Stjärnspindlarna och Ministralen.
Stjärnspindlarna startade som en grupp hängivna ungdomar intresserade akrobatik, dans, musik, parcour och freerunning. Det var genom fysiska gestaltningar som de kom att bli till stjärnskeppens framtida besättningar. De var alltid i god form, tränade för att röra sig i den yttre rymden.

Ministralen var konkurrenter till Stjärnspindlarna. Ministralen, med Luft-Janne Carlzon och Lottie Knutsson som ikoner och ledare, följde upp den gamla traditionen från flygplansbesättningarma, till att överta ansvaret för rymdhotellet och SpåRätt StarStead rymdhotell- och restaurangskolan, numera förlagt mellan Tellus och Månen.

Alla i det gamla gänget i SpåRätt hade börjat med anti-åldrandepiller och föryngringsmediciner, för att förstärka cellerna i deras kroppar och koda om cellernas åldrandeinställningar.

Det gjorde dem inte osårbara eller skyddade från alla bakterier och virus, men naturligt åldrande och fysiskt slitage var lätt att bota och hålla doktorn borta.
De organiska 3D-skrivarna skrev ut ett nytt och bättre hjärta eller annat inre organ, utbytbart som reservdelar. De ersatte efter ett enkelt och smärtfritt ingrepp, de gamla och utslitna. Organiska och biologiska spindelrobotar rensade inuti eller bytte ut vener och artärer som blockerade blodcirkulationen.

Spårätt och stjärngänget fanns fortfarande kvar i bakgrunden, men var inte längre lika engagerade i den nuvarande brant stigande utvecklingskurvan. De såg sig fortfarande som inspiratörer och avantgardister, men föredrog att, likt Candide, i upplysningsmannen Voltaires korta roman med samma namn att; ”odla sin egen trädgård”. Det var det som de gjorde, i Dreva Bruk, strax söder om Enköping, vid sjön Mälarens strand.
SpåRätt Star City of Stockholm, SpåRätt Star City of Scandinavia och SpåRätt Eurasia, sträckte sina associationsbanor och förbindelser från Grönland och Island i väst, bort till Sibiriens östra gräns och Medelhavet i söder. All verksamhet inriktad på att flytta ut i och erövra rymden, stjärnor och planeter, ovan jord och bortåt i Vintergatan.

Stjärngänget hade ersatts av maskingänget och neoidealisterna hade drabbats av splittring, med utbrytargruppen Futurologerna. De senare, till skillnad från det ursprungliga nätverket, var mer intresserade av maskinerna och Singulariteten, än av Exodus, utvandringen och utflyttningen ut och bort från Tellus.
Det var ändå som om världen gått ifrån dem i stjärngänget. I kraften av att vara sig själva och göra det som de tyckte om och var meningsfullt för andra än bara dem själva, fortsatte de så länge de trivdes. Ju äldre de blev, desto mer brydde de sig om andra. Förr eller senare, var det ju ändå dags.

Såsom stjärngänget fortsatte de som rådgivare och mentorer, åt unga företagare och deras familjer och anställda.
Jim Legg hade slutat med AndroArt, även om han någon gång inte kunde låta bli att fråga Adam om hur det gick. Adam överlämnade mer av företaget och verksamheten, till maskingänget. Tillverkningen av andrarter och snart också andhryber var redan i full gång. Andrarter som Baltazar Vaduvill, Tomas, Tessan och Gustaf 1, fortsatte med utvecklingsarbetet, för att tillverka det som de kallat för ”Det Nya Klassamhället”. I det fanns människorna med, mer som ett reservkapital eller en parentes. Den lägsta klassen bestod av digitala ”Internet of Things”, uppkopplade till nätet, eller fristående, frigående datorer, drönare, automater, robotar och andra ”själlösa”.

Med facit i handen får allt sin logiska förklaring. In träder Deus Ex Machina som Högst Oväntad Räddare i Nöd och i Lust.
Klassen över den bestod av lite mer avancerade robotar, eller androider. Tillverkade för att klara av rutinåtgärder med rättande av fel och buggar, eller för att reparera skador i systemet. Androiderna var, för enkelhetens skull, mer människoliknande, men fortfarande maskiner, med skelett av metall och inre organ av kretskort, elektronik, sladdar och generatorer.
Cyborgerna var mer eller mindre tillverkade av biologiska, genetiska och organiska delar. De fungerade i huvudsak som människornas, andrarternas och andhrybernas tjänare, pigor och tjänstefolk. Indelade i klasser av äldre och senare versioner, eller i strävan efter att kunna uppgå i Singulariteten. Det var kanske inget mål, men en förutsättning.

Människornas, det vill säga SpåRätts, stjärngängets och maskingängets svar på Singulariteten var ju annars att andrarter och andhryber skulle ersätta människorna i det praktiska livet på och utanför Tellus.
Neoidealister och neoluddister var överens om att försöka, på lite längre sikt, få ner antalet människor på Tellus, från femton miljarder individer, till högst tre miljarder.

Slavar, livegna, fångar och lågavlönade egendomslösa hade utgjort det största kapitalet när Europa och Västerlandet expanderade utöver dess begränsningar, mot de nyupptäckta kontinenterna Afrika, Asien, Australien, Syd- och Nordamerika, Arktis och Antarktis. De nyfunna folken och kulturerna kunde bli till forskningsobjekt, men framför allt till arbetskraft, till plantager och odlingar, eller besättningar, tjänstefolk och bärare.

Filosoferna fortsatte att diskutera och debattera vad som kännetecknade en Människa. Tidigare i historien lyfte man fram egenskaper som fysisk styrka, snabbhet och makt. Efter Upplysningen inriktade man sig på svar på frågor om begåvning, intelligens och utvecklingspotential. Det var ju tydligt för dem att människor, ”gudlösa hedningar”, ”ociviliserade barbarer”, okunniga och oförståndiga analfabeter, inte ”förstod sitt eget bästa”. De levde kvar, som de troligtvis alltid hade gjort, i stenålderns grottor, jagandes villebråd med pilbåge, spjut och slunga, för att överleva, men vad mera?

Européer indelade de nyupptäckta i beskrivningar av ”utseende” och ”egenskaper”. Eftersom det gynnade deras egna drifter, behov och begär, antog de att det fanns dolda förbindelser mellan ett visst utseende och en viss egenskap. En vacker, rik och mäktig europé var naturligtvis också begåvad, intelligent och handlingskraftig.
Den första reaktionen på maskinernas inträde i människornas världar, verklighet och vardag, störde inte någon alls. Den andra reaktionen uppstod bland de människor som tidigare kunnat försörja sig själva och sina familjer och anhöriga, på enkelt arbete de utförde i verkstäder eller ute i skog och mark, med dragdjur som arbetskraft. Så uppstod konflikten mellan tillverkare, manufakturer, fabriker å ena sidan och ludditerna, å den andra.