Det Associativa Steganografiska Ordkonstmakeriet lyder under densamma Dumma Dumma Paragrafryttare som Allt annat som kan inräknas i Semiotiska Lingvistiska Semantiska Språkspel.

Det översta lagret av Tvådimension Ordmassa, bygger som regel på det Klassiska Konststycket i att Hyckla, typ ”Hyckla som en Darwinistisk Opportunist”.

Hycklandet har ett Intrinsikalt Affektionsvärde i Sig då det, ändå i Instrumentell Betydelse, Samverkar Synergiskt med en annat Klassiskt Konststycke, nämligen Ironin.

Ur både dessa kan man Utpressa en Oskuldsfull Jungfruolja, som, likt Vatten skiljer sig Från Olja och Vänskap från Pengar Presenterar Kontexten.

För att lättast Förstå; i betydelsen Begripa, Medvetandegöra, Fatta, Förklara, Resonera Logiskt och Resonligt Uppstår ett Understa Lager av Otvetydig Klartext, verbaliserat Sonort, ur vilket Ordmassans kvintessens Framkallas ur Ekvationen 2 x X – Y = Klartexten i dess mest Immateriella form av Infrastruktur.

Detta kan Bäst förklaras med Begrepp direkt hämtade från Allmänhetens Intuitiva uppfattning om hur en Text skulle Te sig Ut, i den mest Konkreta Form.

Vad utmärker en Ordinarie Text utan Urspårningar, Avvikelser eller Förutfattade Meningsutbyten?

En text är en skriven eller muntlig utsaga som av NN, John Doe och G I (galvanized iron) Jane kan upplevas rent Fysiskt-Biologiskt-Genetiskt som Meningsfull och där de språkliga enheterna Bildar något Slags Internt Samband, typ Candy Staton in The Connection Last Exit Brooklyn.

Exempel på skrivna texter är att de på något sätt är utmärkta som Lösryckta Informationsbitar i Snuttifieringens Fragmentiserade Uppfattning angående Logistiskt Utbyte av Antingen Välgrundade eller Grundlösa Betydelser i ett Tvådimensionellt Format, allra helst där både Versaler och Gemener ingår med Skiljetecken emellan Blocken

För att förstå vad en Mening är, kan vara och fungera som Betydelsebärande Entitet Kan NN, typ Läsaren/Tydaren, Ordkonstmakaren eller Obehörig Utomstående i Annat Land, föreställa sig minst och högst tre indifferenta iscensättningar av Futuristiska Visioner i Eskapisiskt Syfte.

En mening brukas byggas upp av en eller flera satser, som till exempel bland annat Goda Föresatser, Ändlösa Slutsatser, Bortspelade Insatser, Akrofobiframkallande Avsatser, samt Undergrupperna Dåliga Förutsättningar och Förutfattade Tillkortakommanden.

Här kan sådana Publikfriande Språkspel för Gallerierna uppstå i sådana Underförstådda Påståenden som, å ena sidan Meningen med Livet och, å den andra sidan, Livets Mening som sådant.

Meningar kan bestå av ett eller ett par ord, utan vare sig Objektifierat Subjekt eller Prejudicerande predikat/finit verb (t.ex. Hej! Va?! Aj!)
Förenklade meningar som består av ett enda Faktaresistent Påstående.
Sammansatta meningar, som består av två eller flera Kontrafaktiska Retoriska Frågor.
Komplexa meningar, som Döljer Betydligt mer än Utomstående Obehörig av Defaitistiskt funtad Bokstavstroende Neoluddist kan föreställa sig i rimlig tid i överenstämmelse med gällande Vårtidtabell.

Vad är en Sats?

En Sats kan vara så mycket mer än Lasse Liten Någonsin kan föreställa sig.

Först och Främst gäller Förhållandet:

Det är mycket svårt att ge en generell definition på en sats som är giltig över alla språk eller över alla typer av satser inom ett givet språk.

Kanske svårt, men långt ifrån omöjligt.

Många Ordspråk och Gemena Talesätt kräver inte ett uttalat, symboliskt eller konkretiserat subjekt.

När verbet (Typ Verbum, eller Ordet) står i imperativ krävs inte heller i svenskan att subjektet agerar, eftersom det förutsätts vara andra person (du eller ni).

Satser kan kombineras för att bilda Förutfattade och Komprometterande meningar.

”Jag” är subjekt och ”springer” är predikat.

Dessa särskrivna satsdelar är absolut nödvändiga för att satsen skall vara fullständigt komplett komfortabel.

Huvudsaken, anser i alla fall Paketets Avsändare, är att Varan kommer fram före Bemärkelsedagens Infallande.

Fraser kan uppstå i det mest skilda kontexter och diskurser.

En fras består av uttryck som hör samman med varandra (typ Har jag uttryckt mig klart?).

Min gamla cykel har formen av en nominalfras och kan fungera som en satsdel (i detta fall som subjekt) i en sats, till exempel i min gamla cykel är vacker.

Min gamla cykel är cykel klart och tydligt uttrycket, medan min och gamla hjälper till att identifiera artefakterna.

Cykeln som är gammal är vacker.

Styret och sadeln är vackra.

Hon stal min gamla cykel, bara därför att, erkände hon sedan i förhöret, med gråt i rösten, bara därför att den framkallade sådana Nostalgiska inre Sensationer.

Fraser kan vara så invecklade och innehålla Inbäddade fraser där den inbäddade frasen inte behöver vara av samma slag som den större.

Sådana Förhållanden är mer än Vanligt förekommande inom Associativ Steganografiskt Ordkonstmakeri.

Jämför exempelvis ursprungsbefolkningens kulturberikande språket mohawk, där ordet Washakotya’tawitsherahetkvhta’se ordagrant betyder Han gjorde saken man bär på sin kropp ful för henne – eller i överförd betydelse Han förstörde hennes klänning.

Ord kan ha många karaktärer simultant synkront.

Kärnan i ett ord är en rot, till exempel bok, tvätt, klok eller eld.

Roten kan i många språk förändras enligt bestämda mönster kallade affix, det vill säga att vokaler byts ut (binda-band) eller att partiklar (bund+it) läggs till; detta förändrar ordets betydelse.

Detta kanske kan inrymma en tolkning av Hur var Bok står på Rot, i betydelsen, ständig tillväxt. En sammansättning innehåller åtminstone två rötter, typ Bokrot (roten ur Bok), Tandrot (roten ur Tand) eller Morot (roten ur Mo).

Boken förenas av en Stamkultur, typ Läsecirkeln Jesse Rot och Stam.

(”Jesse” är Ordet, Den Utsprungna Rosen är Stammen och därmed Inser var och en av Crethi och Plethi att ”Jesse” är en Rotlös Naturalie.)

Var Biologiskt-Genetiskt Fostrad Associativ Steganografisk Ordkonstmakare är från Vaggan till Graven utrustad med Särintresset för Lexem.

Definitionen av lexem som ”betydelseenhet” medför att ett lexem kan bestå av flera ord, om orden tillsamman inte kan decimeras till en Minsta Gemensamma Nämnare.

En idiomatisk fras som ”ta ner skylten” kan ses som ett lexem i vilket ”ta ner” kan syfta på ”naturlig avgång” och ”skylten” såsom Nu gällande identitetshandling:

tar ner skylten
tog ner skylten
och så vidare ända fram tills att NN äntligen fick ändan ur vagnen och, på enkel biljett, övergav de sina för att övergå till Andra sidan.

Lemmat och symbolen för lexemet liknar varandra (bil och ʙɪʟ).

Men lemmat är bara formen ”bil” (typ Sedan), medan lexemet ʙɪʟ (förslagsvis en förkortning av ”Bilateral”) inte är en form, utan en symbol för en mängd.

För Gemene Man utanför Etablissemanget gäller sålunda att symbolen ʙɪʟ inte kan uttalas högt, eftersom den inte är ett ord utan en symbol.

Ett morfem är den minsta Gemensamma Nämnaren i ett språkspel, typ Luckys Monolog.

Det som allra mest i alla tänkvärda avseenden kännetecknar en Nämnare är att denna nu levande varelse, antingen Humanoid eller Android, eller annan än så länge Okänd Cybernetisk Enhet, faktiskt utan större ansträngning kan Uttala Ordet Symbol, typ ʙɪʟ.

Spelaren förklarar Nämnaren såsom Antingen Betydelsebärande, eller helt Meningslös i diskursen Nonsens.

Förekomsten av ett visst morfem i en kontext kallas för en morf.

Meningen ”bokstäver finns i böcker” innehåller två morfer av morfemet bok, nämligen allomorferna bok och böck.

”Böck” förekommer också som högt uttalade uttryck i ”Böckling” samt ”Böcklin”.

Olika ord är uppbyggda av olika fonem; byter man ut fonemet /g/ i ‘glass’ mot /k/ så ändras betydelsen och man får ordet ‘klass’.

Föredömlig förvirring uppstå i uttryck som i påståendet eller imperativ-formen: ”Alla i Första Klass erhåller, i betydelsen tilldelas, en Glass”.

Här kan ”Klass” antingen syfta på Business Class, eller där Samtliga av Värnlösa Menlösa Orphaner på villkor att alla nästkommande morgon inkommer med en Uppsats med Ämnet: ”Hur jag blev en Seriös Släktforskare”, mottager ett halvt paket glass med tresmaken Pistage, Vanilj och Jordgubb (allt naturligtvis helt kemiskt, syntetiskt, artificiellt med Godkända E-nummer) som lockbete och hållkrok.

Läran om fonem kallas fonologi, och hur de sätts samman kallas fonotax.

Skriftspråkets motsvarighet till fonem kallas grafem, som är de tecken som verbaliserar språkljuden. Exempel på detta: ”I Begynnelsen var Ordet…”.

Grafem och fonem är dock inte helt, i tyst medgivande samtycke, jämställt jämlika med den respektive andra.

För att kringgå det problemet kombinerar man grafem för att teckna nya fonem, så att man exempelvis kan teckna ‘sj’-fonemet.

Detta är en naturlig förutsättning för att i förväg boka en plats i numera Vintage-modeller av X2000, som, helt beroende av vad som finns i ladorna, snart kommer att ersättas av mer Futuristiska XXXL2030, och, om Växthuseffektens Temperatur mätt i grader Celsius sjunkit med minst ett snäpp, ersätts av XXXLLL2050.

Skillnaderna i transparens och stavelsestruktur är av speciellt särintresse för Medfödda Dyslektiker och Inlärda Analfabeter.

Det har exempelvis visats att dyslektiker har betydligt lättare att lära sig Lorem Ipsum i skolan men betydligt svårare för Forn-tlhIngan Hol på Distans.

Allofoner är språkspecifika uttalsvarianter på fonem, som gör att ett fonem kan uttalas olika i olika ställningar.

Särbegåvade Etymologer i acklamation, menar att det uttalade uttrycket ”Allofon” är en rot till ordstammen med Glada tillropet ”Hallå”, Stenfrukten ”Hallon” samt Paleofonen, föregångaren till Vår Digitaliserade Högteknologisk ”Megasonaren”.

Den tysta majoriteten av Ordlekande Homonyma Neoludensiter (ej att förväxla med ”Neoluddister”) skiljer mellan fonem och prosodem, där båda är betydelseskiljande.

Prosodemen utgörs av det lokala språkbruket av fonemen: ”Formel” och ”formell”.

De seg mentala fonemen är dock desamma.