Mysteriet med Luckys Tur och Retur kan i ytterst tveksamma fall te sig banalt på ett vardagligt sätt, men med närmare eftertanke uppstår ett helt annat slags tvivel.

Att Didi och Gogo fortsätter Dansen kring Trädet är mer än självklart, men Pozzo och Lucky då? Deras Närmande och Fjärmande Antar ju ändå en Antydning om Att Tidsfördrivet, som i första anblicken kan verka Cirkulärt, också kan ha en Tidspil riktad långt bortom Landsvägens Händelsehorisont.

Att Herr Albert Godot högst Sannolikt inte kan Komma följande Rökfri vecka är lite sorgligt och till och med bedrägligt, men Pozzo och Lucky skulle kunna Röra sig som Ett Gökurverk i Rundgång.

För en i Mindre Associativ Steganografiskt Ordkonstmakeri Bevandrad Antyds En Helt Annan Kontrafaktisk Rumsdimension Bortom Estragons och Vladimirs Förväntanshorisont. Eller är Pozzo och Lucky en av Estragons Bottomiska Mardrömmar?

Om ifall som ,spanske författaren Pedro Calderón de la Barca tycks mena med sin pjäs med samma titel Livet en dröm (spanska: La vida es sueño) från 1635, av den, skulle inte hela iscensättningen av det Tragikomiska Psykodramat kunna härstamma från Estragons mer Mörklagda skrubbar i Målomedvetna Labyrintstrategier?

Här kan Lucky komma in som en Otippad Segrare och Bebådande Ärkeängel med den Eftersökta Effektsökta Oavkortade Satoriliknande Upplevelsen som Varskor om att Själva Landsvägen är En Symbolladdad Gestaltning av Tidspilen i Rörelse utmed Horisontellt Vågrätt Rättesnöre.

Det är förstås Det som Gogo och Didi letar efter innan de i prokrastinerande avväpnande syfte förklarar att antingen Är Didi för tung, Repet (eller Livremmen eller Halsduken) väger för lite, eller Trädet inte kan uppfylla Förväntningarna som Framtida Galge.

Här finns en tydlig Cirkulär Rundgång, men som ibland gör en utvikning in i en parallell kurva. Det är inte Helt Osannolikt, men kan inte heller ses som en Ren Tillfällighet Att Figuren av Kritcirkeln egentligen är en skridskoliknande Dubbelåtta.

Koreografens scenanvisningar och Luckys Dansmästare borde båda Önska ha ett Ord med i Laget. Det hela skulle förenklas av att Dansmästaren förser först och främst Estragons och Vladimirs skosulor med överdrivet Riklig Mängd av Vitt Stoff från Skolkritan.

De sover, pratar, argumenterar, skäller, kysser, flanerar, reflekterar, skämtar, jonglerar och sjunger och när Dagens har nått Vägs Ände, finns deras fotavtryck markerade på Tiljan vitt på svart.

(Detta med Speciell Hänsyftning på Både Den Passionerade Tillkomsten av Män som Hatar Kvinnor, Verklighetsanknutna Anspelningar på Frilagda Associationsbanor samt Tvivelaktiga Grader av Problemformuleringsprivilegiet Definition av Äktenskapsliknande Förhållanden där den mest Extrema Formen längst ut åt Vänster brukar benämnas som ”Fritt Förhållande mellan två Oberoende Självständiga, Autonoma, Egocentriska Parter med Extra Tillsatser av Antingen Testosteron eller Motsvarande och längst ut åt den Traditionsbundna Högerextremen, Högkyrklig Äktenskapsförbindelse Inklusive Allt. Detta Slutsteg är Naturligtvis Självklart Evidensbaserat på om Samtliga av Intressenter känner sig Komfortabelt Bekvämt Bevända med det).

Nog är det väl Vladimir (det låter åtminstone som om det är hans replik) som Med Bestämdhet Hävdar:

” – Dansa först och tänka sedan. I den ordningen.”

Eller något liknande. Det Associativa Steganografiska Ordkonstmakeriet skulle kunna ge anledning till:

”Hon Dansade En Sommar”.

Då kan Läsaren/Tydaren anta att antingen Tänkte Damen ifråga, först hela Våren, eller Kanske till och med Från och med Maj föregående År, Tänkte hela sommaren, Ägnade Resten av Innevarande År Till Eftertankens Kranka Blekhet, Inväntade Tillfället att Gå utan Strumpor och Skor (något som kanske Estragon Trots allt hade Föredragit Om ifall han känt sig mer Identiskt Lik Herren Jesus Kristus. För resten vem har hävdat att Herren Jesus Kristus gick Barfota? Med lite Guilt By-Pass Association kan Läsaren/Tydaren utan Större Regelbrott, Anta Det. Dels är det ju svårare att gå på törnbeströdda stigar (ändå inte jämfört med att vandra över glödande kol), dels hade Maria av Magdala lättare att Två Mästarens Fötter, än Pontus Pilates Båda Händer) och efter att ett Antal gånger Sprungit Uppför och Nerför Backen i Nära Anslutning till Carolina Rediviva och Anatomiska Teatern var med på en av Flottmanövrarna på Fyrisån.

En Helt Annan Cinéastisk Händelse från den Svenska Syndens Innersta Kulturberikande Krets var, är och förblir:

”Sommaren med Monika” Här Förekommer Alltså inte Mindre än För Gemene Man i det Bergsonianska Nuflödets Nuläge, Tre Sapiens av Honkön:

”Hon Dansade En Sommar”, det vill säga med förnamnet: Kerstin.

”Sommaren med Monika”, som inte helt Överraskande Förmedlar Informationsbiten, eller eventuellt Faktoiden: Monika.

Och så, eftersom Alla Goda Ting, även de med en Ljuvbitter Eftersmak, är Tre till Antalet, förekommer det också en: Carolina.

Medan Läsaren/Tydaren och Gemene Man ändå är Inne på Ämnet, kan Vederbörande Målsägare, Ofta förr en Målsman, men numera, mer Könsneutralt, ”Målsmänniska”, Upplysas om att ”Hon Dansade En Sommar” faktiskt hade en Uppföljare:

”Hon Dansade Vidare”.

Denna Kreativa Visualisering Nådde aldrig ut till Vita Duken, men utan att Utföra en Regelrätt Spoiler Alert kom den numera Lovliga Kerstin på 18 Höstar (Eftersom Kerstin var Sjutton i den första filmen och Läsaren/Tydaren, med lite logisk erfarenhet från hur Svenska Folket kan Utnyttja Storhelgerna, kunde Kerstin mycket väl ha Blivit Naturligt Inseminerad Någon Klämdag mellan Jul och Nyår och, med Nio Månader Bakom Sig, Fötts någonstans omkring John Lennons Födelsedatum år 1940) i kontakt med Den Numera Ensamstående Fadren till Monikas Enfödda och När Monika tillbringade Nästkommande Sommar på en Solbänk vid Eriksdalsbadet, iklädd endast en tvådelad Bikini samt Läsandes Hemmets Journal, gjorde Slag i Saken, Slog sina Randiga Påsar ihop och Bildade En Meiosfamilj med den Moderna Begreppsbildningen Endräkt i Särförhållande med Enskilt Umgänge under Äktenskapsliknande Former, Instiftade ett Utomäktenskapligt Förhållande med Göran som ställföreträdande Hovleverantör (substitut för Kerstin nyss bortgångne Fadersgestalt) och Bäste Man, Förenade Kerstin med plastpappan Harry och det än så länge icke namngivna barnet John Doe eller Jane Does, också kallad för det mer könsneutrala ”NN”, som, då Plastpappa Harry tappade tålamodet, fick det mera distanserande Öknamnet ”En Upphöjd i Två”.

Hur det sedan gick med Monika, är en helt i Särklass, det vill säga i en Klass för sig, kanske i en Enskild Samskola, eller Anglosaxisk Public School (erkännas bör att de är ungefär lika Völkischer som det Postryska Eremitaget), men från Okända Källor som Önskar Förbli Anonyma, framkommer Synnerliga Vaga Faktaresistenta Ryktesspridningar om Monika som Eine DaddyLuder.

Allt detta kan Läsaren/Tydaren, med hjälp av den Framför Ögonen Stående Ordmassan, Utläsa i en Mer Specifik än Speciell Uttolkning av Vladimirs Tänkvärda Replik:

” – Man får inte börja slarva med detaljerna.”

Detta i sig antyder att Skriftställaren har utfört en ansenlig mängd av faktaforskningar före första Versal kom på pränt…