Filosofen och matematikern, som bland annat skapade koordinationssystemet har en inte helt ansvarsbefriad huvudroll, i betydelsen ”spontan iscensättning” för vår hektiskt högteknologiska era av Solipsistisk Alienation.

Detta kunde både Samuel Beckett, i sitt poem ”Whoroscope”, och David Bowie, i ”Space Oddity” med Major Tom i cockpitten objektivt och resonligt konstatera.

Wittgenstein var inne på samma språkspel.

Men var kommer Gillot, han med det ruttna Columbi Ägg i sin hand, in i själva Akten? Solipsismen i sin mest extrema form brukar hänvisas till Arnold Guelincx, som förföljdes av sin hängivna tro på Descartes, eller av något helt annat skäl.

Såsom representant för Filosofisk Solipsism måste det ha varit synnerligen problematiskt att dels vara förföljd och samtidigt misstro sin egen existens.

En slags inverterad form av Paranoia?

Gillot skulle, med hänvisning till Beckett’s prisbelönta centrallyrik, utgöra själva signifikation av den Andra i René Descartes trångsynta och självupptagna sällskap.

Den Första är förstås René Descartes själv som efter att ha studerat krigets effekter i alla dess tvivelaktiga former, föredrog att utförsälja samtliga markegendomar, för att såsom den hängivna stugsittande fåtöljäventyrare han borde ha varit, så småningom komma fram till att han faktiskt, även i en inre psykogisk egocentrisk mening, efter ett långvarigt tvivel, i något koordinatsystems tvådimensionella nätverk, faktiskt fanns såsom självobjektifierat subjekt.

Samuel Beckett hade nog också förundrats över hur Descartes dels, helt på egen hand, kommit fram till sitt eget välbefinnande, men han utgick troligtvis från att misstro den närmaste omgivningens hallucinogena vanföreställningar om honom själv som livslevande bollplank.

David Bowies Antihjälte Major Tom satt ute i världsrymden och åt sina proteinpiller.

Som enda kontakt med Diskmaskinsrealismens Vardagsverklighet var det via en, högst troligtvis, knastrig radioförbindelse med Avskjutningsrampens sekretessbelagda, i betydelse Tystnadskulturens traditionella Allmoge av underförstådda meningar angående den mångfaldiga Crethi och Plethis hämmande grupptryck.

Major Tom är också en excentrisk representant för numera, utifrån Kosmologins Socialdarwinistiska Humanoida Visioner, Alienation utanför Tillgången till vare sig Människans Bästa Vän, eller en Smart Phone inklusive allt av appar och annat, mer i fysiskt betydelse, accessoarer och obegränsade möjligheter till Tillkortakommanden helt i överensstämmelse med Descartes MEME-TOO Innersta krets mellan Blodomloppet, Syresättningsförmågen, Skelettet i Rörelsemaskinen och Nya Innovationer i Reservdelsmänniskans tydliga ekologiska fotavtryck.

Major Tom kanske, likt en nutida Ung Människa i efterskalven efter Little Man och Big Boy förlitar sig mer på det Kosmiska Ägget, speciellt med hänvisning till den i morgon anländande Onsdagen den 26 maj 2021 efter vår tidsangivelses början, än Etablissemangets Föredragsträsk.

Det är möjligt att Major Tom fortfarande befinner sig på någon avlägsen satellit, kanske en av Jupiters månar, i liggande till synes orörligt och passivt tillstånd, med enda sällskap av en ung kvinna med, med hänvisning till vittnesomdömet, ganska så lång svans som naturlig utväxt av den förlängda ryggmärgen bortom ändalykten.

I så fall har hans Homeriska-Joyciska Arkipelag-lufferi avslutats i ett upptill ett exponentiellt över hundra procent, Status Quo av Paralyserad Apatisk Muselmansk Alienation.

Men var kommer Gillot in i den Filosofiska Solipsismens Entropiska Existensminimum med hänvisning till BNP och FN:s Förklaringar angående de Mänskliga Livsförutsättningarna, en tidsbegränsad förkortning av Existensberättigandet, semiotiska ikonografin?

Svaret finns inom Det Columbiska Kosmiska Äggets Hermetiskt Omslutna Yangiska Ytterhölje. som normaliserat-standardiserat Frigående Landsägg, kan, av någon Besatt Artist initierad i transformationen från Kontrafaktisk Artefakt till Faktaresistent Återgivning av Abstrakta Matriser med anor så långt tillbaka i materian Rumtiden att till och med Göbekli Tepe verkar närmare, som René Descartes med en viss avsmak överlät till sin Passupp eller Passe-par-Tout, Gillot.

Liksom Major Toms Alienation ytterst var beroende av Rymdcentrets Akustiska Ljudåtergivningar, skulle alltså René Descartes kunnat bespara sig uppgiften att inför sig själv konstatera att han faktiskt hade normaliserat existensberättigande kunnat föregå Martin Bubers Dialektiska Dialogsyntes, till att, mer bekvämt, fråga Gillot om vem som överlåtit det outvecklade fostret efter en eftersatt panelhöna, till Vederbörande Målsägare.

Istället valde René Descartes att hellre gå över floden Rubikon, än mer söndagsfilosofiskt, sätta sig ner på stranden, gråta ut en stund och när tårarna tagit slut, kasta i kroken med metmasken och meditera framför flötets minsta utmanande rörelse.

En subversiv mullvad, typ Läsaren/Tydaren in Spe kan i det öppna nätverket för Solitära Eremiter i Permanenterat Utanförskap, skapa en sådan Associativt Steganografiskt Ordkonsthantverk att Mellanhänder av Freebaserade och/eller nyss inkomna Fentanyl-kondomer, extra försiktigt förekomma sådana Bondfångare av Ofrälsta Själsfränder som, för att öka Flykten från Upplevd Frihet Under Ansvar, heller sätter ljuset under skäppan, än uppsöker ett annat ställe på icke tidigare angiven plats.