Därför Blev Lucky Stum.

Lucky blev inte stum, men berövad sitt Inneboende Interaktiva Introverta Solitära Språkspel.

Detta fenomen var något som även en Visselblåsare som Ludwig Wittgenstein kommit till insikt om.

Utan en Inneboende Betydelsebärande Meningsutbyte inom Samma Kroppshydda, kan Ordvitsarna bli lika verkningslösa som Ljudåtergivande Talmaskin, typ Speleologisk Ekolaliskt programmerad Sampler i dialog med Paleolitisk Palilalisk Kristallmottagare, typ Rundfunken eller Telefunken.

Lucky blev inte stum av Häpnad, Spontanutlöst Förvåning eller Fördömd enligt Lagens alla Regler av Föredömlig Tystnadskultur.

Om ifall Samtliga inom den Slutna Kategorin Detektiven Allmänheten, Crethi och Plethi samt Gemene Man, inkluderande Rödstrumpor, Stödstrumpor, Nätstrumpor och Långstrumpor Allra Först skulle Tänka Efter Före, för att därpå säga Något Alls Över Huvud Taget Ytterst Väsentligt Angående Meningen med Livet i Livets Mening, skulle Antagligen Ingenting, Ingenting bli Sagt och Gjort.

Alla Inblandade av Utomstående Obehöriga i Permanent Utanförskap vet sedan Livets Allra Första Dag Efter Efterbörden att har man Ingenting Sagt och Ingenting gjort, kan Gemene Man, i huvudrollen som Förespeglande Neoluddist, lugnt Dra sig tillbaka, Återhämta Andan och Odla sin Egen Trädgård.

Någon Obehörig Vederbörande Tilltalande har i Dunkla Ordalag Angivit Hur Ordalydelsen efter Big Baby och Little Man definitivt Fallit för Föga inför Framtida Visionära Begreppsbildningar av Eftertänksamma, i betydelsen Reflekterande, Legitimerade, men utan registreringsnummer, ute i Tillfälliga Förorter Förlagda Tankesmedjor. Lucky tappade Målföret eftersom Föregående Talare inte längre Såg Något Endaste Lilla Framför Ögonen Öppna.

Vad är det som säger att en Askkopp är en Askkopp?

Vem är det som Lägger Ordet Askkopp i Munnen på någon som just för Tillfället Iakttar en Artefakt sammankopplad med brukare av Sativa eller Indica?

Vem är en Stolt Innehavare av Problemformuleringsprivilegiet i en Impulsdriven Immateriell Affektiv Inblandning i Annan Stadsstats Inre Angelägenheter?

Vem innehar den Naturliga Rätten att uttala sig om Någonting Alls?

Det var Antagligen sådana Dunkla Tankar som hindrade Luckys, i Spåren efter Wittgenstein, Språkspel att träda fram i skarpt läge inom hörhåll för Pozzo, Didi, Gogo eller kanske till och med Herr Albert?

Detta om Någonting alls kommer att sätta huvudbry till och med i en helt Solipsistiskt Alienerad Version av Syntetiserad Artificiell Intelligens i Solidarisk Socialrevisionistisk Solid Singularitet i Första Obestämd Person.

Singulariteten kan helt enklast förklaras med metaforen där en Ensamstående Hund ute i Hundväder där det inte helt ovanligt, åtminstone inte i UK regnar Heta Hundar och Streetsmarta Alleycats, att Någon Förbipasserande som Styvnackat Hållit Huvudet alltför Våghalsat, i ett Tillstånd Växlande mellan Högdragen Förmätenhet och Utdragen Uppgivenhet ingått i den Innersta Kretsen av Dödskulten med Hundhuvudet från Anubis angivit sin Ståndpunkt som Psykopomp där till och med Gengångaren av Pompe fungerat som Vattendelande Avledande Flödesschema, dels över floden Rubikon, dels över, i Samma båt som den Alltid Lösöresmyntförsedde Karon samt dennes Bästa Trogna Vän Kyberos, till vardags kallad för, beroende på Karons väderknä, antingen ”Fido”, eller ”Bergelmer” raka autostrada från Hel till Ginnungagap.

Alla Nu Levande Humanoider kan hypotetiskt spekulativt tänkas ställas inför ett Val mellan antingen Pest eller Kolera, eller två identiskt lika Hötappar.

Så var det även för, och även i fortsättningen efter Black Out, Återkommande Applåder och Högst Kontrollerbart Ridåfall, Lucky.

Skulle Lucky säga någonting alls och, i så fall, om Vad och Vad Publiken hade för Preferenser i Den Tysta Majoriteten av Outtalade Önskemål mellan Raderna?

Lucky kunde förstås Tänka, men, väl medveten om att Den som Tänker Illa därom, Talar hellre Sällan än Gärna.

Detta kan för Utomstående Behöriga Nytillkomna Nyanlända Kulturberikare tyckas vara mer av Hävd, än en Egen Uppfattning om Språkspelets Inneboende Regelverk.

Så kan det således Tyckas, men med hänvisning till Wittgenstein, Om det vi inte kan Veta, finns heller ingenting att Uttala sig om, åtminstone inte När Närstående Anhöriga kan finnas inom Tillräckligt Förutsättningslöst Avstånd.

Lucky tar alltså ett Distanserat Avståndstagande från Andras Uppfattning om Språkspelets möjliga Uttryck av Förvåning eller Ända med Nödvändig och Tillräckligt av Hänförelse förekommande Förskräckelse.

Vad ska en Utarmad Lucky utföra som Anständigt Dagsverke?

Väntan som Intrikalt Målsättande-i-Sig kan kanske räcka till nästkommande Fredag före Avlöning, men strax därpå Bär det sig inte Bättre.

Lucky, som minsta Visselblåsande Gatunge inför Kejsarens Nya Kläder utan minsta Kartianska Tvivel kan Förutsäga, kallas inte för det Vederbörande icke Målsägande men Icke heller Tilltalande, Inte för Utomstående Ensamstående Kvar i Apatiskt Ofrivilligt Utanförskap.

Det behövs minst två för att Utföra Språkspelet ”De Facto Enfait Faire Le Ménage-à-Trois Accompli” utan minsta Bokstavsfel.

Det behövs inte Grader i På Raksträckan utstakad med Goda Förutsättningar med Unika DNA-sammansättningar för att i symbolisk-bildligt andlig mening, Inse och förstå Hur Informationsbitar sällan eller aldrig kan Sammanvigas med mer Intima Affektivt Emotionellt Laddade Spontant Tillfälligt Uppkomna Situationer, typ Serendipitet.

Även Gravallvarliga Munkar inlagda i Konjak vet med sig Hur Tillfällig Satori-upplevelse för Förstagångsväljaren av Huvudvärkstabletter i Stort sett är Identiskt Lik en Vardagsupplevelse av Diskmaskinsrealistisk Verklighetsuppfattning.

Detta skulle kunna utgöra själva Grundbulten i Luckys Anförande ”Empty Heaven. Shrinking Man. Earth Made of Stones”.

I Gemene Mans brådraska Tider med den alltid Svängande Mobilen i Rätt hand kan detta tyckas mer av Retrofuturism, eller Ultrarealism, än Vardagslivet i en Väldesignat Betonglandskap där Concorde passerar Över La Defences Högsta Stenkast.

En primitivt impulsdriven frilevande Association från Reptilhjärnans Avverkningsområde förkastar Alla Tillfälliga Egalitära Likheter med Tungotalande Stand-ups och deras Närmast Sörjande Populistiska Representanter i Hypotetiskt Utanförskap i Förhållande till en Förort på Ljusårs Avstånd från Etablissemangets Innersta Slutna Kretskort.

Erfarenheter Uteblivna beroende av Tillgång till Obegränsade Fantasier bör inte Betraktas varken Med Avund eller Som Orsak till Inre Tvivel om Dåliga Förutsättningar till Gränsöverskridande Interaktioner med Tredje Part.

Lucky kan tills Vidare, fram tills annat helt oväntat framkommer från Vittne som än så länge Önskar Förbli Anonym med Begränsad Social Kompetens framträder på ännu så länge icke inplanerad Iscensättning av Icke Föreställande Konkret Uppkomna Situationer, stå Befriad från Varje Nytillkommen Anklagelse om Passivt Deltagande i Absurt Språkspel.

Fenomenet Språkspelet-i-Sig kan inte utlova någon Amnesti åt Eskapistiska Rèverister i Fantasiberikande Utsvävningar bortom All Vett och Sans.

Vilken Insinuant Antagonist med Saint Denis som Skyddhelgon instämmer nog med Andrahandsintygandet om Luckys Post staccato Expressionism med Högsta Tänkbara Sannolikhet uppstod med en Tupp i Halsen som Nervöst inför Första Daten med Panelhöneliknande Prinsessan på Glasberget, Stod på ett ben och gol som en Västergök.