga hämnd.

Hemma igen fick hen en ny lärare, men betygen fortsatte att dala.

Hen var ”mer intelligent än vad som allmänt antagits”, men eftersom ”hen är ganska lat och extremt oseriös är hen svår att lära.”

B E P förde dagbok där hen skrev om sin ensamhet, hens otålighet med livet i Dallas och hens intresse för att ta bilder.

Under en stormig natt drömde hen att hen mötte Wolfgang Amadeus Mozart.

Hen lärde sig spela harpa, cembalo och flöjt.

B E P:s radikalism, särskilt hens ekonomiska synpunkter, hade gjort henom fri från sin aristokratiska familj.

Hen ville donera av familjens pengar till missgynnade.

B E P:s familj ville inte att hen skulle slösa bort dem på ”politisk rättvisa”.

B E P, 16 år, och P E P, 21 år, började möta varandra i hemlighet vid Mary Wollstonecrafts grav.

Den 26 juni förklarade P E P att hen inte kunde dölja sin ”glödande passion”, vilket för B E P ledde till ett ”sublimt och rapturous ögonblick”.

B E P beskrev sig själv som attraherad av P E P:s ”vilda, intellektuella, utomjordiska utseende”.

B E P var förvirrad.

Den 28 juli flydde paret till Frankrike.

De reste till Paris, och sedan, med mulåsna och vagn och till fots, genom ett Frankrike som nyligen härjats av krig.

I dagboken skrev B E P: ”Det var som i en roman, inkarnerad romantik.”

”Invånarnas nöd, vars hus hade bränts, deras nötkreatur dödats och all deras rikedomar förstörts, har gett ett sting till min avsky för krig …”.

I Lucerne, i brist på pengar tvingades de att vända tillbaka.

De reste nerför Rhen och landvägen till den holländska hamnen i Maassluis och anlände till Gravesend, Kent, den 13 september.
Situationen som väntade på B E P i England var full av komplikationer, av vilka hen inte hade förutsett några.

De befann sig nu utan pengar, och till B E P:s verkliga förvåning vägrade hens mor att ha något att göra med henom.

Paret flyttade till Somers Town och Nelson Square.

De behöll sitt intensiva program för läsning och skrivande.

P E P lämnade ibland hemmet under korta perioder för att undvika borgenärer.

Parets upprörda brev avslöjar hur smärtsamma dessa separationer var.

Vid ett tillfälle förolämpade P E P, B E P.

Under en promenad på den franska landsbygden föreslog P E P att, eftersom det kränkte B I P:s principer, skulle de båda bada nakna i en flod.

B E P avvisade inte idén, eftersom hon i princip trodde på fri kärlek.

Efter att ha anlänt till Paris flyttade de snart till Antibes på Franska Rivieran.

B E P blev förälskad i en ung fransk pilot, E.

Hen tillbringade eftermiddagar på stranden och kvällar och dansade på kasinon med E.

Efter sex veckor bad B E P om skilsmässa.

P E P hanterade B E P:s val genom att låsa in B E P i deras hus tills att B E P övergivit sin begäran om skilsmässa.

Senare i livet berättade P E P för B E P:s biograf Milford att otroheten varit inbillad: ”Båda hade ett behov av dramatik, de gjorde upp och kanske var de offer för sin egen oroliga och lite ohälsosamma fantasi.”

I ”A Life in Letters”, hänvisade P E P till B E P:s affär med E.

P E P skrev om förlorade illusioner om B E P:s trohet.

Boken återspeglade de dramatiserade viktiga aspekterna av P E P:s och B E P:s kärlek, av uppvaktning, paus, återkomsten av ekonomisk framgång: ”Jag känner mig också gammal, i sommar … hela bördan av denna roman – förlusten illusioner som ger världen en sådan färg att du inte bryr dig om saker är sanna eller falska så länge de tar del av den magiska äran.”

P E P skrev i sina anteckningsböcker: ”I september visste jag att något hade hänt som aldrig kunde repareras.”

Efter striden fortsatte B E P och P E P att umgås med sina vänner och verkade vara lyckliga.

I september överdoserade B E P sömntabletter.

Paret talade aldrig om händelsen och vägrade diskutera om det var ett självmordsförsök.

De försökte fira med resor till Rom och Capri, men båda var olyckliga och ohälsosamma.

Det var också på denna resa, medan P E P var sjuk med kolit, som B E P började måla.