Inledningen till Dreva Bruk, SpaRatt, StarStead och Flykten undan Klimatförändringens katastrofer.
En tid skulle det Naturliga Urvalet överleva i Rymdsamhället, tills att förhållandena på Tellus åter blivit lugna och trygga.
På kartan hette den Yttersta havsbandsskär.
Någonstans längre ut fanns Arholma, Åland och Finlands skärgård.
Ön hade i perioder varit bebodd av flera familjer, för att sedan överges och lämna plats åt kvigor på sommarbete.
Det fanns visst några andra hus på den sydvästra delen av ön.
Antagligen stod de tomma, i väntan på någon semestrande familj från huvudstaden.
Rudolf hade talat om för Johan och Turid att de hade rospiggar i släkten.
Den ö de skulle ut till hade tidigare bara varit bebodd av människor som levt hela sina liv i Roslagen.
Det var därför, förklarade Rudolf, som de hade efternamnet Frånlandsvind.
Det var den goda vind som förde ut fiskebåtarna på havet, när deras förfäder behövde mat på bordet och fisk att sälja.
Mamma Kristin var en praktisk kvinna, som ansåg livet skulle göras enkelt och bekvämt.
Egen företagare och arbetade som bokillustratör och design av bokomslag.
Hon hade sin verksamhet, arbetsrummet, hemma i lägenheten vid Vanadisvägen.
Där, som i ett kreativt kaos, stod i rummet projekt som inkuberade, långkokade, jäste och bubblade.
Allt bottnade i väl invanda och inrutade arbetsrutiner.
När hon inte arbetade med något projekt, satt hon gärna med pennan i handen på något kafé vid Odenplan.
Där kunde hon hämta uppslag till vardagsmiljöer, lätta att känna igen sig i för framtida läsare. På arbetsbordet låg ett manuskript som hon skulle gestalta och illustrera, en nyöversättning, av Alexandre Dumas den Äldres ”De Tre Musketörerna”, med skissen till texten ”D’Artagnan kom in med dragen värja”.
Som ung konststuderande i Paris, hade Rudolf drömt om att bli upptäckt av konstvärldens erkända och om en framtid som berömd ”artiste peintre”.
På Deux Magots och Café des Flore i Latinkvarteren på Rive Gauche, hade han upplevt den berusande stämningen mitt bland studenter, bohemer, konstnärer, intellektuella och existentialister.
I Paris kunde han sväva ut i tankegångar och citat från berömda mästare som Matisse, Picasso, Cézanne, van Gogh, Degas, Delacroix och Lionardo da Vinci.
I drömmarnas värld var allting möjligt.
Inte ens Rudolf kunde bortse från fakta.
Drömmar var ljuva, men för att förverkliga dem krävdes tak över huvudet, mat i magen samt intressanta och inspirerande människor att samtala med.
Under dagarna slet han med arbetsdisciplin, brist på motivation och återkommande tvivel på sin egen begåvning.
Att sitta vid ett glas vin och förklara livets mening för andra som just var i färd med att formulera motargument, kostade pengar.
Tillbaka till hemstaden.
Konsten var, trodde han, ursprunget till upplevelsen av andlighet.
Han var inte riktigt säker på vad detta skulle leda till, men det var en av de oförklarliga orsakerna till varför han ville besöka Tallholmen.
Därifrån hade hans förfäder hade kommit.
Han var inte framgångsrik, men klarade sig med lite utställningar, ungefär vart annat år.
De som köpt av honom tidigare kom gärna igen för att söka nya favoriter till sina Rudolf Frånlandsvinds-samlingar.
Han skapade ett bolag där tidigare köpare kunde betala in en månadsinvestering, tills att de uppnått den slutsumma då de hade rätt till att välja ut ett av hans konstverk.
I bokhyllan i ateljén på Rörstrandsgatan, ovanför Karlbergs Slott, hade Rudolf ett eget hopkomponerat bibliotek av konstnärsbiografier och handböcker.
Han läste, tänkte, kontemplerade, filosoferade, mediterade, reflekterade, drog slutsatser, hypoteser och spekulationer om Receptet på Framgång.
Acke Kumliens Oljemåleriet.
Den praktiska handboken för alla konstnärer.
Han var trogen make till Kristin, pappa till sonen Johan och dottern Turid, samt storhusse till Jack Russeln Tummen.
Till hösten skulle sonen Johan börja i årskurs nio.
Han hade planerat att använda sommaren till sitt största intresse, dataspel.
Nu hade det fått konkurrens.
För kvinnor i allmänhet och flickor i hans egen ålder i synnerhet.
Därför hoppades han att det ute på Tallholmen skulle finnas någon tjej.
Hon skulle vara intresserad av dataspel, men också bada och fiska.
Johan hade med sig sitt obegagnade kastspö med haspelrulle, en wobbler och några andra drag som expediten i sportaffären rekommenderat.
Han visste att utan solbränna efter sommarlovet, skulle kompisarna tro att han suttit framför datorn dygnet runt.
Dottern Turid var en tystlåten självständig liten flicka, som mest lekte för sig själv.
Hon höll sig själv sysselsatt.
Många ansåg att Turid vara lillgammal, men det bekymrade varken Rudolf, Kristin eller Johan.
Hennes stora passion var upptäcktsresanden, som Charles Darwin och Doktor Livingstone.
Om dem visste hon allt som fanns att veta.
Hennes stora favorit var Ferdinand Magellan.
Den förste som seglat jorden runt.
Turid drömde om att bli upptäcktsresande, men vad som fanns kvar att upptäcka?
Idag var forskning och vetenskap, med elektronmikroskop, radioteleskop, kol-14, genetik, nanoteknik, datorer, flygplan, drönare, ubåtar, satelliter och alla visionära uppslag hämtade från science fiction-filmer och fantasy-berättelser, en dyr affär.
Vad kunde hon bidra med till Upptäckandets bibliotek och arkiv?
Det måste ju finnas något över till henne, som fortfarande var oupptäckt?
Uteslutningsmetoden kanske skulle kunna ge svar?
Var Tallholmen en sådan detalj som alla tidigare upptäckare kunde ha missat?
Jack Russelhunden Tummen såg som sin främsta uppgift i livet att aktivera den annars så stillasittande familjen.
Ett lämpligt medel kunde vara en tennnisboll.
Han lade den vid någon fötter, gladskällde och puffade med nosen.
Tills att någon gav ifrån sig en uppgiven suck, kastade den och snart var hela familjen på benen, i låtsatsjakt efter Tummen och bollen.
Eller, när han, trött efter leken, låg på rygg och för att bli kliad på magen.
En och annan skogsmus kunde också förgylla hundlivet.
Rudolf planerade ett nytt konstprojekt: ”Fyrar som blinkar”.
Han gjorde flera skisser att utföra i akvareller, oljemålningar, akrylfärg eller i litografier.
Ljusa kadmiumgula prickar på avstånd, som fyrar i mörker och dimma, med en bakgrund av skiftande vaga former och färger, i ultramarin, pariserblått, koboltblått, zinkvitt, umbra och sienna.
Varje prick, en annorlunda.
Kristin hade också egna planer.
En idé om en egen blomsterbok, ”Tallholmens Växter och Örter”.
Fanerogamer med blommor, fröställningar, frön, blad och rötter.
När boken var klar skulle den se ut som ett gammaldags herbarium.
Lyxutgåva i faksimil och som lätthanterlig handbok för glada amatörer.
Till sitt eget arbetsarkiv samlade tillverkade hon förlagor till bilder av stränder, klippor, ängar, skogsbryn och älvdans i morgondimmans slöjor.
Efter att ha ställt in resväskorna i huset, gjorde de en första upptäcktsfärd.
Efter en kort runda, åt de lunch bestående av kokt, kall färskpotatis, matjesill, gräddfil och gräslök.
Inne bland träden flög entitor, talltitor, hackspettar, sädesärlor, flugsnappare, trädkrypare och en och annan talgoxe.
Uppe på himlen seglade en fiskgjuse.
Gråtrutarna väsnades.
På marken växte timotej, ryssgubbe, åkersenap, älgört, vallört och gråbo.
Sankte Pers Nycklar och Flugblomster.
Invid Knuttorps veranda blommade en schersminbuske, med sin härliga, milt sövande doft.
De åt kvällsvard som bestod av te, chokladmjölk och smörgåsar med leverpastej, kaviar, ost och prickig korv.
Trötta men på gott humör, lade de sig tidigt.